Skollagen och barnkonventionen behöver bli överordnad kommunallagen

Jämförelser mellan kommuner har varit en metod och ett mantra för tillrättalägganden inför budgetbeslut under lång tid, såväl kostnadsjämförelser som kvalitetsjämförelser. Min fråga när dessa jämförelser presenteras i nämnder och styrelser under min tid som politiker var alltid – hur har de räknat och kan detta ses som en kvalitativ komparation? Går det verkligen att jämföra allt på samma sätt?

Hur väl grundad är en jämförelse av utbildningskostnader mellan Vilhelmina kommun och dess jämförbara landsbygdskommuner? Det brukar vara Strömsund eller Arjeplog, har jag fått veta. Men, förutom att de alla är fjällkommuner – hur jämförbara är dem?

De ligger i tre olika län, Strömsunds kommun kan tyckas väldigt speciell för att vara fjällkommun, den har visserligen något som närmast liknar två fjälldalar (även om den ena inte har väg och bebyggelse upp till norska gränsen) och liknar därmed Vilhelmina kommun, men i övrigt den är uppbyggd ungefär som en landsbygdskommun i södra Sverige, med numera åtta (8) distrikt där sex (6) distrikt har tätorter medan två (2) distrikt endast har småorter. Vilhelmina kommun däremot har en (1) tätort (och ett ”distrikt”) medan Strömsund har sju (7), där två (2) tätorter ligger inom Ströms distrikt – alltså i anslutning till centralorten. Centralorten och dess granntätort utgjorde 28 % av befolkningen 2015, allt som allt bodde 60 % av befolkningen i någon av de sju tätorterna vilket skapar en annorlunda bosättningsstruktur än i Vilhelmina där ca 55 % bor på den enda tätorten och resterande del är fördelade över kommunens ”landsbygd”, även om Strömsunds kommun arealmässigt är större.

Det finns nio grundskolor i Strömsunds kommun.

Två F-6 skolor inne i Strömsund samt en 7-9 skola: Bredgårdsskolan (190 elever), Hedenvindskolan (ca 200 elever), Vattudalskolan (ca 180 elever)

Centralskolan F-9 skola i Hoting (119 elever, 5 mil från centralorten),

F-6 skola i Kyrktåsjö (30 elever, 2 mil från Hoting för högstadium, 7 mil till Strömsund),

Grevåkersskolan F-9 skola i Hammerdal (200 elever, 3,5 mil till Strömsund)

Frostvikenskolan F-9 skola i Gäddede (71 elever, 13,5 mil till Strömsund)

Jormskolan F-3 skola i Jormvattnet (3 mil från Gäddede, 16,5 mil till Strömsund) som är kommunens minsta skola med 6 elever så här skriver de på skolans hemsida: ”Jormskolan är kommunens minsta grundskola. För närvarande går sex elever på skolan, men vi ser att fler barn är på väg in och antalet elever kommer att öka de närmaste åren. Vi ser ljust på framtiden, vi har en viktig roll på grund av de långa reseavstånden” – detta går att jämföras med exv Dikanäs och Saxnäs skolor – de har inte en högstadieskola på 3 mils avstånd utan på ca 10 mils.

Fjällsjöskolan i Backe som har F-5 samt 6-9 i olika byggnader (ca 130 elever, 5,5 mil till Strömsund). Allt som allt, nio (9) grundskolor (alla kommunala) på en befolkning om 11 573 personer och ett elevantal på 1 160.

Vilhelmina har till i år haft 7 grundskolor på en befolkning av 6 667 personer och ett elevantal på 728.

Volgsjö F-6 (350 elever); Hembergsskolan 7-9 (190 elever); Strandskolan F-9 (friskola – 61 elever) Malgovik skola F-6 (51 elever, 1,7 mil från Vilhelmina); Nästansjö skola F-6 (19 elever, 2,3 mil från Vilhelmina); Saxnäs skola F-9 (39 elever, 9,2 mil från Vilhelmina); Dikanäs skola F-9 (18 elever, 10,5 mil från Vilhelmina).

Egentligen kan Arjeplog sägas ha tre fjälldalar, men två av dem slutar i väglöst land vid Adolfström och Örnvik vid Tjeggelvas. Arjeplog har en (1) grundskola Silverskolan (med två byggnader: Öbergaskolan F-5 och Kyrkholmsskolan 6-9) med 259 elever, på en befolkning av 2 757 personer. Arjeplog har historiskt sett varit en landskommun, inte som Vilhelmina som hade både landskommun och municipalsamhälle/köpingskommun som slogs samman 1965. Inom Arjeplog har det bara funnits ett distrikt men fler tätorter såsom gruvsamhället Laisvall som upphörde 2005 som tätort i likhet med Dikanäs som upphörde att vara tätort 1990. En tid, 1965, var det 732 personer bosatta i Laisvall, samma år var det 1614 bosatta i Arjeplog som hade sitt högsta befolkningstal 1995 med 2135 personer. 1990 hade Vilhelmina tätort sitt högsta befolkningsantal om 4273. Kommunmässigt höll sig befolkningstalet tämligen oförändrat mellan åren 1970-1995, mellan 8700-8500 invånare.

Siffrorna följer givetvis urbaniserings”trenden”: år 1960 bodde 5,5 miljoner eller 73% av Sveriges befolkning i tätort, vid år 2005 hade tätortsbefolkningen ökat till 7,6 miljoner, motsvarande 84 % av landets befolkning. De största förändringarna har skett i Kronobergs, Hallands län och Västerbottens län. I Västerbottens län var det 52 % som bodde i tätorter 1960 och 76% bodde i tätorter 2005. Problemet var väl också att tätorterna successivt blev färre och större. En monokultur bredde ut sig.

Skolsystemutvecklaren Gunnar Iselau framhåller i en debattartikel i Dagen Samhälle att ”Problemet med jämförande rankningar är att de goda ambitionerna om rörelse framåt hamnar i diket när kommunerna ­tittar mer åt sidan. Rankningar innebär att uppmärksamheten i praktiken dras till rankningsläget i förhållande till andra kommuner, inte till orsaker i den egna verksamheten. Det medför att agerandet mer går ut på att hitta positiva delresultat än på att inse bestående hinder.” Ungefär det motsatta har drabbat många glesbygdskommuner som nu känner ett behov att endast se negativa resultat med sina kostnader i jämförelse med andra kommuner. Istället kan det vara som Iselau fortsätter: ”Kanske /../ läge att därför prova en ­annan form av statistik. En statistik som inte jämför kommuner emellan, utan som klargör det faktiska läget i kommunen. Vad som är uppnått och vad som återstår.” Vad är det som exempelvis Vilhelmina har uppnått med att ha två byskolor och två fjällskolor? Ja, förutom att kommuner ser sig som den näst-näst dyraste i skolkostnader i landet?

Vilka resultat har de skolor som är ”dyrare”? Vilka förutsättningar har de som är ”billigare” – om vi nu ska låsa oss fast enbart vid ekonomi. Skolinspektionen har enkäter på sin hemsida där det går att utläsa elevernas synpunkter och åsikter om sin egen skola. Ett sådant material skulle kunna användas mer i politiken. Som underlag. Görs det? Annars finns det Lisbeth Åberg-Bengtssons forskning  från 2009 om små skolor, hur bra de är i förhållande till stora, i en resumé över 30 års skolforskning där det konstateras att små skolor är minst lika bra som stora och i vissa fall även bättre. Åbergs slutsats om mindre skolor och dess arbetssätt något som konstateras även i Gerd Pettersson avhandling från 2017. Åbergs avslutande reflektion (min översättning): ”Vid 1940- och 1050-talet byttes många landsortsskolor med enlärarsystem ut mot tre-lärarskolor och protesterna var få. De nya skolorna lokaliserades till något större byar (ofta nära församlingens kyrka) [för Matsdal och Kittelfjäll blev Dikanäs tre-lärarskolan, min anm.] och resor med bus eller taxi till och från skolorna var inte så långa. Undervisningen som präglade de minsta skolorna med flera årskurser och mixade åldrar sågs som vid den tiden ofta som underlägsen en mer homogen åldersgruppering. Som vi sett i tidigare sektioner av artikeln, har dessa argument inte något stöd idag. Istället stängs skolor för uppenbara ekonomiska skäl.”

Slutligen vill jag åter föra fram några av Iselaus rader: ”det är kommunens högst ansvariga som har det yttersta huvudmannaansvaret och därmed är garanten inför staten att skol­lagen följs så att inte bara de flesta, utan ­varje elev ges de förutsättningar hen har rätt till. I klartext – att skollagen blir överordnad kommunallagen (läs: det kommunala självstyret).”

Låt skollagen och barnkonventionen bli överordnad kommunallagen. Och sätt också bostadsort som en förutsättning som ger rättigheter! Det står faktiskt redan i skollagen.