Nyligen sände Sveriges Radio ett reportage om skolnedläggningarna i Vilhelmina kommun. Där yttrades en tänkvärd idé: att politikerna istället för att lägga ner byskolorna skulle höjt kommunalskatten till runt 38 kronor för att på så vis skapa en debatt kring det diskriminerande utjämningssystemet som ger växande kommuner så mycket mer och drar undan medel från krympande kommuner som givetvis oftast också är kommuner med geografiska utmaningar för att upprätthålla service.
Vilhelmina kommun har under ett antal år varit drabbad av, vad jag skulle vilja beskriva det som, en ekonomisk centripetalkraft, ni vet en kraft som suger in allt i dess väg till centrum. Det är en oerhört destruktiv process för en ytmässigt stor och befolkningsmässigt utspridd kommun.
Hur kan vi stoppa den kraften att fortsätta härja med oss?
Ska vi höja skatten och genom det visa att det är något oerhört skevt med systemet?
Eller ska det egentligen inte vara så att alla kommuner ska ha samma skattenivå för att inte konkurrera med varandra på den punkten att låg skatt attraherar inflyttare och egentligen är bara möjlig för redan ”rika” kommuner. Grundläggande service måste fastslås som, ifall inte den kan upprätthållas av skattebasen, måste finansieras av staten. Varje kommun måste till exempel ha en simhall. I Vilhelminas fall var modellen med 2–3 byskolor (Malgovik, Nästansjö och Latikberg) och 2 fjällskolor samt skolor på tätorten en självklarhet på grund av avstånden och möjligheten för småbarnsföräldrar att kunna flytta in och bo kvar i upptagningsområdena. Malgovik var en till elevantalet stor byskola, i Nästansjö äger kommunen ändå fastigheten där förskola också inryms – så vad är problemet?
När jag skrev om byskolenedläggningarna för två år sedan fick jag en kommentar kring att kommunen borde köra på, dvs finansiera det som måste få finnas och skicka notan till staten. Det är också ett sätt. Att vägra avveckling av lagpliktig verksamhet och sträva efter att uppfylla barnkonventionens punkter om tid till vila och fritid bland annat.
Vår kommun har inget val, som många politiker vill mena när de i nyttig-idiot-anda ska ”krympa kostymen”. Endera vi vänder oss sitter vi där (mitt i det resursrika norr omformulerat till stödområde 1, enligt Sverker Sörlin) med osthyveln och kammar oss ner till roten.
Dags för lika kommun- och regionskattenivå och likvärdig samhällsservice!
Senaste kommentarerna