I måndags var det så kallad budget ”kick-off”. Det betyder att budgetarbetet med kommande år inleds. En sak som jag fastnade vid var att ekonomichefen citerade Albert Einstein. Det var troligen den avslutande delen av detta citat ”…galenskap är att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat” (fast utan ”galenskap”). Alltså: vill du se andra resultat, gör inte detsamma du gjort i, typ, 20 år. Det är en bra uppmaning till glesbygdspolitiker som år ut och år in centraliserat och betongpolitiserat en vidsträckt kommun med oändliga upplevelse- och naturvärden men med demografiska utmaningar. Vi bör i politiken gå från tanken på att värdera invånarna på det vis som drabbat medborgarna med skolnedläggningar och annan serviceavveckling, att värdera utifrån en ytterst stram prislapp (modell given oss av SKR) som inte kan göra annat än fortsätta sin kometbana ”jag kissar litet i den upplevt för stora kostymen så blir det varmt en stund och så hoppas jag att den krymper”. Alltså lämna ”är du lönsam, lille vän?”-tänket och börja förmedla: ”du vet väl om att du är värdefull!”.
Enkelt är det inte för just nu står vi inför en utmaning som finns på lokal, regional och nationell nivå, och det är kompetensförsörjningen. Barnmorskor, sjuksköterskor och förskolelärare bland annat. För vem vill jobba i lågavlönad och/eller högintensiv (och ensam) arbetsmiljö i den offentliga sektorn när du kan springa på gröna omställningens lockande erbjudanden eller den privata sektorns elektriska skalpell (öppnar såret samtidigt som den försluter det, J J Millás) av högsta-priset erbjudande för skola och omsorgs-utförande, betalt i slutändan av det gemensamma?
Nej. Utmaningarna är fler än enbart ekonomin. Vissa kompetenser finns inte eller finns för lite av. Men ärligt talat, inte skapar vi förutsättningar för att locka hit eller bibehålla specialkompetenser genom att centralisera? Möjligen knäcker vi dem som vi så väl behöver. Både personal och invånare, även de som vill kunna bo kvar i byar och fjälldalar.
Senaste kommentarerna