Det är knappast en överraskning att en friskola blir dyrare för kommunen än att behålla skolor i kommunal regi. Hanteringen av avvecklingen av skolorna i Nästansjö och Malgovik samt etablering av en friskola, kallad Nästanvik, är anmärkningsvärd.

En ansökan om friskoleetablering skickades in redan 30 januari, åtskilliga veckor innan fullmäktige 2 mars. Under den tiden borde en utredning om hur mycket en sådan skolform skulle kosta kommunen gjorts, men det gjordes inte. Istället gick KSO Annika Andersson ut i media 13 februari (17 dagar innan KFM) och meddelade att hon ställer sig positiv till etablerandet av en friskola. Hon själv, som privatperson eller som KSO med ansvar för ekonomin? Nåväl, det Andersson gjorde när hon uttalade i SVT att hon välkomnar etablerandet av en friskola, var att hon gav människor hopp. En falsk förhoppning som nu rycks bort.

Hade en utredning tillsatts i tid, som kunnat peka på att en friskola kostar exakt så här mycket, ja, då hade kanske beslutet kunnat sett annat ut i fullmäktige. Åtminstone skulle inte centerpartister kommit undan med ett möjligt/luddigt löfte om friskola i framtiden – som de sedan inte infriar. Och – det är ju mot bakgrund av att majoriteten beslutade att avveckla skolorna som vi hamnat här idag, ett beslut som togs trots oppositionens argument om rätten till skola, barnkonventionen och t.o.m. att besparingen inte var realistisk.

Oavsett skolform gäller fortfarande alla argument som har ställts fram i debatten och i överklaganden: ekonomin kan inte ställas framför de grova fel och underlåtenhet mot lagar (och konventioner) som begåtts i ärendehantering och beslut.

Så mycket viktigare blir det nu att skriva under namnlistor som finns utlagd lite här och var i kommunen, för en folkomröstning om byskolornas existens. Då kanske kommunen slipper den draksådd som nu riskeras på grund av undermåligt hanterade ärenden och dåliga beslut, och möjlighet kan ges att behålla byskolorna i kommunal regi.

I Vilhelmina kommun har Centerpartiet gått ihop med Socialdemokraterna för att mota ut sina forna koalitionspartners KD, PA och F! eftersom de inte kunde komma överens om ett ansvarstagande gemensamt sparbeting (läs: begrunda barnets bästa i alla beslut).

Centern (som innehar ordförandeposter i KS, KFM och MBN samt andre vice ordförandeposter i KS och SN) ingår ett samarbete med S där de entledigar KD:s ordförande i UN och SN och där tillsätter företrädare från S, vidare entledigas F! på andre vice ordförande-posten i KFM. De motar bort PA från sin ordinarieplats i SN med argumentet att PA sitter på en ”centerstol” och därmed innehar den nya majoriteten 7 av 9 stolar i SN.

Den nya majoriteten som enligt KSO inte är en majoritet, och någon opposition finns inte heller, enligt henne. Nähä. Kan man sudda ut andras politiska arbete mer? Utradera. En opposition är några som opponerar sig mot de förslag som kan förutspås vinna en majoritet. I Vilhelmina finns alltså: istället för en majoritet en hoppande opposition, eftersom varken S eller C egentligen vill samverka med någon? Är det så det ska tolkas? Frågan är, om det går att ha en KSO och en Vice KSO som inte ens kan läsa och förstå vad de själva har skrivit (på) för slags dokument som också låg som bilaga till ärendet ”val av presidier”. Undrar just vad som ska kunna hända härnäst, att Vilhelmina kommuns presider drar iväg på cirkusturné till Italien? Ironi. Men en fars verkar det utveckla sig till. Eller varför inte auktion där KSO bjuder ut posten till lägstbjudande, som hon själv sade under fullmäktige ha gjort under två månader, fast ingen ville ha posten. Den annonsen måste ha gått mig förbi på Blocket eller Tradera eller vilka demokratiska kanaler som nu användes. Ett dylikt uttalande är ett hån, faktiskt. Med vilken rätt uttalar KSO det, på sådant sätt? Som om det vore upp till den som ”ville” ha posten? Endast genom att avträda makten/posten: avgå istället och ta ett nyval av alla funktioner/presidier istället, det vore väl det mest följdriktiga. Ett nytt valfullmäktige.

”Vi har ett ovanligt läge överhuvudtaget” säger KSO med tre block. Men vänta, var du inte med i politiken under åren 2010–2014? Då fanns det hela tiden tre block: en Allians, ett S+V-block och ett fristående parti, PA. 2014–2018 kom SD in i fullmäktige, då blev det fyra block som inte ville ha så mycket med varandra att göra.

Vi backar bandet och tittar på mandatfördelningen: C har 8 mandat i KFM. KD har 3, PA har 1, F! har 1 och M har 1, tillsammans gav Koalitionens valsamverkan 14 mandat medan S har 10 och V har 2 vilket gav det forna oppositionsblocket 12 mandat medan SD stod ensamt med 1 mandat. Mot bakgrund av C:s och S:s nya valsamverkan borde nyval ha gjorts till presidierna i sin helhet och kanske även styrelserna i sin helhet, så de kunde demonstrera sin härskarlogik än tydligare, men det gjordes inte, utan bara någon form av tvångsfyllnadsval efter tvångsutmotade olikasinnade.

Vi är ju många som minns hur Magnus Johansson (S) förfasade sig över ”övergrepp på demokratin” och insynen för oppositionen (minus 11 kalla i månaden) då C planerade att ta både KSO och vice KSO posten. Nu gör denna majoritet detsamma. Vi minns också hur företrädare för C (även KD) har blivit behandlade tidigare men det ska tydligen inte läggas någon till last så länge makten bibehålls. Vi minns S agerande 2014 och vi minns S agerande 2010 med hjälp av en dåvarande Fp-ledamot, nuvarande M.

Ack o ve, den politiska fars- eller cirkushistorien i Vilhelmina kommun har långa och förnäma anor. En fläkt av ”Scener ur ett äktenskap”. Eller flera äktenskap.

Nu vill den nya majoriteten välja in nya presidier lite så där till hälften med stöd av en paragraf i KL 6 kap. 21 § 2 st som bygger just på att majoriteten har förändrats: ”Om den politiska majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten, får fullmäktige välja ett nytt presidium [min kursivering].” Men så står man ändå och säger att det inte finns någon majoritet! Vilken verklighet ska gälla – den som passar enskilda politruker?

Och den representativa demokratin: Hur många väljare som röstade på Centerpartiet tänkte sig att ”det nya ledarskapet” (framburet av Koalitionens samverkan) skulle bestå Annika Andersson (C) och Magnus Johansson (S)? Låt mig säga att det är där sveket mot demokratin kommer in – vi vet redan att det i princip är helt omöjligt att förutspå vad din röst kommer att understödja för slags ledarskap (alla var väl inte nöjda med Koalitionen heller – det förnekar jag inte; tror heller inte att de 6 % som röstade på V blev så glada över den ”utdelning” V fick i nämnder och styrelser – ett hån anser jag men avspeglar S agerande även på riksnivå – rädslan för rött när S blir mer beige – alltså det du får när du blandar rött och grönt). Den lilla spillra av opposition som nu utkristalliserats efter budget 2020-beslutet, en enad opposition i PDI samt tre andra partier som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig i denna (återigen för Vilhelminas räkning, med OBB i färskt minne) helt unika politiska terräng, inte ges någon slags insyn genom presidieplats och ordinarie ledamöter (PA för SN samt V, M och SD), då blir det hotet också märkbart genom maktfullkomlighet och i slutändan maktmissbruk.

Det minsta en medborgare kan begära av detta maktmissbruk är att de för kommunens ekonomis bästa drar ner på sina arvoden, något annat vore otillständigt eftersom de alla representerar två partier. Det uttalades att ”vi ska ju alla kunna se varandra i ögonen efter detta fullmäktige” – jag önskar dem lycka till med det. Men vissa borde skämmas mer än andra som inte behöver skämmas alls. Fast jag hade nog hoppats att några partier hade stöttat V och M i arvodesfrågan för ersättare, där det går att göra en skrivning om de partier som inte har ordinarie ledamot i nämnder och styrelser ska ha arvoderade insynsplatser. Det var så tydligt att S offrade sin forna samverkanspart V då de accepterade C:s villkor: inga ersättararvoden. PDI kan åtminstone glädja sig åt sina 8 arvoderade möten per år för ”ordförandegenomgångar”. Det har de rätt till som partier ingående i en valsamverkan enligt arvodesreglementet.