Högre rättssäkerhet för barn i centrum?

Av , , 4 kommentarer 20

Så har äntligen en prejudicerande dom fallit om skolnedläggningar baserat på barnkonventionen. Det är oerhört glädjande!

Men det är inte för intet som jag ändå känner en viss törn i det landsbygds- och glesbygdshjärtat.

Skytteholmsskolan och Granbackaskolan ligger i Solna kommun och överklagan om nedläggningen av mellan- och högstadiet vid dessa skolor bedömdes av Förvaltningsrätten i Stockholm. Läs domen här.

Medan överklagan gällande nedläggningen av Malgovik och Nästansjö skolor bedömdes av Förvaltningsrätten i Umeå. Det gällde nedläggning av hela verksamheter. Men den förvaltningsrätten bedömde inte att de lagrum och de omständigheter som de överklagande hänvisade till vägde tyngre än kommunallagen eller förvaltningslagen. Alltså att ett fel hade begåtts då kommunfullmäktige beslutade lägga ner dessa båda skolor UTAN att redovisa vad som var barnets/barnens bästa (här menar jag, inklusive Förvaltningsrätten i Stockholm, att det inte duger att hänvisa till kommunens ekonomi). Samt utan att ens reflektera över vad eleverna och dess vårdnadshavare hade uttryckt för åsikter i frågan. Dessa aspekter var just det som fick förvaltningsrätten i Stockholm att upphäva beslutet om nedläggning/flytt av högstadiet i Skytteholmsskolan.

Ska det då bli bevisat att det är sämre rättssäkerhet i norra delen av landet? Eller gäller helt enkelt Barnkonventionen endast i landets södra, mer centrala delar sett ur ett centrum-periferiperspektiv?

Det blir väl till att fråga justitieministern.

I synnerhet då jag överklagade till Kammarrätten och fick avslag på följande mening (som ju direkt bekräftas i Förvaltningsrätten i Stockholms domskäl där de menar att detta har betydelse, barnets såväl som barnens bästa):

”Förvaltningsrätten gör tolkningen att beslutet inte bryter mot bestämmelser i Barnkonventionen och Skollagen mot bakgrund av prop. 2009/10 165 (s. 638) att detta inte gäller beslut för hela skolor men väl ”en grupp barn med avseende på bestämmelser om skolmiljön och framtagande av ordningsregler eller disciplinära åtgärder”. Förvaltningsrätten inleder också med ”Kravet på att visa att en bedömning av barnets bästa har gjorts gäller främst individuella beslut som rör enskilda barn” utan att betänka att detta beslut gäller enskilda barn, men flera stycken, som genom beslutet kommer att utsättas för (bl.a.) en mycket längre skoldag, en hastig inskolning och en organisationsförändring där skolans utemiljö och arbetsmiljö inte är anpassad till den åldersgrupp de befinner sig i. Huruvida ett beslut gäller 1 eller 100 barn borde inte ha någon rättslig inverkan eller vara ett alibi för lagstridighet, beslutet drabbar individen likafullt.”