Vi gödslar inte med Zlatan-statyer

Av , , Bli först att kommentera 22

 

Apropå ”Kommunakuten” som under effektiviseringsvillkor nu ska ”rädda” kommuner genom att locka med bidrag och tvinga dem till ytterligare ”omstrukturerings- eller effektiviseringsåtgärder” – som om det inte är vad vi redan gjort de senaste åren

som om vi, som befinner oss på den kommunalekonomiska ättestupan, KAN effektivisera ytterligare

med prognosen minus 100 invånare varje år?

Tror de där i Stöckhölm att vi gör likt Malmö: gödslar med Zlatan-statyer? Eller konserthus på skattebetalarnas bekostnad

Umeås apberg försvann, finlandsfärjan strandade eller fastnade i väven

Nej, det är inte vår grej;

vår grej är KAMPEN för

lika rätt för våra barn oavsett var i de gigantiska kommunerna de bor

lika vård till de äldre

någon slags nivå på infrastrukturen och kommunala servicen för oss övriga arbetsföra

(som också är föräldrar till barnen och barnen till de äldre)…..

 

Ur promemorian Tillfälligt statsbidrag till vissa kommuner och regioner: ”Bidrag får ges till en kommun eller region som vid utgången av 2019 hade en svag ekonomi och som har behov av att inom sin verksamhet vidta en eller flera omstrukturerings- eller effektiviseringsåtgärder som främjar en ekonomi i balans och en god ekonomisk hushållning.”

MEN: För att få en ekonomi i balans måste vi ha inflyttning, mer invånare. Men den magnituden vi behöver ser vi stjärnorna efter, därför är den här hjälpen ingen hjälp. Vi behöver istället diskutera vad som är miniminivån av samhällsservice och om vi redan är där. Inget under det kan effektiviseras.Och då måste vi tala om andra sätt att finansiera verksamhet som ändå ska vara värdig att kallas likvärdig.

Annars kan ju någon insatt tala om vad som kan effektiviseras – för här har det senaste åren främst handlat om att skära bort (som byskolor mm – samt allmän kvalitetssänkning). Men visst, någon liten frivillig verksamhet finns möjligen, men annars inte mycket.

 

Demokrati, säger ni

Av , , 1 kommentar 23

En Vilhelminapolitiker skriver om demokratins hundraårsjubileum men glömmer att för många grupper var rösträtt (om det är vad som avses med demokrati) inte verklig förrän långt senare. Människor med intellektuell funktionsnedsättning kunde bli omyndigförklarade så sent som på 1980-talet. 1989 togs begreppet omyndigförklarad bort i Sverige. Hörde ni muren som föll det året?

Men om vi betänker demokrati och vad det betyder, folkmakt eller folkstyre, hoppsan det låter ju nästan populistiskt (till populismens försvar! som Göran Greider och Åsa Linderborg kanske skulle ha sagt). I Sverige är folkstyret reglerat som representativ demokrati, att de som betraktas som folket i en stat, i allmänna och fria val väljer (oftast) förtroendevalda representanter till dess parlament. Nåväl, av detta framgår också just varför det går att säga att demokratin har tusenåriga anor genom att exempelvis kvinnor, ofria/slavar och många andra inte ansågs tillhöra ”folket”/demos i antikens Grekland lika lite som frihetsberövade fram till 1945, romer i viss mån till 1959 samt omyndigförklarade till 1989 inte ansågs tillhöra det svenska ”demos”. Genom demokrati kunde exempelvis Hitler komma till makten och avskaffa demokratin, eller inrätta nya gränser för ”demos”. Det är demokratins utmaningar och ständiga ansvar. Se gärna sidan Demokrati100år.

Lokalt har demokratin också sina utmaningar, varför det kan uppfattas aningen olustigt att vissa politiker skriver om demokrati utan specificera vad som avses och ”hotet mot demokratin” (att ”vi betraktar den som självklar”). Demokrati torde också innefatta det sätt som de demokratiskt valda väljer att hantera sitt folkstyre. Hur de (politikerna) varje mandatperiod värnar och återvinner demokratin.

Jag har följt Vilhelminapolitiken sedan 2006 (då på distans från Stockholm där jag bodde då). Det var Vojmå-överledningen som ledde mig in på det, jag skrev en uppsats i historia om vattenkraftutbyggnaden i kommunen vilket sedan ledde till en doktorandtjänst i Umeå. Jag minns hösten 2008 hur kommunens informationsansvarige kring överledningen på frågan om när jag måste folkbokföra mig i kommunen för att få rösta i folkomröstningen (jag skulle ju liks flytta hem) gav mig fel uppgift, så att jag inte skulle kunna hinna rösta. Jag och min åsikt var redan ”känd”. Jag skulle inte få bli del av ”demos” inför det valet.

I fråga om överledningen av Vojmsjöns vatten till Stalons kraftverk och förstudien 2006–2008 blev många partier splittrade och i dess kölvatten dök nya partier upp. Valresultatet 2006 var unikt då Socialdemokraterna förlorade majoriteten för första gången. Efter valet 2010 kom ett nytt parti in i fullmäktige, Politiskt Alternativ (PA) men samtidigt tog S tillbaka majoriteten i Vilhelmina. De inledde med att förhindra vissa allianspartiers företrädare vice ordförandepost samt ledamotsplats i kommunstyrelsen med hjälp bl.a. av en folkpartist som – efter att Folkpartiet/L genom denna ”S-pakt” måste anses blivit krossat – återkom i valet 2018 som moderat. 2014 förlorade S sin majoritet men genom att en förtroendevald (som påstod sig vilja förhindra att det nya partiet Sverigedemokraterna skulle få inflytande) trädde ur PA och erbjöd S sitt stöd kunde styret fortsätta. I halvlek flyttade vilden från kommunen och mandatet gick tillbaka till oppositionspartiet. Men ingen från alliansen ville kräva nyval utan var nöjd med situationen. PA var dock beredd att gå till nyval.

Så kom då valet 2018 med ytterligare ett nytt parti, Feministiskt Initiativ. Många av oss i Vilhelmina gick till valurnorna för att vi ville se en förändring i politiken. Inga flera cirkusar med ingrepp i andra partiers nomineringar eller stulna mandat via politiska vildar – för en större förutsägbarhet för väljarna vars förtroende vi hade fått. S kunde denna gång inte ta egen majoritet, ej heller med hjälp av Vänstern, utan det stod och vägde. Jag tror jag talar för alla partier som ingick i koalitionen – att vi tolkade valresultatet som att väljarna ville se ett nytt ledarskap. Men starten blev tyvärr inte bra då Centern inte ville ge ifrån sig sin 3:e plats i KS till Moderaterna (delvis av historiska skäl nämnda ovan), M fick inga ordinarie platser alls. Ny draksådd. Men det fick inte heller V trots att de hade 2 mandat i KFM! Det var verkligen snålt och speglade S-strategin på riksplanet där V ständigt hålls utanför som vore dem extremister. Nu har Löfvén gjort någon form av avbön. Medan Jonas Sjöstedt fått förklara för dem som inte förstår och dem som fortsätter ”gorma om hur vpk var istället för att svara på hur SD är idag.” Word!

Vi är ju många som minns hur S företrädare förfasade sig över ”övergrepp på demokratin” och insynen för oppositionen (minus 11 kalla i månaden) då C planerade att ta både KSO och vice KSO posten. Mycket riktigt så var det just det den nya S och C majoriteten gjorde strax efter att jag lämnade politiken i oktober 2019, när dessa partier funnit varandra i sin strategi att hellre rensa på hemmaplan än att anställa ”klagan” mot riksnivån.

Men hur tänker egentligen dagens valda demokratiföreträdare att de genom sina ageranden förvaltar och bygger upp demokratin? Hur ska de med sin dagliga praxis under detta år hylla att demokratin fyller 100 år? Och värna den? Uppskatta och dra nytta/lära av mångfalden av oliktänkande?

Är det genom att stänga ute invalda partier från insyn, genom att till exempel besitta både ordförande och vice ordförandeposterna och sålunda effektivt skjuta bort oppositionspartiers möjlighet till viceordförande-träffar (som gruppledarträffar) för då måste ju oppositionspartierna per definition kallas samman av KS vice ordförande (S), SNs vice ordf (C), UNs vice ordf (C) och MBNs vice ordf (S). Visst blev den kul? Ett skämt. Istället för att ta upp dessa frågor i KS och hittills i Förtroendemannaberedningen skjuts de undan effektivt av en ointresserad och maktfullkomlig majoritet med argumentet ni har ju er representant i KSau (1 fritidspolitiker som i bästa fall kan sägas representera/informera 3 av 6 oppositionspartier mot 10 arvoderade politiker från majoritetens 2 partier). Förtroende?

Är det genom remisser i viktiga frågor där partierna ombeds att vid sittande bord redogöra för vilka åsikter de har (men som inte kommer att kunna införas) på ett kopierat textsjok från högre ort?

Är det genom att gå till val på ”nytt ledarskap” och säkrade byskolor och sedan bränna upp dessa löften framför ögonen i realtid för medborgarna och i IRL för de demonstrerande eleverna och vårdnadshavarna som tog sig till mötet? Ja – om detta måste jag ständigt berätta.

Är det genom att minska ner den politiska organisationen så att endast de stora partierna ska få platser?

Demokratins praktiker måste förvaltas, inte bara i Vilhelmina utan också på region-, riks- och EU-nivå, så att politik- och politikerföraktet inte riskerar att frodas. En enkel sak vore till exempel att departementen i Stockholm kunde sätta sig bättre in i vart alla de remisser som ska besvaras bör skickas så att rättmätiga och berörda instanser och aktörer blir hörda: 2012 ”glömde” miljödepartementet i vattenverksamhetsutredningens första delbetänkande att remittera till Svenska Samernas Riksförbund; 2020 visste utbildningsdepartementet i fråga om Likvärdig Skola inte om att Vilhelmina kommun är unik som glesbygdskommun med friskola; 2021 ”missar” miljödepartementet att remittera skogsutredningens betänkande till Allmänningsskogarna i Västerbottens län.

Politiken behöver komma närmare människorna (även dem på lands- och glesbygden), bli mer demokratisk, diskutera och lyssna in, möjliggöra, kanske kan det botas av partimedlemskap men det måste kunna fångas upp på andra sätt också. Ni har väl sett hur många partier som just nu fiskar efter medlemmar? Det är symptomatiskt – det måste finnas en kritisk massa som arbetar för att de arvoderade ens ska hinna med sina jobb, men det verkar inte de arvoderade inse utan bara förutsätter att alla som är invalda i politiken oavsett arvodering ska göra sitt, ska vara lika pålästa medan deras maktfullkomlighet egentligen vilar på att massan är, om inte okunnig, så väl tyst och håller/röstar med.

Jag tar inte demokratin (rösträtten kanske, men i den bredare form jag redogjort för ovan) för given i Vilhelmina kommun. Jag vill se en demokrati värd det namn vi ger den. Men först kanske vi bör bestämma vad för slags demokrati vi vill ha – eller vad vi menar när vi säger ordet. För det finns ju uppenbarligen valmöjligheter efter valnatten och dessa kommer med ansvar(sutkrävande). Men det startar i allas vår egna tankeverksamhet.

Trygghet och studiero – även för byskolan

Av , , Bli först att kommentera 15

Regeringen arbetar just nu med en nationell plan för trygghet och studiero. Utbildningsministern Anna Ekström (S), skriver om att det

”Dels behöver det finnas resurser i skolan, utbildad personal som kan möta eleverna, en väl utbyggd elevhälsa och möjligheter för elever i behov av särskilt stöd att få det på ett sätt som passar dem bäst, t.ex. i en mindre undervisningsgrupp. Men det behöver också finnas ett bra regelverk på plats med ett tydligt mandat för skolans personal att kunna ingripa när situationen kräver det.”

Det är ju mycket positivt! Men – trygghet och studiero ska även säkras för elever i mindre enheter och byskolor! Vilka instanser kommer att vilja tillskjuta medel för det? En i processen otroligt tidig misstanke och oro är: Kommer detta förslag leda till än mer centralisering?

Rekapitulering:

Hur många byskolor har lagts ner eller levt under hot om nedläggning under 2020?

Vilken trygghet skapar det för elever som har klarat sin skolgång tidigare på grund av sin trygga, småskaliga miljö?

Vilka utmaningar ställer det för elever som måste byta miljö och vilken hjälp får de med denna – p.g.a. av dålig kommunalekonomi (Vilhelmina) eller kommuners centraliseringsiver (exv Luleå & Sandviken) – inducerade otrygghet? Det saknar vi och ni kunskap om idag!

Ekström och Löfvén borde verkligen svara på inbjudan från grupper (exv. Byskoleupproret) som kämpar för att politiken ska uppskatta/uppfatta den mindre skolenhetens värde som inkluderande miljö och byskole-elevers likvärdiga skolgång med tanke på byskolors nedläggning och dessa elevers längre resväg till skolan! Just nu lever vi med den dystra empirin att ni inte är intresserade.

Om trygghet och studiero ska kunna säkras måste resurser tilldelas och även till mindre enheter och byskolor som redan kämpar med att anses var ”för dyra”.