Demokratin som valfråga

Två partier i Vilhelmina-politiken har meddelat att de inte längre vill ingå i Förtroendemannaberedningen då de menar att majoriteten genom sitt handlande tagit legitimiteten från den. Jag kan hålla med och ser genast det förväntade hända, en slags skuldbeläggande utan uns av självkritik. Varför skulle någon vilja vara med och peta i ett system de inte tror på? Varför försöka rädda det som räddas kan, när förra majoriteten med ett pennstreck kunde stryka konsensusbeslut ur den förra förtroendemannaberedningen? Dels om vice ordförandes uppgift (att hålla oppositionen informerad) som egentligen inte ströks men som fortfarande tigs ner i handskfacket (där möjligen en manual ligger oläst och gömd). Men främst och tydligast gällde det majoritetens borttagande av arvodet till ersättare som inte tjänstgör, vilket sände flera partier ännu djupare ut i det ideella universum som fritidspolitiker redan befinner sig.

I VK uttalar sig KSO (som också sitter med i beredningen, vilket är olämpligt):

// – Jag tycker det var olyckligt. Det är alltid bra att det finns en enighet i ett större beslut som gäller den politiska organisationen, säger Annika Andersson. //

Just precis – enighet. Regel nummer ett borde vara att: Om det inte finns en enighet i en FÖRÄNDRING (och om de styrande anser att det är viktigt) ja, då kanske förändringen inte ska genomföras. Uttalandet visar ett obehagligt synsätt att a) det är OK att ändra ett system utan att alla är med på det; b) om du sedan sitter med i beredningen så tycker du (eller kommer du att tycka) som vi (i majoriteten). Men så behöver givetvis inte vara fallet. Det handlar alltså om en förändring av den politiska organisationen i kommunen från ”fack”nämnder under fullmäktige till mindre utskott under kommunstyrelsen. En förändring som innebär att ett mindre antal personer får en mycket tyngre ansvarsbörda.

Utöver att det borde råda en konsensus/enighet när det gäller en så pass genomgripande förändring, finns det även goda skäl att i en beredning där alla partier i fullmäktige ska ingå, bör det även lyssnas och tas hänsyn till vad majoriteten av partierna anser vara rätt, inte majoriteten av ledamöter. Det var fler partier som var emot utskottsmodellen än för (endast S, C och M).

Jag är ändå glad att några av oppositionspartierna är kvar i beredningen och försöker påverka så gott det går!

Jag misstänker att demokratin kan bli en valfråga, även om den på sätt och vis alltid är det.