Audiens om by- och fjällskolor hos utbildningsdepartementet

Idag fick jag möjligheten att under 2 minuter framföra erfarenheter från Vilhelmina kommun för statssekreterare Emma Ölmebäck, Utbildningsdepartementet under Byskoleupprorets digitala möte.

Ett bra möte där även erfarenheter från Österfärnebo lyftes fram, de har under flera år levt med beslutet om en tillfällig flytt av glesbygdshögstadiet in till Sandviken.

Mitt bidrag var ungefär så här:

Jag bor i Dikanäs fjällby i Vilhelmina kommun. För två år sedan la kommunens politiska majoritet ner byskolorna i Malgovik och Nästansjö. I samband med det ville de också utreda framtiden för Saxnäs och Dikanäs fjällskolor i kommunen. Det är två skolor med 38 [uppdaterad: 30] respektive 16 elever i årskurserna F-9. De flesta elever i dessa skolor har över 10 mil enkel väg till tätorten om skolan skulle läggas ner, opinionen bland föräldrarna var tydlig: vi flyttar hellre än att bo kvar och låta våra barn åka så långt – och många tänkte också flytta utanför kommunen.

Vilhelmina kommun får ofta höra att de satsar mycket pengar på skolan men det är egentligen det faktum att vi har två fjällskolor med få elever och det är kostsamt i nuvarande system med friskolor och elevpeng.  

Den sorgliga effekten blev att två fantastiska F-6 byskolor i områden som växer befolkningsmässigt blev nedlagda i princip för att fjällskolorna skulle få vara kvar. Många från byskolorna sökte sig istället till friskolan i kommunen.

Fjälldalarna är givetvis också utvecklingsområden. Och fjällskolorna är viktiga ur barnperspektivet, likvärdighetsperspektivet och även urfolksperspektivet – i fjälldalarna finns en stark samisk språk- och kulturkompetens.

Det finns ett fåtal fjällskolor i landet: i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Jag vill be politikerna att undersöka förutsättningen för att dessa skolor ska bli ett statligt ansvar i samarbete med kommunen för att motverka att dessa kommuners tunga ekonomier leder till ytterligare skolnedläggningar och för att säkra en likvärdig skola för alla elever i hela landet!

Sedan fick jag svara på några frågor från statssekreteraren och det framkom att en sådan utredning sker just nu, en utredning som ska se över huvudmannaskapet för skolan och hur likvärdigheten ska säkras. Jag underströk ytterligare att de geografiska (och tidsmässiga) avstånden måste tas i beaktande, vilket inte gjordes i utredningen om likvärdig skola där snarast ett urbant perspektiv var rådande. Statssekreteraren uttalade att de hade sikte på likvärdighet i hela landet.

Nu hoppas vi på det!

Men efter mötet kollade jag upp utredningen och fann att den nyligen ”bytt” direktiv från att ha inriktat sig på ett statligt huvudmanskap till att nu även utreda hur staten ska kontrollera skolan mer utan att ta över.

Hur bra det blir återstår verkligen att se.