Etikett: HBTQ

Pride och kärleksmässan

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu är det nästan exakt en vecka tills dess att Prideparaden 2013 genomförs. Det är också nästan exakt en vecka innan jag ska stå på Kärleksmässan i Umeå stadskyrka och prata.

För varje dags som går blir det ytterligare något verkligare. Det är dock fortfarande svårt att förstå varför jag förärats med detta, men tydligen har jag ett viktigt budskap. Visst är det en ära. Trots att jag känner sig glad och stolt över det finns ändå frågan kvar: varför? Min berättelse är en i floden av liknande berättelser. Vi är många som levt igenom liknande händelser.

Det är väl egentligen inte bara fråga om händelser. Det är inga isolerade företeelser. Det är strukturer, något som går igenom allt i våra liv. Från det att vi vaknar till det att vi sover. Det finns i orden vi väljer och hur vi samtalar med varandra.

Jag har något viktigt att säga. Det finns Många andra med liknande erfarenheter som också behöver höras. Denna gång blev det jag, men jag kommer bara tala för mig själv. Jag är inget språkrör. Det är mina erfarenheter och mitt liv; ett liv vars berättelse är i släktskap med de mångas.

Homosexualitet kan botas med förbön

Av , , 25 kommentarer 14

”Homosexualitet kan skada ditt liv”, anser pastorn. Den nya arbetsmarknadsministerns privata tro lyfts fram i ljuset. Hennes nya samfund Kristet center tycks vara mer radikala (i detta fall med innebörden mer konservativa, reaktionära, intoleranta) än sekten Livets Ord. De lider av en minst lika inskränkt världsbild och tycks vara en Livets Ord-satellit. Församlingen använder sig av förbön för att bota ”sexuell avvikelse” och ber tillsammans att Gud skall bota denna styggelse och onaturlighet till sexuell läggning.

Frågan är: Hur mycket kan Svantesson inte dela samfundets värderingar och människosyn och ändå vara en del av den? Min fem ören i detta är: Troligtvis inte mycket. Denna typ av samlingar är intoleranta och åsiktsfriheten mycket begränsad. Den dömande mentaliteten ligger nära tillhands. Är man exempelvis homosexuell och vill älska sitt liv och en annan människa så är man inte välkommen i församlingar av detta slag.

Kristet Center och Livets Ord ingår i Trosrörelsen i Sverige, som är en del av en internationell kristen rörelse med ursprung i USA.

Forum för familj och människovärde
Sveriges nya arbetsmarknadsminister har enligt Aftonbladet varit en del av riksdagsnätverket Forum för familj och människovärde (ett nätverk för abortmotståndare, främst bestående av moderater och kristdemokrater, men även centerpartister och folkpartister). Denna grupp har vid tillfällen anordnat möten i riksdagens lokaler dit de bjudit in amerikanska högerextremister till lika abortmotståndare och homofober, såsom Wanda Franz och Richard Wilkins. Den första var ordförande för National Right to Life Committee och den andra är verksam inom The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints (mormonkyrkan). Riksdagsnätverket samarbetar även med den Katolska kyrkan och deras organisation Respekt – Katolsk rörelse för livets okränkbarhet som är helt emot kvinnans rätt att få bestämma över sin kropp.

Forum för familj och människovärde leds av moderater och den motarbetade ett förslag om utvidgad aborträtt i Sverige. Vid tiden för detta satt Elisabeth Svantesson i dess styrelse.

Jag undra när också svenska politiker ska börja påstå att kvinnor inte kan bli gravida av att bli våldtagna? Att kvinnor har ett biologiskt system i kroppen som stänger av den reproduktiva förmågan om hon inte har lust att bli gravid. Jo. Så knasigt låter det i USA.

Jag säger det igen: Sveriges arbetsmarknadsminister basar över det departement under vilket Diskrimineringsombudsmannen (DO) lyder. Åtminstone jag tycker att det känns mycket olustigt att den posten innehas av en abortmotståndare och homofob. Det är lika illa som om statsminister Fredrik Reinfeldt skulle utnämna en rasist till arbetsmarknadsminister, eller varför inte integrationsminister.

Homofob abortmotståndare i regeringen

Av , , 20 kommentarer 17

Igår genomförde statsminister Fredrik Reinfeldt (moderat) en mindre regeringsombildning. Bland annat ersattes Hillevi Engström som arbetsmarknadsminister med Elisabeth Svantesson (moderat). Om detta rapporterar VK idag, men tidningen utelämnar viktig information: Elisabeth Svantesson är en homofob och abortmotståndare. Hon ska nu få bestämma över det departement under vilket Diskrimineringsombudsmannen (DO) sorterar.

Jag känner mig orolig över hur DO:s arbete mot diskriminering på grund av sexuell läggning och kön kommer att påverkas genom att denna individ givits tillträde till maktens korridorer. Utnämningen av Svantesson har uppmärksammats av bland annat av HBT-sossarna: ”Som riksdagsledamot har Elisabeth Svantesson bland annat drivit en linje tillsammans med hardliners inom Kristdemokraterna där de aktivt varit emot att alla, oavsett sexuell läggning, skall behandlas lika i svensk lag. Elisabeth Svantesson har även varit emot alla kvinnors rätt att ta beslut över sin egen kropp.” Jag tycker att det är lika skrämmande som det är träffsäkert.

Sveriges statsminister har lyft in en homofob och abortmotståndare i regeringen. Detta är lika illa som om statsministern skulle lyfta in en rasist i regeringen, typ Jimmie Åkesson eller varför inte Stellan Bojerud. Man kan få ont i magen för mindre.

Reinfeldts omstuvning av regeringen tycker jag luktar mörka planer. Kampen om SD-väljarna har nu på allvar börjat. Moderaterna ligger i en framskjuten position för racet ner i avgrunden. Ett annat exempel på flirt med SD-väljarna var vår justitieminister Beatrice Asks fullständigt ovetenskapliga utspel om livstidsdomar. Det var en kakofoni av känslor. Det var ren och skär högerpopulism, klart uttalad för att attrahera SD-väljare. Utspelet dömdes ut också av många, bland annat i en krönika av Dick Sundevall, chefredaktör på magasinet Para§raf.

Jag håller med HBT-sossarna. Att utse Elisabeth Svantesson är ett slag i ansiktet mot alla HBTQ-personer i Sverige. Det är ett hån mot kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det säger en del om regeringens syn på människans värde.

Böglivet i Umeå

Av , , 3 kommentarer 16

Ikväll är det treårs jubileum för klubb Take Queer. Ska bli riktigt kul att delta på höstpremiären, träffa gamla bekanta, kompisar och vänner men även stifta nya bekantskaper. Ser verkligen fram emot kvällens musik, dans och allmänna bravader! 🙂

Jag är ändå bekymrad över hur det ser ut i Umeå. I flera år nu har det lokala ”böglivet” varit rätt försvinnande litet. HBTQ-killar går mer sällan ut eller deltar på olika arrangemang än vad HBTQ-tjejer gör. Enligt de flesta killar beror detta på en känsla av att HBTQ-killar utestängs från Umeås gayscen. Den meningen framförs inte bara av killar utan även av tjejer som ser att det pågår en ”konflikt” om rummet. Det är en mening jag också kan skriva under på.

Många gånger har jag inte känt mig hemma eller välkommen att delta på HBTQ-arrangemang i Umeå eftersom dessa, mer eller mindre alltid, kantrar med en bertydande övervikt åt kvinnor och den kvinnliga gayscenen. Det är egentligen inte så konstigt då HBTQ-kvinnorna är mer aktiva i Umeås gayliv, men det är trist att man inte försöker skapa en större jämlikhet i detta. På denna punkt skiljer sig också Umeås HBTQ-rörelse från övriga landet, som i regel har den olyckliga övervikten mot den manliga gayscenen.

Många gaykillar känner sig idag isolerade. Vissa mår riktigt dåligt för att de upplever att de även i gayvärlden inte ges tillträde. Till detta kan läggas att jag redan nu börjat höra kritik mot det kommande Umeå Pride. Det är riktigt olyckligt att vi inom HBTQ-rörelsen i Umeå tycks gå i otakt med varandra! Vi får se var det hela slutar, men jag hoppas att Priden samlar oss alla. Det finns mycket som förenar och vi får inte glömma bort vårt gemensamma mål: varandras människovärde och erkännande. Det skadar dock inte med mer öppenhet och att arbeta för ökad jämlikhet även inom Umeås gayliv. Det är ett ansvar som vi alla delar.

Med kvistar i röven och brännmärkt nacke går vi nakna mot framtiden

Av , , Bli först att kommentera 14

Pojkstreck. Lek och skoj. Enskilda händelser. Ursäkterna är ofta många. Inte sällan skuldbeläggs också offret istället för gärningsmännen. För oss som bryr oss och på distans läser om det som händer är det inträffade en tragedi, men i samtliga fallen är det en oerhörd kränkning för den enskilt utsatta. Självkänslan krossas i samma grad som människovärde förvägras individen.

Idag utsattes en elev i Umeå. Eleven brännmärktes med en tändare. Det är bara en i raden av allvarliga kränkningar på den enskilda skolan och skolor runt om i Sverige. Varje dag far våra barn illa.

Oavsett var problemen uppstår måste vi ta ansvar för det som sker. Barn och ungdomar ska inte uppfostra varandra i en värld där de vuxna frånhänt sig ansvaret. Rektorer ska inte försvara misshandlande lärare. Dagispersonal ska inte avvisa föräldrar till mörkhyade barn med hänvisning till att det är olämpligt med färgade barn på det specifika dagiset. Den första händelsen kopplar till Lundsbergs kamratuppfostran, deras strykjärn och kondombeklädda kvistar. Den andra är min egen skolgång i Kiruna och den sista är från en dagisverksamhet i Umeå.

Förakt, fördomar och hat grundat på rasföreställningar och olika fientligheter förekommer inom vår skolverksamhet. Det har jag själv upplevt när jag varit ute och undervisat. Jag skulle vilja se att Umeå kommun med större kraft satsade resurser på förebyggande arbete mot intoleransens olika uttryck (exempelvis mot rasism, homo-, bi- och transfobi, normativt tänkande). Skolan skall främja kreativitet, kritiskt tänkande och mångfald samt fostra demokratiska medborgare. Detta är oförenligt med att låta mobbning pågå. Tyvärr ser jag ofta hur vuxenvärlden drar sig undan. Man ids inte bry sig. Jag vet det eftersom jag mött detta.

Mobbning i sig behöver inte vara något märkvärdigt för omgivningen, men det gäller att lyssna på och se våra barn. Mobbningen kan ta många uttryck. Att bränna någon med en tändare, att köra upp pinnar i anus på någon eller att med en yxa hota en enskild att ta av sig alla kläder inför andra, är mobbningens extrema uttryck. Då har det gått väldigt långt och fått pågå mycket länge. Men det är oftast först när de extrema uttrycken kommer som vuxenvärlden vaknar och kanske orkar bry sig. Mobbningen börjar dock mycket tidigare, med uttryck som är mycket mindre synliga. Det kan handla om viskningar eller skratt bakom din rygg, en blick som dröjer sig kvar, elaka SMS och kommentarer på Facebook.

I samtliga fall är det frågan om maktdemonstrationer för förtryck och underordning som måste synliggöras och stoppas. Ett värdegrundsarbete får inte stanna vid tjusiga dokument; ett värdegrundsarbete utan handling är inget värt.

Dödslistor, hot och våld

Av , , 2 kommentarer 16

Otaliga är de affischer och klistermärken bödlarna vandaliserat vår stad med den senaste tiden, och det är inte många timmar sedan hatet, fördomarna och föraktet paraderade på Umeås gator. Nazisterna marscherar igen.

När jag bodde uppe i Kiruna började jag engagera mig i det antirasistiska arbetet. Jag minns hur min mamma var rädd för mitt liv. Nazisterna i Kiruna var hotfulla och de var våldsamma. Det hör liksom till deras idé om människan, samhället och världen. Våldets natur är deras natur. De som besökte Umeå under helgen har blod på sina händer och de räds inte att begå våld igen, mot vare sig dig eller mig som enskilda eller samhället i stort.

Jag var dock aldrig rädd i Kiruna, men visst var jag på min vakt. Annat vore dumt. Jag eller andra kunde inte med säkerhet veta vad som skulle hända. De hatade samhället och alla de människor som avvek från vad dessa herrar ansåg vara det ”normala”. De skrek och de var aggressiva. De klottrade hakkors och de begick brott. Det är svenskhet, enligt dessa män.

Det fanns flera tillfällen då jag mötte några av de aktiva nazisterna när jag var på väg till Konsum. De blockerade min väg, betedde sig illa, kallade mig saker och hotade mig med det ena och det andra. Men jag var aldrig rädd för dem. Däremot var jag och fortfarande är jag livrädd för deras ideologi. Den är potentiellt dödlig.

Umeå blev som en ny värld för mig. Som homosexuell var det som att växla från natt till dag att flytta till hit. Det dagliga föraktet och fördomarna mot HBTQ-personer var inte lika närvarande, och några nazister såg jag heller aldrig till. I samtalet mellan människor fanns en idé om att vi är jämlika och att vi ska finnas här för varandra. Det var något av en ny sång.

Det är viktigt att vi står upp för den sångens idé, för demokratiska värden och varje enskild människas okränkbara värde och rätt att få vara sin egen person. Några är de umebor som snabbt reagerat och skapat ett Facebookevenemang som kallar oss alla till samling och aktion. Imorgon klockan 18.00 finns ett bra tillfälle för var och en av oss att stå upp för varandra. Vi är redan över 2200 personer som tänker stå upp för tolerans och medmänsklighet. Det är värmande och jag känner mig stolt över att få vara en del denna ”Umeandan”.

Imorgon klockan 18.00 säger vi Nej till hatet! Jag hoppas vi blir många som står enade, sida vid sida mot dessa mörkerkrafter.

Ofrivillig barnlöshet

Av , , 2 kommentarer 12

Nu sitter jag på Norrtåg med destination Luleå. Det gungar och skumpar och har sig i största allmänhet. Det är en bra början på färden. Personalen är trevlig och kvällssolen lägger ett skönt ljus i kupén. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig förgrymmad inombords.

Idag har jag diskuterat frågan om rätten till insemination med en kompis. Vi var inte alls överens. Inte på något plan. Inte ens lite.

Den ofrivilliga barnlösheten är min verklighet. De alternativ som finns för mig är adoption och surrogatmödraskap. För lesbiska är ekvationen något enklare. Det är dock ingen självklarhet att två kvinnor som lever tillsammans ska ha rätten till insemination. Enligt min kompis ska insemination endast finnas tillgängligt för de par som av någon genetisk eller annan ”medicinsk” anledning inte kan få barn med varandra. Samtidigt förklarade han att det utesluter människor som på grund av sociala val inte kan få barn, exempelvis lesbiska.

Det finns ett djupt problem här. Åsikten bygger på vad han anser är normalt, rätt och riktigt. Han insåg nog aldrig hur föraktfull eller kränkande han var. Den lesbiska relationens barnlöshet avfärdade han som en social fråga, medan det heterosexuella parets (som inte är kompatibla genetiskt och därför inte kan få barn) är en fråga för medicinen/vården. Problemet för de lesbiska menade han löses enkelt genom att de skaffar sig en man. Väljer man att inte göra detta är barnlösheten inte ofrivillig (infertila är inte kvinnorna, men deras val av relation stoppar en graviditet, enligt hans sätt att se saken). Anmärkningsvärt var att han aldrig närmade sig tanken på att kräva partnerbyte för det heterosexuella paret.

Betydelsen av sättet han resonerade var att han rakt ut sa att homosexuella relationer är ytliga och endast sociala, medan den heterosexuella relationen är äkta och normal. Det enda som kan förklara hans syn är en moralkonservativ uppfattning om vad som är ett äkta och erkänt samliv och vad som inte är det. I mina ögon finns det däremot ingen skillnad i relationerna. I båda fallen handlar det om kärleksfulla individer som av en eller annan anledning inte kan få barn med varandra.

Homosexualitet är inget socialt val och den ofrivilliga barnlösheten är lika smärtsam för oss som för alla andra. Jag hoppas att jag sådde ett frö i hans sinne. Han är annars en bra person och insåg nog inte hur det han sa uppfattades, men detta berörde mig mycket illa.

”Din historia är även min historia”

Av , , Bli först att kommentera 14

För 2-3 veckor sedan publicerades min debattartikel Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar i Västerbottens-kuriren. Jag minns att jag kände mig orolig och smårädd inför publiceringen. Vad kunde konsekvensen bli? Men reaktionerna på debattartikeln var över all förväntan! Så mycket positiv feedback som jag fick hade jag aldrig förväntat mig och det gjorde mig mycket glad när person efter person gav uttryck för ”Din historia är även min historia”.  Artikeln delades också 145 gånger på Facebook och twittrades om. Till och med människor i Stockholm och Västra Götaland hörde av sig och berättade att de läst den och delat den bland sina vänner.

I samband med VK:s publicering visade även Studenttidningen Vertex intresse för denna debattartikel. Inför septembernumret publicerades i Vertex min artikel under rubriken: Heteronormen skapar rädsla, ångest och hat.

Reaktionerna överraskade inte bara. Det känns också inombords, en värmande känsla, att mina tankar och mina erfarenheter, i mitt lilla hörn av världen, kan ge andra något. Det finns exempel på människor som vågade ta steget och komma ut. Att sätta stopp för det som ramar in deras liv. Deras början på frigörelse.

Vad är Ågren egentligen emot?

Av , , Bli först att kommentera 18

Måndagen den 26/8 publicerades min debattartikel ”Vad är Ågren egentligen emot?” i VK (och idag svarade Ågren den). Den skrevs som en reaktion på det jag uppfattade som tjafs mellan Lennart Holmlund och Anders Ågren. Att avpolitisera politiken som dessa två gjorde tycker jag är beklämmande. Om det mellan dessa herrar inte finns mer meningsskillnader än förmågan och leda eller att hota med Vänsterpartiet med tillhörande vänstervridning, så finns där inte alls mycket för någon att hämta.

Min första reaktion var naturligtvis på Holmlund inlägg som angrep Ågren. Inlägget publicerades efter Ågrens glädjerop om att det våras för alliansen. (Endast om Holmlund försvinner kan alliansen vinna, tydligen. Det handlar om person och inte politik, uppenbarligen.) Enligt mitt tycke är ledarskapsförmåga en fråga för praktiken och inget annat. Jag är personligen övertygad om att Ågren är fullt kapabel att axla manteln som kommunalråd om Umeås invånare vill det. Jag tror också att han i rollen som kommunalråd skulle kunna föra sig minst lika bra som Holmlund.

Vad gäller Ågrens skrämselpropaganda, valde jag att i den saken kommentera debatten mellan dem två. Det var det enda som hade något form av politiskt innehåll, även om det inte egentligen handlade om Socialdemokraterna (vilket borde varit det rimliga, men i politiken är det inte alltid det rimliga som sker) eller något konkret i sak.

För uti bakväntland
Idag fick jag, som tidigare sagt, svar på min debattartikel av Ågren: ”Replik: Vänsterns inflytande är negativt för Umeå”. För mig är det är svårt att ta svaret på allvar. Jag är dock övertygad om att Ågren tror på det han skriver. Moderater tenderar att tro på det ”nya arbetarpartiet”. De tror också att partiet var för allmän och lika rösträtt när det väl begav sig. Vilket vi vet för ett absolut faktum inte stämmer. Jag har även mött moderater som benhårt tror att de var för en allmän sjukförsäkring. Även det lika oriktigt som det första. När det kommer till sak ser vi hur Moderaterna röstat emot nära varje välfärdsreform som genomförts i Sverige. Några exempel på vad Moderaterna motsatt sig är införandet av A-kassan, sjukkassan, fri sjukvård, att ge homosexuella rätt att ingå partnerskap och få sina rättigheter erkända i EU (så sent som 1994 respektive 1998). De ”Nya moderaterna” erkänner dock inte sin historia och de tror benhårt på den nya revisionen av densamma. Samtidigt genomför de omfattande försämringar av exempelvis A-kassan och sjukförsäkringen. Precis som de ”Gamla moderaterna”.

Därför: Om vi leker med tanken och förutsätter att Moderaterna verkligen har förändrats, och blivit välfärdens försvarare och utvecklare. Om vi bortser från oriktigheter i repliken (alliansen har röstat avslag/nej på reformer Ågren nu påstår är moderat politik) och antar att det faktiskt är moderat politik Vänsterpartiet bedrivit, kan jag ändå inte låta bli att undra. Jag är nämligen fortfarande tveksam över om jag förstår vad Ågren är emot. Det är något Ågren inte säger till oss. Kanske vet han att det är något impopulärt? Spekulationer förvisso. Vad som däremot framgår är att han tycks invända mot att: verksamheter som inte fungerar, där brukare far illa och skattepengar slösas på privata vinster, återtas i kommunal drift. Det kan vi direkt se och konstatera. Spontant känns det som en ansvarslös inställning av ett eventuellt framtida kommunalråd.

Oärlighet
Ett annat problem är oärlighet. Att ökningen av sjukfrånvaron tillskrivs Vänsterpartiet i Umeå känns inte som något annat än ett försök att tjäna mycket billiga politiska poänger. Eller tror/menar Ågren seriöst att Vänsterpartiets politik i Umeå har effekt på hela Sverige? I augusti 2013 uttryckte Ågrens partikamrat, tillika socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson oro över den ökande sjukfrånvaron i Sverige. Detta hade han även gjort flera månader tidigare. Sjukfrånvaron ökar nämligen inte bara här i Umeå. Den ökar även i det Moderatstyrda Sverige. Ågren är naturligtvis medveten om detta. Att försöka föra över skuld på det här sättet är bara ett av politikens ohederliga uttryck och inget annat än tom retorik. ”Fluff” om så vill.

Inflytande och människovärde
När det kommer till inflytandefrågan är den mycket enkel. Att öka inflytandet för Umeå kommuns anställda är inget som Vänsterpartiet motsätter sig. Tvärtom. Men ett ökat inflyttande uppnås inte genom att man privatiserar och avdemokratisera kommunal verksamhet, som Ågren och Moderaterna vill. Detta uppnås inte genom att man kastar pengar över privata aktörer som pressar de anställda och ger äldre och sjuka sämre omsorg, som högeralliansen med Ågren i spetsen vill. Det enda vi får ut av en sådan högerpolitik är att människan förlorar sitt människovärde och görs om till en kund på en marknad som företag ska tjäna pengar på. Är du inte lönsam hänvisas du till ett annat ställe (ofta verksamhet som drivs av kommun eller landsting).

Vi kan nu tydligt se hur det går med privatiserade skolor (även kallat friskolor) där de privata stänger ner dessa på löpande band, på grund av att våra barn inte är tillräckligt lönsamma för företagen. Att denna cynism börjat begränsas i Umeå ser jag som något positivt. Det borde även Ågren göra om han menar allvar med sin replik.

Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag publicerades min debattartikel ”Ett liv bland osynliga murar – besegra hat och fördomar”. Den handlar om vikten att se människan och att organisera sig mot det hat och de fördomar, den ångest och död, som det heteronormativa samhället skapar.

Presentation

Daniel Nyström | Instagram

Bakgrund
Född och uppvuxen i Kiruna i en vanlig arbetarklassfamilj. Pappa var gruvarbetare/sprängare och mamma jobbade inom omsorgen. Pappa bytte senare jobb till vaktmästare och mamma hon jobbar kvar inom omsorgen. Efter ett helt arbetsliv utan arbetslöshet ska snart båda gå i pension med usla pensioner.

Ålder
39 år

Utbildning
• I huvudsak statsvetenskap, historia och ekonomi.
• Legitimerad lärare för grundskolan och gymnasium.

Nuvarande arbete
• Högstadielärare
• Mellanstadielärare
• Kontaktperson inom socialtjänsten
• Övervakare inom kriminalvården

Bor
I lägenhet

Familj
Singel

Intressen
• Komponera musik
• Gräva och bygga i trädgården
• Se serier (fantasy, sci-fi)

Ideologi
Demokratisk socialist

Politiskt parti
Vänsterpartiet

Förtroendeuppdrag

Nuvarande
• Inga i dagsläget

Tidigare (bland annat)
• Umeå tingsrätt
• Förvaltningsrätten
• Infrastruktur i Umeå AB
• Umeå hamn AB
• Umeå vagnverkstad AB

Bloggar om
Jag har ett starkt intresse för jämlikhetsfrågor, varför bloggen kommit främst att handla om antirasism och feminism. Det görs även inlägg om kommunpolitiken i Umeå.

Sociala medier
För den som är intresserad av bilder ur ett liv med lantdjur, trädgård och annat så har jag ett Instagramkonto.

* * *

Det jag skriver på min blogg är mina åsikter och mina reflektioner. Det vill säga: Det är inget jag gör i egenskap av någon organisationsföreträdare. Om jag skriver något i egenskap av organisationsföreträdare kommer detta framgå (och det har förekommit).

Senaste inläggen
Sorterade artiklar
Arkiv
Senaste kommentarerna
Sök
RSS Nytt från vk.se