Etikett: lever

Universalförklaring för Kvinnors buksmärtor!

Av , , 2 kommentarer 9

När kvinnor (från typ 15-30+ år) söker vård för dunkla, diffusa smärtor från mag-området har heter första steget i att utröna vad felet är: Är du gravid? Oavsett hur mycket man som kvinna intyga omöjligheten börjar man DÄR! Graviditetstest är första steget man som kvinna får gå igenom. SEDAN kan man konstatera att OJ du har en svullen lever… OJ det är blindtarmen… OJ du har tumörer i tjocktarmen… Men icke förrän det är konstaterat att man INTE är gravid!

I mitt fall som haft problem med såväl UC som PSC vet jag detta väldigt väl, då jag ofta haft just dunkla diffusa smärtor från magområdet. Flera kvinnor jag känner kan vittna om samma steg i processen för att utröna vad som är orsak till buksmärtor!

Om man de facto ÄR gravid som kvinna och kommer in med akut gallstensanfall och spyr betyder inte det att man får någon som helst hjälp förrän efter ett dygn av sjuk smärta då läkaren kan stå med händerna i sidan och se dryg ut och säga: ”Du är ju gravid” innan hen slutligen inser att något faktiskt kanske är fel! Får du besvär med nästäppa, reflux, karpaltunnelsyndrom, foglossning från helvetet heter det också att ”-Du är gravid, helt normalt och Lycka till!”

Nu har jag dock insett att jag hamnat över det där kategoriska strecken till nästa universallösning för kvinnor…

Nu heter det: –Du har fyllt 40!

Det var då själva faAn vad det generaliseras när det gäller kvinnor!

//a

Vad hände?!

Av , , Bli först att kommentera 9

Ja, jag skulle ju kunna skriva om myspys i stugan, själsro och sprakande öppenspis, lyckliga ungar som fridfullt samsas om saker eller så kan jag vara ärlig!

Jag vet icket vad som hände denna dag men det var som en krutdurk som väntade på att explodera. Tre killar som inte varit överens är ett sätt att uttrycka det milt! Det har vrålats, gnölats och grinat i stugan. Det har varit hårda ord mellan samtliga barn, det har varit fulknep och utanförskap, det har varit sura utbrott och ilskna vrål! En sak var säker att morgonens lugna stund snabbt utbyttes mot något helt annat och i kapp med det en eskalerande smärta och tryck i min lever.

Så med smärta, kallsvett och illamående plockades allt ihop i stugan. Samtidigt roddades det lunch och det skreks om vem som mest hungrig och vem som skulle ha 9 eller 10 köttbullar. Det var katastrof om vem som skulle sitta vart och det var med nöd och näppe det gick att ens äta i den fullkomligt vulkanutbrottladdade stämningen som låg och mullrade i bakgrunden.

Det bråkades och gruffades om allt och in i det sista flög krokodiltårar och katten höll sig undan! Jag var sjöblöt av svett när jag, kiddo och katten slutligen satt i bilen, tysta och hålögda med AC.n på iskall och styrde kosan mot staden!

Idag var killarna allt annat än compadres, idag var det ”för mycket av det goda”, det var honungsfällan i verkligheten och det var två svettiga kvinnor som sammanbitet insåg att det endast fanns en sak att göra -DRA och splitta upp sällskapet fortare än kvickt!

Jag vårdar min gallkramp, sonen kollar You Tube och katten ligger utslagen på bordet i uterummet. Faktum är att det är mera själsro i La Casa än stugan kunde erbjuda denna dag!

//a

 

Gå på fest med Frk. Krass!

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag är det LÖRDAG och jag tänkte dela med mig av riktigt bra gå-på-fest-tips! Jadå, för jag är en generös kvinna…

1) Fatta beslut att : Det här första steget innebär att man för en inre monolog med sin lever och frågar om det känns som läge att gå på fest. Det är oftast bara människor med PSC som behöver bry sig om det här steget. Känns det som att levern och dom bråkiga gallgångarna iNTE tänker spöka då är det GO GO GO som gäller

2) Se till att ha alla eventuella utstyrslar redo, vad du än tänkt i huvet kan du ändå glömma det för i sista minuten blir det ändå något helt annat…

3) Slit dig från pusslet och gör dig klar

4) Ring runt till alla med bil och körkort och tigg/tjata för att få skjuts

5) Kom SIST till festen, kom gärna så sent att folk redan börjat gå. Det här är ohyggligt viktigt steg. Kom sist, så ALLA miljarder okända människor hunnit sätta sig så ALLA har uppsikt på vem som kommer och går…

6) Gör entré. Glöm att glida in som en skugga, gör i stället som jag, snubbla in så du störtar in i stolar och helt okända män! Jag kallar det att vara målinriktad!

7) Ha kul! Njut och var lycklig över att vara ute i livet, med fantastiska människor, delta i högintressanta och roliga diskussioner med helt okända men grymt trevliga personer

8) Avsluta kvällen innan tröttheten blir akut… Å kom ihåg att det är lika viktigt att göra en snygg sorti. Samma princip gäller här… Glöm att smita ut. Gör som jag, riv ner, inte bara EN utan TVÅ skålar med chips så att ALLA verkligen ser att det är DU och bara DU igen som pockar på uppmärksamhet. ALLA måste ju veta att du är på väg att lämna partyt!

9) Gå någonstans och ring en taxi och ha en rolig taxiresa hem med sympatisk taxichafför -Alltid UmeåTaxi!

Sååå… Nu har jag delat med mig av mina finfina partytrick och denna afton får alla andra dra på sig sina go-gobyxor och sitt sexvadn och ha en lika underhållande kväll!

Å kom ihåg: "Det är bättre att göra ett dåligt intryck än inget alls!" (E. Linder) (Det var det bästa jag hört på länge!!)

Å Tack R för modet att bjuda mig på fest!

//a

 

Mr.Bläckvard till middag….

Av , , 8 kommentarer 8

Min yngsta brorson har en ny favoriträtt. Tadeus. Jösses vad jag grunnat på vad i friden Tadeus är för mat. Tadeus är det tyska namnet på en karaktär i Svamp-Bob Fyrkant, På svenska heter den figuren Bläckvard Tentakel och Bläckvard är en bläckfisk! Det är alltså bläckfisk som faller min unga nevö i smaken så det är ju helt logiskt att han önskar sig Tadeus till middag! Jag är imponerad! Han är min lilla mathjälte! Själv är jag allergisk mot fisk och skaldjur så inget från sjö/hav/bäckar/åar är ett alternativ på min tallrik.

Det är samma brorson som tryckte i sig 19 (!!!!) bitar Maki på en sushirestaurang och som norpade åt sig den tjugonde när dom just skulle lämna stället."-För att ha på vägen…" Min andra brorson åt icket fiskpinnar som liten ty det smakade fisk… Men 8-9 laxsushibitar gick bra. Det är lite ironisk då fiskpinnar är typ det enda jag möjligtvis kan äta i fiskväg då det smakar så otroligt lite fisk. (Ni som läst min blogg minns väl hur det gick när jag testade Omega-3 kapslar för barn och fick häcklöpa över dammsugaren till toaletten….) 

Förrutom faktiskt allergi så finns det även en uppsjö av saker jag inte skulle äta -Oavsett vad! Jag har blivit bättre på att testa och våga smaka nya saker men den där barnsliga sidan dyker upp mellan varven och bevisligen kan jag ju inte ens kalla den barnslig då SOMLIGA barn i åldern 6-13 kan knapra i sig ALLT inkl steak tartar! Jag är väl mat-rigid helt enkelt.  Kanske en vegetarian som fortfarande lever i garderoben?!

Allt som ser ut som ett tvärsnitt i biologiboken går bort  -njure (huuuuu jag får kräkreflex av minnet) lever, hjärta och hjärna det är tvärblankt NEJ! NJET! Nixpix hallonbåt! Sedan finns det saker som jag erkänner att dom förvisso smakar bra men bara vetskapen vad man äter gör att i allafall jag tappar aptiten. Ett ganska nyligt exempel på sådant är gris-vad! Inget fel på smaken, men när jag fick höra hur många glace det var på den lilla biten och hur många miljarder timmar den var tvungen att tillagas kändes det som ett stycke från djuret som man egentligen inte borde äta. En annan sak som är gott är Parmaskinka, men då den ser ut som sladdrig bacon är det aningens jobbigt.

Kanske skall jag ta och kolla lite vegetariska alternativ i min matutmaning?! Och så kanske jag måste ta och åka och lära mig lite av mina brorsöner!

Älskade nevöer… Hatten av för er alla tre! Ni imponerar mig! Söta goa E… jag knäckte inte nöten med Tadeus.. men som vanligt var den ju klockren och gav mig ett gott skratt! Kram på rej ditt lilla knövliga löv 🙂

//a

 

Katten: Hjälp!

Av , , 2 kommentarer 6

HJÄLP!

Alla kattmänniskor, vad gör man med en katt som icket äter?

Våran kisse är en Helig birma som blir två år i februari. Han är go, social, busig och mellan varven väldigt trött då han inte äter!!! Han har fina värden på sina njurar, sin lever och han har inte diabetes. Han är avmaskad och avlusad! Han har inte fel på sina tänder heller. Han utreds hos veterinär. Just nu misstänks allergi då han mellan varven tuggar päls som han hade betalt för att göra det.

Goa fina Gimli är MAGER! När vi borstar eller kammar honom är det så att verktygen nästan hakar fast i honom. Han är skinn och ben och inget tycks smaka denna katt. Kokt torsk går hem, men lägger man dit en klick smör -Njet! Äggula -Nej tack! Grädde -Aldrig i livet! Vi har snart testat alla foder som finns på djuraffären. Blötmat -mja, då är det möjligen gelén han äter. Torrfoder -Nån liten kula knaprar han i sig, oavsett märke. Han har inga problem med sin mage! Den här katten äter ca 25 gram/dag, han ska äta MINST 60 gram. Just nu äter han ett foder från veterinär som skall ge extra näring.

Det här är rätt ironiskt. Gimli är kastrerad och vi hade en bild att han skulle bli katten Gustaf. Är det Ådi som saknas? Vi funderar på om det är så att han saknar en kompis? Eller är man mänsklig som tänker så? Kanske en till katt skulle göra att han äter bättre? Få mera fart?

Jag är tacksam för ALLA idéer, tankar ANYTHING på vad vi kan göra för denna ljuvliga lilla lurviga kompis. Detta är min sons kisse men då vi är borta mycket bor kisse på heltid hos mina päron. Han har ett helt hus till förfogande. Han har leksaker, klätterträd, sällskap. Han lämnas inte ensam längre stunder om dagarna utan han går själv undan å lägger sig i sin bur på eftermiddagarna när han vill vara ifred.

//a

 

Jul-kräkar’n….

Av , , 2 kommentarer 7

Att ligga hemma med en stollig lever har tydligen oanade konsekvenser! I går kom min son hem till mig och min fina vän tyckte det var lämpligt att vi kom hem till henne å hennes barn och käkade middag! På så sätt kunde jag fortsätta vila och jag var välkommen till bords i joggingbyxor!

Vi tackade tacksamt ja och gick den korta sträckan på ca 120 meter och jag konstaterar att julen är här! Började verkligen fundera om det var i helgen det är första advent ty överallt verkade julen flängt fram som en hastig attack av vinterkräksjukan! Från noll till hundra över några dagar… I år tycks folk ha dragit igång en vecka i förväg…but why?

Jag vet att min vän älskar julen så att det kunde vara jul i hennes stuga var jag beredd på, men i ALLA stugor?!? Nej det var jag inte alls med på! Av någon anledning kommer julen tidigare och tidigare varje år, själv längtar jag efter alla ljus och fina glittrande saker. Jag älskar julen men det räcker så bra med fem veckor, första advent -Då får julen explodera i mitt hem -å på nyårsdagen…. åker den ut!

Så idag är det en lugn dag med sällskapsspel, livlinan och barn. Jag håller mig mest i rodelposition med en kurrande katt på magen 🙂

//a

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Min lever och jag…

Av , , 4 kommentarer 7

Det går ju att le och vinka eller så kan man vara ärlig och säga att ibland suger livet mer åt det sura hållet än det söta! År 2003 började en läkare på en vårdcentral intressera sig för ett förhöjt levervärde som envetet följde med mina provtagningar. År 2004 genomgick jag en leverbiopsi (vilket jag aldrig någonsin kommer göra i vaket tillsånd EVER igen!). Man började gissa och spekulera i att jag hade en kronisk sjukdom i levern men biopsin som dom tog var "inkonklussiv" och därför lades det åt sidan. Det kändes blott som en  lätt sur karamell i godispåsen fast biopsin var sur som en kaskadkräka….

Dagarna, månaderna och åren gick och 2010 började det bli riktigt löjligt. Jag fick vid ett tillfälle åtta munsår (som krävde 15 compeedplåster för att täcka) öroninflammation så jag trodde hjärnan var på väg ut genom örat och samtidigt mådde jag jävligt illa. Jag åkte in och ut på NUS. Den här diagnosen som svävat däruppe i luften började viskas igen. Vaga antaganden, tveksamma fundersamma läkare som kliade sig i huvudet (ja, det är min uppfattning). Det började kännas oroväckande och lite väl surt för min smak!

November 2010 var jag inlagd på NUS. En sköterska kom och skulle ta prover och sa    "-Jaha, Du HAR primär skleroserande cholangit (PSC)! Är du uppsatt på transplantationslistan?" Bara så där… Mina ögonbryn åkte upp till hårfästet, jag kände hur min hals sträcktes och huvudet åkte upp som ett periskop och varenda hjärncell aktiverades. "-Öhhh… nej… det har jag inte hört… inte vad jag vet… eller?!?!?!?!?" Jag hade vid det här tillfället inte ens hört att min läkare sagt att det var PSC jag hade. Vid det här laget upplevde jag livet surare än surt, det var banne mig pure acid!

Därefter följde många långa stunder vid datorn, googlandes va fan det handlade om. Jaha… prognos… 18 år… sedan +10 år OM man transplanteras framgångsrikt… Jag förklarade bara rak av för mina päron att skulle det behövas ville jag gärna ha en bit av deras lever. För i Grey’s Anatomy räcker det minsann med en bit av levern så kan den växa till sig. Min bror åkte också upp på min mentala lista. Dom enda som jag var bestämd över som inte skulle stå med där var min son och mina brorsöner. Alla andra var potentiella livlinor och det var en bit av deras lever jag ville åt. Jag blev Hanibal Lector fast inte i avsikt att avnjuta deras lever med ett glas Chianti!

Jag pratade med kirurger, medicinare och frågade: 18år… är det från 2003 när det BÖRJADE eller är det 2010?! Alla jag pratade med lugnade mig. MEN det tog tid innan jag de facto kunde ta det lugnt. En diagnos kan vara skrämmande. Det tar tid att processa, acceptera och att hantera. Levern är full av gångar, dom gångarna kan förkalkas när man har PSC. Jag har inga förkalkningar INNE i levern bara i en gång utanför MEN löken på laxen och grädde på moset är att man har förhöjd cancerrisk i detta område. Huvva… läget var fortfarande batterisyra… bilbatterisyra surt…

Idag upplever inte jag att livet blir surt längre när det händer. Det är vad det är. Vila, återhämtning och därefter move on. Det jag har uppskattar allra mest är en klockren kirurg som berättade i klartext för mig vad planen är för mig. Å hon förklarade att hittar man en enda cancercell skickas jag till Huddinge, där skär man bort allt inklussive en bit av levern. Bara så där! Kan låta galet, men det var skönt att höra att det ens var möjligt då min uppfattning (tackvare google) var att cancer i det området var lika med tack och godnatt!  Då återfick livet sötma trots allt!

Jag tror att det hjälper att man kan se på sig själv med både kärlek och humor. Att vi må agera irrationellt på grund av googles-information, att vi måste få måla fan på väggen för att slutligen kunna landa i det enda faktum som faktiskt är intressant: Hur vi mår, här och nu! Om 18 år -vem vet det liksom?!

Så NEJ jag står än idag, inte uppsatt på transplantationslistan. Mina anhöriga behöver inte vara oroliga att jag skall komma och dra i deras tröjor på jakt efter en bit av deras lever och Ica Mariehem får fortsätta sälja kokt skinka åt mig i parti och minut. Å denna gång, när det åter knäppte till och blev trångt i gången har jag hittat Vampires Diaries att roa mig med tills krafterna är tillbaks och jag åter kan vara på plats och le och vinka….

//a