Blir mycket om just fällfors nu men det kan inte hjälpas. På fredagskvällen/natten, då vi satt ute så såg vi årets första myggor, dessa var dock eller kanske tursamt nog, inte lika frusna och giftiga som dom i Nikkaluokta. Jag har nämligen en farbror som en gång i tiden jobbade som helikopter mekaniker uppe i Gällivare, på somrarna var han stationerad i Nikka för att jobba. Han och hans fru Ingmarie hade vid ett tillfälle sagt att dom släkt och vänner som iddes komma dit och hälsa på skulle få en helikopter tur över Kebnekaise, och det lockade naturligtvis både jag och Åke.

Vi for upp dit, gissar att det var ca 22 år sedan, och det var mygg till förbannelse där. Matts påpekade och visade att deras mygg var minsann frusna av sig för dom hade långstrumpor på sig, vilket stämde, deras ben var vit och svart randiga. Och inte bara det, dom stacks så det kändes dubbelt upp.

I Fällfors var inte myggen lika stora och aggressiva men dom hade faktiskt, åtminstone knä strumpor på sig, 2 vita ränder kunde vi se på benen.

Vad tycker ni om sprayflaskan med djungel oljan då? Den låg i vår buss då vi köpte den, den måste ju ha ett antal år på nacken. Jag är mest fundersam på texten och bilden på burken, för mygg, knott och andra stickande insekter. Bilden föreställer som ni kan se en same/lapp, och en mörkhyad person, förmodligen en som bor i djungeln och syftar på oljans namn, kan hända. På baksidan står en hel text om hur bra oljan är och allt vad man kan göra om man har den till hands, t.ex att man kan fjällvandra, äta kräftor och ha grillfest. Vi visade upp flaskan för den miljöansvarige i Fällfors och han tog också ett kort på flaskan, han skrattade och sa att han skulle minsann ta reda på hur miljövänligt det där medlet kunde vara. Flaskan är dessutom nästan oanvänd. Men nä, jag tror inte att jag törs använda den, inte ens på kläderna eller i ett tomt rum.

Ja nu stundar snart mygg och ohyrans tider, men det får man leva med, jag är fortfarande glad att vi inte bor i Australien, jag gissar att det finns mer läskiga saker där än det gör här i Sverige. Och det är ju för det mesta dom första myggen som känns mest, sen vänjer man sig, mest irriterande tycker jag nog att ljudet är. Samma sak är det med tandläkaren, det skulle inte kännas lika oroväckande om deras borrar var ljudlösa. Fast å andra sidan, det är ju när myggen eller knotten eller bremsen tystnar som man vet att det kommer att sticka till, frågan är bara vart.

Vill passa på att tacka Mats Karlsson (för lånet av fälgarna, hoppas dom passar), Martin Sjöström (för lån av en bättre bensinpump) och Anders Brändström (för lån av bensintrycksmätare). Känns skönt att kunna låna och prova vad som kan passa just oss istället för att köpa och sedan stå där med lång näsa. Stort TACK! Och med dom orden avslutar jag dagens blogg, ha det bra.

Med små marginaler är bilen lastad

Ska börja med att klargöra att jag inte har tomtar på loftet. Det var ju ett utdrag från bloggen insatt i vk:s papperstidning i fredags och där hade jag då berättat lite om granen, alltså granen som i startlyktan i dragracing, inte julgranen, som många trodde att jag hade bloggat om. Mina föräldrar hade läst meningen och småskrattat och trott att jag skrivit helt fel, dom trodde att jag pratade om trafiklyset, min chef ringde upp och sa att hon trodde att det brunnit hos mig då jag skrev om längtan till julgranen och dess lyktor. Ja där ser man hur man tolkar saker olika.

Vi tog oss från Umeå vid halv sju tiden på fredagskvällen, lastade, inte packade, och klara för en helg i Fällfors.

Tog ett snabbt stopp i Skellefteå för att köpa dricka och var framme i Fällfors 22.30. Fortfarande med ljuset ute, en fördel med att vara i norra Sverige den här tiden på året. Blev anvisade en parkeringsruta på 13 meter av en funktionär, snacka om service, då dom fortfarande är på alerten den tiden på dygnet. Vi gick och pratade på vägen tillbaka till bussen och hon läste papperen och sa till Åke, jamen då är det väl du som är Krister, nä svarade jag, det är jag som är Maria Lundmark Hällsten. Dom flesta tar för givet att det är killar som kör och inte ’tanter’ på 41 år.

Halv två gick vi i säng Zzzzzz och jag fick 4 timmars orolig sömn, det stormade så jag trodde att markisen skulle ha flugit till skogs och det slamrade och levde om, hela tiden. Från halv sex fram till mobilen larmade klockan 7, så kanske jag sov den sista kvarten. När den satte igång så trodde jag att ögonen skulle ploppa ut ur skallen, så trött kände jag mig. Förarmöte 9.30 och första start strax blev efter 10. Eftersom det stormade ganska rejält så fick vi av säkerhetsskäl, köra solo resor, hela dagen. Banan var ny för säsongen vilket innebar att den var ganska slirig trots allt arbete dom lagt ner på att få den preparerad. Jag med mina gatdäck sladdade och slirade hela tiden. Men jag hade ändå bästa reaktionstiderna.

Fred och Birgitta, 2 av våra grannar på gården, dök upp strax före första start med fikakorg och glatt humör. Dom stannade kvar ända till efter ett för att kolla in körningarna.

Jag körde inte sista rundan, jag var alldeles för trött och kände mig rätt så stirrig. Jag la mig på sängen istället, efter en kopp kaffe, och vilade i 40 minuter. Sen kom Jeppe förbi och bjöd oss på varsin öl, sedan blev det middag för våran del och nånting drickbart till det, sen kände vi oss ganska färdig för kvällen och gick i säng relativt tidigt.

Söndagen startade vi också klockan tio med mera kavlomgångar, 4 stycken körde vi och jag var fortfarande kvaletta men bilen ville inte längre så det blev ingen eliminering för min del. Tyvärr blev det en ordentlig krasch med en super comp bil (tror jag att det var), han fick släng efter målgången och hamnade ute i sanden där han voltade ett par gånger. Han fick åka iväg med ambulans och vad som sedan hänt tänker jag inte spekulera i. Det är alltid tråkigt då sådant inträffar och det lägger sorti på hela stämningen. Vi hoppas i alla fall att han klarade sig utan större blessyrer. Skriver mer imorgon. Ha en bra måndag!