Tjurskallar finns, lite här och där :)

Fixade gårdagens ärenden med bravur, jag kan dock inte skriva tjopp tjopp så var det gjort, allt tar tid, spelar ingen roll. Man ska från A till B till C och så vidare.

Tror jag var en av tre stycken kunder inne på Akademibokhandeln, rätt fin affär, finns mer än bara böcker, men jag strosade inte runt utan uträttade mitt ärende och åkte hem. Däremot vet jag nu vart jag ska gå, nästa gång jag är ute efter nån liten present 🙂

Satt och tittade lite småfilmer på FB och den här tjejen, hon kan nog gå långt, ni vet, den berömda tjurskallen:

Det är nästan, men bara nästan, jag skulle kunna gissa att jag var lite så där, som barn, jag med, hahaa… tjurig alltså, och kanske kanske, lite så, idag med, jag vet. Jag gillar att trycka på att jag har rätt, men jag vet också att jag kan ha fel…(skit också) men det behöver vi inte gå in på, här.

Men det klingar fortfarande i öronen, sen barnsben. Ja dom där Hällstenarna…eller Ja dom där Lundströmmarna, tjurig as hell, och där har man ju att släkta på både Hällsten och Lundström, en bra kombo 😀


Har fått veta att dom kottiga träden, tillhör Al släktet. Ulla gissade på klibbal eller gråal, och Rickard kommenterade att det var en al, i vilket fall, och kanske mer troligt med gråal.

Han själv, brukar koka lite av kottarna och lägga i akvariet, som prydnad. Men där skulle man vara noga att inte stoppa ner för mycket, då brukar vattnet mörkna.

Pratade med Nicco igår kväll och hon hade fått höra om vart det smutsiga stället på kroppen är, och nu skulle jag gissa. Men nej, det visste jag inte. Mjo, vissa delar av den glasögonbeklädda befolkningen, stoppar in skalmen i munnen medan dom funderar eller gör annat, sedan sätter dom på sig brillorna igen och vart hamnar då saliven…mm, bakom örat.

Så tafsa inte nån bakom örat, men framförallt, betänk att du nu är så duktig på att tvätta och sprita dina händer men vad hjälper det om du envisas med att stoppa saker i munnen som du inte sväljer ner. Ok, risken för att du skulle smitta den vägen, är kanske minimal, men den finns.

Nicco tyckte detta var extremt äckligt, men då kom jag ihåg skoltiden, hur många satt inte och gnagde på blyertspennorna. Som Nicco sa, den som hade kortaste pennan och mest tuggade, var coolast, hehe, eller kanske inte exakt så, men man kunde då ha trott det.

Hon sa att det mest typiska var att man glömt pennan, frågade fröken om man kunde få låna en och javisst, det gick bra, och pennan man fick, var så kort att man knappt kunde hålla i den, den var svårt sargad av tandbett och givetvis, ovässad. Det var tider, det 😀

Hoppas på lite värme i solen idag, så man kan vara ute ett tag. Ha det gott, allihop!

Maria Lundmark Hällsten