Hulda Maräng får byta uppgift med Herbert Remsandal

Så var utbildningen klar. Även om man kan känna sig lätt skeptisk inför såna här små kurser eller utbildningar, så var nog den här ändå, över mina förväntningar. Roligt att se och höra, att jag ändå utövar min arbetsledarroll, helt ok. Även om jag inte haft någon officiell utbildning på det.

Man lär sig ju också med tiden, och alla kunder ser olika ut. Det som funkar hos oss, kanske inte alls går hem hos någon annan. Det var ännu roligare att jag faktiskt, idag, uppskattar vår grupp, ännu mer. För jag förstår att vi har kommit såpass långt att det inte behöver vara så mycket krångel. Och det vet jag efter att ha lyssnat på andra arbetsledare.

Jättekul att dom frågar mig, hur jag har gjort för att vi ska funka så bra som vi gör. Det är väl ett fullgott betyg- Även om man aldrig blir fullärd.

Återigen kollar jag minnen från FB och idag, fast 2020, reflekterade jag över detta.

Samt samma dag fast 2021.

Detta var också något vi pratade om igår. Jag förstår ju nu att det kanske inte alls är så konstigt. För det jag skriver om, mina tankar, är väl vardagslivet. Något man kan implantera även i arbetslivet. Sen kanske inte alla gör det, för man tänker annorlunda då man ser till jobb, kontra hemma och privat.

Nya infalls vinklar får man av rotation. Vilket jag nämnde för dom andra, igår. Hulda Maräng ska inte behöva vara den som tar disken, varje dag. Och Hönan Agda ska inte heller behöva vattna blommorna på alla hennes pass. Jag roterar vårat schema för sysslor vi ska göra, inte ofta, men ändå. Och helt plötsligt, blir det Herbert Remsandal, som ska lära sig hur man tar hand om blommorna.

Har dessutom infört ansvarsområden på allihop. Det blir en uppgift att växa med och se till att man klarar av. Ansvar behöver vi alla, och absolut att få känna oss behövda. Det må vara små saker, men i slutändan, kommer vi alla att vara vinnare. Då uppgifter och ansvar kan bli ännu mer än vad dom är idag.

Apropå minnen så behöver jag inte Facebook för att veta vad jag gjorde idag, för 25 år sedan. Mja, kanske inte just i denna timme, men ikväll, så var det 25 år sedan vi lastade in oss i Valianten och åkte upp på BB.

Jag var ju såpass tjurig och ville INTE åka in för tidigt och sitta där som ett spån. Så när vi väl kom upp så tog det faktiskt bara 25 minuter, innan Åke parkerat bilen och Nicco var född.

Så ikväll blir det födelsedags fika, hemma hos henne. Jag har redan grattat på fejjan och hintat om att mammorna borde ju vara dom som får dom största paketen.

Fast jag tror inte att hon kommer att låtsas om det…

Grattis Nicco på din 25 årsdag!

Och till er andra, ha en fin onsdag och temadag just dag, är internationella dagen mot polisvåld samt internationella konsumentdagen…bara så ni vet. Jo, sen påminde Åke om att det även är lill lördag…