Etikett: lyssna

Varm himmel, på nåt sätt

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu har jag kommit ikapp med Robinson/Gränslandet, och igår kväll såg jag första avsnittet av Allt för Sverige. Jag är äntligen back on track!! Åtminstone vad det gäller det jag följer på teve.

Att hitta rätt bok att lyssna på, var en helt annan femma. Har påbörjat 3 stycken, men lagt ner dom alla 3, efter 10 minuter. Det är precis som när man väljer böcker i fysisk form. Om man inte fastnar direkt på första eller andra och tredje sidan, så har man en tendens till att vilja ge upp. Med det sagt så kan man ändå inte säga att alla böcker börjar på ett trollbindande sätt. Men en del av oss, inklusive jag då, vill ha en morot, med en gång.

Igår kväll satt jag för första gången på mig mina ear clips och gick i säng, slog igång en bok som heter ”Jävla karlar”.

Så här recenserar Nina Lekander (för Expressen) boken: ”Alla män är djur, men alla är inte svin” har Ivar Arpi nyligen skrivit. I Andrev Waldens roman ”Jävla karlar”, som dock ska vara självbiografiskt barndomsbaserad, är inte pojken Andrevs alla sju pappor under sju års tid helt svinaktiga, men åtminstone jävla knäppa. För den arma, snälla modern att försöka att rädda, hantera och undgå att få stryk av. Därtill befolkas boken av ett antal halvsyskon.

”Jävla karlar” är väldigt skojig, men även tragisk eller drastisk. Ibland tänker jag att jag läser en grymmare (i adjektivets äldre betydelse) sorts Tove Jansson eller kanske Barbro Lindgren.

Barnet som beskriver sig som ”en pojke utan egenskaper” på ett flertal ställen är för det mesta en jag berättare, några gånger omnämnd i tredje person. Han verkar dock vara en grabb med ett gäng egenskaper eller talanger: fantasi, humor, metaforik, humörsvängningar och förmåga till karaktärsbedömningar och karikatyrer. Samt osäkerhet.” slutciterat

Och ja, den kan bli något. Fast nu måste jag backa säkert 10 minuter för jag slumrade förstås bort i dimman, till och från.

Vi var bara hemmavid igår. Skönt att bara få filura. Så tyckte jag att det blev en annorlunda färg utomhus. Varm, på nåt sätt. 

Gick upp på övervåningen för mer och större perspektiv

Har bytt pass idag så jag kör förmiddag, får se om jag knatar iväg och tränar på eftermiddagen. Ifall det inte blivit snöstorm, då får jag väl ta bilen dit.

Jag hade ställt min klocka på 6 i morse, vaknade 5.30, men somnade om. Då jag sätter mig i soffan, nu på morgonen, påminns jag plötsligt om att det var 11 år sedan idag, pappa dog. Och han drog sitt sista andetag 5.30 🧡 Ifjol tog jag den här bilden, då var det norrsken så den tillägnar jag honom och önskar er andra en fin dag!

Framkalla minnen av känslorna, kan vara ett tips! 😊

Av , , 2 kommentarer 12

På bokklubbs träffen, utsågs en ny bok att läsa eller lyssna på. Den här gången blev det ”Blir du ledsen om jag dör?” Med Nicolas Lunabba, uppläst av Nicolas Lunabba

Efter första stycket, vill jag ge upp. Jag är ledsen, men jag kommer inte att fixa att lyssna på den här boken. Vill inte vara en som slutar, bara så där, utan har fortsatt lyssna några kapitel till men den kommer inte att fånga mig med nånstans. Det är som att lyssna på en fortgående, never ending dikt. Med ord som har samma betydelse, som matas på i en och samma mening. Givet för att beskriva och understryka, fast jag klarar det inte.

Kan jämföras med om man läser en dikt av till exempel Karin Boye. Här, andra stycket i ”Jag vill möta…”

”Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.”

Men istället skulle hon ha skrivit så här:

Jag vill kasta, slänga, göra mig av med, demolera, kassera, mina vapen, svärd, handgranater, knivar, värjor och sköld.

All den hårda fiendskapen, schismen, aggressionen och osämja

Var min köld.

 

Vi pratade om en annan bok, ”Hundmanuskripten” av Jon Fosse uppläst av Reine Brynolfsson. Så då valde jag den istället. Nånting må jag ju komma med att jag har lyssnat på. Blev tyvärr ett botten napp, även här. Gick dock in rätt så positivt i lyssnandet. Och jag tänker att det ändå är lite kul att man får höra från hundens perspektiv. Fast det går alldeles för långsamt och i varje mening säger han hundens namn, Webster.

Nu har jag hört det namnet så många gånger att snart kommer jag att börja kalla Winstone för det. Det går inte!!

Ska se om jag hittar nåt annat som jag faller för. Lite svårt att leta dock, då jag inte är med i svängarna överhuvudtaget, då det gäller böcker. Vilka det pratas om, betyg, genre…ja allt sånt där. Nåväl, det löser sig.

Nu sitter vinterdäcken på bilarna. Vinterskor och vinterjacka…check . -2 då jag steg upp, så det är absolut den årstiden då vi kan förväntas oss vit mark, då man stiger upp. Ingen större längtan men det bär dithän, oavsett om man längtar eller inte. Fast just idag, var det då inte vitt på backen.

Man får passa på att ta dom där vägarna och stigarna som blir apjobbiga att gå, då det ligger nån halvmeter snö där, haha. Och sen får man framkalla minnet av känslan, då man äntligen kan gå där efter snösmältning och upptorkning. Nåt att se fram emot.

Ha en fin tisdag, allihop! Och ett ps. Apropå något jag skrivit om i texten, kolla på den här bilden, ser ni det? Ds.

Wow faktor på den 🧡

Av , , 2 kommentarer 14

Jag beställde 2 panellängder och jag VET, att jag hade en baktanke med dom. Fast då dom kom hem så undrade jag vad det var för tanke jag haft. Tyckte inte att dom passade i nåt fönster, Kanske jag hade funderat på stugan 🤔 Fast känslan blev inte rätt.

Så då åkte den där tavlan som kändes helt malplacerad, satt för lågt också, för den delen

Och igår fäste jag upp panelerna där istället

Helt ok, blev lite varmare känsla, tycker jag. Svårt att få tyget i hörnet att sitta i en vinkel, men lite fix och trix så…det får duga. Nu har jag mer att fundera över. Hade ändå varit snyggt att plocka upp nån av färgerna där och målat på väggen. Well well, det får bli ”in the future”, i så fall.

Hämtade upp Anna då det blev dags att åka på föreställningen. Som förövrigt spelas på Klossen/Ålidhem. Med 15 minuter innan den skulle börja, kom det fram en kvinna och började prata med oss. Hon berättade om upplägget efteråt, då dom som vill får stanna kvar. Dels för att dom kan ha behov av att få prata med någon om upplevelsen. Men även för att ge våra synpunkter på det vi fått se. 

Inte utan att vi bävade lite för vad som skulle utspelas framför oss.

 

Senare på kvällen, skrev jag till skådespelerskan som hyr av oss här uppe. Och det får sammanfatta vår upplevelse, tänker jag.

”Ja nu har vi ju varit och tittat på Barrikad. Vi tyckte bägge två, min kusin och jag, att er föreställning var över förväntan. Vilka talanger ni har, allihop. Och vilket jobb ni lagt ner. Gripande, tankeväckande, berör förmodligen alla, även om många väljer att blunda.

Vi gillade hela upplägget, hur ni ibland pratar likt kanonsånger, filmsnuttar, ja alltihop. 90 minuter kändes som 30. Mycket att ta in, och reflektera över. Jag kommer absolut att ta denna upplevelse med mig.

Är djupt impad över hur ni ens kan komma ihåg orden, hålla rösterna och veta åt vilket håll ni ska vända er åt, wow!!”

Kan tillägga att det var med enkla medel, men ändå mäktigt med ljud som ibland gjorde att man studsade upp i stolarna. Och budskapet, som vid ett tillfälle fick mitt hår på armarna att resa sig. Tankarna går definitivt till dom som varit med om såna här saker. Övergrepp och misshandel. Och vad det kan göra med en människa.

Citat från recension i Folkbaldet:

”Barrikad” är ett samarbete mellan Skuggteatern och Resurscentrum för traumastöd vid Vårsta diakonigård. De erbjuder Narrativ exponeringsterapi, en terapiform som utvecklats i krig för att behandla PTSD. Centralt i terapin är en livslinje, längs vilken man lägger ut olika föremål för olika händelser i livet: en blomma för något bra, en sten för något jobbigt, en pinne för när man skadat någon annan och ett ljus för någons bortgång.” slutcitat

Joséphine svarade och jag citerar:

”Jag är SÅ himla glad att ni kom! Verkligen så himla fint. Det är ju ett så oerhört viktigt ämne och det känns lite som ett hedersuppdrag att få spela om denna tematik och hantera de här berättelserna som olika personer så modigt delar med sig av. Vad otroligt fint att höra att det berörde och väckte tankar. Mer än så kan man inte verkligen inte önska. Tusen tack för att du och ni tog er tid!” slutcitat

Och här kan man lätt säga att det är vi, alla andra som ska tacka för att detta lyfts fram. Många som drabbas men som aldrig säger något. Dom måste få veta att dom inte står ensam och att detta som händer, absolut må få ett slut. Ingen förtjänar att behandlas på det här sättet. Vi som står bredvid offren, kan med enkla medel vara till hjälp. Att lyssna på en som har varit utsatt för sånt här, är absolut en början på slutet, av det som varit.

Känns knäppt att hoppa från det till vår middag, efteråt men… here it comes.

Jag hade tidigare på dagen, gjort en marängbotten med Rice Krisp i smeten, givetvis under bevakning

Den delas på harta och mellan detta vispades grädde som rördes ut med den magiska halloncurden.

Till middag bjöd jag på räkgott som jag förberett och Åke fick den ärofyllda uppgiften att slå igång ugn och sätta in den på lämplig tid. Ingvar kom hit, lagom till den lilla sittningen.

Och till efterrätt kom Nicco och joinade oss. Behöver jag säga att den smakade helt underbart.

Ha en fin måndag, allihop!

Hulda Maräng får byta uppgift med Herbert Remsandal

Av , , Bli först att kommentera 13

Så var utbildningen klar. Även om man kan känna sig lätt skeptisk inför såna här små kurser eller utbildningar, så var nog den här ändå, över mina förväntningar. Roligt att se och höra, att jag ändå utövar min arbetsledarroll, helt ok. Även om jag inte haft någon officiell utbildning på det.


Man lär sig ju också med tiden, och alla kunder ser olika ut. Det som funkar hos oss, kanske inte alls går hem hos någon annan. Det var ännu roligare att jag faktiskt, idag, uppskattar vår grupp, ännu mer. För jag förstår att vi har kommit såpass långt att det inte behöver vara så mycket krångel. Och det vet jag efter att ha lyssnat på andra arbetsledare.

Jättekul att dom frågar mig, hur jag har gjort för att vi ska funka så bra som vi gör. Det är väl ett fullgott betyg- Även om man aldrig blir fullärd.

Återigen kollar jag minnen från FB och idag, fast 2020, reflekterade jag över detta.


Samt samma dag fast 2021.


Detta var också något vi pratade om igår. Jag förstår ju nu att det kanske inte alls är så konstigt. För det jag skriver om, mina tankar, är väl vardagslivet. Något man kan implantera även i arbetslivet. Sen kanske inte alla gör det, för man tänker annorlunda då man ser till jobb, kontra hemma och privat.

Nya infalls vinklar får man av rotation. Vilket jag nämnde för dom andra, igår. Hulda Maräng ska inte behöva vara den som tar disken, varje dag. Och Hönan Agda ska inte heller behöva vattna blommorna på alla hennes pass. Jag roterar vårat schema för sysslor vi ska göra, inte ofta, men ändå. Och helt plötsligt, blir det Herbert Remsandal, som ska lära sig hur man tar hand om blommorna.


Har dessutom infört ansvarsområden på allihop. Det blir en uppgift att växa med och se till att man klarar av. Ansvar behöver vi alla, och absolut att få känna oss behövda. Det må vara små saker, men i slutändan, kommer vi alla att vara vinnare. Då uppgifter och ansvar kan bli ännu mer än vad dom är idag.

Apropå minnen så behöver jag inte Facebook för att veta vad jag gjorde idag, för 25 år sedan. Mja, kanske inte just i denna timme, men ikväll, så var det 25 år sedan vi lastade in oss i Valianten och åkte upp på BB.


Jag var ju såpass tjurig och ville INTE åka in för tidigt och sitta där som ett spån. Så när vi väl kom upp så tog det faktiskt bara 25 minuter, innan Åke parkerat bilen och Nicco var född.


Så ikväll blir det födelsedags fika, hemma hos henne. Jag har redan grattat på fejjan och hintat om att mammorna borde ju vara dom som får dom största paketen.

Fast jag tror inte att hon kommer att låtsas om det…

Grattis Nicco på din 25 årsdag!


Och till er andra, ha en fin onsdag och temadag just dag, är internationella dagen mot polisvåld samt internationella konsumentdagen…bara så ni vet. Jo, sen påminde Åke om att det även är lill lördag…

Varför är det så här…

Av , , 4 kommentarer 14

Se där, årets längsta och fattigaste månad lider mot sitt slut. Det var precis som jag trodde, det gick fort, haha. Fast jag fattar att den känns lång för dom som verkligen haft det tufft. Eller för dom som längtar och ser fram emot annat som händer framgent. Längtar man så går det oftast långsammare.

Som barn ser man världen från andra ögon och ur ett annat perspektiv. Hur kunde en bilresa på 2 timmar, kännas som en hel, dagsutflykt där slutmålet kändes ouppnåeligt? Rum man gick in i var dubbelt så stora då, än om du går in i samma rum idag. Varför… rummet krymper knappast i takt med att man själv växer 🤔
När jag skriver växer, så dök plötsligt en bild på en näsa, upp på mina näthinnor 🤥

Ja, det vet vi väl alla, åtminstone vi som tillhör den övre medelåldern. Att näsor och öron är det som fortsätter växa, livet ut.

Ehh, haha, är det därför förstånd och vishet, kommer växande med åren också? I alla fall för övervägande del av befolkningen…hoppas jag.

Och det kan i så fall bero på att våra näsor växer för att kunna ta in dofter som ger en förnimmelser om vad som är på gång. Öronen hör det folk säger och du snappar upp mer än vad andra tror. Det enda jag inte greppar, är varför vi ska krympa, i övrigt. Krokna och bli kortare i rocken 🧐

Kanske för att även vi, äldre kan ha fel, även om det är ovanligt, och är vi kortare/mindre så syns vi inte lika mycket och nån annan, längre person får ta smällen. Hahaa.. nej, förmodligen drog jag iväg lite, där. Ska jag vara riktigt krass så är detta med växande öron och näsor, en sanning med modifikation. Det är snarare så att huden förlorar sin spänst och gravitationen gör sitt. Därför ser dom kroppsdelarna större ut.

Vi får se solen idag igen. Trevligt trevligt. Det enda tråkiga med det, är att man ser hur smutsiga fönster man har,isch då. Nä nu ska jag matplanera lite och se om jag kan få svar på vart i hela Anumark, som Loboohallen kan ligga. Jag hittar bara den som ligger på Teg.


Ha en fin lördag, allihop!

Finns alltid undantag från regeln!

Såg en snutt av Anders knackar på, och Anders är ju den där, förbannade snickaren. Jaja, arga snickaren då, av och med Anders Öfvergård.

Han delegerar jobb, visar hur man ska göra ditten och datten. Plötsligt säger han, där det sitter en spik, finns det alltid en regel.

Åh…wow!!! Fast nej Anders, då har du inte sett våran gamla stuga. Ursäkta Där blir regeln, ett stort undantag.

Här skymtar stugan längst ner till vänster om torkställningen:


Där satt brädor fastspikade i tomma luften, där fanns reglar som var ihop snickrade på mitten, där fanns också brännskadat virke och på vissa ställen, total avsaknad av isolering.


Vilken tur att den stugan inte finns kvar längre…puh!

Tyckte bara att det var lite lustigt, man lyssnar med ett halvt öra, och ändå så hör man det där som rör en själv. En som aldrig gjort något med ett hus, stuga, reagerar knappast på det han sa. Alltså att det inte stämmer, utan det får dom lära sig den dagen dom eventuellt stöter på problemet.

Learning the hard way!

Jag gjorde bort lite mer därnere, igår. Åke fick ställa undan mangeln som stått i andra rummet och tagit plats. Jag satte upp ett draperi under trappan, för att slippa se sånt som ska ligga på spar, anser väl nu att våran matkällare, får ses som färdig. Och nej nej, det är inget annat än vatten i dunkarna 😀

Vilket oväder vi hade igår, hm, oväder, varför heter det så Väder är väder, är då oväder, inget väder. Ni vet, nåt är bra, eller obra, gjort/ogjort, normalt/onormalt, hahaa…

Är då glad att det ser lite lugnare ut med blåsten, så jag tänker nu trava iväg med Winstone.

Ni får ha en fin måndag, allihop!

Hit o dit, upp o ner, kors o tvärs!

Av , , Bli först att kommentera 17

Pratade om då folk inte lyssnar, eller då dom gör allt för att dölja sanningar. Så drog jag några exempel för min brukare, och kom ihåg då Nicco var cirka 3 år gammal och hon pratade oavbrutet. Här sitter hon framför Hanna Frank, en midsommarhelg i Maltträsk:

Vet att min mamma ringde nån gång och efter nån minut frågade hon om jag hade främmande. Hm, ja, det kanske lät så men jag svarade sanningsenligt, näpp, det är Nicco som surrar.

Detta har jag säkert skrivit förut, men, nåväl. Jag satt en dag i soffan och hade på teven och bläddrade i en tidning, Nicco höll låda och jag hummade,viftade lite med handen, svarade, jaja, och hon fortsatte.

Så står hon plötsligt i dörrposten ut till hallen, påklädd och klar och säger nåt i stil med: Ja då åker jag nu!

Ehhh, stopp och belägg, åker vart då, undrade jag. Jag ska ju ta bussen till mormor, du sa att jag fick det. :O

Jojo, man ska passa sig, och vilken tur att hon kom för att säga hej då 😀

Lite som reklamen då mannen i huset sitter och njuter av sin yoghurt och dottern passar på att be om lov att låna bilen och dra iväg till Roskildefestivalen och får ett jaja, till svar.

Och nu, apropå barn, så var även jag barn en gång i tiden och här kommer 2 teckningar jag gjorde på förskolan. När jag ser på dom så får jag bara bekräftat att min hjärna hade samma funktioner då som idag, hahaa… Lite hit och dit, upp och ner eller kors och tvärs.

Jag tror, baske mig att jag ska rama in dom där, undrar varför jag ritat kläder på killen fast, med vissa delar på utsidan??? 😀

Jaja, huvudsaken man har roligt, eller hur? 😀 Som när jag nu på morgonen skulle svara på ett mms från Sally och fick Winstone rätt upp i ansiktet:

Sally som förövrigt, rockade sockorna igår, hon med:

Önskar er alla en fin söndag!

Suveränt bra tips!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Diskussionerna om skolmaten fortsätter och jag tänker att alla kanske borde lyssna på den där podden, som handlar om hur man faktiskt, kan få fram det man vill säga, utan att folk tror att dom blir attackerade och därför pratar högre (skriver med stora bokstäver) och slår dövörat till (dövöra i detta fallet, är förstås ögonen, när vi snackar om det som skrivs på nätet).

Folk slutar lyssna och det vet vi väl allihopa, att mycket av det som är idag, beror till stor del på okunskap. Man vill inte förändra det man vuxit upp med, man vill att saker ska vara precis som dom alltid varit. Och det överförs sedan på barnen, som förhoppningsvis, vill ha en förändring, men dom får kämpa lite om dom ska behöva gå mot strömmen.

73381337_706170603195936_56258844602400768_nJag är åtminstone i den åldern nu att jag struntar fullkomligt i vad andra tycker, jag gör precis det jag vet, är bäst, för min del (nå, kanske inte alltid men oftast :D) och för djurens skull. Jo, som sagt, jag äter fortfarande mat med kött innehåll, men jag försöker välja det alternativ som varit det bästa för djuren.

Och nu, mina vänner, apropå mat och vad man ska hitta på till middag. Vilket inte är det lättaste alla dagar. Inte då man vill ha variation, och bäst av allt vore ju om man hade allting hemma.

Frågar jag Åke om råd, vad vi ska äta till middag, får jag till 99% sannolikhet, svaret: Pölsa! Och jag VET, för jag känner den killen, att han säger så för att slippa fundera så mycket mera. Mitt svar brukar bli, ok, då får du äta pölsa så tar jag oxfilé.

Och nej, tyvärr, jag är inte konsekvent och utför mina hot eller löften, utan det slutar med att jag sitter och försöker grunna på vad som är lättlagat, gott och längesedan vi åt.

Nu fick jag ett suveränt bra tips av Nicco, ni måste bara gå in på den här länken, klicka på bilden, och guess what, klicka sedan på ”kom med nåt nytt för fan”…så får ni se på grejjhojta!

Screenshot 2019-11-08 08.21.38Önskar er en fin fredag och avslutar med gårdagens bild som Theresé skickade, Evert, Järlåsa katten, börjar på vara duktig på snabba riviga starter, ser det ut som 😀

74890912_10156928995197060_5409012320011550720_n

Är det fler än jag som…

Av , , 2 kommentarer 14

Är det fler än jag som brukar svära och prata med apparater som mopsar sig? Synd att man aldrig får nåt svar av dom…kanske är därför man börjar svära och bete sig hotfullt, hm.

69056443_10157360241106585_978998066675712000_n

Jo, jag har köpt ny färg till skrivaren, och satte dit den i söndags. Tog en bra stund innan jag fick ihop skrivare och dator, den går på blåtand, men det stod länge att skrivaren var offline. Nå, det ordnade sig och utskriften blev bra.

Skulle skriva ut lite mer igår kväll, och det var då jag blev lite högljudd. Först och främst ska den skriva ut nåt jäkla papper varje gång jag startar skrivaren, varför??? Vilket slöseri på bläck och skog.

Sen ville den inte alls skriva ut nåt överhuvudtaget, plötsligt blev det ett halvt papper med det jag skulle ha, och sen ingenting.

Nähä, kollar runt och ser då, återigen att den är offline. Det prasslar i skrivaren och sen står det att ett papper har fastnat. Och där kom några fler svordomar, för hur i hela lalalalla…kan den tala om för mig, via datorn att ett papper har fastnat då den är offline? KNÄPPGÖK!!!

För att inte tala om datorn som nu håller på att stänga av och på i tid och otid. Den blev så efter att den skulle uppdatera sig men det inte gick, och sedan avinstallerade den allt den lagt in. Nä, sånt där gillar jag inte, och nu undrar jag vart jag ska lämna in datorn så nån får rensa och installera det jag kanske behöver. Nån av mina läsare kanske har tips?

Det här dök upp som minne på FB idag:

Screenshot 2019-10-22 07.34.01
Det var alltså första gången Sally kom hit själv, för 4 år sedan, och då var hon 5 år gammal:

2015-10-29-09.56.52Sen blev det en återkommande sed, här 2/11 2016:

2016-11-02-13.49.19 IMG_2429-1024x1024Och 2/11 2017:

22886162_10155771070786585_3859199231580630658_nOch slutligen 2/11 2018:

thumbnail_01-november-2018-1412-1024x764

Och om en vecka är hon här igen, då landar hon på måndag och stannar till på lördag. Och Halloween har vi där, mitt på hållet. Jag har redan räknat ut ett bus, i alla fall 😀 Och fler bilder kommer att fyllas på i minnesbanken.

Såg det här klippet igår där 500 stycken spelar en låt och sjunger. Mäktigt, tänker jag, men säkerligen inte samma feeling, då man inte hör detta live. Delar den ändå till er som vill lyssna, och med det önskar jag er alla en fin tisdag!

Jag reviderar/korrigerar!

Får börja med att revidera/korrigera det jag skrev igår, om att vi visste att bussen skulle få en ombesiktning, det fick den inte alls, den gick igenom…WOW! Snopet!!!

Men givetvis superbra för vår del. Inte den billigaste besiktningen på en buss/lastbil. Jäkla tur att vi inte har en lastbil också, kan bli trångt på gården då:

61460746_10157164616181585_7085834592514473984_nNu finns det saker som ska åtgärdas ändå, som att lägga på nya däck. Däcken har vi fast det var ju nåt som inte skulle hinnas med att bytas.

Här laddas det för ZZ Top, jag som egentligen inte är så såld på att kolla på musik.

61922780_10157171128151585_1394138399937396736_n

Nä, jag lyssnar helst i bilen, det räcker långt. Och nu undrade Åke vad som ska hända om jag rätt var det är, ändrar min syn och åsikt, jag kanske faller för detta och nu ska vi plötsligt boka in oss på lite konserter överallt.

Jag sa att han kan nog vara alldeles lugn. Jag känner mig själv och tror att vi kommer att få en upplevelse i Uppsala, men sen kan det räcka. Vi kanske kommer att kolla in Rock n Roll på Skeppsbron med The Refreshments, dom spelar dagen innan Wheels, men det är osagt, vi tar det som vi känner för det. Och här är det väl mer känslan och allt runt omkring, som är det roliga som sedan förstärks av bra musik 😀

Apropå Wheels så ramlade jag över bilden jag tog på Buicken, där Camaron skymtade i lacken, och ja, jag saknar Buicken, fast inte skicket den hamnade i. Hoppas den lever och ser bättre ut idag, än den gjorde då vi sålde den:

61753091_10157169777066585_7930301054980194304_nIdag blir det en sväng ut till Mattex antik, det var jätte längesedan jag var dit, så det ska bli intressant.

Ha en fin söndag, allihop!
62139597_10157168825251585_4791463913394798592_n

Maria Lundmark Hällsten