Det satt en man i bilen, som låg i diket…😶

Pratade med Therese i förrgår och hon berättade om Sally som tydligen hade gått hem, förra måndagen för att hon mådde dåligt.

Så skickade hon en bild till Therese, tagen ned mot vägen utanför deras hus. Therese trodde först att det var för att visa att hon hade kommit hem. Men så skriver Sally, ser du inte, det ligger en bil i diket.

OK, svarar Theresé och undrar ifall den klippt brevlådan eller om den stannat innan. Det går en stund och så svarar Sally,… men det sitter en gubbe i bilen…

Oh my…och vad gör man. Förstår att man som förälder känner viss panik eller oro, ens barn är på plats men ingen vuxen.

Jag vet inte ordningen på hur sakerna skedde, om det skrevs eller om dom pratade med varandra. Det blev tyst igen och sedan får hon veta att Sally gått fram till bilen, frågat mannen ifall han var skadad. Det var han inte men han fick inte upp dörren. Tur Sally är som hon är, redig och hjälpsam. Hon får upp dörren och mannen tar sig ut.

Han vet inte vem han ska ringa eller vilket försäkringsbolag han har. Han undrar om hon inte kan hämta hjälp i huset. Han har inte förstått att hon bor där. Så hon berättar det och att hon är ensam. Nå, det nästa Theresé får veta är att dom är på väg in i huset där Sally ska bjuda honom på kaffe.

En lätt knepig situation, kan man säga. Theresé vet ju inte vem mannen är, och det känns inte alls tryggt att hon sitter några mil bort. Hon ringer Anders, även han några mil bort, som i sin tur får tag i sin mamma, som bor i Järlåsa och ber henne ta sig till huset så fort som möjligt. Vilket hon då gör.

Väl där så har Sally fått fart på saker och ting och redan kontaktat bärgare så den är på väg. Samt informerat sin mamma om att läget är absolut lugnt. ”-Du vet, mamma… det är ingen ung kille precis utan en rätt skröplig äldre herre.

Han hann ju knappt få på sig skorna då bärgaren var på plats så hade Sally redan spurtat ner och visat vart dom kunde köra.

Jag sa till Theresé att jag hoppas mannen hör av sig till Sally och tackar för hennes engagemang. Behöver inte alls handla om att få något, men att få höra vilken hjälp hon varit och att hon bara fanns där, tänker jag. Vilken tjej, wow, säger jag, och känner mig som en extra stolt mormor.

Igår gjorde jag rullrånen, mja, det gick bra, men vilket sölande. Svårt att veta hur lite smet man skulle ta för att det inte skulle rinna över. Förstår också varför man har en fördel ifall man har svetsar händer eller kan använda bomulls vantar ifall man har ett par oanvända hemma. Jag är glad att jag är van sedan 40 år tillbaka att handdiska, mina händer tål värme, men man fick jobba snabbt.

Ägg skulle det vara i smeten och jag hade ju sån tur att jag fått med ett paket ägg, lokalt från Renbergsvattnet. Kolla vilken lycka i en äggkartong

Gjorde en ny sats med knäck

Samt Åkes favoriter, ischoklad. Jag tog dock bara hälften av kokosfettet, och smaksatte med triple sec, för en, som det stod, mer vuxen smak, och några med vuxet utseende, hehee…

Så fint ute på morgonpromenaden med Winstone. Precis i rätt tid, med solen som inte hunnit upp men som var på god väg.

Önskar er alla en fin tisdag!