Etikett: bekanting

Ingen vet, vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 15

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om över­levnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna för­väntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt över­levnads­ökning blir medel­livs­längden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedöm­ningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prog­noser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medel­livs­längden i fram­tiden. Minskad död­lig­het bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livs­längden ännu. Hur riktiga olika beräk­ningar om fram­tidens över­levnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!

Ändring av planerna

 

Det blev en liten ändring i planerna igår, då mamma ville att jag skulle följa med henne upp på lasarettet där en gammal bekanting till henne ligger inlagd. Så jag började morgonen med att tömma skåpen, sedan åkte jag ner på HSB och köpte ett kontrakt för försäljningen och sedan åkt vi upp till lasarettet.
 
Bekantingen, ”Dagge” och hennes familj, bodde en gång i tiden i samma trappuppgång som mina föräldrar…och givetvis jag, då det begav sig. Det var förresten hennes man som skjutsade upp mig och mamma på akuten då jag tog den där lilla flygturen genom glasdörren, eftersom det var en viss person som inte ville släppa in mig. Det fick bli några stygn i underarmen, den gången.
 
Hon jobbade som dagmamma och berättade igår, bland annat om en pojke hon haft, som hade det lite speciellt hemma, han fick inte prova på olika typer av maträtter och framförallt inte godis och glass. Nu visste inte ”Dagge” om att glass var något förbjudet och hon hade tagit med barnen till ankdammen nere vid bräntis. Och hon hade köpt med sig små bägare med glass som hon delade ut till dom förväntansfulla barnen.
 
Pojken tog en skedfylla och stoppade in i munnen, grimaserade sedan med hela ansiktet och rös, det var ju kallt, sa han och då förstod hon att glass var något han aldrig fått smaka. Du sa hon till pojken, det här behöver vi ju inte tala om för din mamma, va? Nejdå svarade han och allt var frid och fröjd tills mamma kom för att hämta honom. ”Dagge” sa att dörren inte ens hann gå upp helt, innan han berättat vad han fått smakat på. Nu förtäljer inte historien vad mamma sa om detta, men å andra sidan, vad kunde hon ha sagt eller gjort, det var ju redan försent.
 
Nu till dagens utmaningsbild som heter olika. Kunde inte hitta något bättre än Jittes och min hand, fotad förra midsommaraftonen, visst är vi aningens olika, eller hur?
 
Idag ska jag höra om Kerstin ska med ut en sväng, trots att jag rivit sönder mina vinterskor, så jag får nog allt vackert försöka hitta något annat att vandra runt i, och sedan tvättar jag och har tänkt mig över till huset och börja röja lite på övervåningen. Kanske jag bjuder Nicco på en sallad där, till lunch, hon var sugen på den salladen som kvantum har i salladsbaren. Jaja, vi får se, det kan bli som igår, en liten ändring av planerna. Önskar i alla fall er alla en fin och innehållsrik tisdag!
Maria Lundmark Hällsten