Etikett: lasarettet

Det kan åska runt mig också, ibland 😠🌩️

Av , , Bli först att kommentera 14

Det var som rackarn, till och med min mejl gratulerade mig på födelsedagen, och sedan pep det till i mobilen

Jag funderade vad det var för färgpluttar som svävade omkring då jag öppnade den nu på morgonen 😆

Ska fira stort med Järndropp och sedan åka till Strömpilen där Winstone ska få en makeover. Det blir en rengöring och blåsning av päls.

Fick uppleva åskväder på nära håll igår. Var på jobbet och köket lystes upp av en blixt samtidigt som det small till på andra sidan huset. Sen blev det svart, ja, strömmen for så det enda svarta var väl egentligen inne i kylskåpet. Vi har ju ändå dagsljus även om dom mörka molnen tog ner ljuset lite. Apropå åska så kan man även känna sig som ett åskmoln, ibland.

Läste krönikan i Kommunals medlemstidning och hakade upp mig på detta

Jaa, visst är det bra att man kan utbilda sig, men är det inte oroväckande att ingen VILL jobba inom äldrevården. Och om ALLA gjorde precis så här, vem hade vi då kvar på golven? Och hur ska vi få dom att vilja vara där om ingen vill? 

Vi vet väl allihop, att det brinner inom vården. Klart man förstår det, vem vill gå till jobbet och inte veta när dom får gå hem. Eller att man inte skulle få möjligheten att få välja sin semester som man oftast vill ha nån gång under dessa kommande 2 månader.

Man måste ju för tusan först se till att alla får ett arbete dit dom vill gå. En plats att möta kollegor på, att få nån extra minut till att faktiskt kunna sitta ner, ta en fika och bara prata för att få socialisera. Fick man göra det så skulle dagarna se annorlunda ut. Man ger varandra energi och ork att fortsätta och man gör dagarna/kvällar och nätter, mer innehållsrika.

Och hur tar vi oss dit? Ja inte är det genom att säga att man ska utbilda sig till högre poster. Inte heller genom att inte höja löner, ställa in semestrar, dra ner på personal och sedan vara snäv i schemaläggningar.

Det handlar allt för ofta om pengar. Så visst måste det vara hög tid att se över resurserna, lägga pengar där vi alla kan dra nytta av det på ett eller annat sätt. Vem har aldrig varit i kontakt med läkarvården, liksom? Eller önskat att kvarnarna hade kunnat mala lite fortare?

Landstiget är ett ställa att börja på, sen ska vi även ta tag i Kommunen, tänker jag. Där är det absolut inte allt som fungerar heller. Dåligt med folk, ingen tid till att skola in ordentligt så att dom som får jobben, faktiskt VET vad dom ska göra. Fick veta senast igår, att ett hjälpmedel, inte kunde köras ut till kund, eftersom arbetsterapeuten som har uppdraget, gick på semester idag.

 

Den personen skulle se ifall nån annan hade tid att köra ut grejerna. Vadå ha tid??

Så kunden som behöver detta hjälpmedel till sin vardag, ska eventuellt inte få det ordnat förrän nån har tid? Jag blir galen då jag hör sånt här. LÖS problemet, ”låna” en bil och kör ut den det sista du gör innan du går på semestern då, och ta ut 30 minuter övertid. Om inte det är ett option för att kommunen säger nej, då är det ännu mer galet.

Här ska jag inte ens visa en bild på hur jag ser ut då jag skriver det…kan ju skrämma nån stackare!

Har nu en nära anhörig uppe på lasarettet. Vi vet, allihop, att dom flesta (inte alla dock) är hårt arbetande. Dom är jätte trevliga på avdelningen, och dom gör ett jättefint jobb. Men dom må ju få orken att fortsätta på det viset… att jobba ska vara kul och man ska få veta det också.

Hur ofta har dom tid att titta på utsikten, månntro?

Nej nu ska jag inte grotta ner mig mer i detta, inte idag i alla fall. Utan jag önskar er alla en fin dag och hoppas på sol i eftermiddag och ikväll. Då kan ni som känner er hugade och vill titta på finbilar, åka ut till Guldkistan där gamla badhuset låg. En plats som upplåtits i sommar till onsdags träffarna som tidigare var på Gammlia.

Jag överlevde i alla fall…puh, haha

Av , , 2 kommentarer 11

Hälsade på en vän som ligger på lasarettet igår. Fick fin fina instruktioner om hur jag skulle hitta igen henne. ”Du ska till trapphus E. Passera trapphus A, sen ska du in i en tunnel med plast runt väggarna, ja, dom håller på med ombyggnationer så man måste igenom där…”

Jag kommer dit, passerar trapphus A, läser en skylt med en pil, att här är vägen till Södra ingången. Jag skrattar lite inombords och tänker att vad tusan håller dom nu på med. Varför ska man gå åt det hållet för att ta sig dit, och med det i tanken så passerar jag bara. Jag går rätt fram, kommer till trapphus D och där man tidigare kommit till den långa korridoren som leder mot E, satt en igenbommad dörr.

Och vad gör jag då, tror ni? Nä, jag gör inte som normala människor gör, går tillbaka. Nej nej, jag öppnar dörr till trapphus D och går upp en trappa. Jamen VARFÖR, jag VET ju att det är E jag ska till

Skärper till mig och går ner igen samt tillbaka. Bestämmer mig för att gå till informationen istället. Men så kommer jag till den där pilen med riktning mot Södra in och utgång, slänger ett getöga åt det hållet och ja, varför gjorde jag inte det första gången?? Det är ju där den där inplastade korridoren är.

Halleluja moment och därifrån är det snudd på, ingen match. E trapphuset ligger precis där det alltid varit, och jag kommer upp och fram. Behövde bara fråga en människa inne på avdelningen om jag var på rätt sida, och det var jag, WOW!!

3 timmar small bara till och det var dags att åka hem och fixa middag. Vilken tur att man parkerat nedanför Östra Station och passerar Nybro fiket inne på stationen. Dom råkade ha en kyckling och en räksallad kvar så dom fick följa med hem och middagen var klar att ätas.

Apropå att äta så är det just idag nånting som kommer att ätas i mängder, runt om i Sverige. Behöver nog inte utlysa nån tävling i vem som ska gissa vad det är som väldigt många älskar att äta.

Jag hittade en semla som jag tycker låter jättegod och framförallt intressant och annorlunda. Umeå semlan ”Guldfrost” gjord på en norrskensbulle fylld med en västerbottensost blandning med mandelmassa och tips på andra godsaker, samt toppas med en isgrädde smaksatt med bland annat, Brännlands fatlagrade iscider. Låter ju som en semmeldröm. Klicka på bild för historien och receptet.

 

Sen kommer jag förmodligen inte att göra den själv, men hade den gått att köpa så hade jag nog testat. Why not…

För 7 år sedan testade jag prinsessemlan på Finas, då jag och Helena Springare hade en fikadejt

Skrev att jag tyckte den var god men way too sweet. Kan tänka mig det. Men då hade man testat i alla fall, och jag överlevde då…

 

 

Gick med Winstone i morse och ville se om jag såg det där mönstret på husväggen. Men vi var för tidiga. Det var på gång för korset syntes men bara halva och jag kunde inte se vart mönstret kommer ifrån. Borde rimligtvis vara huset på motsatt sida men det ena huset har fönster och balkongdörr, det andra huset har bara 2 fönster, så hur kan det reflektera samma mönster?? Nä, jag måste gå till botten (höjden) med detta. Jag är ju nyfiken för tusan… (fast jag är glömsk ibland också, så det kan hända att jag kommer att glömma bort det).

Ha en fin tisdag, allihop!

Till det sista andetaget…🧡

Av , , 6 kommentarer 15

Det blev en lång, intensiv dag på lasarettet igår. Där jag fick ta avsked av en person som betytt en hel del under alla år vi kamperat ihop. Den här vännen har avslutat sitt äventyr i det här livet och gått vidare till nästa.

För oss som är kvar, blir det att vända blad och sen får vi se vad som händer i nästa kapitel. En förtvivlad röst från rummet där vi satt efteråt: ”-Varför dör människor som förtjänar att leva?”

Finns inga svar att ge, men frågan väcker ändå tankar. Livet vi har, styr vi själva över, fast det kräver att rätt person står vid rodret. Vi är alla olika individer med så stora skillnader i vår packning, att man aldrig kan jämföra en människa med någon annan. Man kan dra paralleller, man relaterar men det säger ändå ingenting om individens inre. Vi är nog alla, gåtor och vem vet…där vi hamnar efteråt, kanske svaren finns, eller så fortsätter vi, fast i annan tappning.

Jag är i alla fall glad över att jag fick sitta där till slutet, hålla en hand och höra det sista andetaget. Inget man vill men det blir ändå ett fint avslut på en lång resa här på jorden och en lycklig fortsättning i en annan värld 💜 🧡

Ha en fin dag, allihop!

 

”Narkosläkaren slår till igen” 😯🫠😬

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu har jag fått in den rätta GPS koordinatorn i mitt huvud och fixar kulvertar och korridorer på lasarettet, haha. Såg något bakom stängda dörrar som dragit uppmärksamheten till mig.

Jag har dock bara passerat då det känts som om jag fått upp farten och inte haft lust att bromsa och backa. Igår gjorde jag det. Verkar vara ett konstverk gjort i metall. Cool ju

 

 

Jag mötte en kille i den långa korridoren, han gick med huvudet nerborrat i mobilen. Jag hör hur dörrarna slår igen bakom mig, sen är jag ensam igen. Tänker jag… Sen får jag känslan av att någon ändå går bakom mig 🙄

När jag når slutet på korridoren vänder jag mig om och nej, jag är inte ensam, det går en människa där iklädd blå utstyrsel, även blå mössa på huvudet. Min omedelbara tanke är att det är en narkosläkare. Det är bara h*n och jag.

Då jag kommer upp till dörrarna är människan försvunnen. När jag berättar detta för Åke säger jag att det här hade kunnat vara en scen i en skräckfilm. ”Narkosläkaren slår till igen”. Folk försvinner i tomma intet. Fast egentligen blir dom överrumplade, nedsövda och bortdragna till den djupaste kulverten, där narkosläkaren samlar sina offer, i väntan på… fortsättning följer…ish

Ska strax iväg på stötvågsbehandling igen. Det får nog lov att bli en omgång till, så får vi se vart det landar. Apropå landat så undrar jag varför den här fladdersaken landat på fönstret ute på bron…varför lever den ens, det har ju varit minusgrader för tusan 🥴

Skickar ett Grattis till Ewa, svägerskan, som fyller år idag, Hipp Hipp Hurra!!

Och till er andra önskar jag en fin dag!

Efterkonstruktion eller…🤔

Av , , Bli först att kommentera 9

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe 🤘 Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar 🤔

 

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Det spökar 👻

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu har väl ändå tiden ur led, eller vädret, kanske man hellre skulle säga. Vem sätter potatis nu? Allt detta vatten och i dessa mängder i november 😳

Jag och Winstone gick ut i vanlig ordning, igår, men han ville inte gå så långt, vare sig på morgonen eller vid lunchtid.

Och jag åkte på ärende till Mariehem, mhum, det tog en väldans tid att ta sig hem. Första stoppet var nedanför Berghem, såg en bild som P4 i Västerbottens la ut, och här är anledningen till varför alla bilar var tvungna att svänga av, förbi universitet.

Sedan var det stopp åt höger, ner mot stan, jag har ingen Jeep, men jag svängde över refugen. Hann bara uppför backen så var det stopp nedför lasarettsbacken. Nå, jag följde med strömmen, kom mig ner på stan, gjorde misstaget att svänga vänster in på Västra Norrlandsgatan, och möttes av en sjö, jag kunde inte ens se vart vägen var, men jag kunde ju gissa.

Nä, med facit i hand, skulle jag aldrig åkt ut, men men, jag tog mig hem i alla fall.

Lite spökerier var det också. När jag kom fram till Mariehem, och skulle låsa bilen, så hittade jag inte bilnyckeln. Letade, rotade, letade i fickorna både 3-4 gånger, den fanns inte.
Jag tänker då, att med min surtur, så kommer väl dörrarna att låsa sig själv och jag kommer inte att ta mig in i bilen igen. Så, klok som en uggla, lämnar jag skuffen öppen, samt fäller ner ryggstödet. Då kan jag, i värsta fall, hoppa in den vägen. För nyckel till tändningen, har jag ju.

Bilen är olåst då jag kommer igen. Men nyckeln är fortfarande väck. Jag letar på grusgången, då jag kommer hem. Jag kollar fickorna igen, för hundrade gången. Till saken hör, att jag har bara 2 fickor på min jacka.

Nu, då jag och Winstone skulle ut på morgonturen, så hittar jag nyckeln. Gissa vart…

I jackfickan. Ska man skratta, grina eller ringa efter spökjägarna.

Tvärån är nalta bred idag. Här, under viadukten, där Vännäsvägen passerar ovanför, så var vattnet 40-50cm från att svämma upp på gång och cykelbanan igår. Då är det högt, kan jag säga, och vägen var givetvis avstängd. Bilden säger inte så mycket men ni som kört den här vägen, vet hur långt det är ner till vägbanan. Och då jag nu fotade, hade ju vattnet runnit tillbaka. Inte hela vägen men…

Några björkar har fått ge upp:

Och här lite fler bilder på lite mer vatten är det normala:

Följande läste jag nyss på Umeå Tipsgrupp

🚌 Tillfälligt inställda hållplatser linje 7 – Tills vidare
Linje 7 kan för tillfället inte trafikera hållplatserna Rödberget, Rödäng, Kornettstråket samt Västerslätt centrum.

Men, idag skiner i alla fall solen, vårt internet är tillbaka och livet leker. Hoppas på en fin dag, för er alla! Och en ännu mer speciellt bra dag, önskar jag lillsyrran Emma, som råkar fylla 34 år idag, Grattis!

Gashäng är inte att leka med!

Av , , Bli först att kommentera 14

Det finns tydligen eldrivna barnvagnar på marknaden och har funnits i ett år.

NXT90e-01

Jag som under flera år, funderat på varför det inte finns hjälpmotorer på till exempel rullstolar.

Då jag var upp på lasarettet för ett tag sedan, och skulle ut genom huvudentrén, så möter jag en kvinna som kämpar för brinnande livet med att ta sig upp för golvet, till centralhallen, hon satt i en manuell rullstol, och hade förmodligen aldrig gjort det förut, och jo, det lutar en hel del.

Jag hade inte hjärta att bara passera, utan erbjöd min hjälp att rulla henne uppför, vilket jag gjorde och hon tackade så väldans mycket. Och tänk där, vad en liten hjälpmotor hade suttit fint.

Sen förstår jag absolut att det är en kostnadsfråga, men å andra sidan, varför kan man inte lägga en extra slant på sånt som kan skänka glädje och större frihet åt alla som redan är begränsade, så det räcker till och blir över.

Det var Jan A som gjorde mig uppmärksam på att det finns såna barnvagnar och jag kommenterade länken han la ut om den, och skrev då att en sån motor på rullstolar hade varit nice.

Han tyckte att det även skulle finnas på rullatorerna, och där poppade det upp en bild i mitt huvud och en liten varning: Har man motor på såna saker så måste man också hänga med i takten/farten OCH tänk er om det blir gashäng…jisses 😀

64754266_2260177807399957_3790790096072873497_nNå, det kan säkert lösas med dödmansgrepp, finns förövrigt att införskaffa på bland annat Biltema:

25-764_xl_1Idag blir det nog inte så mycket gjort, inte utomhus i alla fall. Regnar rejält och jag tycker det är synd om dom som anordnat Vännäs motormuseums dag, visst kan man vara där ändå, finns saker under tak, men betydligt mer nice om solen hade synts till.

68885803_2184479514994532_5024151398812483584_n
Hoppas på en bra dag, för er alla, blötan till trots!

Reality teater…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag har återigen grävt i bloggarkivet, och i sökandet efter en sak, så ramlade jag över en annan. Detta skrevs för 6 år och 2 dagar sedan. Och pappa låg på lasarettet och vi var där och sprang, varje dag.

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man går ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa…vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Ja vilka roliga situationer som kan uppstå och man själv är åskådare, fast ingen annan kanske uppfattar vad det var som hände.

Jag blev intervjuad igår, angående min Lystra tatuering, klart som tusan att det finns dom som ifrågasätter varför jag gjorde den, och så vidare, för mig får den symbolisera vad jag älskar att jobba med. Loggan är fin…mitt anställningsnummer kan ingen ta ifrån mig, och hey…jag blev ju sponsrad också 😀

42221068_10156600699136585_3300490811434598400_nDet blev några timmars jobb igår eftermiddag, så när jag kom hem tyckte jag att jag gjort mig välförtjänt av en kaffe Karlsson:

42354919_10156601665921585_6982043787228872704_nDet tyckte hunden också att han hade, men den gubben gick inte. Däremot fick han en hundgodis, eller två.

Inget vidare väder idag, men ibland är det lite mysfaktor med regn, smatter mot rutan, och kanske man kan hitta på lite inne arbete. Som pappersjobb kanske, eller ta fram symaskinen, rätt var det är, så gör jag inget av det utan bara chillar. Ha en fin lördag, allihop!
42257261_10156603046076585_6293670240324681728_n

Höger, vänster, runt eller rätt fram?

Av , , Bli först att kommentera 15

Huvudlöst på min ära:

30629583_10156211186886585_5107348140856442880_nSnögubben har tappat skallen, eller så är det nån från antisnögubbsklubben som varit framme och kapat av det. Fast det är väl positivt, för det innebär att snösmältningen är på gång.

Svårt att tänka sig, dock, att vi är i mitten av april och det ser ut så här:

30624292_10156211187271585_7962503319606263808_nOch lite roligt då dom skriver i ViiVilla tidningen att det är dags att klippa ner sina perenner…öh, ok, då måste man nog skotta fram dom först.

Om nu första maj, alltid ser ganska likt ut, snömängdsmässigt, så måste det speedas upp lite, tänker jag. men det brukar väl också vara så, att då det väl har börjat, då går det undan.

Man pratar ju ofta i metaforer (tror jag att det heter), typ, man har kommit till ett vägskäl. Det har man hört i urminnes tider, och idag, med tanke på alla rondeller vi har, så kan man ju byta ut vägskälen till rondeller.

Här gäller det att välja rätt fil för att ta sig ut där man önskar och på ett smidigt sätt, om det går. Många missar ju fatalt att tala om för andra vart dom är på väg, inga blinkers som används, eller så tar man yttervarvet för att känna sig safe.

Vissa är obotliga genare, som tar närmaste vägen rätt genom och rakt fram, fast inte med en tanke på bakomvarande trafik eller dom som faktiskt ligger i innerfilen och som många gånger tvingas tvärnita för att klara sin egen bil från defekter.

Är man för velig och rädd, så finns en viss risk att man fastnar i innerfilen, och det är obra, eller okul. För komma vidare, vill vi väl allihop.

Varför skriver jag nu allt detta, jo…jag såg denna bild på FB igår och kan man annat än skratta åt den:

554923_10151512456474695_206793016_nFotografens namn står på bilden

Herrej-vlar, här var det inte trevliga val, det går käpprätt, vilken väg man än väljer 😀

Det blir att starta upp snabeldraken idag också, fatta att Winstone egentligen borde ha betalt, för all sand han bär hem under mage och tassar. Det blir ju mindre att sopa upp upp, tänker jag, då dom bestämmer sig för att ta rätt på alla dyngstenar och grus, som ligger efter gång och cykelbanorna.

Var uppe vid lasarettet igår och jag lovar, jag trodde det var en grusgång jag gick på, flera centimeter grus som ligger på asfalten och plattorna. Nåja, jag hoppas att dom snart startar upp sina sopmaskiner så vi blir av med eländet.

Jag får kaffebesök i eftermiddag, så jag vet då vad jag ska göra, och ikväll är det bastuträff hemma hos Birgitta. Jo, vad bra att jag skrev det, måste ju fixa en trisslott också 😀

Ha det gott, allihop!
30689246_10156211217806585_7994772873484959744_n

Peppar peppar, ta i trä!

Av , , Bli först att kommentera 16

Nu har väl potatisen fått vad den behöver, i fråga om regn…tänker jag. Värsta skuren igår, då jag var på väg till lasarettet. Lämnade paraplyet hemma, optimist. som man är, tankar bilen, passerar järnvägstorget och kommer på att jag glömt mobilen hemma…stor *SUCK*.

Det innebar att jag var tvungen att vända tillbaka, i mobilen fanns smset som beskrev vart jag skulle, naturligtvis. Passade på att greppa paraplyet på utvägen, bar runt på det, men behövde det inte, solen lyste då…jädrans aprilväder i juni.

19424011_10155392578326585_9000316315626753361_nTina kom hit, och vi hängde på gården en liten stund. Tina är den enda, nu levande människan som Winstone inte skäller på, det är så otroligt att man kan undra vad tusan dom har gemensamt, som ingen annan har? Han sa inte ett pip, när husbilen parkerade ute på gatan och hon klev ur, han tog benet och ville lattja lite med henne då hon klev in på gården…alltså, jaja, tänk vilken lycka om han hade varit så mot alla 😀

19420716_10155395683646585_8814482778801032947_nSen hade jag turen, att bli bjuden på Ullas, Tina stod för fiolerna och jag fick en räkmacka till lunch, jättegod, tack för den Tina!

Turen höll i sig, då jag även fått en akut tid till, tadaa…tandläkaren. Jag har känt under en kortare tid, viss irritation, då mat fastnat mellan två specifika tänder, och nu höll jag på bli galen, så jag förstod ju att nåt inte var som det skulle (ehh, snacka om självskryt, hehe…). Tandläkaren skulle gå på semester i juli, och mitt högkostnadsskydd (om det nu heter så då det gäller tandvård) skulle gå ut i augusti, så jag trodde aldrig att jag skulle hinna dit, men..dom hade fått in ett återbud så det var bara att larva iväg och få det åtgärdat, skönt, då ska det väl inte bli nåt mer nu, hoppas jag…peppar peppar!!!

19452791_10155392235086585_1531219827162251893_oVi har tänkt rodda lite i garage och på gården, så nu säljer vi dom två EU mopparna vi har, här en som vi tänkte ta 7000:- för, det är en årsmodell -04, heter nåt så speciellt som: Jincheng Corporation Jc, och har gått 460 mil. Sparsamt använd sedan vi köpte den 2011, vi har haft den som dragfordon på tävlingarna. Lättstartad och ser väl rätt så frän ut, eller hur? 😀

19420545_10155393326611585_3280233288619977151_n 19417461_10155393327991585_5591856037215955551_o 19417403_10155393329541585_6097076573193554788_oOch den här, som NIcco snurrat runt på, en Panda Eu2, även den en -04, nu törs jag inte säga vad Åke tänkt sig för den, men nåt i 3000 kronors klassen…har jag för mig…

19417479_10155393924381585_650506261745266283_o 19417596_10155393924631585_6086996712860228490_o 19442130_10155393923861585_2322956041819982313_oNi kan mejla om ni är intresserade, [email protected]

Idag blir det mer Tina…härliga dagar 😀 Men först ska Winstone få all min uppmärksamhet, önskar er alla en toppen dag!

Maria Lundmark Hällsten