Pratade om då folk inte lyssnar, eller då dom gör allt för att dölja sanningar. Så drog jag några exempel för min brukare, och kom ihåg då Nicco var cirka 3 år gammal och hon pratade oavbrutet. Här sitter hon framför Hanna Frank, en midsommarhelg i Maltträsk:

Vet att min mamma ringde nån gång och efter nån minut frågade hon om jag hade främmande. Hm, ja, det kanske lät så men jag svarade sanningsenligt, näpp, det är Nicco som surrar.

Detta har jag säkert skrivit förut, men, nåväl. Jag satt en dag i soffan och hade på teven och bläddrade i en tidning, Nicco höll låda och jag hummade,viftade lite med handen, svarade, jaja, och hon fortsatte.

Så står hon plötsligt i dörrposten ut till hallen, påklädd och klar och säger nåt i stil med: Ja då åker jag nu!

Ehhh, stopp och belägg, åker vart då, undrade jag. Jag ska ju ta bussen till mormor, du sa att jag fick det. :O

Jojo, man ska passa sig, och vilken tur att hon kom för att säga hej då 😀

Lite som reklamen då mannen i huset sitter och njuter av sin yoghurt och dottern passar på att be om lov att låna bilen och dra iväg till Roskildefestivalen och får ett jaja, till svar.

Och nu, apropå barn, så var även jag barn en gång i tiden och här kommer 2 teckningar jag gjorde på förskolan. När jag ser på dom så får jag bara bekräftat att min hjärna hade samma funktioner då som idag, hahaa… Lite hit och dit, upp och ner eller kors och tvärs.

Jag tror, baske mig att jag ska rama in dom där, undrar varför jag ritat kläder på killen fast, med vissa delar på utsidan??? 😀

Jaja, huvudsaken man har roligt, eller hur? 😀 Som när jag nu på morgonen skulle svara på ett mms från Sally och fick Winstone rätt upp i ansiktet:

Sally som förövrigt, rockade sockorna igår, hon med:

Önskar er alla en fin söndag!