Etikett: barn

Män har fler framdelar på kroppen 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 13

Satt ute på bron igår, man må ju ladda solbatterierna då solen behagar att visa sig. Fjuppe kom förbi, han funderade på nån såg som eventuellt Åke skulle ha haft. Men tyvärr, den finns inte längre. Men kaffe hade vi så det fick han.

Från sol till ösregn, på några timmar. Det trodde jag inte skulle hända, fast det är april och då vet man ju vad som gäller. Men å andra sidan har jag skrivit det förut och det gäller än idag. Nu för tiden kan vi ha aprilväder lite nu och då, oavsett månad.

Vi har också den tiden på året då vi snart ser alla elsparkcyklar. Till er som använder dom, kan det vara värt att läsa på lite om vad som faktiskt gäller. Klicka på bilden om ni vill läsa ännu mer

 

Jag och Winstone noterade i alla fall årets första utslagna blomma på dagens morgon promenad

Han, Winstone alltså, dök också upp i bloggflödet denna månad 2013. Då, 3 månader och 1 vecka. Han har som aldrig ställt till med saker hemma. Tuggat sänder bordsben, käkat upp kläder eller förstört saker. Fast…här blev jag ändå påmind om att han faktiskt provade ändå, men upptäcktes i tid och kunde läras om

Nämen lilla gubben, vad duktig du är, sa jag tydligen och trodde att han hade en leksak i munnen. Fast jag inser rätt snabbt efteråt, att han plockat upp en innersula från en av mina skor…snopet

Nåt annat som dök upp denna månad 2019, var Camaron. Fjuppe undrade igår om den tinat fram än. Fast det är fortfarande för blött efter vägarna. Men för 5 år sedan, så stod den ute och jag hade precis tvättat av den. Nån dag efter detta åkte vi upp på Gammlia. Inte på bilträff utan bara för att vi kunde

Avrundar med dessa roliga uttalande från barn, kanske vi kan lära oss ett och annat om livet. Och självklart hoppas jag på en fin dag, för er allihop!

Om mor- och farföräldrar:

Farmor har berättat att när hon var liten flicka var flickorna tvungna och sitta och knipa ihop benen. Idag är det inte så noga om man svänger lite på rumpan. – Tora 7 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats. – Katja 7 år

En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. – Kristina 7 år

En mormor är en tant med godispåsar i fickorna. – Anders 5 år

…min har påsar under ögonen. – Martha 6 år

En farmor är en tant som inte har några tänder och så har hon tjocka lår. Hon lägger dem på nattduksbordet på natten. – Anette 6 år

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år

Farfar är ordblind. Det vill säga, han förstår bara orden när vi skriker dem i örat på honom. Om vi skriver dem blir han ett frågetecken. – Marianne 7 år

Morfar är så gammal att han inte längre kommer ihåg varför han tycker om kvinnor. – Tore 7 år

En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner. – Per 7 år

Barn också en hel del att säga om kroppen och knoppen!

Männen har fler framdelar på kroppen. – Julie 6 år

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern. – Stina 9 år

En kropp är något som tar slut i skorna. – Allan 5 år

Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. – Hilda 7 år

Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. – Johan 5 år

Det är viktigt för skelettet att det får i sig tillräckligt mycket kalk och valium, så att tänderna kan växa och bli stora och spetsiga. – Marius 6 år

Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken. – Therese 6 år

Om dom hade funnits på riktigt, jösses 🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke drog fram grillen och satte upp två brädor i staketet som givit vika av snötyngden, igår. Jag åkte upp och handlade på Kvantum, inför middagen, sen hann jag sitta ute på bron en stund. Det var ordentligt varmt. Riktigt najs, faktiskt!

Några tulpaner är på gång i den lilla rabatten

Det blev Entrecote på grillen igår. Åtminstone för jag och Åke. Sivert och Ewa gjorde det lätt och grillade hamburgare. Till detta hade jag gjort en potatisbakelse, den ska absolut göras fler gånger. Grovriven potatis, Västerbottensost, creme fraiche. Ägg, salt och peppar. Sen ner i portionsformar.

Jag hade en enkel efterrätt också. Ville ha nån typ av mousse med Daim i. Så jag köpte en Marabou Daim chokladkaka och mörk choklad från Lindt med havssalt. Smälte det i vattenbad, rördes ihop  med vispat ägg och lite florsocker, sen ner med hård vispad grädde. Skulle ha toppat med en jordgubbe eller hallon om jag haft det hemma, men det hade jag inte. Så det bidde en bit av chokladkakan istället då. Det blev bra, gör jag om den så använder jag nog mer av den mörka chokladen.

Pratade lite om sommarens göromål och hur vi ska få ihop ett arbetslag som är på plats samtidigt, inte tvärenkelt. Det är målning av Storstugan som står på tur. Byte av en del brädor och sånt. Storstugan i bakgrunden, killen i förgrunden behöver knappast någon presentation va 😅

Ja vi får väl ta det som det kommer och göra det vi hinner. Alla kanske inte kan samma helg, så är det bara. Jag tror i alla fall att jag och Åke far upp och stannar några dagar, då jag ändå är ledig flera dagar i stöten, då jag gjort min jobbar helg.

Vi bör ju hinna kolla upp vad vi behöver till vår sönderblåsta altan, och kanske hinna röja lite väg för det bygget. Den här gången blir det i alla fall en höjning av altanen så den kommer i fas med det översta steget. Så blir vi av med ett trappsteg som dessutom varit lite väl smalt. Vi brukar ju ha ett litet bord och stolar däruppe. Enda stället som kan skydda mot stilla regnstril.

Det blev en lugn kväll i övrigt, jag ska jobba idag, så då vill man vara pigg och arbetsför. Kul att man då vaknar efter 2 timmar av att man har kramp i benhinnan på vänster ben och stortån ställer sig rätt upp. Alltså på riktigt

Jag kliver upp och ställer min andra fot på tån och härdar ut krampen. Lägger mig igen och då blir det exakt samma sak fast nu med högerbenet. Jag får göra om proceduren, men nu tog jag ormsalva och smorde på, sen blev då resten av natten lugn. Fantastiskt vad roligt det kan vara ibland. ”Skrev hon och log med ett snett leende och himlade med ögonen”

Apropå fantastiskt, såg några roliga bilder i flödet. Dom här ni vet, ”om teckningar som barn gjort” vore på riktigt.

Hahaa… jösses!

Med dom, mina vänner, önskar jag er alla en fin lördag och må solen skina även på era huvuden idag! Och till er som inte dragit upp persiennen än, be aware, hehe…

Skrattmusklerna fick jobba 🤣😂

Av , , 4 kommentarer 12

Puben var öppen nere på Nailheads igår kväll. Vi åt middag och tog nåt drickbart innan vi begav oss dit. Theresé öl ville säga nåt…

Blev sedan lite mer öl, fick lite gott av Ina 😜

Vi hamnade med Mats Boström och precis som vanligt…så skrattade vi oss genom kvällen. Skrattmusklerna fick arbeta på riktigt. Vi har ju en historia ihop. Hängde jätte mycket under skoltiden, och han är nog den enda idag, som vi umgås med, även om det är sporadiskt.

Vi kom in på ämnet barn och ungdomar. Vi har ju barnbarn, bägge två. Han var fundersam på om dom som växte upp då, i absoluta början av 80 talet, hade samma beteende som ungdomar som växer upp idag. Mja, vi började nog i rätt tidig ålder att protestera och försöka gå våra egna vägar. Vuxna människor var inte mycket att hänga i julgranen.

Men oavsett vad vi gjorde på den tiden, så kändes det inte lika kallt. Man tog hand om varandra. Det satt sällan fast. Idag är det mer att det ska levereras, saker ska hända, nån hänger inte med…”skit i den” jag väljer en annan. Allt ska gå så fort och barn får inte vara barn på riktigt.

Det är så sällan du ser nån ute på det sättet vi gjorde. Vi klättrade i träd

Hoppade runt på stenar, spelade kula, vi behövde ingen som gav oss direktiv eller som skulle hitta på vad vi skulle göra, vi gjorde saker ändå

. När man sedan kom upp i tonåren och det blev moppehäng, prova på och hitta sin plats i livet, så fortsatte vi ändå bry oss. Visst, nog hamnade man i situationer som gjorde att man valde hur och med vem man gick vidare. Men ändå…vi satt inte och stirrade in i mobiler där man kan se så mycket skit, så bara hälften är halsbrytande.

Inte konstigt att det blivit kallare kanske, man blir avtrubbad, man struntar i om andra far illa. Konsekvens tänket är uppenbarligen inte för alla. Vi tänkte inte alla gånger heller, på vad som skulle ha varit det bästa. Fast vi fick ändå den där tiden att komma på själv, hur man ville ha det. Idag är det svårt att se ett mellanläge.

Man curlar, är rädd att det ska hända dåliga saker, man pushar inte utan håller hellre tillbaka. Vilket i slutändan leder till barn/ungdomar som strålar av stort självförtroende men det är bara en fasad. Dom saknar självkänslan. Eller så har du ingen där som stöttar, och dom får fostra sig själv, vilket absolut inte är bättre. Sen har vi en till faktor i det hela. OM vi inte haft den uppväxt vi hade, vart hade ”vi” då varit idag 🤔

Nå, det låter ju som ett allvarsamt samtal, men vet ni vad, med Mats vid bordet, så beror tårar i ögonen INTE på något sorgligt utan dom kommer på grund av allt skratt. Vi skrattar inte åt problemen som är, utan många gånger kan man kanske inte göra så mycket annat än att just skratta åt bedrövelserna som bara tycks byta av varandra.

Ja jag hade i alla fall en jätte rolig kväll, med mycket prat, lite sommarplaner, och lite…Rom i Jittes hörna

Kom ändå hem i lagom tid. Åke hade redan hunnit hem och lagt sig. Jag och Theresé satt uppe ett tag, tog en hårdbrödmacka och jag tog lite kaffe. Fick en bild på messenger av en Åke i Sundsvall, och den platsade verkligen in under detta, tycker jag. Då VS nu

Lite så är det väl också. För även om saker trasslade till sig, så kunde vi ändå lösa problemen

Många idag, vill inte ens ta reda på hur man gör, utan lämpar över det på andra att både tänka åt dom och slutföra. Obra! Vi får kanske börja peppa mer och inte ge vika, låt dom lösa saker själv.

Vi får väl vara vuxna och räkna ut om vi tror att dom faktiskt kan, och sedan släppa taget.

 

 

Inget roligt väder idag. Winstone fick till och med gå med regnkläder i morse. Nå, detta blötväder gör väl att snön sjunker undan en bit. Så lite positivt ändå. Ha en fin söndag, allihop!

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Kan inte vara ensam om att tycka detta 😊👌

Av , , Bli först att kommentera 18

Läste nåt fantastiskt i senaste Kommunal Arbetaren. Det finns Förskolebussar. Dock bara 2, men hallå…tänk om det kunde finnas några i varje Kommun i hela Sverige. Det här gillar jag!

Jag gjorde ju en väldigt snabb karriär på Förskolan Klumpen, innan jag hoppade på mitt nuvarande yrke som Personlig Assistent. Jobba med barn, nej tack, inget för mig. Hur roliga och underfundiga dom än må vara. Men här tror jag att ekonomin styr mycket över trivseln.

Man ska inte jobba skjortan av sig då man har såna här viktiga positioner i sitt arbete. Man jobbar ju för tusan med människor. Det måste få vara tillräckligt med personal och tid, för att kunna generera ett gott resultat från alla håll och kanter.

På Klumpen hade dom under en period (vet inte hur det ser ut idag), plockat bort gungorna. Dom hade inte tillräckligt med folk så dom kunde tillåta barnen att gunga. Man var ju tvungen att avsätta personal dit för att hålla koll och då fanns det inte ”fröknar” för att täcka upp.

Varför tänker man inte att barnen som växer upp, lär sig oändligt mycket under deras tid på Förskolorna. Här ska dom ju lära sig att leva och kompa ihop med andra, på ett bra sätt, som dom sedan tar med sig. Det får visst finnas begränsningar men lägg pengar på det där extra som skapar trivsel, bra och fina minnen och en trygg uppväxt även utanför det egna hemmet.

Min tanke om det hela, och jag tror att jag ändå skulle få medhåll av några, i alla fall.

Winstone höll inte med om att hundbad är något man eftersträvar. Fast han blir så otroligt fin efteråt, det går ju inte med ord beskriva…inte bilder heller, för den delen.

Var in till Bo-Lage under tiden och detta hoppade ner i påsen, ojoj…

Ingen glögg men här är tanken att vi provsmakar i mindre glas, man blir ju lurad av don roliga burkarna och det är ju ändå lite jul över glögg. Så då kan ju inte jul cider bara fel. Har jag rätt eller har jag rätt?

Sen valde jag en Blossa 04, där vi får ta oss tillbaka i tiden, 19 år, närmare bestämt.

En Brännland iscider med glöggsmak, den har vi testat förut, den går fint att dricka iskall, vilket jag tänkt att vi ska göra.

Och givetvis, Blossa den där Guldstjärniga flaskan, där både silver och guld är jättegod.

Den viktigaste av alla är ju Blossas 23:a och den har jag ju redan införskaffat, så nu är inköpen klara. Jag städade upp i barhyllorna men svårt att sortera då det är mer av vissa sorter och vart ställer man en Vodkabaserad drinkmix? Well well, nu står dom i alla fall på dammfria hyllor, avtorkade och fina.

Tog 2 fina bilder vid Strömpilen, då hundbadet var klart.

Idag ska jag städa lite och påbörja en del av tilltugget till imorgon. Så jag har det jag gör, tror jag

Avslutar med en sån där bild där man tror att det är nåt annat fast om man tänkte efter så insåg man att man blev lite lurad, haha. Ha en fin fredag, allihop!

Tog en brejk, från allt…

Av , , 2 kommentarer 14

Otroligt intensiv dag, igår. Satt i telefon från det jag steg upp till 17.00 på eftermiddagen. Ja, det var inte sista samtalet för det, men där tog vi en brejk och for på rullande Gammlia 2.3.

Lånar några fina bilder av Mats Alfredsson 🤩👌


Mina samtal rörde mest Lainejaur och allt som skett däruppe i Malåtrakterna. Planera, ta reda på saker, fråga, dubbelchecka, fråga mer, försöka styra upp vad som komma skall. Kolla bilder man fick skickade till sig, och få veta lite mer och situationen.

Positivt: Vårt utedass var inte putsväck, som vi först fått veta. Det hade tippat omkull, men ser ju ändå intakt ut.


Träden vi skulle kapa, först av alla, är på gång


Åkes förråd, som inte hann bli klart, står kvar. Ser bara ut som om skjutdörren lossnat på ena sidan


Altanen är nog inget att ta rätt på, men vad är en altan, kontra vad andra fått förstört, absolut ingenting.


Det var kusin André Hällsten som fotade

Den största förlusten/skadan är väl alla träd, här har Jonathan Hällsten fotat infart till Udden och en bit in. Där är det ju nu röjt så man kan köra in i alla fall


Fick höra att vår närmaste stuggranne var på plats med sin fru, då stormen drog in. Dom hade sökt skydd, bakom den enda väggen dom visste, skulle ha en chans att stå kvar. Där kröp dom ihop medan stormen drog iväg deras uterum, och träd dunsade ned på sidan av stugan.

En annan familj, som är året runt boende där, hade sina barn, ensamma hemma, då allt drog igång. Man förstår skräcken från dom, och givetvis från föräldrarna som försöker ta sig hem. Detta må ju vara det värsta man kan tänkas utsättas för. Och att allt, sker utom ens egna kontroll.

Men det som kändes otroligt skönt, var ett samtal från min ”special friend”, Annelie Wallmark, vars man, Ulf, jobbar för Norra Skog. Hon berättar att dom omdirigerar all trafik/jobb dom har och är på väg upp till Malå. Kontakta dom om ni vill att all er mammas skog och skiften ska gås igenom. Så efter samtal med mamma och bror, så tas offert in och Ulf ska personligen upp och kolla av det som är hennes. Då kan vi lägga det åt sidan.

Min höft och knä röntgen imorgon, är nu det enda jag inväntar innan jag och Nicco, och eventuellt svägerskan Ewa, drar iväg dit upp. Tänk nu att man ska planera mat och veta om att det inte finns ström. Men men…mitt kaffe, vadå, ska jag stiga upp och snida karner från vedträn, tända upp en eld ute och koka morgonkaffet på öppen brasa? Ehh, vart förvarar vi eventuell medhavd mat…kan vi äta…kräm och mackor. Äsch då!

Fast då har ju Nicco sina vänner som ställer upp. Lotta lånar ut en kylbag som går på ström, men Sivert har ju hyrt ett elverk. Och en Tobbe har ett stormkök som vi får ta med. Det löser sig, allt löser sig, även om det kan kännas motigt och att man tar kliv bakåt. Men ingen är ensam, vi får jobba ihop oss. Och vi är jätte tacksamma för er som hjälper till att reda ut lite av våra bekymmer. Det är mer än, Guld värt 🧡

Återstår nu att försöka få länsförsäkringar att plocka upp luren. Satt i kö 25 minuter igår med en före, sen var det 0 före och sen sa en röst att personen jag söker var upptagen. Växeln skickade mig vidare till fel person som kopplade mig till rätt, där det sedan verkade vara samma visa som från början. Rundgång, med andra ord!!

Nä, nu ska jag sätta fart med dagen och försöka få saker gjorda, innan allt annat som ska hända och ske. Så ha det gott, allihop och tänk ändå vad glad vi får vara, att idag är en ny dag och nya tag. Och det är aldrig över, förrän vi själva väljer det.

🧡 Systrar och n´ Åke & jag 💕

Av , , 6 kommentarer 15

För 39 år sedan, just idag, så träffades jag och Åke. Detta må vara en av dom första bilderna han knäppte på mig.


Tagit hemma i hans rum som numer är vårt, tadaa…teverum, så det kan gå. I skivspelshörnet, satt jag.


När man blir påmind om årsdagar, blir det lätt en resa i huvudet, down the memory lane. Hur kom det sig, vad sa vi då, undrar vad Tex tänkte, och vad tänkte vi? Det är ju knappast så att man vet, vad som kommer att bli. Det är ju först, efteråt…

Nu sitter vi här, 39 år senare, i huset där Åke är barnfödd. Har 2 döttrar och ett barnbarn, röd stuga utan vitt staket, men väl en vit hund. En Volvo har vi också, fast aningens större än en personbil (bussen förstås). Men back then, tänkte man nog inte på allt det där. Man tog det nog som det kom. Precis som man ska göra.

Idag är det, Alla systrars dag, en dag att hedra biologiska systrar, såväl som de systrar du valt med hjärtat. Jag har med andra ord, fler än min syster Emma 🧡


Anna🧡  Tina🧡   Annelie 🧡 och Annika 🧡 ni är utvalda med mitt hjärta 🧡

 

Lade ut det här inlägget i gruppen: ”Vi som älskar Norrland”, igår. Ni ser min fråga.


26 kommentarer, men kanske 14 som svarat på min fråga. Och där har vi svart på vitt att folk INTE läser vad andra skrivit. Utan man fortsätter mata på med samma svar. Fast här är det då sagt att blomman är en Kvanne, Strätta, kvanne Angelica, fjällkvanne.

När jag googlar på dessa namn och bildsöker, får jag inte upp en endaste Kvanne eller Strätta, med olika färger. Fast i kommentarerna står det att det är jättevanligt. Och att blommorna är som bollar. Men, den mörklila blomman är platt, dom ljusrosa är bollar, på den jag fotade. Fast nu bryr jag mig inte om det. Det får vara vad det är. Fin var den i alla fall. Kanske den kommer upp nästa år igen.

Gjorde fint ute på vår altan igår. I like it! Fotnot: Glömde fota på dagtid, då solen lyste upp alltihop.

Mats Boström kom förbi i samma veva som Nicco kom gåendes för vi skulle dra till Avion. Så det blev kaffe och surr innan vi åkte.

Klippte gräsmattan och då det var klart, for jag och Åke ut med Camaron. Det kom några droppar regn, men bilen är inte heller gjord av socker, som tur är. En bra dag, med andra ord.

Apropå dagar, väder och vind. Stötte på en serie av bilder på moln, på Instagram. Haha…kolla vad roliga bilderna är. Namnet på kontot står däruppe i vänstra hörnet.


Ha en fin fredag, allihop!

 

 

Barn är kreativa 🤣

Av , , 2 kommentarer 16

Fort hade dom på övervåningen packat ihop, lastat, sagt hej då och tagit sikte på Järlåsa och åkt iväg. Knappt så vi hann med i svängarna. Undrar om det beror på att Theresé är hockeytränare och har koll på hur man samlar ihop skocken, och håller tider 🫵👉⏰👈

När vi ska åka nånstans är det sällan vi säger en tid. Nämen vi ”tänker” att vi kanske tar oss iväg efter frukost, det är vår intention, fast sen kommer det lastning, man ska vattna blommor hittar på att något ska inhandlas, hunden ja, den skulle också ut en sista sväng. Bar jag verkligen ut dom där skorna, eller…lalala…så hade 2 timmar försvunnit på oplanerade saker.

Vi placerade oss ute på gården då dom åkt. Gjorde en repris på lördagens lunch. Jockmocks grillkorv, tillagad över björkveden, och en uppvärmd Gàhkkuo med smör och ost. Solen sken och det var riktigt skönt därute.

Åke satt sönder snösoffan 😁 Haha, inte så stabilt byggmaterial, speciellt om det står i solen, längre del av dagen. Men åt andra håller ser det bra ut, än så länge. Jag planade ut soffan lite.

Idag påbörjas Nicco och min fastemånad. Låter lite halvknäppt att kalla den fastemånad, eftersom vi fortfarande ska äta. Men man kanske kan kalla den ”prova på nåt nytt” månad och se om det är något man kan förändra. Addera eller plocka bort!

Jag började min morgon med att beställa en tröja att träna i, samt träningsskor att använda inomhus. Måste kolla hur man köper träningskort också. Det får jag genom friskvårdspengen på jobbet men vet inte om man får ett fysiskt kvitto. Tror nämligen att jag behöver ett sådant.

I övrigt händer inte så mycket. Ska ut med Winstone, planera middag och i eftermiddag susar jag iväg på jobbet. Om nu solen skiner som igår, lär jag sitta ute i friskluften ett tag, också. Winstone, som förövrigt dök upp som minne från 2014. Där Nicco, fixade ihop en bild för att visa liknelserna mellan Churchill och Mr W.

 

Apropå Theresé kommande tripp til Kina, så hoppas jag hon har koll på sitt pass.


Jösses!! Vad barn kan vara kreativa 😂

Ha en fin, annandag Påsk, allesammans!

Maria Lundmark Hällsten