Etikett: barn

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Fortsättning från igår…

Av , , 2 kommentarer 14

Många som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, som faktiskt fyller hela 48 år. Grattis!

Jisses, det känns ju nästan som igår, då vi var på Lycksele djurpark med våra föräldrar. Vid ett obevakat ögonblick, klättrar han över nåt staket, eller stängsel och plötsligt halvhänger han utanför en klippa för att vinka till björnarna, därnere.


Pappa räddar upp det hela med att smyga sig efter honom utan att Lars skulle fatta att pappa kom efter honom. Enbart för att han inte skulle tro att det var nån lek och kanske tippa över kanten. Det gick bra, men inte utan att det var ett litet pulshöjande ögonblick.

Och se där, eftersom han blir 47 nu så har han klarat sig genom livet trots att han inte hade hjälm på skallen, eller knäskydd och den där kudden på rumpan. Fast visst, jag vet, man kanske inte ska utmana ödet om man kan undvika det.

Nicco ringde igår, angående Burka eller Hijab, barns val och vad man tillåter. Diskussionen som kunde ha blivit på TikTok, då jag skrev att tyg är ju bara tyg. När man skriver på TikTok finns det ett max antal bokstäver du kan skriva, så det är inte lätt, att kortfattat förklara saker. Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle få fram mina tankar.

Nå, därför skriver jag dom här, och det Nicco och jag diskuterade var ju precis det spår jag var inne på. Personen i fråga skrev, apropå en av mina motfrågor, om det handlade om hijab eller burka, att det var en hijab, och barnet ville ha den.

Mm, det kan ju säkert barnet vilja ha, om nu mamma har det också. Barn blir influerade av sina föräldrar, och då kanske det egentligen INTE handlar om egna val. Ibland skriker föräldrar på sociala medier då andra lägger sig i deras uppfostran och annat, att det är minsann mina barn, och jag gör precis vad jag vill med dom.

NOO, säger jag, det finns gränser även där. Du slår inte dina barn, varken fysiskt eller psykiskt. Du underlåter dig inte att se till att barnen går skola, eller inte får den mat och stimulans dom behöver för att ha ett bra liv. Och fixar du inte det, så skaffa inte barn, och är barnet redan här…sök hjälp, du fixar inte detta själv.

Vart gränserna går för vad vi gör med våra barn, är stora. Vi som föräldrar ska ju sätta gränser. Visst, även om barn till viss mån ska få välja själv, så får man också lov att styra dom. Här tog Nicco ett exempel som kanske inte alla tänker på.

Vi, eller väldigt många, döper sina barn i kyrkan. Själv har vi döpt våra barn, utan att det ligger något religiöst i bakgrunden. Jag tyckte väl att dom skulle ha ett namn. Att innebörden, egentligen är något annat, är inget jag reflekterat över, men indirekt har vi ju skrivit in dom i Svenska kyrkan. Inte barnets val, utan vårat.

Vi åt kött hemma, även våra barn, men det är väl för att barn gör som sina föräldrar eller för att det är vad som erbjudits. Här sa jag dock till Nicco, att jodå, det funkade tills hon blev vuxen nog att välja själv och jag fick stå och servera 3 olika maträtter för att vi alla åt olika.

Samtidigt som man inte ska ge barn val, som ställer till det. Det ska vara enkelt och överskådligt. Dom rosa kläderna det handlade om, är bara ett tyg, och bara en färg. Hade det handlat om en svart burka på ett barn, så hade jag ALDRIG lämnat en kommentar. Även om jag personligen, tycker det är fel. Låt barnet själv bestämma vid vuxen ålder, om dom vill ha det eller ej.

Men betänk också, att det valet kanske inte är ett val, utan det är inte utan, påtryckningar från vuxenvärlden. Och det är det, mina vänner som är sjukt. Inte att en kille vill och kan, bära rosa kläder. Han har det förmodligen för att hans föräldrar, inte har något emot det. Dom har inte styrt honom åt något håll.

Vi tar för givet att killar leker med bilar, punkt slut, och tjejer leker med dockor…men det där stämmer ju inte riktigt. Det är vad vi tror. Släpp in dom i ett rum med blandade leksaker, ensamma, så ska ni se att dom väljer det dom vill leka med, oavsett vad det är. Vissa killar kommer att rata dockorna, medan andra kommer att ta dom. Så är det bara.

Fotnot. Nicco bäddade in Åke i hennes dockor medan han sov, haha…

Vet inte om jag trasslar in mig mer i detta nu, fortfarande svårt att förklara mina tankar runt detta. Men, jag tror ni fattar, häng inte upp er på mina ordval, jag var inte bäst på svenska i skolan, och min hjärna är ju dubbelvriden, det vill säga lite hit och dit, ibland, haha…

Theresé fegade aldrig att testa olika saker, inte Nicco heller.

Fast, det är även här, som Nicco påpekade, hon hade kanske aldrig börjat med dragracing, om inte jag hade gjort det. Theresé hade kanske inte heller satt sig bakom styret på en sån här, om det nu inte var så att det faktiskt fanns en sån inom räckhåll.

En sak  till som är rätt sjuk. Om en tjej sitter bakom ratten på ett motorfordon, då är det coolt, tufft, fränt…men om en kille bär en rosa tröja…

Själv kommer ni aldrig att se mig i rosa kläder, och snälla, om ni gör det, ring nån och säg till att nu är det nåt galet på gång.

Och här ska ni också veta, att bara för att jag INTE tycker om rosa, innebär absolut inte, att jag på nåt sätt tycker det är en äcklig färg på andra. Nopp, det kan till och med vara riktigt fint, det finns faktiskt dom som klär i den färgen, även killar och män.

Ha en fin lördag, allihop, det tänker vi ha!

Det är en 🖕 get!

Av , , 2 kommentarer 11

Var ute i blåbärsbusken igår igen. Nu blev det 1,1 liter, på en kort stund. Gott om bär, må jag säga.


Apropå säga, det vill säga prata, så har jag stött på detta lilla klipp, och lyssna inte på det om ni inte tycker det är ok då barn uttrycker sig lite illa. Men jag kan inte låta bli att skratta, barnet är ju helt, tvärsäker, och det är inget fel med det…

Och nu apropå barn, så kommenterade jag ett klipp på TikTok. Där det är en kille som kanske är 8-9 år och han har, bland annat rosa kläder på sig. Gissa kommentarerna… Ja det är ju förstås, ty såna här, att killar inte ska ha rosa, är han en tjej, blablabla.

Själv kommenterade jag med att det är bara tyg, och killen är väl ändå rätt tuff, som faktiskt inte bryr sig och han VILL ha det på sig.

Nu får jag en motfråga, om detta hade varit ett barn som vill ha en slöja på sig då? Hm… när jag då svarar att det är en svår fråga, pratar vi burka eller Hijab? Är det utan påtryckningarna från föräldrar? Samt en motfråga…förstås. Tycker du (personen som frågade mig) att killar INTE får ha rosa kläder på sig? Och innebär det att tjejer, egentligen inte får ha blå, gröna eller svarta kläder heller?

Inväntar svar, kanske inte får det, ens en gång. För mig var min kommentar direkt menad till alla som inte tycker att pojken ska ha rosa kläder på sig. Jag grävde inte djupare, med alla om, eller utifall att, men det gäller inte…osv. Väljer man att dra det längre så ok, låt dom dra, får se om jag ids svara.

Igår kväll, blev hembjuden till en icke kaffedrickande person, på kaffe, och alldeles nybakad, direkt tagen ur ugnen, blåbärspaj, minsann. Ibland har man ju tur Jag fick också träffa Elisabeths katter. Den här lilla damen är 6 år, och hon är ju för fin. Ser ut som en katt med sammet päls, och nu får ni bortse från, hur jag såg ut, hahaa…

Och hennes nya familjemedlem, Moose, eller älgen då, om vi ska ta på svenska. Han är 6 månader och värsta busen, haha. Men det är väl så katter är.

Theresé uppdaterade livet med Bobby, så den passar väl bra här, som avslutning.


Idag jobbar jag nån timme, eller rättare sagt, 2½ för att vara korrekt. Sen ska jag hämta B.son, som ska hänga med oss i helgen. Ha en fin fredag, allihop!

Köpte mig tid ⏳

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg den här bilden på fejjan igår, skrattade, för att jag kände igen yogaställningen.


Fast i ärlighetens namn, oftast utfördes den för att nån av döttrarna där i baksätet, inte ville ha kvar tuggummit i munnen 😅

Apropå barn, som vi alla en gång varit, fast i olika tidsepoker. Nån säger idag, att då vi var barn, fick man lära sig den hårda vägen, men tänker man efter, så var väl allt med viss modifikation.

Man fick äta det som serverades annars fick man vara utan. Åtminstone var det precis vad man fick höra, om det sedan hade stämt, vet jag inte. Men man trodde väl att det föräldrarna sa, var lag. Så man ifrågasatte inte uttalanden som dessa.

Uppskrapade knän, efter att ha hoppat mellan storstenarna uppe i skogen vid vattentornet, här var det väl beroende på hur hårdhudad man var, och om man hade några storstenar att hoppa på.

Men ni förstår vad jag menar. Det var inte så noga, man klarade sig. Man fick göra saker som dagens barn, ska hålla sig ifrån, om dom inte bär hjälm, knäskydd, kuddar på baken och en förälder i ena handen. Ja just ja, curla sina barn heter det, va?


Fast å andra sidan, dagens värld är inte så lik, hur den såg ut förut. Vi lever snabbare, hårdare, och blir konstant överöst med hur vi ska se ut, vad vi förväntas klara av. Och mitt i detta curlas barnen så dom vet inte vilket ben dom ska stå på. Här passar den här bilden in, lika bra som morötter i en morotsstuvning.


Visst stämmer det, eller hur? Men det är sant, och ska man vara okul, så kan man ju se det från en annan sida. Då vi var ung, så testade vi utan att veta, och hade vi tur, så klarade vi oss.

Fast många gånger tror jag, egen teori, att företag skriver ut varningar på precis allt, enbart för att kunna friskriva sig från potentiella klantskallar som bara gör, utan att tänka innan.

Hade 2 paket att öppna igår. Ett från Tina, och nu fick jag återigen påfyllning av dom spanska kryddorna. Jag lär ju aldrig ledsna på dom. Skrev till henne att nu känner jag mig rik, igen. Det hade hunnit bli lite håligheter på kryddhyllan.


Och sedan vet hon att jag älskar minionerna, haha… och det gör jag, och kommer fortsätta att göra.Tack Tina, för allt 😍🤩

 


Hon ringde upp igår kväll, och jag berättade att jag har en minion ouppackad som hänger i städskåpet i stugan. Det är en figur med fallskärm. Sally fick syn på den i somras. Ehh, vad är det där, mormor? En minion, svarade jag, fast jag visste att hennes fråga handlade mer om vad tusan har jag en minion i skåpet för.

Ja Sally, fortsatte jag, den ska fortsätta hänga där, vi ska inte öppna upp den. Haha, nä, jag tror inte ens hon var så sugen på det. Möjligtvis på att kasta den från nån hög höjd för att se hur lång tid det hade tagit för den att landa. Och sedan hade det varit över.

Sen öppnade jag det andra paketet, från mig själv

Vi som kokat kaffe i 37 år, men det kommer jag inte att sluta göra. Men efter att ha kokat kaffe, i grova drag, 140 gånger på dom 5 veckor jag varit ifrån jobbet. Och en panna tar kanske 25 minuter, från vattenpåfyllning till kopp, så blev jag tvärless.

Även om pannan inte kräver att man ska stå där, så ska den ändå passas på. Det är lite procedurer, man inte kommer ifrån. Det tar tid. Nu har jag med andra ord, köpt mig själv lite tid, dom gånger jag känner att jag faktiskt inte vill koka kaffe på vanligt vis. Och ett annat plus, nu lär man få fler alternativ till kaffemärken. Kokkaffe har uruselt sortiment, man kan fetglömma att hitta nya märken.

Så för att knyta ihop påsen, jag har inte bara köpt mig tid, utan jag har även påbörjat curling av mig själv. Jag behöver inte passa pannan, veta hur mycket vatten jag spillt i, kolla färg, att sumpen sjunkit ner, att det inte kokar över etc. Nu är det bara att fylla vatten, måtta och tryck på knappen. Tjopp tjopp!

Ha en fin dag, allihop!

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk vad knepigt det är då man tycker att man nyss passerat 30 strecket, men idag, ska det firas att jag och Åke varit tillsammans i 37 år…what happened…


Eller kan man skriva så, för om man verkligen summerar, så har vi hunnit göra en massa saker där emellan. Theresé fyller 36 år, om 12 dagar, Nicco kom nästan 13 år efter det. Barn är ett rejält riktmärke, och har man dom så har man en tidslinje i huvudet. Om än, inte helt ackurat, kanske. Det är väl såna saker man kan diskutera i oändlighet.

Jomen det var ju då, minns du inte, när Theresé gick och fyllde sin egna godispåse på Ugglan. Hm, jo, och Ugglan fanns ju fram till ungefär det årtalet…lalala.


Eller då Nicco ramlade ner från sängen i bussen, från kortsidan, av alla ställen, och hamnade längst ner bland cyklar och annat. Och hon ropade flera gånger…VART ÄR VI?

Ja just ja, och då var vi i Sundsvall, och jag har aldrig tävlat där så då måste det ha varit…lalala.


Och ibland, då vi fastnar, googlar jag och andra gånger kan det räcka med mitt bloggarkiv om det hänt nåt efter april 2009. Jojomensan 😄

Denna dag eller kväll, 1984, började i alla fall jag och Åke att hänga med varandra. Då vi skildes åt frågade han om jag ville följa med på bio, så han hämtade upp mig dagen därefter och vi for och kollade på Polisskolan, som visades på Saga biografen. Och efter det, är ju allt historia, eller…jaja, det stannar ju inte här, vi tuffar på och skapar nya minnen.


Jag lagade mat igår, tog med den till mamma, och dit kom då Nicco så vi käkade middag ihop. Kolla blomman mamma har på köksbordet, den är ju otroligt fin, fattar dock inte, varför jag inte knäppte en bild på hela blomman, den är rätt stor, faktiskt, haha…


Dessförinnan hade jag hämtat ut ett paket som kommit långväga ifrån. Så när jag kom hem blev det öppning av det. Mary från Duluth, hade köpt lite lokala saker därifrån och skickat dom till mig. Det var inte bara en sak, utan flera.


Så roligt, jag taggade henne på fejjan och skrev att bara förpackningarna är ju en present för sig, vet inte om jag ens vill öppna dom.

Halsbandet är gjort av sten från Lake Superior…


Vildriset bär också på en historia, ursprungligen var det Ojibway och Sioux indianer från Minnesota som skördade vildriset, detta gjordes antingen från kanoter eller träbåtar. En paddlade eller rodde medan den andra använde pinnar för att slå ner riset i båten eller kanoten. Efter skörd skulle det genom andra procedurer. Idag görs detta på ett mer modernt sätt men är fortfarande unikt och varje vildris från olika sjöar med risbäddar ger olika smaker och konsistenser. Och till detta ris fick jag en receptbok.


Fina små tvålar…


Kaffebönor…får ta ner kaffekvarnen och mala…


Ett handprintat kort på en bro som Mary och Jerry går över varje gång dom lämnar sitt hus eller går tillbaka. Stora lastfartyg passerar därunder. Klicka på bilden för att läsa mer om tjejen som gör dessa kort.


Och annat smått och gott. Återigen tack Mary, det var jättefina saker 🥰


Ikväll är det Gammlia 2.1, och jag hade tänkt att vi skulle haka på cruisingtåget då det går. Dom åker från ishallen på Teg, 18.15 och siktet är då inställt på Hörnsjö.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Vilken cruisingkväll 😎🤘😍

Vilken kväll det blev, och vilken otrolig uppslutning till cruisingen. Nån pratade om cirka 400 bilar som var med, det är ju fantastiskt. Det enda problemet, är svårigheten att styra upp det antalet bilar, vid en start.

När vi svängde in vid Ikea rondellen, så var det fullt redan, där. Och för att inte skapa en längre kö fick vi klämma oss in längre ner. Nå, det gick vägen i alla fall, och till slut kom vi på rull.


Däruppe stod dom som fotograferade.

Mats Alfredsson med sin klockrena bilder.


Jag hade sagt till Åke, långt innan, att nu måste han känna en viss press, att stå där och veta att nu kommer dom… och what if…kamerna inte klickar
Men han fixade det hela, och fick till en kanonbild, återigen.

Även vi kom med på en solobild, den tackar vi för🤩🤘


Det fanns en kille till däruppe, som jag då vet namnet på, Larsa Berggren, även han, en jätteduktig kille på att få till fina bilder.


Han, med fler, stod nere på kajen, efter rundans slut. Och här kommer vi…


Tack Mats och Larsa för lånet av bilderna👌🥰

Här kommer mina, från en annan vinkel. Inte så lätt att få till, med solen i ögonvrån och man klickar på måfå och hoppas att nåt fastnar.


Runt om i byarna, hade folk ställt ut olika saker, bilar, vi mötte en liten traktorpatrull, som hade spånat ihop en alldeles egen cruising sväng. Folk stod och satt runt vägarna, tjoade och vinkade.

Vi cruisade också förbi Bäckabacka, äldreboende, och där satt dom på rad, glatt vinkande, då Winstone stack ut skallen, haha, han är ju för rolig och vi fick se många glada miner och hurrar rop då folk fick syn på honom.


Och så kul med alla barn, som gör tummen upp, ropar att bilen är snygg. Av ett gäng, fick vi betyget…tadaaa, en 11 av 10, haha, den var bra 😘
Sen vet vi allihop, att bilen inte ska ses på så nära håll, faktiskt. Men man kan ju älska eller hata, stuket…

Ger även här, en stor eloge till dom som anordnar detta. Inte bara Umeå Veteransbilsällskap, utan alla runt omkring, som gör det där lilla extra. Det är verkligen inte alla som skulle ta på sig nåt sådant.

Nu sitter jag här och väntar på utkörning av min…ehh, våran gräsklippare. Det lär ju bli invigning av den ikväll. Vädret ser ut att hålla i sig och jag tänker att fysiskt arbete, gör man då det blivit lite kyligare i luften.

Jag åkte ju på Avion igår, och detta hade jag nu beställt.

Jag vet, jag är körd…på många sätt och vis, på vissa vis, mer eller mindre 🥴🤣

Och sedan testar vi väl nåt nytt som snaps till maten på lördag.

Nä, nu önskar jag er alla en toppen torsdag!

Isglass i glas och dopp i kopp

Av , , Bli först att kommentera 13

Kvällspasset i P4 har ett Instagram konto, och där dök Winstone upp på bild


I torsdags hade dom ett gemensamt kvällsdopp för alla hugade. Det var dock valfritt, vad man ville doppa, så för min del fick det bli ett digestivekex i kaffekoppen.

Jag gjorde nånting mer i torsdags…Maria style. I värmen som var blev jag sugen på isglass. Mm, sån kan man ju göra själv, så jag googlade fram ett recept på en sådan, innehållandes rabarber och saft. Rabarber har vi och saft fanns det, men inga isglassformar.

Hur svårt kan det vara liksom. Äsch då, jag tog avlånga shotglas och bröt av grillpinnar i trä. Såg riktigt snitsigt ut. Klarade brickan ner till frysen, men… inte hela vägen in i lådan 😬

Igår blev det, av naturliga skäl, inte så mycket utomhustid. Regnet förtar den där härligare känslan av att sitta ute. Men jag fyllde lik förbenat år. Ett blomsterbud hade varit förbi, då jag och Nicco, tillfälligt var uppe hos min mamma för en födelsedagsfika.

Fina blommor från Malin på vårat kontor 🧡


Pratade med Sally på telefon och frågade vad hon önskade sig i present. Hon fyller år om 16 dagar.

En ny mobil, ville hon ha. Jag sa att det var nog en lite för dyr sak, och att även jag, skulle behövt en ny, jag hör ju knappt vad folk säger, kasst ljud på den mobilen. Och vet ni då vad hon gör, barnet…haha. Jag fick en swish present av henne, är hon då snäll, eller vad 🥰


Jo jag kallar henne barnet, för hon refererar till att hon är det, varje gång vi pratar och jag frågar henne om hon vet, this or that. Men mormor, barn får inte veta sånt, eller, jag är ju ett barn, förstår du.

Gammbossen, Annika Collén ringde, av henne kommer jag också att få en liten present, förutsatt att hon skulle komma ihåg det, haha. Jo, jag känner henne, så jag vet att det kan glömmas bort, men det är alltid tanken som räknas, oavsett.

Sedan pratade jag med Theresé. Hon bidrog till mer klurande för min del, om hur den där tatueringen ska se ut. Nu blev jag tveksam, tror att ena delen kanske ska få ett annat utseende, hm. Måste nog börja kludda lite och se vart det hamnar.

Och sent igår kväll, swishade det återigen till i mobilen, får man då bästa presenterna då man fyller år, eller får man 😍


Idag ska jag jobba, men börjar 2 timmar senare. Det blev ju ett jädrans griller av denna helg då vädret plötsligt ställde till det. Man planerar för en sak men får justera och ändra, pass man gett bort, tar man inte igen, tycker jag. Fast å andra sidan, det var skönt att få vara lite ledig, mitt i alltihop. Så jag ska inte klaga, alls.

Hoppas på en fin dag, för er alla, och tackar alla som skickat grattishälsningar, på FB och via sms. Dom värmer, dom också 😘

Äta eller ätas 😮

Av , , 2 kommentarer 13

Vi fick lite utetid igår men det dröjde väl bara nån 45 minuter innan molnen dök upp, som dom värsta partypoopers. Och tyvärr, med solen skymd och lätt bris, så kändes det inte så varmt längre.

Men som sagt, en stund så var det gott, därute.

Apropå gott, så gjorde jag två varianter på räkgott, en maträtt som man egentligen ska göra ett dygn innan man sätter in den i ugnen. Originalet ska som namnet antyder, innehålla räkor. Fast jag gjorde en till, med egenkryddad tofu. Den fick godkänt av Nicco och jo, jag tyckte faktiskt att den smakade bättre än den med räkor.

Hade jag inte trott men en bidragande del kan vara att jag hettade upp den lite med Åbers kryddor och hans grinch senap.

Jag grävde fram ett gott vatten till maten. Nåt jag kan rekommendera om man vill lyxa till det men inte gillar vin, öl eller tycker att cidern är för söt. Den här kan du inte ens gissa att den innehåller alkohol, fräsch smak, passade utmärkt till middagen.

Mat och äta ja…den här lille killen ville mata giraffen, fast…ehh…

Och aningens grymmare, här höll barnet på bli fågelmat…JISSES!!!

Mja, så där hade det ju kunnat sluta för min mamma. Det har ni hört förut, då berguven greppade håret på henne och hade tänkt dra iväg. Berguven som förövrigt är en av världens största ugglor med sina upp till 75 cm med 188 cm mellan vingspetsarna.

Den som ville flaxa iväg med mamma, mötte sitt öde då den kom tillbaka, dagen efter, med samma mission. Men då stod min morfar beredd.

Synd kan man väl tycka, på en fin uggla, men jag förstår också mormor och morfar. Ska också understryka att detta skedde innan berguven blev fridlyst.

Nämen lite frukost kanske och sen får man se om solen börjat värma upp stolarna därute. Ha en fin söndag, allihop!

Hi and bye ✋👋

Av , , Bli först att kommentera 12

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:


Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:


Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!