Etikett: barn

Hi and bye ✋👋

Av , , Bli först att kommentera 12

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:


Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:


Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!

Potatis+bakelse=🧁

Av , , Bli först att kommentera 13

Skulle fira med en potatisbakelse från Ullas igår. Alltså fira gårdagens bröllopsdag, som förövrigt, även var Åkes föräldrars, födelsedag.

Nåja, potatisbakelse har jag aldrig smakat, fick däremot ett uppdrag att köpa en, till en vän. Vilket jag gjorde och vid första anblicken så tyckte jag nog att den såg rätt så intetsägande ut:


Var tvungen att fråga, när min vän, ätit en sådan, första gången. Och det berättade hon, var som barn, och stället var NK. Där väcktes min nyfikenhet, hur kan ett barn, välja en sån där grej Var det möjligen så att din mamma, tipsade om att ta en sån, frågade jag. Jodå, så var det, och det fanns ytterligare en anledning… då visste jag att jag skulle få behålla den själv, min syster ville INTE ha den, Hahaa, smart där 😀


Varför jag undrade, var att min egen teori, skulle vara att ett barn går nog mer på färg och att det ser rolig ut, den där liknade väl just en potatis, så…

Fick i alla fall höra att det är många som gillar dom där, och därför skulle jag då slå till. Att dom gillas, förstår jag, för dom var slut, då jag kom in där. Eva, ägaren på Ullas, sa att det är arrak i smörkrämen, och kanske det som gör den speciell. Lät gott, så nån gång, i framtiden, ska jag väl kunna testa.

Nån som vi firar idag, åtminstone med ett grattis, jo, hon kan få kaffe nästa gång vi ses, det är vår dotter Niccolina, som har namnsdag. Jo, hon hette, som bekant, Jennifer, innan hon bytte till sitt andranamn Niccolina. Och Jennifer står det i almanackan idag.

Så…Grattis på namnsdagen, Nicco Jennifer!


Har gått med Winstone, denna sträcka, otaliga gånger, men aldrig lagt märke till denna, björk, eller kanske man ska säga björkar. Det är ju fler än 1:


Och nu har jag räknat dom på nära håll, 6 stycken på samma knippe:


Har sett världen vackraste träd, i höstskrud, nere på Öbacka strand. Tyvärr var det en massa aktivitet där i lördags, så det blev inget fotande. Går dit dagen efter, glad i hågen, men det var precis som jag skrev nånstans, passa på, för ena dagen är inte den andra lik. Inte ens hälften av alla löv satt kvar…snopet, eller, mjae, det där har man ju varit med om förr.

Har varit ut med vår utehund på morgonen:


Och nu ska jag fixa Åkemiddag, det blev jobb för mig i eftermiddag, men jag börjar lite senare än vanligt. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Rik, fattig eller mitt emellan?

Av , , 2 kommentarer 14

Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.


Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

🍰🍩🍪🌰

 


Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.

Nicco, blev ingen Quasimodo, och jag har en konstig sjukdom :O

Av , , Bli först att kommentera 14

I gruppen, Dr Status, så får man läsa både det ena och det andra. Ibland riktigt roliga saker. En av många, var följande och jag har snott bilden:


Detta taggade då Niccolina, mig hm, vad kan jag ha sagt, månntro:


Här är det hon skrivit:

Min mamma sa att skiten under naglarna var kråkbajs. Hon skrapade bort det med nagelsaxen, och jag hatade det men var såklart äcklad av allt fågelbajs.

Maria Lundmark Hällsten, kan komma på hur mycket som helst som du har ljugit ihop.

Min mamma har nån sjukdom som gör så att hon kan inte läsa högt mer än 1 sida, då börjar hon sluddra sen blir alla S till F typ.


Mamma sa att om man bar kompisar på ryggen så fanns det en potentiell risk att man började se ut som Quasimodo, ni vet, killen i ringaren från Notre Dame.

Haha…ja, sant, jag har sagt och gjort allt detta, fast, till mitt försvar. Kråkbajs under naglarna, det var inte mitt påhitt, det var min farmors. Hon sa så, även till oss då vi var barn, och min mamma underströk vikten av att ta bort kråkbajset annars skulle man få mer av den varan. Kråkorna var det bara att passa sig för, med andra ord 😀

Och att bära kompisar på ryggen, det handlade om att dom lekte häst och ryttare. Jag gillade inte att Nicco skulle bära runt dom som jag tyckte va betydligt större än hon själv. Så det var av ren omtanke, att hon skulle passa sig för det.

Vi pratade om detta igår, och hon skrattade och sa nåt i stil med att dom inte alls var större än henne, och hon fick inte ont i ryggen, eller…ser ut som ringaren. Nä, kontrade jag, det var ju för att du slutade bära dom på din rygg. Du hade sett helt annorlunda ut idag om du fortsatt din bana som stand in häst…sådeså!

Sa till Sally, nu i sommar, att hennes ögon faktiskt kan bli fyrkantig av allt teve tittande. Hon såg på mig och jag såg på henne, att det där, det visste hon redan att det inte skulle hända.
Nä, idag ser väl alla mer på mobilerna, så jag tänker att ögonen blir nog inte fyrkantig, utan riskerar att få en mer, rektangulär form, hahaa…

Nå, kontentan av det hela är att mycket man fick höra som barn, stämde nog inte riktigt. Fast det mesta sas nog mer av en typ av oro att man gjorde saker, ogenomtänkt utan att förstå att vissa grejer, kan få konsekvenser. Om än, inte så allvarliga, som att man kan få mask i magen av att äta snö.

Nej. det stämmer nog inte heller, fast det vet ju alla att man ska undvika att äta snö som är gul, för det kan vara kiss. Men…det kan också vara öl, så om det är bra eller inte, ska jag ha osagt.

Ikväll, efter jobbet och till kaffet, ska jag testa en shot av detta:


Och kanske, om jag är törstig, kan jag prova en burk sånt här:


Såg väl bra ut, tycker jag <3

Önskar er alla en fin fredag!

Latsida…vad är det?

Av , , Bli först att kommentera 14

Min pappa, hade en liten förkärlek till båtar, såna där som tuffar, med ruff. Han har haft 2 stycken i sin ägo, och bägge två har varit sjösatta i Lainejaursjön, där vi har stugan. 

Har många minnen från dessa båtutflykter, flera gånger åkte vi till andra badstränder runt sjön och ibland ville han visa vart grynnan låg. Och nån gång hittade han av den så det skrapade under båten.

En av båtarna efterskänktes till Emma och Johans stuggranne, och den andra har stått under en presenning, mitt på backen. Den har en gång i tiden gått som taxibåt till och från Holmön. Nicco har fotat:

Det har länge varit prat om vad som skulle göras med den. Eldas upp, ges bort, eller varför inte fixa till den lite, och använda som solhängsplats eller nåt annat. Nu har den fått en lätt upp piffning, lite färg runt kanten och städning, samt förflyttning och ska nu vara som en bastulounge. Jo, det står en bastu där också, Nicco har fotat, här med:

Det är vad dom pysslat med, sedan vi åkte hem. Nicco, Georgo, storebror Sivert med fru, brorsdotter Camilla med sambo Joel, brors sönerna Daniel och Jonathan, samt lillsyrran Emma med sambo Johan. Jag skrev till Nicco att morfar min pappa gör säkert tumme upp, där han är, båten skulle ju aldrig hamna i vattnet igen, men den kommer att användas ändå <3

Nu är det inte enbart det dom gjort, fick nån bild på en nyskrapad stugsida, på instahändelse kunde jag se Georgo på stegen, men inte här då:

Gissar att Nicco gjort sin beskärda del, hon med. Det har sorterats i lådor och skåp, med risk att jag inte kommer att hitta nåt, nästa gång vi kommer dit. Men det var nog på tiden.

Här har man inte suttit på latsidan heller. Jag stod på skalle över grusgången och stenplattorna igår, i säkerligen 2-3 timmar, gissa om det var billig fylla. Och ont på baksida lår samt pekfinger, har man idag.

Man får det då man inte går ner på knä, utan står framåtböjd med raka ben, och sedan försöker man slita upp gräs och ogräs med nyporna. Men nu är jag på god väg.

Utmed kantstenen, på den sidan bussen står, har vi aldrig tagit bort nåt gräs, så det finns att arbeta med. Smyckade gården med 2 hjul, så nu börjar det nästan se ut som nåt cowboy camp, härute, hahaa… i lådan har vi vedförvaring:

Det var då skapligt väder igår, får se vad dagen kommer att erbjuda. Det bästa är ju om man bara ser vad som blir, allt kan förändras lika snabbt som en blindbrems hugger dig i hälsenan.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Dammsamlare, eller?

Vilket underbart väder det var igår.

Vi satt ute på Anna o Ingvars terrass, vet inte om det är rätt benämning, men det är ingen balkong, och altan skulle jag knappast heller kalla den. Visst blåste det men solen var verkligen varm. Gammal bild.

Anna bjöd på hembakad hallonkaka, jättegod…och det var det tydligen fler som tyckte:


Mycket prat och skratt, det är sällan vi pratas vid, men vi har många minnen ihop, barndoms somrar i stugan, andra gånger från Stockholm, där hon bodde som barn. Och jag kunde lika gärna vara där med henne, som hon kom upp och var med mig.

Nicco kom hit lagom till middagen, och kaffe avnjöts ute på den nedre balkongen:


Sen gjorde vi ett ryck nere i källaren, där hon målade klar under trappstegen, så nu är dom vit. Ska upp ett tyg som avskiljare, och sedan ska det in 2 skåpar. Det här är ju en matkällare, så min tanke är att avlasta skafferiet uppe hos oss, och det bästa är nog att vi får rensa upp och sortera bort dammsamlare.

Det här paraplyet hade hamnat ute i en ”vetintevartdetska” låda och jag hade tänkt hiva det.

Men så råkade jag se att det var nån annan färg under, intressant, sen stod jag i 2 dagar (i omgångar dårå) och försökte få upp paraplyet men lyckades inte förrän jag skulle påpeka det för Nicco. Voila, plötsligt hände det.


Det är nog inte ett paraply för regniga dagar, utan kanske ett sånt där mot solstrålar, jag vet inte, men det känns nästan så.

Åke sa att hans mamma använt det där på 60 talet, så det har några år på nacken. Nu ska vi komma på vart vi kan hänga det, så det får synas på. Nicco förslog nånstans uppe i hall/trapp taket, frågan är hur, man ska få upp det. Klura på det du, Maria!

Avrundade kvällen med nåt gott i glasen och Nicco spelade upp olika klipp från Youtube, så vi fick sitta och skratta åt både det ena och det andra. Här ett väldigt kort klipp, kort men roligt 😀

Nu ska jag ta mig lite frukost, och sen får jag se om man kanske kan sätta sig utomhus. Nicco beställde ingen väckning så hon får sova tills hon kliver upp. Önskar er alla en underbar lördag!

Vad är det som är så fascinerande?

Av , , Bli först att kommentera 14

Den här bilden passerade mitt flöde, och jag förstår att den en gång i tiden var en populär bakgrund på datorskrivbordet:


Jag har dock aldrig själv, sett den. Så jag gissar att den är från den tiden då kanske Theresé eller Nicco, satt som mest framför sina datorer.

Nå, det spelar ingen roll, jag skrattade ändå till då jag kom att tänka på då man själv var barn. Inga datorer som fascinerade eller bakgrundsbilder, för den delen, men…vi hade ju testbilden på teven, eller hur 😀

Vad var det som var så intressant? Är det nåt som händer med våra hjärnor och man kommer in i nån sorts trans? Jag kunde gärna sätta mig på golvet framför teven, 10 minuter innan det jag skulle se, började. Och det, enbart för att stirra in i testbilden…konstigt 😀

Hade det med färgerna att göra, har för mig att dom kunde ändras, men vet inte om det stämmer? Före den där bilden var det en ljushårig flicka som satt med nån docka eller nalle i famnen. Mja det är lite som när man kan förstummas av vågor på vattnet, eller eldslågor.

Visste ni att det finns byggnader som kan ändra skepnad? Och här gissar jag att om jag gick förbi nåt liknade, så skulle detta få samma effekt som testbilden, jag skulle stå där och låta mig fascineras av förändringarna, och 99% av tiden skulle jag fundera på vem som kommit på att man kunde göra nåt sånt här:

Inget valborgsmässofirande i år, mjaha, fast vi brukar inte fira i den bemärkelsen, det var väl då Theresé var liten, som man kunde leta upp en majbrasa, på senare tid, har jag och Åke tagit en biltur på kvällssidan, och kört runt och spanat på håll, om man sett nån eld.

Sa igår, att vi kanske skulle ta och tvätta upp Camaron, så ställer vi på den och kör en sväng, så där, bara för att. Och nu, very importante, att komma ihåg at ställa på den, inte göra som för några år sedan. Då jag hade glömt bort att göra det, körde hela sommaren, och då hösten kom, och jag skulle ställa av den, så gick det inte, för den var redan avställd :O

Såna gånger man är glad att man inte blev stoppad av Polisen eller var med om någon olycka…tack o tack!


Ha en fin dag, allihop!

Skitsnack

Av , , Bli först att kommentera 14

Det blev lite skitsnack igår, eller skit och skit, toalettprat då, det låter bättre, haha.

Jag brukar nämligen låsa toadörren, 99,9% av alla gånger, oavsett om jag är ensam hemma och ytterdörren är låst, eller om jag så vore ensam i hela Umeå, det går på ren vana.

Åke var den som tog upp det, eftersom jag gjorde absolut tvärsom, igår, jag utnyttjade den 0,1% och lämnade inte bara dörren olåst utan även öppen, ja vadå, sprolla. Så kom Åke in på toa, jag skulle hjälpa honom att smörja in voltaren i nacken. Ja, jag var klar så jag satt inte på toaletten, just då 😀

Och efter honom kom Winstone, så nu var vi plötsligt 3 stycken därinne. Winstone såg så förväntansfull ut, där jag stod med tuben i handen, att jag förstod efter 2 sekunder, att han trodde att han skulle få sina tänder borstade, haha.

Jadå, han började vifta på svansen då jag sedan plockade fram hans tandborste och tandkräm. Så det var bara att fortsätta serva med tandborstningen.

Av nån anledning kom vi in på samtalsämnet sent igår kväll, jag och Nicco, då hon ringde hit. Ja sa hon, då jag var barn, fick jag ju inte låsa toadörren, nää, svarade jag, det vet vi ju alla hur det är med barn och toaletter, dom låser ju alltid in sig och kommer inte ut. Vem har liksom inte varit med om det?

Så frågade hon om jag missat vad som hände då hon, Theresé och Sally var på Tráhppie , och det hade jag inte fått höra.

Nå, Sally gick in på toan och det dröjde lite väl länge och kön växte utanför dörren. Till slut gick Theresé fram och frågade lite försynt genom dörren, om det gick bra. Jag har låst in mig, sa Sally och där fick Theresé köra lite instruktioner via en stängd där, och ut kom hon som ingenting.

Japp, sa jag och skrattade så det var nära att tårarna började rinna, det var en jäkla tur att inte jag var med där. För jag hade skrattat så jag hade skämt ut mig. Ja, sa Nicco, och höll med, vi var då väldigt sansade och Nicco hade sen sagt till Sally att det där gick ju bra…ish.

Mm, precis som man ska agera, jag är ju lost in space, i jämförelse, hahaa…

Sen berättade jag att jag själv, faktiskt funderat över varför jag låser dörren när allt annat är låst innan. Min teori är, att kommer en inbrottstjuv medan jag är därinne, så får jag lite tid att kunna förbereda mig inför strid, och jag kan utrusta mig med sprayflaskor, toaborsten att fäktas med och jag kan börja med att kasta ut toapapper i luften för att distrahera, jojo, ni ser vad jag kan hitta på 😀

Fast enklast i det fallet vore väl att lägga in ett brännbollsträ istället, man kommer nog längre med det än en toaborste. Hahaa…

Hittade tulpaner i rabatten i förrgår:

Det var väl ett vårtecken, så säg. Sen kom snön:

Och det är väl precis som det ska vara, april och allt 😀

Uppe på Kvantum fick man som stammis, en bukett rosor, det tackar man för:

Jag hittade även påskfjädrar i papper, mja, varför inte:

Nu ska jag bara fixa lite påskris, och leta fram fejkfjädrarna jag köpte ifjol, det blir nog bra.

Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Hit o dit, upp o ner, kors o tvärs!

Av , , Bli först att kommentera 17

Pratade om då folk inte lyssnar, eller då dom gör allt för att dölja sanningar. Så drog jag några exempel för min brukare, och kom ihåg då Nicco var cirka 3 år gammal och hon pratade oavbrutet. Här sitter hon framför Hanna Frank, en midsommarhelg i Maltträsk:

Vet att min mamma ringde nån gång och efter nån minut frågade hon om jag hade främmande. Hm, ja, det kanske lät så men jag svarade sanningsenligt, näpp, det är Nicco som surrar.

Detta har jag säkert skrivit förut, men, nåväl. Jag satt en dag i soffan och hade på teven och bläddrade i en tidning, Nicco höll låda och jag hummade,viftade lite med handen, svarade, jaja, och hon fortsatte.

Så står hon plötsligt i dörrposten ut till hallen, påklädd och klar och säger nåt i stil med: Ja då åker jag nu!

Ehhh, stopp och belägg, åker vart då, undrade jag. Jag ska ju ta bussen till mormor, du sa att jag fick det. :O

Jojo, man ska passa sig, och vilken tur att hon kom för att säga hej då 😀

Lite som reklamen då mannen i huset sitter och njuter av sin yoghurt och dottern passar på att be om lov att låna bilen och dra iväg till Roskildefestivalen och får ett jaja, till svar.

Och nu, apropå barn, så var även jag barn en gång i tiden och här kommer 2 teckningar jag gjorde på förskolan. När jag ser på dom så får jag bara bekräftat att min hjärna hade samma funktioner då som idag, hahaa… Lite hit och dit, upp och ner eller kors och tvärs.

Jag tror, baske mig att jag ska rama in dom där, undrar varför jag ritat kläder på killen fast, med vissa delar på utsidan??? 😀

Jaja, huvudsaken man har roligt, eller hur? 😀 Som när jag nu på morgonen skulle svara på ett mms från Sally och fick Winstone rätt upp i ansiktet:

Sally som förövrigt, rockade sockorna igår, hon med:

Önskar er alla en fin söndag!

Skor kan ta en, både långt och kort!

Av , , 2 kommentarer 13

Jag vet helt säkert vad vi gjorde idag, för 22 år sedan, fast ska man vara ordentlig så är det kvar några timmar ännu.

Vi använde oss av den här bilen då vi drog iväg upp på BB, och väl upp där, så gick det undan.

Från anländadet till Nicco var född, så tog det 25 minuter. Hon borde ju alltså ha dragracing i blodet, snabba starter kommer man långt på 😀 Och det gör man även med rätt skor på fötterna, fast här var det nog inte riktigt rätt val av dojor:

Men med dom här på fötterna får man i alla fall köra dragracing och även om man inte kommer långt, så går det lite snabbare än vanligt, det är förövrigt Nicco som fotat, back in the days:

Och när vi är inne på ämnet skor och dragracing, då vi var nere  i Tierp så var Sally intresserad av Niccos skor, som hon faktiskt snodde, mitt framför våra ögon 😀

Apropå Nicco så pratade vi en del igår och det var diskussioner om folk som tror sig besitta världsvida kunskaper om precis allt, men då det kommer till kritan att göra saker som är så givna, att ett barn hade fattat att det skulle göras, så händer det inte.

Nicco berättade om en händelse som kan liknas med att du är på Ica och kollar in godishyllan, fram kommer Hulda, utbildad dietist och smäller dig på fingrarna coh talar om för dig att det är ska undvikas, sedan leder Hulda dig, bort till grönsaksdisken och där håller hon en lektion i grönsakens vara eller inte vara, under 10 minuter, med din arm i ett järngrepp.

Visst, jag överdriver nalta, men…

Sen finns det folk som tror sig kunna utöva sina erfarenheter enbart på grund av en utbildning dom haft eller sina egna upplevda saker i livet, men som dom inte arbetat med i verkligheten.

Och det är dom som sitter och gafflar om att det där, vet dom minsann, jag är faktiskt utbildad inom området (fast det framgår inte att det var 20 år sedan och saker och ting förändras).

Typ, som om jag skulle börja justera Åkes medicinering, för att jag inte tycker det ser bra ut, och jag läste faktiskt i Allers för några år sedan att just den där tabletten kan vara dum att ta, om man inte behöver den. Och jag hade ju faktiskt tänkt utbilda mig till sköterska en gång i tiden så…

Sen kan det väl vara så att vissa saker vet du, och du ser att det är fel, men då kanske man ändå kontaktar den som besitter dom största erfarenheterna och är den som sagt att det ska vara just på det viset, innan du själv är och justerar i nåt som du egentligen inte har rätt att göra. Just saying!

Såg en rolig reklamsnutt igår eller vad tror ni, skulle det här kunna vara säljbart 😀

Och nu ser vi fram emot go´fika hos Nicco i eftermiddag, och en chill söndag i övrigt.

Önskar er alla en fin söndag!