Etikett: barn

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Kan inte vara ensam om att tycka detta 😊👌

Av , , Bli först att kommentera 18

Läste nåt fantastiskt i senaste Kommunal Arbetaren. Det finns Förskolebussar. Dock bara 2, men hallå…tänk om det kunde finnas några i varje Kommun i hela Sverige. Det här gillar jag!

Jag gjorde ju en väldigt snabb karriär på Förskolan Klumpen, innan jag hoppade på mitt nuvarande yrke som Personlig Assistent. Jobba med barn, nej tack, inget för mig. Hur roliga och underfundiga dom än må vara. Men här tror jag att ekonomin styr mycket över trivseln.

Man ska inte jobba skjortan av sig då man har såna här viktiga positioner i sitt arbete. Man jobbar ju för tusan med människor. Det måste få vara tillräckligt med personal och tid, för att kunna generera ett gott resultat från alla håll och kanter.

På Klumpen hade dom under en period (vet inte hur det ser ut idag), plockat bort gungorna. Dom hade inte tillräckligt med folk så dom kunde tillåta barnen att gunga. Man var ju tvungen att avsätta personal dit för att hålla koll och då fanns det inte ”fröknar” för att täcka upp.

Varför tänker man inte att barnen som växer upp, lär sig oändligt mycket under deras tid på Förskolorna. Här ska dom ju lära sig att leva och kompa ihop med andra, på ett bra sätt, som dom sedan tar med sig. Det får visst finnas begränsningar men lägg pengar på det där extra som skapar trivsel, bra och fina minnen och en trygg uppväxt även utanför det egna hemmet.

Min tanke om det hela, och jag tror att jag ändå skulle få medhåll av några, i alla fall.

Winstone höll inte med om att hundbad är något man eftersträvar. Fast han blir så otroligt fin efteråt, det går ju inte med ord beskriva…inte bilder heller, för den delen.

Var in till Bo-Lage under tiden och detta hoppade ner i påsen, ojoj…

Ingen glögg men här är tanken att vi provsmakar i mindre glas, man blir ju lurad av don roliga burkarna och det är ju ändå lite jul över glögg. Så då kan ju inte jul cider bara fel. Har jag rätt eller har jag rätt?

Sen valde jag en Blossa 04, där vi får ta oss tillbaka i tiden, 19 år, närmare bestämt.

En Brännland iscider med glöggsmak, den har vi testat förut, den går fint att dricka iskall, vilket jag tänkt att vi ska göra.

Och givetvis, Blossa den där Guldstjärniga flaskan, där både silver och guld är jättegod.

Den viktigaste av alla är ju Blossas 23:a och den har jag ju redan införskaffat, så nu är inköpen klara. Jag städade upp i barhyllorna men svårt att sortera då det är mer av vissa sorter och vart ställer man en Vodkabaserad drinkmix? Well well, nu står dom i alla fall på dammfria hyllor, avtorkade och fina.

Tog 2 fina bilder vid Strömpilen, då hundbadet var klart.

Idag ska jag städa lite och påbörja en del av tilltugget till imorgon. Så jag har det jag gör, tror jag

Avslutar med en sån där bild där man tror att det är nåt annat fast om man tänkte efter så insåg man att man blev lite lurad, haha. Ha en fin fredag, allihop!

Tog en brejk, från allt…

Av , , 2 kommentarer 14

Otroligt intensiv dag, igår. Satt i telefon från det jag steg upp till 17.00 på eftermiddagen. Ja, det var inte sista samtalet för det, men där tog vi en brejk och for på rullande Gammlia 2.3.

Lånar några fina bilder av Mats Alfredsson 🤩👌


Mina samtal rörde mest Lainejaur och allt som skett däruppe i Malåtrakterna. Planera, ta reda på saker, fråga, dubbelchecka, fråga mer, försöka styra upp vad som komma skall. Kolla bilder man fick skickade till sig, och få veta lite mer och situationen.

Positivt: Vårt utedass var inte putsväck, som vi först fått veta. Det hade tippat omkull, men ser ju ändå intakt ut.


Träden vi skulle kapa, först av alla, är på gång


Åkes förråd, som inte hann bli klart, står kvar. Ser bara ut som om skjutdörren lossnat på ena sidan


Altanen är nog inget att ta rätt på, men vad är en altan, kontra vad andra fått förstört, absolut ingenting.


Det var kusin André Hällsten som fotade

Den största förlusten/skadan är väl alla träd, här har Jonathan Hällsten fotat infart till Udden och en bit in. Där är det ju nu röjt så man kan köra in i alla fall


Fick höra att vår närmaste stuggranne var på plats med sin fru, då stormen drog in. Dom hade sökt skydd, bakom den enda väggen dom visste, skulle ha en chans att stå kvar. Där kröp dom ihop medan stormen drog iväg deras uterum, och träd dunsade ned på sidan av stugan.

En annan familj, som är året runt boende där, hade sina barn, ensamma hemma, då allt drog igång. Man förstår skräcken från dom, och givetvis från föräldrarna som försöker ta sig hem. Detta må ju vara det värsta man kan tänkas utsättas för. Och att allt, sker utom ens egna kontroll.

Men det som kändes otroligt skönt, var ett samtal från min ”special friend”, Annelie Wallmark, vars man, Ulf, jobbar för Norra Skog. Hon berättar att dom omdirigerar all trafik/jobb dom har och är på väg upp till Malå. Kontakta dom om ni vill att all er mammas skog och skiften ska gås igenom. Så efter samtal med mamma och bror, så tas offert in och Ulf ska personligen upp och kolla av det som är hennes. Då kan vi lägga det åt sidan.

Min höft och knä röntgen imorgon, är nu det enda jag inväntar innan jag och Nicco, och eventuellt svägerskan Ewa, drar iväg dit upp. Tänk nu att man ska planera mat och veta om att det inte finns ström. Men men…mitt kaffe, vadå, ska jag stiga upp och snida karner från vedträn, tända upp en eld ute och koka morgonkaffet på öppen brasa? Ehh, vart förvarar vi eventuell medhavd mat…kan vi äta…kräm och mackor. Äsch då!

Fast då har ju Nicco sina vänner som ställer upp. Lotta lånar ut en kylbag som går på ström, men Sivert har ju hyrt ett elverk. Och en Tobbe har ett stormkök som vi får ta med. Det löser sig, allt löser sig, även om det kan kännas motigt och att man tar kliv bakåt. Men ingen är ensam, vi får jobba ihop oss. Och vi är jätte tacksamma för er som hjälper till att reda ut lite av våra bekymmer. Det är mer än, Guld värt 🧡

Återstår nu att försöka få länsförsäkringar att plocka upp luren. Satt i kö 25 minuter igår med en före, sen var det 0 före och sen sa en röst att personen jag söker var upptagen. Växeln skickade mig vidare till fel person som kopplade mig till rätt, där det sedan verkade vara samma visa som från början. Rundgång, med andra ord!!

Nä, nu ska jag sätta fart med dagen och försöka få saker gjorda, innan allt annat som ska hända och ske. Så ha det gott, allihop och tänk ändå vad glad vi får vara, att idag är en ny dag och nya tag. Och det är aldrig över, förrän vi själva väljer det.

🧡 Systrar och n´ Åke & jag 💕

Av , , 6 kommentarer 15

För 39 år sedan, just idag, så träffades jag och Åke. Detta må vara en av dom första bilderna han knäppte på mig.


Tagit hemma i hans rum som numer är vårt, tadaa…teverum, så det kan gå. I skivspelshörnet, satt jag.


När man blir påmind om årsdagar, blir det lätt en resa i huvudet, down the memory lane. Hur kom det sig, vad sa vi då, undrar vad Tex tänkte, och vad tänkte vi? Det är ju knappast så att man vet, vad som kommer att bli. Det är ju först, efteråt…

Nu sitter vi här, 39 år senare, i huset där Åke är barnfödd. Har 2 döttrar och ett barnbarn, röd stuga utan vitt staket, men väl en vit hund. En Volvo har vi också, fast aningens större än en personbil (bussen förstås). Men back then, tänkte man nog inte på allt det där. Man tog det nog som det kom. Precis som man ska göra.

Idag är det, Alla systrars dag, en dag att hedra biologiska systrar, såväl som de systrar du valt med hjärtat. Jag har med andra ord, fler än min syster Emma 🧡


Anna🧡  Tina🧡   Annelie 🧡 och Annika 🧡 ni är utvalda med mitt hjärta 🧡

 

Lade ut det här inlägget i gruppen: ”Vi som älskar Norrland”, igår. Ni ser min fråga.


26 kommentarer, men kanske 14 som svarat på min fråga. Och där har vi svart på vitt att folk INTE läser vad andra skrivit. Utan man fortsätter mata på med samma svar. Fast här är det då sagt att blomman är en Kvanne, Strätta, kvanne Angelica, fjällkvanne.

När jag googlar på dessa namn och bildsöker, får jag inte upp en endaste Kvanne eller Strätta, med olika färger. Fast i kommentarerna står det att det är jättevanligt. Och att blommorna är som bollar. Men, den mörklila blomman är platt, dom ljusrosa är bollar, på den jag fotade. Fast nu bryr jag mig inte om det. Det får vara vad det är. Fin var den i alla fall. Kanske den kommer upp nästa år igen.

Gjorde fint ute på vår altan igår. I like it! Fotnot: Glömde fota på dagtid, då solen lyste upp alltihop.

Mats Boström kom förbi i samma veva som Nicco kom gåendes för vi skulle dra till Avion. Så det blev kaffe och surr innan vi åkte.

Klippte gräsmattan och då det var klart, for jag och Åke ut med Camaron. Det kom några droppar regn, men bilen är inte heller gjord av socker, som tur är. En bra dag, med andra ord.

Apropå dagar, väder och vind. Stötte på en serie av bilder på moln, på Instagram. Haha…kolla vad roliga bilderna är. Namnet på kontot står däruppe i vänstra hörnet.


Ha en fin fredag, allihop!

 

 

Barn är kreativa 🤣

Av , , 2 kommentarer 16

Fort hade dom på övervåningen packat ihop, lastat, sagt hej då och tagit sikte på Järlåsa och åkt iväg. Knappt så vi hann med i svängarna. Undrar om det beror på att Theresé är hockeytränare och har koll på hur man samlar ihop skocken, och håller tider 🫵👉⏰👈

När vi ska åka nånstans är det sällan vi säger en tid. Nämen vi ”tänker” att vi kanske tar oss iväg efter frukost, det är vår intention, fast sen kommer det lastning, man ska vattna blommor hittar på att något ska inhandlas, hunden ja, den skulle också ut en sista sväng. Bar jag verkligen ut dom där skorna, eller…lalala…så hade 2 timmar försvunnit på oplanerade saker.

Vi placerade oss ute på gården då dom åkt. Gjorde en repris på lördagens lunch. Jockmocks grillkorv, tillagad över björkveden, och en uppvärmd Gàhkkuo med smör och ost. Solen sken och det var riktigt skönt därute.

Åke satt sönder snösoffan 😁 Haha, inte så stabilt byggmaterial, speciellt om det står i solen, längre del av dagen. Men åt andra håller ser det bra ut, än så länge. Jag planade ut soffan lite.

Idag påbörjas Nicco och min fastemånad. Låter lite halvknäppt att kalla den fastemånad, eftersom vi fortfarande ska äta. Men man kanske kan kalla den ”prova på nåt nytt” månad och se om det är något man kan förändra. Addera eller plocka bort!

Jag började min morgon med att beställa en tröja att träna i, samt träningsskor att använda inomhus. Måste kolla hur man köper träningskort också. Det får jag genom friskvårdspengen på jobbet men vet inte om man får ett fysiskt kvitto. Tror nämligen att jag behöver ett sådant.

I övrigt händer inte så mycket. Ska ut med Winstone, planera middag och i eftermiddag susar jag iväg på jobbet. Om nu solen skiner som igår, lär jag sitta ute i friskluften ett tag, också. Winstone, som förövrigt dök upp som minne från 2014. Där Nicco, fixade ihop en bild för att visa liknelserna mellan Churchill och Mr W.

 

Apropå Theresé kommande tripp til Kina, så hoppas jag hon har koll på sitt pass.


Jösses!! Vad barn kan vara kreativa 😂

Ha en fin, annandag Påsk, allesammans!

Har du råd med den, eller? 🍨

Av , , Bli först att kommentera 14

Det handlar mycket om ekonomi nu. Vi får det till oss, inte bara i media och i olika flöden på nätet. Det är väldigt synbart i plånboken, också.

Man ska prioritera och dra ned på kostnader. Fast då må man utgå ifrån att alla har något som dom kan prioritera bort. Vart ska man då lägga sina prios? Ta bort den lilla mat du har på bordet eller flytta ut från det ställe som gett dig tak över huvudet?

Att gå på Krogen, lägga pengar på Bio eller fjällsemestrar är ingen rättighet, även om man kunde önska att alla skulle få uppleva det.

Och det är nog ingen rättighet att kräva, oxfilé med dyrt vin och en Golden Opulence Sundae, till efterrätt, heller.

 


Efterrätten är en glassglass med 1000 dollar drizzled med världens dyraste choklad. Bara så ni vet, om ni blev sugna…

Om jag googlar och frågar om man i Sverige, har en rättighet att ha mat på bordet eller tak över huvudet, kommer det upp, vett och etikett. Recept, och vart man kan skänka pengar. Eller vart man vänder sig om man har läckage från taket.

Mänskliga rättigheter, har vi dock. De mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla. De slår fast att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men det var inte svar på mina frågor. Även om det låter bra, så bjuds det inte på mat och boende.

Alla barn som omfattas av skolplikten har en grundlagsreglerad rätt till kostnadsfri utbildning. Och där har man då mat under skoldagen. Såg på nyheterna härom dagen, att nu plötsligt äts det en hel del mer mat, än innan matpriserna sköt i höjden. Hm…


Jag gjorde en snabb reflektion över det och sa lite sarkastiskt till Åke, att nu verkar det som om maten duger. Dom kanske ska satsa på den vegetariska maten då, eftersom dom förmodligen blivit uppmanade hemifrån att äta ordentligt. Föräldrar och vuxna har inflytande på dom som är yngre, så är de bara.

Nej, det är tråkigt att det blivit så här. Men jag gör som andra, numer, och vänder och vrider på prislapparna, jämför priser och köper det billigare alternativet. Och där tycker jag att det är synd att det i sin tur, straffar våra bönder. Jag ger mer än gärna några kronor extra, för att få det som är närodlat, men allt har sitt pris.
Jag ger inte bort 30 kronor för ett smörpaket. Men jag har också gränser… utländskt kött, hoppar inte ner i min matkorg. Och än så länge tummar jag inte på kaffeintaget, heller…peppar peppar.


Blev dock rätt irriterad då jag skulle hälla ner kokkaffet i pannan nu på morgonen. Nån, jag eller Åke, har fått med oss ett e-brygg kaffe istället för kok. Inte konstigt med tanke på att man knappt ser färgskiftningarna på paketet. Räcker om nån ställt paketet på fel hylla. Där gick en slant rätt åt skogen…hade ju redan öppnat paketet och börjat hälla ner det i pannan.

Men ibland kan man trolla med knäna, jag hade ett paket Lemmelkaffe i gömmorna, så min morgon blir ändå förgylld…


Vet inte hur jag ska knyta ihop det här. Tycker givetvis att det är synd att dålig ekonomi, drabbar dom som redan har det dåligt. Och bara för att man har det så, innebär inte heller att man inte är villig att jobba eller vara tillgänglig för andra. Vissa saker rår man inte över, men man drabbas ändå.

Precis som i krig. Hur ska man nånsin kunna lära sig från början, vad som är rätt och fel, då vi föräldrar är dom som sätter ribban. Vi må ju ha blivit fel lärda nånstans på vägen, vi med. Och vart ska då sanningen komma ifrån? Och när kommer den sanningen att träda i kraft? 

Näe, inte knöt jag ihop något nu, utan satte bara mer griller i min egna skalle. Bäst jag går ut med hunden och väcks lite mer till liv av snön som kommer att lägga sig som en blöt, tjock ylletröja på skallen.

Ha en underbar dag, allihop!

Ehh…akward, eller?

Av , , Bli först att kommentera 18

Hittade ett medlemskort på då jag var ute med Mr W härom dagen.

På baksidan, hävdas det att kortet är personligt, och som upphittat, ska det lämnas, eller skickas in.

Detta väckte frågor hos mig.

Hur kan det vara personligt, om det inte finns en endaste siffra på kortet, inget chipmärke, inget namn, inget som ska dras i nån apparat, nada?

Och min andra fråga. Vad får dom att tro, att jag, som upphittare, ska ta mig till deras lokaler, bara så där, av min egna, goda vilja. Eller alternativet då, köpa ett frimärke så jag kan lägga er det i ett kuvert som jag sedan kan posta till dom?

Den senare frågan, mejlade jag om. Jag vet ju att till vissa instanser eller företag, kan man skriva Frisvar, och då ska man inte behöva betala nånting. Så jag tänkte väl att i en värld där alla ska hjälpa alla, borde det ju vara så det ska fungera. Fast nej, tydligen inte. Svaret jag fick var ett kort och gott, klipp sönder det.

Ehh, ok, jamen då gör jag det, och nu var det gjort.

Fast inte utan, att jag ju fick lust att fråga varför det inte står så på kortet från början då? Jösses..

Detta är något som tog upp igår, på TV 4, och sedan lades det ut en länk på FB.


Ni kan ju tänka er, kommentarsfältet. Många arga föräldrar som tycker det är katastrof, att man inte får säga att ens barn är duktigt.

Utan att ha sett denna sändning, men efter att ha ögnat igenom en del kommentarer, förstod jag att det handlade om själva ordet, duktig. Det finns andra sätt att säga saker på. Jag lämnade en kommentar, om vad jag själv tycker, skrev följande, och jag citerar.

”Jag tror att det kan bli övermäktigt, för vem som helst, om dom får höra att dom är världens bästa, och det där fixar du, du som är så duktig. För vad händer då du VET, att du inte klarar av, det alla säger att du kan… Förmodligen dumförklarar man sig själv, och det kan sluta med att man ger upp för att slippa känna sig värdelös. Att ge beröm ska man absolut inte sluta med, men man kanske ska tänka på hur, och på vilket sätt, man framför berömmet.” Slutcitat

Ingen människa, överhuvudtaget, kan jämföras med nån annan. Vi funkar alla olika, och tar beröm och kritik, på olika sätt. Det handlar även om hur man tolkar saker och situationer. Hur snabbt du snappar upp det du hör och ser, och vad du tar åt dig.

Såg en skylt textad på engelska, som jag nu översätter på mitt sätt. Jag ger er, äran att tolka den som ni tycker den ska uppfattas. Men visst fattar man kärnan i det hela, även om, åtminstone jag, kan ge exempel på varför inte, majskornen poppar samtidigt. Fast det är inte relevant i just detta kontext.

Har ni tänkt på, att då man poppar popcorn, förbereder man dom, på samma värme, i samma kastrull, tillsammans i samma olja eller smör. Fast ändå kommer kornen inte att poppa samtidigt.

Jämför aldrig dina barn, med andras. Dom kommer att poppa när dom är redo.

Med detta sagt, kommer jag att avrunda med ännu en sak att grunna över. Och önskar er alla en fin tisdag! Dom allra flesta har 5 fingrar, undantag finns det alltid. Men inget finger, är det andra likt. Dom används till 5 olika saker. Jo, tro mig, det är sant. Kolla bara!

Det tummar vi på!

Alltid nummer 1

Guldet på ringfingret som representerar kärlekslöften

Lillfingret som absolut duger som löfte till små överenskommelser!

Sen var det ju ett finger kvar…hehe…

 

 

Förklaringen på dom kladdiga 👣

Av , , Bli först att kommentera 11

Spotify gör en sammanställning över året som gått och vad man lyssnat på mest. Wrapped, som det så vackert kallas. Här är min wrap, lite snabbt, över 2022…


Sen kan jag tillägga, att den musik jag spelar absolut mest, inte ens ligger på Spotify, utan den har jag på skiva i bilen, haha. För nuvarande är det en skiva av ZZ Top, som heter Tejas.

Otroligt bra måste jag säga, och roligt att det var en lite bortglömd skiva för min del, men då jag spelar den, så sitter dom där, alla låtarna.

1:a december och nedräkning för många, fram till jul och slutligen, den sista dagen på detta år. Var mer spännande på den tiden man var barn. Julkalendern skulle öppnas och man skulle följa med i julkalendern på teve.

Kommer inte ihåg så många av dom, faktiskt. Däremot jullovsmorgon, som gick på teven. Vi var ju alltid uppe i Malå på jullovet, och det starkaste minnet är just den julen då Eva Rydberg höll i programmet. Och mellan prat och annat, så fick man bland annat se på tecknat. Scooby-Doo, var nåt jag älskade.

Och frukosten fick vi serverad av farmor. Hennes hembakade tunnbröd, som inte går att jämföra med nåt annat bröd på denna jord. Till mackan var det te i glas, och en bit nougat, inlindad i papper. Vilken lyx vi hade, jisses. Åh vilka fina barndomsminnen.

Sååå gissa vad jag gjort detta år, vuxna människan Jo, jag har införskaffat en chokladkalender, till jag och Åke. Vi får väl dela på den, snål som jag kan vara, ibland.


Jag tassar ner i källaren, där jag förvarat den i vårt lilla om ”krisenkommerförråd”. Och jag höll på tappa det, på riktigt. Shivers down my spine, då jag såg detta.


Dom förbenade Fultomtarna har varit i farten. Den där tråden känns igen. Och nu VET jag, vad det var för spår på källargolvet.

Pappersbiten var ju givetvis från luckan. Och dom kladdiga fotspåren 👣…från chokladbiten som legat bakom lucka 1 😠

Nu tog jag upp kalendern, dom ska banne mig INTE, få förstöra vår jul. Så de så!

När jag kom ut från krisförrådet, hann jag se baken på en fultomte, men jäklar vad snabb dom är… dom små…små, jä…fula sakerna.

Ha en fin torsdag, allihop! Och ps, har ni tänkt på det här nån gång ds.

Maria Lundmark Hällsten