Oj så spännande sak som hängde i trädet…NOT!! Det satt inte ens i trädet det var nån röd skylt som var satt fast på ett hus nere på Rödäng, haha…

Men jag fick tillfälle att återigen knäppa ett kort på dom fantastiskt juliga träden som står efter vägen.

Och tänkt, igår var det 1 år sedan jag tog den här bilden.

Så jag knäppte en till igår, för att se skillnaden.

Åkte iväg på jobbet och nu dokumenterade jag mina sista tvåhundra meter ner till garaget. Jag blir galen, hur kan det ens vara lagligt att få lägga snön på det här sättet. De var exakt likadant ifjol, med viss skillnad, det var mer snö då. Här ser ni vart jag ska svänga ner till höger, och längst efter husväggarna är det en gång och cykelbana.

Jag måste in med huven över gång och cykelbanan innan jag kan se ifall det kommer nån. I förrgår stod det ett barn där. Jag får rysningar på riktigt, för hur sakta jag än kör, så gäller det att den som kommer, är lika uppmärksam som jag. Det räcker inte med det heller, jag må ju ha koll på om det är en bil på väg upp där också, samt om det kommer nån från andra hållet. Snacka om att huvudet snurrar som på en uggla.

Och guess what, det är exakt lika jävligt då jag ska hem. För då måste jag ut med bilen halvvägs i vägen innan jag ser om det kommer nån från vänster. Skulle det göra det och den håller lagom hög hastighet, så lär jag inte bara se den, utan även känna den…rätt in i plåten.

Kvällsprommis med Winstone, resulterade i ännu fler bilder. Lätt hänförd över hur vackert det är, även i mörkret.

Lånade en bild från fejjan och önskade alla en God natt, hahaa…

Och bilder från dagens, oplanerade morgon prommis. Winstone väckte mig nämligen med att spy i sovrummet, och då tänkte jag att det var bättre att förekomma honom och gå ut, innan det skulle ske ännu en olycka.

Avslutar dagens inlägg med att önska er alla en fin trettondag, och lägger ut denna lilla filmsnutt på en otroligt rolig tjej. Och vilken tålmodig sådan, jösses, det där ser man inte varje dag