Etikett: jobbet

Damma på bara…

Av , , Bli först att kommentera 12

Sovrum och badrum måste ju vara dom mest dammiga ställena i ens tillvaro. Eller så är sovrummet mer dammigt då man väl städar, eftersom man inte dammtorkar där lika ofta Ja, jag pratar för mig själv, men jag har också en teori som gäller här hemma. Jag dammtorkar inte lika ofta där eftersom vi inte använder det rummet annat än då vi sover. Hur mycket damm kan det bli, liksom 🧐

Dammsuger gör jag oftast mer än en gång i veckan och då är jag även därinne, men ändå… Nå, dammet kommer väl förstås av att man bäddar sängen. Står där och fladdrar med täcken och fluffar kuddar. Hm… well, igår tömde jag våra stringhyllor, gick igenom böckerna och torkade damm.

 

 

Har egentligen inte reflekterat över att Åke har sin gamla nalle på hyllan och jag har en gammal docka som min mormor gav till min mamma, way back in time. Jo jag vet ju att dom sitter där och samlar damm, men jag har inte skänkt dom en tanke. Varför måste dom ens vara där, på riktigt 🥸 Bara för att man har dom så behöver dom ju inte sitta framme. Jösses, jag får nog bära ner dom i källaren och sätta dom i ett skåp.

Tog med några av böcker till jobbet, där finns ju en bokbytarvagn så jag lämpade av dom där. Kul om nån annan kan ha glädje av dom också.

Damm i badrummen må ju komma från handdukar, fläktsystem och guu vet allt. Hundhår brukar det minsann finnas därinne. Men jag vet varför. Winstone kommer in där på kvällen då jag öppnar lådan där tandborstarna är. Jodå, han har en alldeles egen och han tillåter att jag borstar, även om det mest är hörntänderna, han går inte med på vad som helst.

Så frågade Åke om han skulle bjuda mig på lunch innan jobbet. Klart han fick, så vi gick över på Ullas.

Trevligt att dom börjat ha öppet på lördagar, det var ändå helt ok med folk där. Fast det ska väl till att det är en jämn strid av fika folk, för att det ska löna sig. Så vi får hoppas att dom får många besök.

Åke fick tydligen många kvällsbesökare. Små barn som ville ha godis, haha. Winstone var mindre glad, han absolut hatar ringklockan. Men då fick väl även han vara en del av skrämmandet

Jag kommer hem och ser detta…åh fy tusan, that gotta hurt, for real

Kramp i tårna är ju nåt jag har flera dagar i veckan. För att häva det så ställer jag, numer, min andra fot på tårna som strävar uppåt, för att trycka ner dom igen. ONT, men det funkar. Den där killen kan ju dock vara skapt på nåt annat vis

Ett sista pass idag sen gör jag helg. Hoppas på skapligt väder på måndag och tisdag, finns nåt fönster jag borde torka innan vinterns stormar kommer. Regn hoppas vi att vi slipper i alla fall, och besökare from other space

Ha en fin söndag, alla mina vänner och läsare!

Är jag ute och cyklar, eller 🤔🚲

Av , , Bli först att kommentera 11

Plötsligt fick vi lite ljusare utsikt hemifrån köks och teve rumsfönstret.

Det kom nämligen ett litet fordon och parkerade utanför kyrkan igår.

Tjopp tjopp så var den stora björken, putsväck. Förmodligen är den gammal och uttjänt och istället för att den ska blåsa omkull så tar man det säkra, framför det osäkra. Tufft jobb i alla fall. Inte så stora marginaler till trafiken. Men dom är väl proffs, kan jag tänka.

Gårdagen rasade fram, jag hann knappt med själv så var det dags att åka från jobbet och upp på föreläsningen som handlade om medberoende. Intressant, på riktigt. Att vara medberoende behöver inte heller, alltid handla om ett risk eller missbruk av droger. Utan om ett beteende som till slut blir till ett beroende som skapar problem med det liv man lever.

Som medberoende gör man allt för att dölja, eller hjälpa till att släta över för att det är skamligt. Då man istället ska lära sig att sätta gränser, säga nej och bara belöna det som är positivt. Inte beroendet i sig självt.

Man vill gärna vara behjälplig på alla sätt och vis, men man ska också tänka på sig själv. Tror detta är lite typiskt för oss som har uppdrag som involverar andra människor. Till exempel  som personlig assistent, God man, förvaltare, stödfamilj, kontakt eller stödperson. Man vill så gärna hjälpa till, lite överallt, men med stor risk att man glömmer bort sig själv. Då man gör det har man blivit medberoende.

Det är jätte viktigt också, med såna uppdrag och jobb, att skilja på personlig och privat. Svår balansgång. Och det är säkerligen tufft att backa, då man är van att göra på ett visst sätt. Man kan även få en typ av kontrollbehov (lite typiskt arbetsledare, kan jag tänka mig 🙃). Där kan det också vara svårt att skilja på vad som är yrkesroll, medberoende och vart du själv hamnar. Att curla kan väl vara ett medberoende, det med?

Man hjälper en annan person att vara beroende av andra människor för att klara sin egen vardag. Har jag rätt eller är jag ute och cyklar?

Nu mina vänner ska jag ta ett samtal med någon som ligger på lasarettet. Har även ett samtal, arbetsrelaterat efter lunch. Samtal av annat slag, ute på Nybro med Ina, mellan lunch och middag. Och efter middag, tadaa…bokklubbs träff, minsann.

Ha en fin dag, och kom ihåg långkallingarna, ni som inte har så mycket på bejna! Åke var fettglad att han kom ihåg att sätta på sig ett par innan han gick med Winstone.

Minnet, mina vänner, minnet…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det värsta med att packa är att man aldrig kan göra det klart, dagen innan avresa. Man har alltid det där sista som man behöver använda ”the D day”. Därför kommer vi inte att kunna åka direkt efter jag slutat mitt jobb för dagen, men sannolikt inom timmen därefter.

Theresé höll på sätta kaffet i vrångstrupen då hon läste mitt inlägg igår. Jag hade tydligen glömt att säga att vi kommer redan idag och inte imorgon, som var ursprungs planen. Hon fick sätta igång att dra fram luftmadrasserna och göra i ordning. Sen skickade hon denna bilden. Visst ser ni Bobby ligga där på …LUFTmadrassen?

Han gav tydligen inga betyg då han fick tillsägelse att man inte fick använda klorna i sängen, blev sur och gick iväg för att käka istället.

Har inte riktigt tid att blogga idag. Må få i mig frukosten nu och sedan kallar jobbet på mig. Jag jobbar ju numer, aldrig annat än eftermiddagar. Men då jag skriver detta nu, påminns jag om den tiden då jag faktiskt, även hade förmiddagar på min schemarad.

Då skrev jag ofta inläggen, kvällen innan fast publicerade dagen efter. Händer väl även att jag gör det nån gång, även nu, fast då är det för att jag kommer på nåt som jag vill komma ihåg. Ni vet, det där minnet som är något svagt…inte alla dagar, men ibland.

Skrev dom orden, gick tvärt in på fejjan för att kolla minnen, och guess what. Den här fotade jag idag, för 1 år sedan, på väg hem från just Järlåsa. Hahaa… på tal om minnet alltså. Det är nästan så att jag skulle vilja ha den dekalen.

Ha en fin dag, allesammans!

KAOS, fast lite organiserat i alla fall…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det håller absolut på dra ihop sig till semester och stughäng. Det innebär ett mindre (möjligtvis större) kaos här hemma. För mitt i allt annat man ska fixa, vad ska med upp, vad var det nu som saknades som vi skulle köpa, vad äter vi…ja lalalaaalaa. Så kan jag ju aldrig enbart koncentrera mig på det.

Näe, då hittar vi på (notera att ”vi”, egentligen är ett ”jag”), att det är en bra idé att städa i bussen. Kökslådorna inne i bussen, samt överskåpen och ett större utrymme under soffan. Och där är det skräp från när Adam var länsman.

Så kom det här upp i flödet igår, och det kändes skönt att få bekräftat, att även andra vet hur det kan vara.


Här är det ett organiserat kaos, i alla fall. Det bästa med att göra det här innan vi åker, är att jag får ta in allt i huset. Här kan jag sortera, lägga ut under bortskänkes, diska upp saker etc. Dessutom försöka att sluta vara sentimental över gamla saker, men vissa grejer, mja, dom får stanna… ett tag till i alla fall. Men möjligtvis på nån hylla istället för i nån låda.

Här kommer ett exempel på hur jag gör, fast jag egentligen inte alls vill. Min önskan är att göra klart det jag håller på med, men det dyker alltid upp annat. Här sitter jag då och skriver, plötsligt dunkade det till i rutan vid vår balkong. Jaha, tänker jag, ännu en till fågel. Kan ju inte låta bli att gå och kolla om den tagit sig upp eller om det krävs ett smärre räddningsarbete.

Den var borta, så det var ju bra. Fast nu noterar jag att en blomma i fönstret är snustorr. Går och fyller vattenkannan, kommer på att det kanske ska vara lite näring i det. Fixar, går och vattnar, givetvis ALLA blommor. Och drar upp jalusierna på fönstren, även om fåglarna krashar in i dom ändå. Alltid kan det ju rädda någon.
Sverper blicken över matrummet, där jag plockade fram symaskinen 22.30 igår kväll. Satt och sydde gardiner till bussen, sydde in en tröja, gjorde en duk…00.30, bestämde jag mig för att ”call it a night”. Tog en sista bild ut genom köksfönstret. Trodde först att det brann därute, haha.

Så där ligger det grejer också, i matrummet…fast organiserat. Funderade en nanosekund på ifall jag skulle ta den där sista tröjan med, men nu skärper jag till mig. Kaffe, jag ska hälla upp kaffet i termosen och koppen och blogga klart. Är jag lätt distraherad, disträ, förvirrad eller bara råeffektiv, som Annika Collén hade sagt?


Vi får även in en hyresgäst här. Hon stannar till sista oktober. Det blir jättebra. Dels för att det kommer in några extra kronor, och för att det känns överambitiöst att det bara ska stå tomt. Allting blir bra till sist. Idag ska jag försöka knyta ihop påsen lite. Bära ut det jag är klar med. Så kommer det även att se bättre ut, härinne.

Det innebär att jag inte har tid för det här inlägget mer för idag. Utan det blir till att göra sig i ordning, planera middag, åka ut på ärenden och sortera mera, innan jobbet kallar. Apropå jobbet, fick ju en juste present från en kollega igår. Haha, hon vet alltså vad jag gillar även om hon aldrig varit hemma hos oss.


Ha en fin onsdag, allihop!

He gäll att använn rätt taktik. Kärlek ❤️ eller pengar, kanske 💰

Av , , 10 kommentarer 15

Åke gjorde sig redo för för att kliva ut genom dörren igår. Kommer in i hallen och säger: -Kolla, vad hipp jag är! Och visar stolt upp sitt bara knä.


-Du, sa jag, din mamma hade INTE hållit med om det. (10 sekunders TYSTNAD). Hon hade gett dig tusen spänn så du hade fått åka och köpa dig ett par nya Jeans.

Nu är det 18 år sedan, min svärmor dog. Helt knäppt, att det gått så lång tid. Men minnena lever kvar. Och jag VET, att hon in facto, hade gjort precis som jag sa till Åke. Han var inte så villig att klippa sig, back then heller. Och hon var inte sen att sticka till honom en 500 hundring så han kunde gå till frisören.

Ja, då blev han ju mer eller mindre tvungen att göra det. Det var ju inte som om han tackade nej till pengarna heller. Hm…är det så jag ska göra, månntro 🤔

Annelie, min vän på Rote (i Renbergsvattnet), kör med andra taktiker. Hon la ut detta för någon dag sedan och nu citerar jag, med tillåtelse av henne.

”Jag blir rörd. Denna fina vickflakaskäppa fick jag av en underbar granne för några år sedan.


Vi tjärade den och fyllde med blommor. Tyvärr far blommorna illa när det kommer störtregn så jag frågade min älskade make.

-Kan du inte göra ett tak till den? Som ser gammalt ut? Typ takspån. NEJ sa han. Så jag gjorde som vanligt, pratade med min underbara svärfar och det visade sig att maken redan pratat med honom.

Nu på morgonen for de och tog ner en tall för att göra takspån men den dög inte tyckte de. Så ut igen och leta efter en lagom tjock asp. Sågade den i lagoma bitar och gjorde takspån i hyveln på hembygdsområdet.

Nu är gubben ute och ska göra takstolar. ❤️ Svärfar lärde mig att jag INTE får säga hästkärra så detta var sista gången.
Det heter Vickflakaskäppa!

Tänk så omtänksamma gubbar jag har ❤️❤️❤️”

Efter det kom ett inlägg om själva görandet. Här tycker jag att det är så fantastiskt och imponerande, vilket arbete dom gör. Och när jag sitter och kollar igenom bilderna så tänker jag ju bara på min pappa. Hade han funnits i livet hade det lika gärna kunnat vara jag som gjort ett inlägg om honom och nåt av alla projekt han höll på med.

Det satt sällan fast! Jag vill nu visa vad dom gjorde, så här kommer bilderna och Annelies egna beskrivning om händelseförloppet. Det är alltså hennes man Ulf och svärfar Kjell, som är på bilderna. Jag älskar varje ord och bild… och slutet, WOW!!

”He gäll å hitta en tall som ger tak å int ha voxi för fort”


Sen ska man si dell att virke int ger vride


Godkänt


En rikti gammtall

Barkas ve barkspadan


Kapas i tre olika längder


Wow! Hyveln på hembygdsområdet!


Först varve. He ger viktit att fibern ligg åt rätt håll


Andra varve


Den här användes till att måtta ut vart nästa sporann skull lägges


WOW ❤️❤️❤️ Nu ska nock och kantbrädor fixas. Sedan vänta på solig dag och tjära själva vagnen.”

Tack Annelie för att jag fick dela, och jag är fortfarande fascinerad över hur mycket kunskaper din svärfar besitter. Vilken guldgruva för din man, som inte bara har det i generna, utan även får såna här tillfällen att göra sakerna ihop med sin pappa.

Nicco kom hit på middag igår och efter den åkte vi till träningen. Med bil för att undvika att bli plaskblöt innan vi hunnit dit. Mig gjorde det inte så mycket. Jag gick till Umestan igår förmiddag, på egen promenad.

Åke har nu kapat balkskor så dom ska jag måla. Hade ju trott att vi skulle kunna måla staketstolparna igår, men det var innan vi såg att regnet skulle styra dagen.

Idag blir det samtal till Försäkringsbolaget. Jag vet inte riktigt hur man gör anmälan då man fått faktura och inte behövt betala på plats. Finns inga koder på fakturan som dom vill att man ska skriva in på anmälan via nätet.

Ska givetvis ut en sväng och sedan är det jobbet som kallar. Önskar er alla en fin måndag!

Där var det party. Kul, jätte kul.. 🥳🥸😶

Av , , Bli först att kommentera 13

Du lär dig ingenting genom att alltid veta vad du gör. Det var visdomsorden i min bok jag skrev i förut. Och idag för 2 år sedan, var det just dom orden som stod.
Jag replikerade då, med följande ord. Så, då du vet vad du gör, och kan allt det där, då ska du istället förnya, prova addera eller ta bort. Testa nåt nytt, och se om det bär eller brister. Vad har du att förlora? Utvärdera, väg för och emot…sen kör du!

Det enda fel jag ser med min text idag, är att du ska utvärdera, väga för eller emot och sedan köra. Tror du ska göra i omvänd ordning. Tänk ut en plan, väg den för eller emot, kör på den, sedan utvärdera. Har du lärt dig nåt nytt, så har du blivit en erfarenhet rikare, och utvecklat dig. Fortsätt sedan göra detta så du inte kör fast, i samma gamla spår.

Innan jag öppnade mina minnen där detta visdomsord poppade upp, så hade jag suttit och skrivit ett mejl till min Tina. Och BAAM, där sitter den ju. Lite av det jag skrev, speglar av sig i hur jag tänkte för 2 år sedan. Detta ska jag ta till mig, för även jag, har lätt att fastna i gamla spår, men nu bär det iväg i nåt annat spår, tänker jag.

Ibland behöver man bara den där sparken i baken.

Har en lucka i min bil, som man kan fälla ner för att dölja bilstereon. Mm… när jag hade Åke på passagerare sidan, för ett tag sedan, så fipplade han med luckan, bara så där, lite lätt. Efter det slutade bilstereon att fungera. Helt död, inte ens en flat line eller pip.


Varenda gång jag satt mig i bilen har jag kommit på att jag inte talat om detta för Åke och jag saknar musik då jag kör. Nå, i förrgår då jag kommer ut till bilen efter mitt jobbpass, så var det nån annan som ledsnat på radiotystnaden.

Jag låste upp dörren och hoppade in, och där var det party. Kul, jätte kul..🥳🥸😶

Gissa att jag hade tur att bilen startade i alla fall. Och ännu mer konstigt är att nu plötsligt, fungerar även ljuset i stereon, den har tidigare varit svart, så jag har fått gå på känsla då jag slagit igång den och för att höja och sänka volym. Nu ser man ju vart knapparna är.

Fast nu vet jag inte vem jag ska tacka för detta..

Ha en fin dag, allihop!

Niccos Sambo, ett geni eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nä nu går det så där fort igen att jag inte hinner det jag vill hinna med. Att sätta sig den här tiden och skriva ett inlägg, är inte ultimat, jag vill ha mer tid att filura på.

Fick brev från SVT igår, ett litet tack för mitt bidrag. Skrattade då jag såg isskrapan, jag som frågat Åke om vi inte har en vanlig skrapa nånstans i huset. Är less på dom där dåliga, slekiga skraporna man kan köpa på mataffärerna. Så en sån fick jag, en smörkniv, tablettask, och tygpåse.


Theresé skickade ett meddelande i morse. Hon skänkte sin käre far, en tanke. Haha…


Vi såg Batman Begins igår kväll. Jag har aldrig sett en endaste Batman i hela mitt liv, och tyckte ändå att den var helt ok. Så när fortsättning kommer, i framtiden, och jag har koll på det, så kommer även den att tittas på. Kan ju till och med hända att den finns att se på, nånstans på nätet.

I en av scenerna räddar Bruce Wayne alias Batman, Ra’s al ghul, från att ramla ner i en ravin. 3 minuter och 17 sekunder in i klippet, kan ni se själv hur det såg ut. Klicka på bilden för att ta er till filmsnutten.


När Bruce drar upp gubben med en arm, sa jag till Åke att det var precis så där det såg ut, då jag drog upp lillebror från fönstret i stugan. Där han hängde i ett rep, 3 meter upp i luften, och höll på tappa greppet.

Eller så var det precis så det kändes, fast jag hade lite mer panik och det såg förmodligen inte lika coolt ut. Men vi kan ju låtsas. Och jag räddade ju faktiskt lillebror från att ramla ner. Men å andra sidan… jag kanske inte skulle ha lurat honom till att det var en bra idé att testa att sitta i repet som i en gunga, som jag föreslog, och sedan kom jag på den briljanta idén att jag kunde hissa upp honom. Nåja, det är nu preskriberat…puh


Nicco skickade en ny film på hennes översmarta katt Sambo. Alltså, han kanske ändå är trasig på nåt sätt. En katt brukar ju annars vara rätt skarp på att se sina byten, eller är Sambo smartare än så Han kanske fintar oss alla, vem vet…do do, dooo do, dodododoooo…

Ja, klicka på bilden så får ni se själv.


Nä nu må jag göra något produktivt innan jag ska iväg och jobba. Så jag önskar er alla en trevlig lördag. Njut av solljuset, vi går mot ljusare tider, återigen.

När en svensk är på kanelen, eller…

Av , , Bli först att kommentera 15

Kände mig utslut efter jobbet igår. Det blir lätt så, den här årstiden. Det är inte bara hemma, man städar i lådor och garderober, utan allt sånt, gör man ju även på jobbet. Nu vart vi dessutom, tvärless på julen och det är inte så lätt, att bara ta bort runt ett, fönster.

Gör man det så får man springa ner i källaren och sortera grejerna fler än en gång. Vi avjulade snudd på allt, det är kvar en julstjärna och ett lysande julhjärta, thats it. Men här hemma, är fortfarande julgranen kvar.


Nå, jag jobbar bara idag sen är jag ledig till måndag, så jag hinner ta undan julen, här med, i lugn och ro.


Winstone kryar på sig, dag för dag, så jag är nästan, helt övertygad om att jag kan avboka återbesöket. Vi kunde göra det ifall han verkade vara helt återställd innan dess. Han vill gärna upp på bakbenen, och det är svårt att få honom att hålla sig på backen. Men vi gör allt för att han ska stå på alla fyra.

Han fyller förövrigt 10 år på lördag, killen. Ingen ålder för en jappe, men han är helt klart, ingen ungdom längre.

Ehh, ja ok, Winstone, du ser ut precis som vanligt 🫶


Nicco hade letat upp denna text, för drygt 6 år sedan. Jag tycker den är lika rolig idag, så här kommer den igen.

When a Swede tells you you are a lucky cheese (din lyckans ost) he means that you are a lucky dog.

When a Swede tells you not to walk like the cat around hot porridge (gå som katten kring het gröt) he is telling you to not beat around the bush.

To carry the dog head (bära hundhuvuet) means to carry the can.

No danger on the roof (ingen fara på taket) is a Swedes way to tell you not to worry.

When a Swede is on the cinnamon (på kanelen) he has simply had a drink too many.

And the next day he will be wearing a lead cap (blykeps), which is not an intricate torturing device but a raging hangover.

If you do something bad to a Swede, he will not seek revenge – instead he will give you back for old cheese (ge tillbaka för gammal ost).

If a Swede tells you that Satan and his aunt will be there (fan och hans moster) you mustn’t worry about going to hell. It just means that everyone and everybody will participate.

When a Swede tells you he wasn’t born in a hallway (inte född i farstun), don’t feel you need to regale your own birth story as he is just telling you that he can’t be fooled.

And finally, a Swede is not raging mad, he is forest crazy (skogstokig).


Det finns så många uttryck vi kör med, som man kanske inte ens ska analysera. Fast vi säger dom utan att reflektera över hur dumt det egentligen låter. Precis som när man lyssnar lite extra på den där braiga låten, men texten låter jätteknas, på sina ställen, haha. Här ska ni, avslutningsvis, få ett bra exempel på en intetsägande text, även om man fattar vad dom sjunger. Och ni kan ju gissa vad låten heter. Med den önskar jag er alla en toppen onsdag.

🧑‍🎤Get up and boogie

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

👩‍🎤 (That’s right)

🎹 (Instrumental)

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

👩‍🎤Boogie 🧑‍🎤

🎹 (Instrumental)

👩‍🎤 (That’s right)

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

🧑‍🎤Get up and boogie, Get up and boogie

🧑‍🎤Get up and boogie

 

Gröt(igt) i skallen 🤯

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag hade en lätt oroskänsla igår, på jobbet. Kändes som om nån tittade på mig och följde varje steg jag tog. Går fram mot fönstret och min känsla var rätt…


Där satt han, som en stenstod, helt orörlig och stel. Trodde förmodligen att han skulle komma undan. Men ack vad han bedrog sig. Jag slängde skyndsamt ner honom i min påse och drog igen den. Tänk vilken kalabalik han kunnat åstadkomma, om jag inte upptäckt honom 😨


Fultomtarna är ostoppbara, fast lite halvklantiga ändå. Det är ju inte så att dom gör saker, osett. Att ta sig ut ur burken, var tydligen inga problem.


Och guess what… julgrisen har dom satt i arbete. VART hade dom tänkt fara med spritflaskan? Dom är ju värre än värst. Ska inte dom, så här i juletider, vara förebilder, eller…

Plötsligt kommer Winstone rusande, han har varit ute på morgonprommis i yrande snö.


 NEJ, Winstone, du får inte smaka på grisen, och Fultomtarna, ska du passa dig för, dom är säkert giftiga.

Har en del att hinna göra innan jag ska iväg och jobba. Längtar till torsdag, för då är jag ledig och har hunnit reda ut i min skalle, vad som skulle ha varit gjort och vad som återstår. Det blev lite mycket, den här veckan. Och det räcker att man måste omplanera vissa saker, för att det ska bli kaos i skallen. För blir det inte som man tänkt, utan det ska göras på nåt annat sätt. Så gäller det att radera ursprungsplanen, annars blir det grötigt.

Så det blir inget längre inlägg idag. Klicka på den här bilden då får ni se Niccos presentation, av sin lilla Sambo, hahaa… Glöm inte ljudet.Ooch med den hoppas jag på en fin tisdag för er alla, snön till trots.

En utlåst och en annan, inlåst

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg en notis på FB igår, att dom skulle prova flyga julgran igår, så jag ställde mobil på larm, för att inte missa dom. Ut på bron 3 minuter innan och fascineras av hur solen speglas i inglasningen på sidan, och gör så att solen lyser från andra hållet.


När flygplanen kommer, så får man inte mycket till varsel, utan man hör ett ljud, försöker lokalisera vart dom kanske kommer att dyka upp. Ingen tid att fippla med inställningar på mobilen, utan det är bara att försöka få in dom i siktet. Gick väl si så där, fast dom syns ju, i alla fall.


När jag ska iväg på jobbet så startar inte bilen. Rusar in och väcker Åke som ligger och slumrar på soffan. Han får skjutsa mig, då han ändå planerat att åka ut på Strömpilen, senare under dagen. Vi kommer fram och då får jag inte upp dörren.

Det larmar och Åke försöker hitta nån knapp som han tror sig ha kommit åt. Men så får jag tag i låsknappen och kommer ut. Har 2 minuter tillgodo då jag kommer innanför dörren. Berättar vad som hänt för assistenten jag byter av. Hon hade minsann en historia att förtälja, hon med.

Hon kunde inte låsa upp sin bil på morgonen. Så hon blev utlåst och jag inlåst 😄 Den klickade till men låste igen. Hon har ju en nyckel, men precis som på min JEEP, så fanns inget nyckelhål. Hahaa… ja det kan ju sätta griller i vilkens skalle som helst.


Fast på hennes bil, fanns faktiskt ett nyckelhål men inte synbart för allmänheten. Hon googlade och på youtube hittade hon en filmsekvens som visade hur hon skulle göra för att komma åt nyckelhålet. Ja jösses, det var inte tvärenkelt. Nu fick hon till slut upp dörren även fast den inte verkade godta nyckeln med en gång.

Jag blev nyfiken och googlade ifall jag kunde hitta vart Jeepen, eventuellt kunde ha haft ett nyckelhål. Hittar ingenting, men bland mycket strunt, denna lilla mening, som inte säger mig ett dugg. Fast jag kan utläsa PANIK.

• Testa din nya nyckelbrickan på din 1998 Jeep Grand Cherokee. Använda alla knappar–låsa, låsa upp, panik och stammen–att se till alla kontakterna på din fob väl fungerande, innan du lämnar återförsäljaravtalet eller automotive låssmed.

Ha, tur i oturen, att vi inte har den kvar längre. Men jag älskade den bilen… då den fungerade.

Idag blir det eventuellt besök hos mamma, och sen, kanske jag ska visa lägenheten för en eventuell hyresgäst. Vi får se…

Tro inte att jag glömt fultomtarna. Blev uppväckt strax innan 6 på morgonen av ett skrapande på ytterdörren. Smög upp och öppnade. Där stod minsann, isbjörnen. Han måste ju vara en typisk stadsbo, om han inte tål -23 grader, eller… mja, han hittade förmodligen inget käk härute. Fågelmat är nog inget som lockar.

Så jag bjussade honom på Sambos godisar. Winstone var något avis, kan jag ju säga.

I julkalendern återfanns ingen chokladbit, men en…tadaa…fullproppad fultomte.

Paltkoma har man hört talas om, men chokladkoma…jojo. Jag förpassade honom till kåtan, som var mörklagd och tom på Fulisar.

Dom har väl gett sig iväg på andra uppdrag, kan jag tänka.

Avrundar dagens inlägg med ett skratt…eller flera skratt, och önskar er allihop, en fin torsdag!

Maria Lundmark Hällsten