Etikett: hinder

Sommaren är officiellt här

Av , , 2 kommentarer 11

Kvällspasset i P4, efterlyser tält historier. Jag funderade lite, och visst finns det såna upplevelser i ens liv. En av dom var då vi hittade på att vi skulle leta rätt på en kompis och hennes familj, som begett sig iväg för en tältkväll nånstans mellan Umeå och Vindeln.

Theresé, som var i 4-5 års åldern, var eld och lågor, och jättesugen på att sova i tält. Nåt vi aldrig gjort tillsammans, före detta. Vi packade lite lätt, tog med tältet och drog iväg. Vi letade och letade. Snurrade in på småvägar, det var inte speciellt varmt, och det var absolut på den tiden då man inte hade mobil.

Vi letade så pass länge att man kände att det här var ingen bra idé. Vi hittade inte ju ens en slät markbit att smälla upp tältet på. Så vi gav faktiskt upp.

Besvikelsen var stor hos Theresé, men vi löste det… Vi smällde upp tältet i hennes rum, då vi kom hem. Det var jussepass att det rymdes, men hon var nöjd och glad över att få tälta inomhus. Utan att frysa, ligga knöligt och hon slapp alla mygg, som brukar vara en given del i tältande.

En annan tälthistoria var den om vårt förtält som vi hade till en av bussarna. Tältet var i princip nytt, men vi hade fått köpa den i ett försäkringsärende. Förre ägaren hade varit med om blåsväder och en söm, hade gett sig. Men den sömmen fixade vi. Åke lämnade in det till nån som hade en fabrikssymaskin, som kunde sy i det styva tyget.
Nå, vi firade midsommar i Maltträsk, på den tiden, och förtältet kom på plats. Nu råkade det dra upp till storm under natten, men vi tänkte väl inte nå nämnvärt på det.

Däremot då vi steg upp på morgonen, dagen efter, och kikade ut genom fönstret och såg rätt ut. Tältet, stod inte kvar.

Men vi hade tur i oturen. Det hade bara lättat från backen och tagit en flygtur upp i luften. Det satt kvar i skenan men låg som ett täcke över buss taket.

Apropå blåst så ställde jag en fråga om det var fler än jag som känner mig ofredad av vinden. Jisses!!

Jag gick en promenad och ångrade bittert att jag inte tog vantarna på mig. Isvindar och elände. Då jag kom genom koporten noterade jag en stig alldeles till höger, så jag vek in på den. Notera att jag ens tordes, jag som brukar gå vill på vår egna gata i schtaaan. Där blåste det inte alls. Riktigt skönt.

Stötte bara på ett hinder, men jag överkom, även det… 😂

Innan lunch drog vi iväg till Holmsund och hämtade hem bussen. Akta så ni inte blir attackerade sa Mats Boström då vi gick ut på baksidan, där bussen stått garagerad. Ute på plan, låg nämligen 3 fåglar och ruvade på ägg. Mats, hade dom pickat i skallen mer än en gång, dagen innan 😶🤣. Tror det var silvertärnor.

Och nu, mina vänner, är det väl sommar då.

Jag fick ett födelsedags paket i lådan igår. Det var från Tina, my friend. Vi hade pratat innan om att vissa inte vill ge bort lotter i present. Mest för att man kanske skulle få lättare andnöd och eventuell hjärtsnörp, ifall man gjorde det och mottagaren vann 10 miljoner. Men… vi är väl båda av samma skrot och korn. Klart att man skulle dela en sån vinst med givaren, tro inget annat. Är man la familia, så är man.

Gissa vad, det låg en lott där

Och en liten tur minion 🧡

Swiiiish sa det i mobilen då jag skickade halva vinsten, haha…

Fick mina älskade kryddor också.

Vet ni förresten hur man gör det internationella tecknet för, I love you?

Jo, addera en tumme till detta…

Då blir det rätt 🤟

 Så till dig Tina… 

 

Idag blir det att packa allt som ska med till stugan. Känns inte så lockande med vädret som är utlovat. Men vi kan ju måla ändå och städa upp ordentligt. Kanske hinner ta en runda med sten projektet nedanför altanen. Om dom nu ligger kvar där jag la dom ifjol. Ska komma ihåg att packa med oss vadarstövlarna, som jag köpte. Dom kan behövas om jag ska stiga ner i sjön…brrr.

Ha en fin fredag, allihop!

Hur kan detta vara lagligt❓

Av , , 2 kommentarer 18

Oj så spännande sak som hängde i trädet…NOT!! Det satt inte ens i trädet det var nån röd skylt som var satt fast på ett hus nere på Rödäng, haha…

Men jag fick tillfälle att återigen knäppa ett kort på dom fantastiskt juliga träden som står efter vägen.

Och tänkt, igår var det 1 år sedan jag tog den här bilden.

Så jag knäppte en till igår, för att se skillnaden.

Åkte iväg på jobbet och nu dokumenterade jag mina sista tvåhundra meter ner till garaget. Jag blir galen, hur kan det ens vara lagligt att få lägga snön på det här sättet. De var exakt likadant ifjol, med viss skillnad, det var mer snö då. Här ser ni vart jag ska svänga ner till höger, och längst efter husväggarna är det en gång och cykelbana.


Jag måste in med huven över gång och cykelbanan innan jag kan se ifall det kommer nån. I förrgår stod det ett barn där. Jag får rysningar på riktigt, för hur sakta jag än kör, så gäller det att den som kommer, är lika uppmärksam som jag. Det räcker inte med det heller, jag må ju ha koll på om det är en bil på väg upp där också, samt om det kommer nån från andra hållet. Snacka om att huvudet snurrar som på en uggla.

Och guess what, det är exakt lika jävligt då jag ska hem. För då måste jag ut med bilen halvvägs i vägen innan jag ser om det kommer nån från vänster. Skulle det göra det och den håller lagom hög hastighet, så lär jag inte bara se den, utan även känna den…rätt in i plåten.

Kvällsprommis med Winstone, resulterade i ännu fler bilder. Lätt hänförd över hur vackert det är, även i mörkret.

Lånade en bild från fejjan och önskade alla en God natt, hahaa…

Och bilder från dagens, oplanerade morgon prommis. Winstone väckte mig nämligen med att spy i sovrummet, och då tänkte jag att det var bättre att förekomma honom och gå ut, innan det skulle ske ännu en olycka.

Avslutar dagens inlägg med att önska er alla en fin trettondag, och lägger ut denna lilla filmsnutt på en otroligt rolig tjej. Och vilken tålmodig sådan, jösses, det där ser man inte varje dag 😅😁

Jag tankevurpade, ordentligt 🙃😝

Av , , 2 kommentarer 19

Åke berättade om en händelse för…snart 50 år sedan. Han skulle beskriva vart han och en kompis, gömt undan en grej. Och det lät typ så här.

Ja, det var därborta vid Vårdcentralen och där var ett hinder. Här visar han med händerna, en trekant med armarna, och eftersom föremålet i fråga, var i midjehöjd, så tänkte jag att det där…hindret, var ganska högt. Speciellt med lutningen han visade.

Mm , sa han, då han såg min rynkade panna (ja jag vet den är rynkig sedan innan men rynkorna blev säkert 1/2cm djupare), det var ju ett sånt där hinder man går över…oh lord, nu blev det avancerat.


Mina hjärna gjorde ett antal tankevurpor, där jag skulle försöka reda ut, hur detta skulle se ut och VARFÖR? Ehh, vem har ett hinder, som man faktiskt ska gå över, var det en bro, fast vart har det varit en bro vid vårdcentralen?

Nä, stopp stopp, sa jag. Nu önskar jag att jag hade ritat det där hindret, så du får se vad jag ser, med din beskrivning, jag tror inte att den kommer att överensstämma med hur det faktiskt såg ut.

Åke skrattade till och se, han kunde förklara lite enklare. Hindret var inget man skulle gå över, utan det var ett hinder på en hinderbana…oj, ja då fattar ni att det kan bli missförstånd ibland.


Och tänk er om Åke varit med i Gäster med Gester….haha, spännande.

Fast jodå, jag vet, det är inte alltid så enkelt att förklara hur saker ser ut, speciellt om man kanske missar en liten detalj i beskrivningen. Och än värre, om lyssnaren har en aningens livlig fantasi.

Vi tog nåt gott till kaffet igår kväll. Winstone fick stå modell.


Sen skulle jag försöka få med Tano, men det är svårt att få dom synkade, eller att dom ska få plats på samma bild. Men man ser dom då.


Diskussionerna runt bilderna som Robban i Amerika, mejlade fortsätter på fejjan. Och nu la Anders Bostic Envall, ut en bild han tagit på en karavan, på väg ner till Övik, under bildandet av SHRA Övik.


Så roligt med äldre bilder, det var ju inte alla som hade en kamera med sig. Lite enklare idag, faktiskt.

Hoppas på en fin söndag för er alla och en ännu större önskan om att det INTE ska komma mer snö nu…STOPP det räcker ⛔❌

Ring eller skriv om du vill klaga

Av , , 2 kommentarer 16

Vi har aldrig sett så många människor efter Rödängsvägen, som igår. Jo förresten, då det är skolavslutning och eleverna är på väg mot kyrkan 😀

Nu var det inte riktigt så många, men några stycken. Och dom var givetvis lika nyfikna som vi, på hur det verkligen såg ut därborta, utmed Tvärån.

Jag fotade, såklart och här kommer lite fler bilder:


Det sägs inte, vara första gången, vattnet stått så högt, men det var längesedan, och hör inte till vanligheterna. Jan Ahlbeck la ut ett foto han knäppte på morgonen, nere vid viadukten, Vännäsvägen/Skolgatan:

Nicco kom hit efter lunch och pysslade med nåt som ni kommer att få se…sedan. Ni får en tjuvtitt här:

Annars flöt dagen på, som alla andra dagar.

Jag och Winstone tog kvällspromenaden efter middagen.Vi gick Industrivägen ner och stötte på hinder, halvvägs ner. Vägen är avstängd och det var vatten, överallt:

Nå, hinder är ju till för att övervinnas, jag såg att vattnet var tunnare, mitt på vägen så vi gick på väldigt lätta fötter och tassar, över vattenhindret. Jag klarade mina skor fast Winstone fick blött på sina tassar men inte mer än att han fick vara obrydd om det. Det var svårare att i mörkret, få honom att låta bli att springa över diket, vilket han normalt gör då vi går den där svängen.

Sen bänkade vi oss framför teven och såg film från CMore. Det blev Overboard. En uppdaterad version av Tjejen som föll överbord, och denna gång med ombytta roller och nya skådisar.
Jodå, den gick att se, men jag lär nog inte se den en gång till, så att säga. Längesedan jag såg en film (ja jag vet, jag ser ju inte film så ofta men…) där man fick skratta ordentligt, och länge.

Man kanske skulle ringa och klaga på det, hos SVT, eller ringer man kanske TELEVERKET, alternativet, och det sista som man alltid kan göra, om man är osäker, är ju förstås att skriva till Kungen.

Den här kvinnan gjorde då slag i saken och framförde sina klagomål. Det eskalerade lite lät men hej, hon fick då säga vad hon ville 😀

Hoppas på en bra söndag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten