Etikett: KIVRA

Nu och då, förr och idag…

Tänk att jag VISSTE det… Nu har så många kvittrat om hur många tusenlappar dom får igen, och det började för några dagar sedan. Vi är bland dom sista att få veta. Sa till Åke igår morse, att det här är bara för att bygga upp förväntningarna. Jaaa, alla får igen pengar, och vi kommer att få så mycket tillbaka att det dröjer innan vi får reda på hur mycket. Enbart för att dom behöver tid på sig för att fixa fram stålarna.

Eller, fortsatte jag, är det precis det dom vill att vi ska tro och då det slutligen dimper ner, så ska vi slås ner i skoskaften på dajrekten!! Nä, jag var nog mentalt redo på minus, återigen. Sent igår kväll plingade det till i mobilen. Jag hade fått nåt från Skatteverket som jag kunde läsa på Kivra.

 

I år ska jag ”bara” betala 8500:-, tröstar mig med att det är pengar vi redan festat upp, så det är ju ingen som snott dom 🤪🥸🥳

Det har varit en hel del prat om hur samhället förändrats. Ta 80 tal VS idag. Hur barn och ungdomar gör, och framförallt hur vi vuxna beter oss. Det är galet på många sätt och vis, och ingen gör något för att förändra saker, heller. Kan vara för att man inte vill sticka upp eller ut och få hela flocken emot sig.

Kan ta det väldigt enkelt exempel. Är ju med i några matgrupper på FB. En heter Köttkoma och som namnet beskriver gruppen, så handlar det om olika sätt att tillreda kött på och lägga upp det lite snitsigt på en tallrik med övriga tillbehör. Man kan få tips och det behöver inte vara kött med i bilden, alla gånger. Utan nån kanske skriver att man ska servera oxfilé och man undrar om nån kan tipsa om nån god potatis vid sidan om.

Nå, i kommentarsfälten, förutom beröm för fina bilder, så kommer du till 95% chans att få läsa att nån undrar om det är ett barn som ska äta, portionen är alldeles för liten. Eller hur kan du kalla det där för sås, maten ska ju simma i sås för det är ju så gott. Det spelar liksom ingen roll. Det ska huggas nånstans. Ingen hänsyn tas till att vi alla gillar olika.

”Åh vad gott det där ser ut, men vart faliken är ketchupen? Man kan INTE äta det där utan ketchup!”

 

 

 

 

 

Även i grupper där nån plötsligt slänger iväg ett tack till nån som gjort något fantastiskt bra, så kommer det lika säkert som restskatten (för mig), nåt i stil med: ”Mja, fast jag såg då minsann nån annan som gjorde så där och det blev inte alls bra.”

Well, det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om, utan jag ville ta upp Farmen, och livet dom levt där under några somrar. Jag ser ju en påtaglig skillnad i hur det var då det började, kontra hur det ser ut idag. Även där har det börjats curla.

Jag backade ju bandet och har börjat se säsong 1 igen. Den spelades in sommaren 2001, alltså 23 år sedan. Och jag lovar, då satt dom där med det dom hade PUNKT. Här får ni en ko, då har ni mjölk, sen fanns det lite sill i en tunna och potatis. Inget mer!

I årets Farmen är dom utan ”riktig” mat i en vecka och dom håller på gå under. Det har varit genomgående belöningar så jag börjar fundera på vart själva jobbet tog vägen. Skulle man inte kämpa för födan?

Jo, jag ska inte rida för höga hästar, nog fattar jag att det inte bara är att… Visst är det säkert psykiskt jobbigt att sitta därute. Lite mat, energin som tryter. Men det känns som om alla får det man önskar då arbetsveckan är över. ¨Åh vad gott det hade varit med hamburgare… tjopp tjopp, så fick dom hamburgare. Undrar om det var så i verklighetens Farmen liv i början på 1900 talet. Njae, skulle inte tro det.

Dom har i nutid fått alldeles för lösa tyglar. Och upplägget i sig är inte så kul längre. Den som vinner, är den som luras och hugger folk i ryggen mest. Tyvärr! Fast, det är inte slut än, och man kan ju hoppas att dom som inte bidragit så mycket, åker ut på eget grepp.

Min mamma som är född 1946, har berättat om julens högtid ute i skogen, i Malå Jockmock, där hon bodde med sina föräldrar, hennes gammel farfar och sina syskon. På julen kokades det knäck, formar fanns inte men snö. Så dom gick ut med knäckkastrullen och hällde sakta den heta knäcksmeten i snön och det bildades som knäckstrutar av smeten. Det var årets högtid, godismässigt.

Och idag ska det gnällas om man inte får nåt gott, varje dag. Ska kanske tillägga att jag vet också att jag skriver rent allmänt, det finns alltid undantag. Och allt var inte bättre förr, men nog kan jag sakna lite av mentaliteten som vi hade då. Det där att man tog hand om varandra på ett annat sätt. Det har blivit, aningens kallare, om man säger så, och varmare kläder hjälper nog föga.

Ska slänga iväg semester önskemål, utan att ha ett riktigt schema, det blir spännande. Ska även iväg med ett mejl till en annan arbetsgivare som ville att jag skulle höra av mig. Sen har jag inga andra åtagande för idag. Ha en fin torsdag, allihop!

Min effekt, den kan vara lite…spännande, trots allt :D

Har anmält pappersfria kvitton till Kivra, så numer får jag inga kvitton då jag handlar utan kan logga in på kivra och se dom där. Perfekt, då slipper man en massa papper i väskan, men det känns ovant, då man är van att ta lappen då man betalat.

Det är inte alla affärer som är anslutna till den tjänsten, men jag gissar att dom kommer att bli fler med tiden. Så ett tips om ni vill slippa pappershanteringen, skaffa Kivra eller logga in där och läs mer om det.

Vi ser ju slaviskt på ”the Carbonara effect”, ett dolda kameran program med en magiker som utför diverse trolleritrick. Och nu tycker jag att det namnet kan tillämpas på mina händelser. ”The Maria effekt”, ni vet, -jag gjorde en Maria, får jag höra lite då och då 😀

Här ett meddelande jag fick för nån dag sedan, av vem, låter jag vara oskrivet då jag inte vet om personen i fråga, vill att jag avslöjar det 😀

”Du skulle ha varit här, när jag tryckte igång en pryl med förinställda doftpuffar. En sån där grej, med monterad sprayburk. Den första puffen kom ju direkt!

På mig!

Jag hade ju grejen i nävarna, hann inte ens ställa upp på hyllan.

Jag vinglade till ordentligt och grimaserade illa. Som att jag hade blivit skjuten med skarp ammo.

Tänkte direkt på dig. En typisk Maria-händelse. Men som drabbade mig.”

Mitt svar blev och jag fortsätter citera:

”Haha, jag höll i en sån inne på ÖoB och stack den under näsan på Nicco, utan att veta att den var självutlösande, jisses So been there, done that, men jag led inte av det utan nån annan.”

I det andra fallet, där jag medverkade under själva dådet, så var det en doftspray som utlöstes av ljuset.

Jag stod och vred och vände på burken, och fattade inte hur den fungerade. Så jag stack den under näsan på Nicco och tyckte att hon skulle se eller kanske lukta på den. Plötsligt hörs ett ljud…typ, Bzzzz…och sedan spooosch, så hade hon ett luktmoln rätt i fejjan 😀

Ja, så kan det gå om man utsätts för ”the Maria effekt”, funkar uppenbarligen utan att jag ens är med, och andra gånger har jag bara ett eller två fingrar med i spelet.

Nu, mina vänner, ska jag ta min kaffekopp och gå ut på bron och sätta mig och njuta av lite sol, och uppladdning inför en ny arbetsdag. Avslutar med dom 2 senaste bilderna jag fick från Theresé, på lille Evert. Ja, Sally är också med på en bild, samt mina tankar om citatet idag.

Jag hoppas ni alla, får en bra dag!

Katten musen, tio tusen!

Av , , 2 kommentarer 21

Nu gör jag helg och är fortfarande dagavill, känns som fredag, nåja, det gör ingenting, som sagt, värre att tro att det är fredag och det i själva verket är en måndag (abrupt uppvaknande) 😀

Screenshot 2019-03-07 09.09.56I P4 Västerbotten har dom idag frågan om vi har något motto vi lever efter, mitt motto har jag haft flera år nu, och tycker fortfarande att det är i särklass, ett av dom bättre. ”Att oroa sig för morgondagen, är som att betala ränta, för ett lån man inte har!”

Så sant, varför ta ut nåt i förskott, som man inte vet något om? Det är verkligen bara tärande, och det är du som får betala för det. Att istället försöka ta det som det kommer, är så mycket mer…ja…chill!

Visst finns det saker som man behöver vara mera förutseende till, men det är ju egentligen bara för att undvika, dom där större orosmomenten, eller hur? Att inte sätta sig i knipa och bespara sig för vad det kan innebära.

Oftast finns en lösning till allt, men det kanske inte är alla gånger man ser det. Och är där verkligen bara en endaste väg att gå, ja, då får man gå åt det hållet. Och tänk, goda tanke, om det en bit efter vägen, dyker upp en avstickare… Så ge aldrig upp!

Och jag behöver verkligen intala mig detta själv, efter att ha skaffat KIVRA för att eventuellt kunna få skatteåterbäringen tidigare. HAHA, vadå återbäring, med min sur röta fick jag snudd på, 10 000 i restskatt…fint, Maria!

Screenshot 2019-03-07 09.13.19Tänker att jag tar en promenad och ser om jag kanske hittar en säck tomburkar jag kan panta, you never know 😀

Ska man nu vara riktigt ärlig, så är det ju så att dom pengarna har jag ju haft mer av, under 1 år, som ett lån, och ja, nu är det dags att betala igen, så det är bara att göra så, tänker jag. Vem har någonsin tyckt att det varit roligt att betala igen saker? Men så skönt då det är gjort, inte kul att vara skyldig heller.

Nu ska ni få 2 bilder tagna på ett Lövångersrally, gissningsvis slutet av 80 talet, Åkes DKW skymtar som andra bil från vänster:

2019-03-03_175227 2019-03-03_175344Och året därpå, fanns det reklambroschyrer att tillgå, och vem tusan skymtar där, om inte moi, hahaa…

Inked2019-03-03_175523_LIÖnskar er alla en trevlig torsdag!

Maria Lundmark Hällsten