Tog en sista tur med Camaron igår, nu är det dags att ställa undan den för vintern. När vi ätit middagen så åkte vi ner på stan, Åke skulle ju till optikern och jag och Nicco passade på att gå på Lagerhaus, för att leta efter en present till Niccos kusin som fyllde tretton år igår.
Efter inköpet och provandet av bågar så åkte vi hem till dom. Där var snudd på, fullt hus. Dom försökte sig på att få igång en sån där brinnande sak som ska stå på tårtan och det var inte det lättaste, då kom morsan på, hur det var första gången hon skulle poppa popcorn.
Detta var någon gång i slutet av 60 talet, hon och pappa hade för första gången fått smaka på popcorn, hemma hos några bekanta. Det var så enkelt att poppa och mamma tyckte att det var gott så när hon sedan stötte på en popcorns påse på affären så gjorde hon slag i saken och köpte hem den.
När det då var dags att poppa så hade hon ju faktiskt inte en susning över hur man skulle göra, hon tog helt sonika påsen, öppnade den och hällde över i en skål och sedan satte hon sig att vänta på att det skulle börja poppa upp ur skålen.
Som ni förstår blev det en hel del väntande och inget som hände. Till slut fick hon ta hundbenet och ringa upp dom där vännerna som hade bjudit dom på popcornen och förklara att denna påse måste ha varit ett måndagsexemplar, då inget hände. Du, sade vännen, man måste använda sig av en kastrull, dom ska värmas upp.
Så lätt var det, men det är klart, när man gör något för första gången och det enda man snappat upp var att dom skulle hällas i något, så var det kanske inte så tvärenkelt. Man kan ju också undra varför dom inte kommit på en sån sak, det vore väl väldigt smidigt att bara behöva en skål, jag menar, mikropopcorn finns ju redan, hur svårt kan det vara 🙂
Näpp, nu får ni ha det så bra idag, själv ska jag inte planera någonting, förutom en promenad i solen. See yaaa!
Senaste kommentarerna