Etikett: solig

Huset brann ner

Av , , 4 kommentarer 5

 

 En solig och fin dag igen, lite mer fläkt så det känns bra, det blev aningens för mycket igår…om jag får säga min mening. Emma och Johan var tvungen att ta Benny, deras katt, till veterinären i Arvidsjaur, han hade käkat gräs då dom kom hit i förrgår och tydligen satt något i halsen. Han varken åt eller drack, och mycket riktigt, inte bara ett utan två, grässtrån satt fast bakom tonsillerna så inte var det konstigt att han kändes sig hängig.
Vi satt här ute igår kväll och testade en ny grogg/drink, absolut vodka med en touch av äpple som med fördel skulle blandas med Schweppes original (en flaska som Anders, svärämnet, så påpassligt hade köpt till midsommar men som vi aldrig öppnat), den drinken var inte tokig så Anders, vi ska köpa en ny flaska vodka och en ny Schweppes, när vi kommer ner, så ska även du få smaka.
Niccolina tog med sig sina sims spel, då vi åkte hit, för er som inte vet så är det ett spel som går ut på att man bygger upp ett hus, tapetserar, lägger golv, köper in saker och fixar dit en familj som sedan ska leva sitt liv i huset, äta, jobba, vara social och sova. Jag fnös åt spelet i början, det var Theresé som introducerade spelet i våra liv och efter tjat och jag hade förmodligen lite att göra en dag så testade jag.
Ja, det var ganska roligt och fort hade några timmar susat iväg, i jakten på dom snyggaste tapeterna etc. När jag så äntligen var klar och nöjd över resultatet så fixade jag dit en pappa, en mamma och ett barn. Sen började deras nya liv i huset…du det var snabbt över.
Jag satte pappan till att laga middag, han satte eld på spisen och sedan sprang dom runt som yra höns och det spelade ingen roll vad jag visade att dom skulle göra. *Poff* så var huset utbränt och familjen borta. Jag fick sedan veta att man var tvungen att ordna ett brandlarm till huset och en telefon, annars var dom körda, åhhh, om jag hade vetat det från början, men det var kanske lika så bra, för där försvann mitt intresse för det spelet, och det var nog inte heller ett riktigt brinnande intresse, om jag ska vara ärlig 🙂
Nu är det kaffe på altanen, sedan är det packning och planering inför Piteå, imorgon klockan 11 går första start, så då hoppas jag att ni håller en tumme för mig. Ni får ha en bra dag, allihop!
 

VAKNA!

 

Det låg en lapp på datorn när vi steg upp:
VIKTIGT! VÄCK MEJ 10:00 //Jennifer
 
Okej, då är det bäst att man gör det då, förmodligen har hon fått tag i någon kompis som ska höra av sig eller så är det någon kompis hon ska chatta med på nätet. Vi få se.
 
När jag var liten eller yngre, så var jag näst intill omöjlig att väcka upp på morgonen. Mamma fick komma in ett antal gånger för att till slut hota med något innan man började röra på sig. Ja nu var det väl inga större hot, kanske hot om att man skulle få fixa sin egen frukost eller något liknande.
 
När jag fick lov att stanna hemma när dom åkte till stugan så blev det min kompis, Annicas, uppgift att få liv i mig då vi skulle iväg till skolan. Hon ringde på dörren tills tummen började blöda, hon gick upp till sin mormor, som bodde i lägenheten ovanför, och lånade telefonen, hon ringde tills signalerna tog slut flertalet gånger men så till sist, just innan hon givit upp hoppet om att jag skulle vakna så hade hon fått upp mig.
 
Efter det så fick hon låna min mammas nyckel om det var så att dom åkte till stugan och vi skulle ha skoldag, annars var risken stor att jag skulle missa skolan.
 
Jennifer är ganska lik mig i det fallet. Jag kan hålla på flera gånger att rycka upp dörren och säga att det är dags, först när man hittar på något, som att det står en kompis utanför dörren och väntar eller att hon ska titta ut genom fönstret för att det har snöat 2 meter, då kan hon vakna upp.
 
Nu vaknar man självmant på morgonen, ibland till och med innan tuppen, kan det ha att göra med åldern, eller är det för att man insett att dagarna är för värdefulla för att sovas bort?  Fast det är klart, har man insett det så är det ju för att man blivit äldre, det är oundvikligt. Ha en solig onsdag och ta vara på ljuset, man vet aldrig då det sätter igång att regna igen.
Maria Lundmark Hällsten