Etikett: familj

Låt barn vara barn med allt det innebär

Av , , Bli först att kommentera 14

En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.

Helt legalt, om man heter Maria

Av , , 2 kommentarer 15

Teven slås på direkt Åke är uppe på fötterna. I vanlig ordning är det 10an som gäller, och denna morgon var det Ice Road Truckers. Långtradarchaffisar som ska över en is, för att kunna leverera godset. Den ständigt återkommande frågan är om isen ska hålla, eller om det blir deras sista körning…ever.


Spänningen är olidlig, det knakar och brakar, chaufförer kör med öppen dörr, för att ens ha en chans att hinna hoppa ut. Fast då dom visar i tecknad variant, vad som händer om det bildas en undervattensvåg, som sedan gör att isen brister, så spelar det nog ingen roll. Det är som kört.

Fast man kan fråga sig hur åkeriet har råd att skicka ut bilar och chaufförer med såna marginaler? Och vem sitter bredvid och filmar? Ibland på sätet, ibland filmas det utanför då bilen passerar och idag var det till och med under isen.

Jodå, nog fattar jag att man kan klippa och fejka, även sanna historier. Men här är det samma sak, varje avsnitt. Ponera att deras dagar faktiskt ser ut så där. Stress, oro, kommer dom att komma hem, måste dom ha dörren öppen för att klara livet om olyckan är framme?

Varför har då ingen vidareutvecklat bilarna dom kör med. Nånting under långtradaren som gör att dom flyter, eller inte sjunker lika snabbt. Kanske vidareutveckla krockkudden till något större? Kan man installera en katapultstol, som löser ut? Eller ett tak på hytten som blåser av och chauffören har nån typ av flytväst på sig under körning? Ja jag vet inte, men vad som helst borde rimligtvis vara bättre än det dom visar upp.


Om allt är sant, att detta är deras vardag, så måste dom ha en skyhög lön, och det har då åkeriet råd med också, eftersom dom kan förlora både bilar, chaufförer och last på en nanosekund. Undrar vad deras fraktpriser ligger på då? För nånstans ska pengar in, och ingen gör något gratis, i guess.

Nå, jag spånar bara, så här på lördag morgonen. Umeå Open 2022 är nu i full rullning. Dom fick vädret med sig denna helg. Här har jag bara printat från filmsnuttar som Mats Alfredsson lagt ut, så ni får en hum om hur det såg ut på morgonen.

Så kul för dom och så surt att det inte fick bli av då det var tänkt. Men, som sagt, det får bli kommande år istället. Håller sig regnet borta idag, tänker jag, tammetusan, ut och dra en repa här hemma, så de så. I ren trots 💀

Städade lite i Flamingorummet, the pink one, igår. Undrar varför bäddsoffan är utbäddad 🤔

Hängde upp ett påslakan som gardin, jodå, det kan man göra om man heter Maria.

Flamingo temat är något som Tina får representera, eller vice versa, flamingos och Spanien, är Tina för mig.

Kul att det var Flamigos på denna lilla pryl. Åkes storebror Ove, gav den till Åke i julklapp, nån gång 1963-65. Han hade beställt ett gäng från dåtidens katalog, Hobbex. Tänk att den ens finns kvar.

Jag tömde även skrivbordet som står i skräprummet man måste igenom för att ta sig till det inre rummet. Första gången jag faktiskt sett hur skrivbordet ser ut. Måste vara ett gammalt bord, sa jag till Åke. Med såna där stålben.

Ja, han och Ove hade det då dom var barn. Skivan är dock utbytt till en stadigare sådan. Men här känner man absolut skillnad på Ikea/Jysk/Mio och deras bänkar och bord med lådor, kontra detta gediget byggda skrivbord som inte slekar nånstans.

Oj, och här låg en vevaxel inne i hörnet.

Och en gammal bilradio, gissar jag…

Bad Åke fixa en grej så han kunde borra fast resväskan vi fick av Theresé i födelsedagspresent, i stativet från ett värdelöst brickbord, jag hade. I love it 😍

Jaja, jag ska inte grotta ner mig i allt skrot. Utan nu hoppas jag att ni alla får en trevlig, regnfri lördag, utan oljespill!

Till ett paradis över dagen…

Av , , 4 kommentarer 12

Spruttagningen gick som på räls. In och ut på 20 minuter. Inga konstigheter förutom en ond arm. Såpass att jag inte kunnat sova på den sidan. Känns ungefär som en träningsvärk, typ lyft med 3 kilos hantel under 10 minuter utan att ha gjort det förut.

Och det kom inte med en gång utan efter 10 timmar, ungefär. Nå, jag är nöjd och ser fram emot nästa tillfälle, och hoppas att det går lika smidigt.

Sen åkte jag till Renbergsvattnet på en mini utflykt. Och nej, ni kan vara lugna, detta var ingen random resa och träff med 20 okända personer. Utan planerad och säker tripp för möte med Annelie, och sedan fick jag träffa hennes fina familj, då vi åt middag ihop.

Ni kan vara lugna för att jag hade vägbeskrivningen med mig.

Trots detta, så passerar jag deras hus, men kör inte så långt innan jag ringer upp henne och undrar om jag kört för långt. Detta var en miss i beskrivningen, jag gjorde en feltolkning.
Annelie missade också en sak, och skrev högersida då det skulle vara vänster, men där klurade jag ut att hon hade fel.

Fick lunch med deras specialare, en biff, som får mosas ut på ett stekt bröd. Och på den läggs en ananasskiva och sedan valfritt tillbehör, typ ketchup eller nån starkare sås. Det enkla är det godaste, på riktigt. Och att dom kan laga mat i det huset, det förstår jag. Inte alla som kan göra en biff, till perfektion!

Till middag, fick vi underbart goda renbergsburgare, som jag och Annelie åkte och införskaffade på Lill Einars.

Haha, coolt place. Ingen personal, en frys i rummet, med burgare och annat. Ett swishnummer, papper och penna. Och dom har till och med en öl jour, hur cool är inte det, jämarns!

Och vilket drömställe dom har. Svårt att beskriva, ett foto kan inte, i det här fallet, visa hälften, utan man måste uppleva det.

Jag fotade i alla fall lite av den världen. Nåt djur, här och där.

Nej, Mattis morrar inte, han var så himla go, och ville helst sitta som en knähund. Lite jobbig mot dom andra hundarna, han ville nämligen ha all uppmärksamhet för sig själv.

Deras hus som ligger på bättersia, och deras spahus, nedanför.

Bägge husen med utsikt över vattnet. Här undrar jag varför jag inte knäppte en endaste bild från den vinkeln Altan har dom förstås, så jag fattar att sommaren kan man inte annat än älska på den platsen.

Huset, invändigt…wow. Dom bor verkligen på ett ställe som överträffar många andra. Här tog jag inte mer än 2 bilder, lite privacy, kan dom få ha… tänker jag, hahaa…

Kollade in orrarna som spelade ute på isen. Dom har ett rikt djurliv inpå knuten här också, precis som familjen Söderberg- Hällsten i Järlåsa. Tackar Annelie för en dag som gick alldeles för fort, jag fattar nada. Lika snabbt som ett överljudsplan flyger, så hade 8 timmar passerat.

Hemvägen hade jag 100% säker, i min skalle. Jag visste exakt hur det såg ut efter vägen. Sitter och tänker på just det, och läser skyltar lite så där, random. Susar förbi en sjö på högersida, läser Ånäset i 80 kilometer/timmen. Ånäset, upprepar jag…hm, ÅNÄSET, what the…, Jo, det var ju där jag skulle svänga, haha.

Jaja, 2 missar får jag ju vara nöjd med, jag räknade kallt med en timmes försening för att jag skulle ha hamnat i Skellefteå på gamla grusvägar. Men det gjorde jag inte. Dock var det grusigt och dammigt efter E4:an då jag inte slapp vägomläggningen.

Här kommer en liten sång om specifika bilister, haha. Jo, det finns såna, också.

Nu ska ni få höra, nåt helt annat. Min gammboss, Annika Collén, har brödförsäljning imorgon, på tunnbrödets dag, i Hissjö. Så bege er dit, ni som är sugna på tunnbröd, får se om jag tar mig en tripp dit också.

Nu får ni ha en underbar fredag, allihop. Här ska vi ut på morgonprommis inom kort.

Vem saknades?

Av , , Bli först att kommentera 16

Såg så positivt ut igår kväll, då jag släckte lampan, inte en snöflinga som föll. Men säg den glädje som varar. Jajaa, jag vet, att alla vet att det skulle komma. Fast man kan ju försöka framkalla lite positivitet, så där, innan man ska gå i säng.

Det handlar ju ändå om det där välkända hoppet, som aldrig ska överge en…nästan aldrig, i alla fall.

Såg detta på Facebook, och kanske nån som läser min blogg, känner en snöröjare. Då kan ni ju tipsa om detta. Klicka på bild för att komma till deras FB sida.

Apropå snö, när jag ändå var inne på det ämnet. Tina kommenterade ett av mina blogginlägg, på fejjan där jag hade lagt ut den här bilden.


Hon undrade vem det var vi saknade…


Det var Sally, som på nyårsaftonen ville skicka en hälsning till hennes pappa Anders, som åkte hem efter jul, för han skulle jobba.

Jag försökte ta bort delar av texten, inte det lättaste då det frusit fast. Och det gjorde jag för att Niccos kompis, hade undrat om Åke var bortrest eller om det var nåt annat som inträffat
Ojdå, ja, det kan ju lätt tolkas som nåt annat 🤣 Så för att inte sätta griller i huvudet på alla som passerar här så har nu texten ändrats, lite. Den kanske rent har fallit bort, jag har inte kollat på några dagar.

Annars händer det inte så mycket, jag brukar ligga lite lågt, då det är min arbetsvecka. Och det kanske är för att jag inte ska sjåda omkring hela tiden. Det där att man ska ta en sak i taget, andas lite emellan…och dricka kaffe, förstås, är very importante.


Fick ett dödsbesked igår, igen…den här gången är det inte Corona som ligger bakom, lika tragiskt är det ändå. Och man tänker på familjen, dom anhöriga, chocken och allt som kommer efteråt.

Detta var ingen vi umgicks med, men Åke har känt honom sedan urminnes tider. Vi ha varit vänner på FB, lajkat bilder och setts på några bilträffar. Men ändå, blir man berörd. Man fattar inte, det absolut första som gick in i mitt huvud var, hur är det möjligt, han delade ju ett inlägg igår, på FB.

Hörde nån gång för längesedan, att det är så vi människor reagerar, av nån outgrundlig anledning. -Nej, det är inte sant? Du skämtar? -Det är inte möjligt? Vet inte varför man tror det, att nån skulle skämta eller tala osanning.

Precis min tanke, då jag satt på akuten och väntade på att dom skulle komma in med min pappa. Inte ens där, visste dom att han var på väg in. Dom hade ju en bit att köra. När jag blir förd till ett separat rum, och sitter där i min ensamhet, så tänker jag, flera gånger, (och det känns som om jag tänker orden hög ) -NEJ, det här är ju ett SKÄMT!

Konstigt, men det kanske är så vi påbörjar en process med att reda ut, vad som kan ha hänt och vad som är sanningen.

Nu är det chill som gäller idag, ledig ska jag vara och jag ska baske mig, njuta av det också. Tänker med andra ord inte göra nåt som jag inte vill, utan bara det jag i så fall, väljer att göra.

Ha en fin torsdag, allihop!

Hi and bye ✋👋

Av , , Bli först att kommentera 12

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:


Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:


Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!

Nej, det där måste vara nåt fel :O

Av , , 4 kommentarer 13

Jag pratade med Sally igår, och bad henne skicka några bilder för att jag skulle få se hur det ser ut i Järlåsa, med växtligheten. Hon sa att det finns massor med blommor inne i Uppsala men inte där dom bor.

Fast hon trodde att hon sett blåklockor, hm. Jag tror inte att dom är så tidiga, men jag vet inte, dock så frågade jag henne om hon kom ihåg, vad hon sa om blåklockor en sommar då vi var därnere och gick längst med vägen. Nä, det kommer hon inte ihåg, jo du sa att dom var efterlysta. Haha…ja fridlyst är kanske inte det lättaste ordet att komma ihåg då man är liten, men jag begrep ju vad hon menade.

Sen skickade Nicco en bild hon tog vid 21.30 tiden, och nej, sa jag, det där är nåt fel, inte kan himlen se ut så där:

Jag gick ut i matrummet för att kolla vår himmel åt det hållet, för på framsidan, mot kyrkan var den lika mörk och svart som alla andra kvällar. Men åt andra hållet såg jag lite ljust nere vid hustaken. Så kom Åke och hade ett expertutlåtande om solens reflektioner…mm, fast nej, jag fattade inte, så där ljust är det inte den tiden.

Kom på den smarta idén att gå dit upp och ut på balkongen, och ja, så här såg det ut:

Och jag kände det som om vi lever i the twilight zone, och fick dessutom en flashback från filmen Truman show, där en man lever sitt liv i en riggad värld, alla är statister, förutom han, som tror att detta är den riktiga världen.

Nu undrar jag om detta kan bero på supermånen som vi hade kvällen innan, nån som vet?

Lite kusligt då jag sedan skrev i min Bra dag bok och bläddrade fram en sida för att lägga in bokbandet, och ikväll är detta dagens citat :O

Ni ska få ett räkneexempel att klura på, och här är det jätteviktigt att ni kollar ordentligt på bilderna, annars går ni bet. Själv gav jag upp tusen gånger innan jag knäckte slutresultatet 😀

Det är väl nåt att göra nu då vi ska hålla oss i skinnet, och helst vara hemmavid. Som denna familj, dom gjorde dock inga matte övningar, men en musikvideo, tycker det är fantastiskt roligt att se vad folk hittar på, vilka resurser och energier många besitter:

Och nu, mina vänner så önskar jag er alla en underbart glad påsk, från oss alla…på Ettan!

Jag är INTE helt, tappad bakom en vagn!

Av , , Bli först att kommentera 11

Apropå gårdagen inlägg, som med största delen handlade om Sally, så hamnade jag i ett gammalt inlägg (ovanligt, not) då jag letade efter annat. Ganska bra att ha denna blogg som lite av en dagbok och påminnare 😀

Nå, där hade jag då skrivit följande och jag citerar:

”Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa.

DSC04213Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.” Slutcitat

Och då jag läste horv så kom jag ihåg att det var lite problem med bokstaven S också. Hon skulle ju tala om för mig att solen skiner, och det blev då: Holen hiner!
Jaja, man kan inte lära sig prata det första man gör, vore konstigt det med.

Med detta idoga sökande i inläggen så hamnade jag i nåt annat och skrattade faktiskt åt minnet. Det var den gången jag hade en liten träff med några ur en grupp som gjort samma operation som jag. Och under den träffen blir vi vittnen till en misshandel.

Polisen vill ringa upp och jag ska då lämna ett vittnesmål…hahaa, oh my, ja jag är bra på detaljer, det vet jag, Jag kommer ihåg smycken ena killen hade på sig och jacka och sånt där, men, jäklar vad svårt det var att komma ihåg vilka jag träffat på…träffen 😀

Och nu citerar jag igen:

”Jag kommer ut till bilen så ringer polisen igen, och vill läsa upp mina uppgifter som jag lämnat. Och jag var tvungen att brista ut i skratt, det var nämligen så att jag fick frågan, tidigare, vad dom hette, dom som jag satt med. Men i allt som hänt, så kom jag inte ihåg det. Jag svarade att det var en grupp på FB som träffats, och vi hade bara setts en gång tidigare.

Så läser han: Maria får frågan om vad dom i sällskapet hette, men det vet hon inte. Hahaa…ja sa jag, det låter väl jätteknäppt, att jag inte vet vilka jag suttit och fikat med…mja, säger han, men det gör man ju som man vill.” slutcitat

Alltså hallå, jag undrar vad han tänkte… på riktigt. Nåja, namnen kommer jag nu ihåg, Josef heter killen och Christina, tjejen som jag satt med. Se, jag är inte helt tappad bakom en vagn, nuddade bara backen då jag föll 😀

29684006_1710216939067154_1682101595048723846_nSallys kompis Diana var här igår och då hon skulle bli hämtad av sin mamma, så avrundade vi denna gång med en fika på Ullas kondis. Och jag knäppte en bild eller fler, på bästisarna. Som redan planerat och diskuterat, när dom kan ses igen.

73027498_536892050436542_3344949890521235456_n73180607_447737865876608_5714321221298946048_n73395448_2462850600659906_8642903173826084864_n74694867_1322837704557429_4082042003083231232_nOch idag flyger Sally hem till sitt Järlåsa, sin familj och Evert, den stora kattungen. Förhoppningsvis dyker dom in till nyår, vi får se hur det blir. Och jag ska åka och jobba idag så jag lämnar med varm hand över uppgiften till Åke, att fara med Sally till flyget.

Önskar er alla en fin lördag!

Elefanter i porslinsaffärer!

Av , , Bli först att kommentera 20

Man kan ju bli ledsen i ögat…ibland…då man ser och hör hur folk resonerar. Läste precis ett inlägg om en stackare som inte fick den hjälp han behövde, och han beslutade sig för att ta sitt liv, han orkade inte längre. Han lämnade familj och barn efter sig.

Jätte tragiskt, sorgligt att man kan missa dessa rop på hjälp, men jag förstår samtidigt hur finkänsligt allting är. Det ska nog väldigt mycket till, innan någon talar om hur dom egentligen mår, innerst inne, och vad dom funderar på att göra.

48391339_10156801527496585_8628185686702292992_oVi som läser detta, vet ju egentligen inte alls, hur det gick till, på riktigt. Vi får se den ena sidan, det vi hör av besvikna vänner och familjer, och jag köper att psykiatrin kan förbättras avsevärt och det behövs säkert pengar att stoppa in, där också.

Nå, det var inte dit jag ville komma, utan kommentar på detta inlägg, var att om vi istället för att slösa pengar på flyktingar och la dom på oss svenskar istället, så hade inte detta hänt.

Och här känns det som om en elefant klev in i porslinsaffären, med jättetofflor på fötterna.

417KdyVD1ELJag undrar vart det här om alla människors lika värden, tog vägen?

Man kan också bli rädd för vart dessa personer jobbar, dom som skriver såna här kommentarer. Jag hoppas och ber innerligt, att dom inte har vårdande yrken eller andra jobb som går ut på att assistera och hjälpa människor på ett eller annat sätt.

För risken är överhängande att dom kommer till en plats där dom måste avgöra vem som ska räddas eller vem man hjälper först… Ja, ni fattar!

indexNä, uppenbarligen gör man skillnad på folk och folk. Ingen annan har så stora rättigheter som vi, som bor i detta land och som bott här sedan urminnes tider…eller? Och här tänker jag också att man kanske ska titta sig omkring lite, vad man har runt omkring sig själv.

Kanske vänner och bekanta som en gång har adopterat ett barn från ett annat land, är dom mindre värda? Borde dom ju vara om man resonerar som vissa gör. Eller tänk, ve och fasa, om ens egna barn skaffar sig en kvinna eller man från ett annat land, vad innebär det?

Nä, fy fasen, säger jag. Att vilja ha nåt eller nån att skylla på, det är vi svenskar jävligt bra på att göra. Istället för att klura på lösningar som skulle kunna gynna alla. Kom inte dravlandes med att vi inte har pengar, googla julhandel och sedan fråga er själva vart alla dom pengarna kom ifrån.

Så… skrev hon och *gnuggade* sina händer, nu är det avhandlat för min del, känns bra att skriva om saker som upprör men som man inte vill kommentera för att risken är stor att man sänker sig till den nivå där andra ligger, dom som kommenterar utan att tänka efter, före.

Hoppas på en fin dag för er alla, oavsett vart ni kommer ifrån eller vart ni är på väg! Jag har en elefant i en porslinsmugg! Bara så ni vet!
48386619_10156801622726585_470741489522049024_n

Mycket pengar eller rika föräldrar

Av , , 2 kommentarer 13

Så var det lillebrors tur att fylla år, hela 45 år, till och med, och som alla gånger så behagar han att vara nere i El Stockholmo, där han har sin familj, så det blir ingen tårta för oss idag. Men men, ett grattis kan han ju få ändå. Grattis Lars!

37898313_10156464571531585_757743453487497216_nUppe hos mamma håller dom på att arbeta för fullt, ute på gården. Det ska bytas fasad efter 50 år, allt tegel ska bort och nya plåtar ska upp, så snart eller så småningom, kan vi inte längre säga att hon bor på den gula gården, utan den kommer att få en annan färg:

39810801_10156525572446585_1203707779190095872_oAnother brick…out of the wall (kanske)!

Det roliga i kråksången var att dom påbörjade arbetet på huset mitt emot, sedan kom dom på att det blev fel, det var den andra gården det skulle börjas med, så…då lämnar man det så här:

39752095_10156525573816585_1964892038352601088_nOch i huset där mamma bor, ska det byggas ännu mer. Dom gör större utgrävningar nere i källaren där det ska bli några nya lägenheter, och det ska vara en typ av lägenheter för ungdomar…fast jag gissar då att det är ungdomar med rika föräldrar, om dom nu inte råkar på, att ha sparat ihop en liten förmögenhet själva, för det är inga billiga hyresrätter vi pratar om, utan insatslägenheter.

Jag fick ett recept av mamma på en drink hon blev bjuden på för några dagar sedan, och jag tänker nu dela med mig av den, helt oprovat, men med hennes rekommendationer.

Koka ihop 1 liter rabarber med 1½ dl socker och 1 tsk vaniljsocker. Mixa ihop allt till en slät röra. Blanda sedan ner 3 dl Grenadine mix och några droppar röd karamellfärg. Tillsätt 3-5 dl sprit, här har hon skrivit, av den billigaste Vodkan, men det är ju valfritt 😀 Och sedan fryser man ner alltihop i en plastburk. Vid servering skedar man ner 2-3 matskedar av moset, späder med Loka och sätter i ett sugrör…Voila!!!

39760800_10156525600201585_6119925524572667904_nGrenadine mix, kan man förövrigt hitta på matvarubutikerna, tror denna är köpt på Kvantum eller Maxi.

Det är bra att man får tips på vad man kan göra av det man har ute på gården. Rabarber har vi, monstruösa sådana, elefantöron kan bladen jämföras med. Röda vinbär dignar det fullt av och lite lite svarta. Kanske måste ta ett varv runt hörnet och se vad man kan ta rätt på.

Men innan dess, ska jag ha frukost, gå ut med Winstone, skjutsa upp Åke till ortopeden, och ja just ja, sen ska ja till frissan också, hm…det tenderar att bli en dag med lite at göra, ändå. Fast dagen är ju lång. Önskar er alla en bra sådan!

39589006_10156525573251585_1045740166238437376_o

Det var bara en idé, jag fick…

Av , , Bli först att kommentera 16

Ingen har väl undgått att se bygget dom håller på med, på NUS?

17493098_10155114340831585_7381781122381591581_oOch få, är det väl som sluppit vandra i deras korridorer…har man inte varit inlagd själv, så kan man ha varit där som besökare, apoteks handling, hämtat eller lämnat nån, sugen på lunch, eller för att man haft en läkartid.

På veckorna är det som ett eget samhälle, det forsar fram folk hela tiden, så till den grad att att det framkallar viss trängsel på snäva platser. Det är rörelse för jämnan. Är man där på en helg, så har det lugnat ner sig, rejält.

Jag tänkte att egentligen kunde dom väl ha mer saker där, varför inte ett litet köpcentrum. Ja, jag vet, det finns en presentbutik…och en kiosk, men det är litet och trångt, inte så lätt överskådligt. Ja, varför inte kunna  ha nåt i MM eller ÖoB stil, plats finns det väl.

Och dra det lite längre, tänk er en mini 4H gård, fast inte med hästar och grisar, utan kanske en katt, nåt marsvin, nån papegoja och andra fåglar, hamstrar och små gulliga vandrande pinnar…ja, där gick jag liiite överstyr, vandrande pinnar är f-n inte gulliga 😀

Nämen ett sånt ställe, inte bara för barn som är inlagda utan även för kanske familjer som rest långt för att hälsa på släktingar som är där, så kan man gå iväg en stund och roa sig, men ändå vara på plats.

Nåja, det var bara en idé jag fick, så där, som en blixt från en klarblå himmel. Jag vet att det är lätt att komma på saker, men att genomföra dom, kan vara betydligt svårare och krångligare.

Jag ska strax hämta upp Nicco på flyget, sen tror jag att jag ska njuta av att ha en ledig dag, bara så där… bara för att jag kan 😀 Önskar er alla en fin måndag, och se…precis när jag skrev det så poppade solen fram, härligt!
17493005_10155114342636585_4764411455433167041_o