Drillade barn

 

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:
 
Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:
Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.
 
Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall :-)
 
Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:
 
Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.
 
Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare
 
Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.
 
Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.
 
Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.
 
Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!
Etiketter: , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Vad fint skrivet :-) Och ja, jag tror att vi måste drilla våra barn med dylika frågor då och då! Idag får jag känslan av att många ungar står handfallna om något inträffar. Man lyfter mobilen och ringer mamma. *suck* Jag brukar säga: ”Varför ringer du mig? Jag kan ju inte göra något. Har du ett problem och jag inte är hemma så måste du LÖSA det” Och det blir bättre och bättre :-) Ha en fin dag!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2011-02-15 08:58)
    Tack och bock! Ja om vi alla håller på så, att lära våra barn hur man gör i vissa situationer, så kan det ju inte bli annat än bättre ju mer tiden går, sant.

  3. Marja Granqvist

    Fin skrivbordsbild. Jag blir riktigt smickrad. Men blir du inte bländad av allt det röda och gula?
    Att lära sina barn att tänka ut vad de ska göra är bra. När Ronja var hos mig sist, kom jag att tänka på att det kan ju hända mig något… typ hjärnblödning… och då är det ju ingen vits att hon först ringer mamma i Stockholm, utan att hon går till grannen och ber dem ringa ambulans och sen skulle hon ringa min kompis som bor på Haga som skulle komma efter henne. Lite obehagligt att prata så, men jag tror Ronja kände sig trygg i alla fall.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>