Idel märkvärdigheter

Vad man kan missa ibland. Idag har jag inte sett en enda lucia "på riktigt", bara på bild. Va, hur kan man missa Lucia?! Visserligen hade lilla L luciafirande på dagis, men jag hade faktiskt glömt det. Seniliteten kom snabbt i år.

Det andra jag missade var förstås 12.12.12.12. Jag vet vad jag gjorde; satt vid lunchbordet på avdelningen och pratade. Men visst borde man tagit tillfället i akt och gjort något alldeles särskilt som skulle pränta in detta ögonblick i minnet.

Nej, det missade jag. Jag tror att jag får minnas dagens lunchsamtal istället. Tokigt var det med många skratt.

Vi pratade bland annat om udda personer och nog kan jag tycka ibland att det fanns mer utrymme i samhället för dem som var lite udda. Alla speciella "gubbar" som fanns här i Holmsund, inga namn förstås. Udda var de, men de fick vara det. Var har de udda människorna tagit vägen? Sitter de inne i sina lägenheter och funderar istället för att vara ute bland oss andra.

Det får mig att minnas tiden som nyutbildad mentalskötare jobbande på Långbro, det numera stängda stora mentalsjukhuset utanför Stockholm. I mitten av det glada 70-talet skulle dessa människor som tillbringat 20-30 år på mentalsjukhus, tungt medicinerade, ut i samhället, eller i vissa fall till olika former av serviceboende. Jag undrar hur det gick för dem? Blev de sittande inne? Nej, vilka tankar som dyker upp, speciella dagar började jag att skriva om. Snart har vi den mest speciella, julafton, här. Jag längtar att ha det lugnt och ombonat tillsammans med min familj.

Nu hoppar det fram en tanke till, varför var det alltid udda "gubbar"? Fanns det färre, inga udda "tanter" eller missade jag dem bara?