Töntig fågel

Nog har vi märkt att Jocke, mamma och pappas gamla nymfparakit, börjar skrika när vi går och sätter oss i vardagsrummet men vi har tänkt att det är för att han tror att det är kväll och vill bli övertäckt för att gå och sova. Men i kväll gjorde vi något vi aldrig gjort förut. Vi lyfte in buren så han fick sitta med oss. Det var tydligen helt rätt för nu är han så nöjd. Han har underhållit oss med riktig skönsång. Han äter, gosar med sin kompis (spegeln) och verkar så nöjd. Kan det verkligen varit av ensamhet han suttit och skrikit. Och vi har ingenting förstått?! Livet kan vara svårt ibland.