Så är vi hemma igen. I morse var allt som det brukar; jag vaknar och Livskamraten befinner sig i brunnen sedan ett par timmar, ivrigt grävande. Paris är borta. Men vid förmiddagsfikat pratade vi om när vi var i Paris första gången. Det kändes som att det bara var för några år sedan, men det måste vara 16-18 år sedan. Märklig vad åren gått snabbt och konstigt vad vi mindes allt så tydligt.

Några tankar kring denna fantastiska stad;

Bilarna som förr var buckliga och krockskadade – idag är de nya och oskadade

Deras förmåga att fickparkera på mest minimala utrymmen, fotot är taget från vår balkong och det finns absolut inget utrymme mellan bilarna.

Servitörerna som förr inte ville förstå engelska – nu beställer jag på franska och de svarar mig på engelska

De fransmän man möter ibland som ser ut som själva sinnebilden av en fransman, komplett med halsduk och baguette under armen, måste le

Fransyskorna som trippar fram på höga klackar med en liten silkig klänning en alldeles vanlig måndag, skulle vela kunna klä mig på detta sätt……….

Tyvärr finns det nu poliser och vakter med k-pist överallt vid olika monument, jag avskyr att det ska behövas pga hot utifrån, jag respekterar dem som måste utföra detta jobb

Jag gillar inte alla dessa människor som står smilandes och tar sina selfies…… jag är van att respektera folk som fotar och undviker att gå förbi och skymma motivet och har svårt att vänja mig vid att de nu fotar ”bakåt”, mot sig själva

Alla dessa vackra broar, ljuvliga

Vad ska man säga om alla dessa vackra smidesräcken? Jag ville fota dem, men då hade nog bildminnet blivit fullt snabbt plus att våra promenader blivit väldigt långsamma. Det vi hade i vår lägenhet fotade jag i alla fall

Broarna på Seine, själva sinnebilden för Paris, att promenera över vissa i sakta mak, njuta av vyerna. Andra går man över tillsammans med en ström av bilar. På något underligt sätt slutar man höra bilarna. Hjärnan registrerar dock ljudet för ack så trött i huvudet man blir
Mitt ibland alla dessa stora monument till byggnader hittar man små pittoreska hus som sticker ut i stadsbilden, visst är det vackert?

Detta tycker jag om, att man kan låna en cykel från ett sådant ställ, cykla dit man vill och sedan lämna tillbaka cykeln i ett annat ställ
Sedan har vi förstås Paris alla trädgårdar. Eftersom vi inte hade något speciellt behov av att titta på allt man måste titta på, så flanerade vi bara omkring och tack och lov för dessa trädgårdar som finns överallt och där man kan hämta andan och njuta av blommorna
Paris i mitt hjärta, jag tycker om staden, dess rytm, dess puls, alla utecaféer där man sitter som på rad vänd ut mot gatan med dess enorma trafik, alla den underbara mat som finns – dofterna från frukt- och grönsaksstånden, alla bagerier……… mm, jag längtar efter färskt bröd!

Men nu är det åter i vardagen. En vardag som idag är lördag och innebär att vi är utbjudna på Indisk restaurang tillsammans med 13 andra Öjen-grannar. Hur kan man få ha det så bra?

Jag önskar er en alldeles underbar helg!

Jag vaknar med ett ryck. Ett ljud som från en borr hörs. -vad gör du? ropar jag rätt ut i luften. Detta är ett ljud som jag levt med denna sommar; Livskamraten som borrar och bankar i källaren. Men denna gång var han oskyldig, någon borrade någonstans i huset. Det har varit skönt att få vara helt ledig några dagar. Kanske jag rentav slappat lite för mycket…..

Igår köpte jag färdiga, friterade räkor att ha till middag. De skulle bara värmas i mikron. På med glasögon, läser 12 min i mikro, tänker att det var länge det, men slänger in räkorna i mikron och går därefter på toaletten. Kommer ut i köket igen, till en fruktansvärd dålig lukt samtidigt som röken börjar bolma från mikron. Ridå, brandlarmet gick, röken bolmade, den dåliga lukten spred sig i hela lägenheten….

Så kan det gå. Dagen har tillbringats i Tuilerierna och längs vänstra stranden av Seine. Vi har säkert gått en mil idag också. Nu är det vila före middagen som idag ska avnjutas på restaurang.

Paris är verkligen kärlekens stad. Överallt sitter ömt hopslingrade par och bara gosar. Ja, en del går i sådan långvarig clinch med varandra att man kan bli lite ängslig för om syrebrist kan uppstå. Vackra är de i alla fall, ungdomarna. Något annat som finns i överflöd är joggarna, flämtande och genomsvettiga kämpar de sig förbi oss i den 30-gradiga värmen. Att de bara ids…

Dagen har tillbringats på Montmartre, denna mysiga plats. Mycket kommersiellt visserligen, men stämningen finns där.

Det är skönt att vara här utan att känna att man måste se det eller det. Vi kan verkligen koppla av och flanera, precis som man ska göra i denna underbar stad.