Ljusnande tider

Idag känns det som att det börjat gå åt rätt håll för Livskamraten. Han har minskat de smärtstillande tabletterna med 2 stycken, operationssåret vätskar inte längre och, inte minst, han har rakat sig för första gången sedan olyckan! Nu känner jag igen honom igen. Jag göder honom med noga genomtänkt lättsmält mat varvat med lite godsaker (för humörets skull, men även för att försöka få tillbaka lite underhudsfett på honom). I eftermiddag kom en av grannarna med sik så imorgon blir det kanske sik med Smögensås…….

Själv har jag jobbat vidare i trädgården, hälsat på gammal anhörig samt varit på massage. Min ”sympatismärta” i ländryggen visade sig vara ack så verklig, jag känner mig som en sköldpadda, så hårt knutna är mina muskler. Bra hjälp fick jag och har redan bokat en uppföljande tid nästa vecka för att fortsätta mjuka upp ryggen. Det kanske inte är så konstigt att musklerna är spända, jag har inte kunnat slappna av många minuter sedan den hemska påskdagen.

Det blir tidig kväll i kväll, jag kommer att fortsätta läsa om kvinnan som lade sig i sängen ett år. Har läst halva ungefär och tycker att den är småtrevlig, mycket ”vansinniga” människor, borde kunna bli en rolig komedi.