Att ladda sina batterier

Nu har regnet kommit. Det började igår och det verkar hålla på idag också. Små skurar kommer lite nu och då. Igår hade vi besök ”hemifrån” och det var så trevligt! Dagen gick oerhört snabbt. Mysigt var det att sitta ute i pergolan och höra vattnet droppa mot det plastade ”taket”. Det fungerade väldigt bra att sitta ute, faktum är att det var varmare ute än inne. Så är det med putsade hus.

Idag känner jag mig stel i ryggen, hela vägen från skuldran och nedåt. Jag känner igen känslan och vet att nu skulle jag behöva en riktig massageomgång hos ett proffs. Så är det, man är inte någon riktig hantverkare. Kroppen börjar säga ifrån efter allt jordskottande, trallbyggande och stensättande, man är visst inte ung längre.

Idag får det bli en riktigt lugn innesittardag för att ladda batterierna. Börjar det bli lite sämre väder så måste jag ju ta itu med köket och lägga in nytt golv, suck. Jag längtar efter att få det färdigt men jag behöver hjälp för att komma vidare. Livskamraten är fortfarande inte i form för att arbeta utan han får fortsätta fungera som arbetsledare.

Faktum är att jag jobbat som en Duracell-kanin i sommar; byggt, skottat, burit jord för att däremellan umgås med Lk mellan hans vilostunder. Det händer att vänner frågat om han inte tycker att det är jobbigt när jag gör så mycket. Alltså att det blir så tydligt att han inte orkar jobba. Jag säger nej, det gör han inte, det tror jag i alla fall. Det känns som att jag vill göra så mycket som möjligt för att han inte ska känna att inget händer pga hans olycka. Vi njuter ju av att det blivit så mycket finare och mysigare på vår uteplats. Jag hoppas i alla fall att det varit rätt att tänka så. Usch, jag är nog lite slut just nu, får ta och läsa en god bok idag. Eller kanske gå och ställa mig på ”laddningsplatsen” vi har nere i slänten (enligt våra mediala vänner).