En dag

Regnet öser ned, gula björkblad sitter klistrade mot fönsterrutorna, tupparna och hönorna sitter uppflugna bland granens grova grenar för att få lite skydd mot regnet. Här sitter jag och bläddrar i en trädgårdstidning medan Jako sitter i sin bur och leker med en leksak. De enda ljud som hörs är regnet, vinden och rasslandet när Jakos gunga svänger fram och tillbaka.

Ska inte något barnbarn komma hem snart? L har skrivit att hon går hem till en kompis, men lille J borde väl dyka upp snart tillsammans med en kompis. Då blir det mera livat här.

På morgonen gör jag gröt och mackor till barnen och sedan promenerar vi tillsammans den lilla biten ned till vägen där skolbussen ska komma. Det är stunder att minnas och trä upp på livets halsband. Sedan promenerar jag tillbaka, släpper ut hönorna för att därefter lägga mig och läsa. Så lat får en farmor faktiskt vara ibland. Njuter i fulla drag.