Doften av hav

I morse doftade det hemma… det vill säga, det doftade hav från vår stora sjö. Jag har inte insett att jag saknat den doften, men nu kände jag tydligt att så ska det lukta. Det är väl som en besökare ropade när han kom hit första gången -men hur kan du, som är från Holmsund, flytta från havet!

Sedan såg han sjön och då kunde han förstå att jag flyttat. Det är märkligt i alla fall hur sådana doft- och även hörselintryck kan locka fram minnen. Ljudet av ”Dagens Eko” eller bara ljudet av perkulatorbryggaren lockar fram tryggheten hemifrån när jag vaknade i mitt rum och hörde radion och surret från kaffebryggaren. Suck…

I mitten av sommaren flyttade jag ut en liten ros som vi fått i gåva av någon. Den stod i uterummet och såg bedrövlig ut. Nu har den börjat blomma och den är så vacker. Det är synd att man inte vet vad den heter.
Visst är den fin?

Idag har vi satt upp sista ribban i vår spaljé. Vi inom SVD (SnettVintoch Dyrt) sätter en ära i att hålla vårt motto: ”Alltid inom Våra toleranser”. I praktiken betyder det att vi bygger utan ritningar, att vi fattar beslut om vad, och hur, det ska göras när det ska göras, lite ad hoc alltså. Upptäcker man att något behöver justeras på något sätt, ja då kan man alltid sätta dit något som döljer misstaget.
Sådana är vi. Nu har vi sett att det ska nog sättas en bräda i framkant i ”taket” så vi har kapat till en, efter att bilden togs, och jag ska olja in den på plats. När vi satte dit den så upptäckte vi att brädan ser ut att kröka sig lite uppåt i mitten. Nu ska jag sätta mig och fundera ut något som kan sättas där i mitten så att man trollar bort intrycket. Nu längtar jag efter att få se mina tre klematis täcka spaljén. Vips är alla små misstag borta, bra va!