Dags för filosofi

Det finns olika sätt att se på livet. Det vet vi ju allihop. Jag möter ibland människor som bara strålar av livsglädje, som ler och skrattar och man kan värma sig i deras närvaro, ungefär som att krypa ihop i värmen av en stor braskamin. En sådan människa finns bland annat på min äldre släktings serviceboende. Jag ser hur min släkting skrattar och ler så fort hon hör rösten på denna glada människa.

Hur kan det komma sig att en del kan vara sådana? Alldeles av födsel och ohejdad vana?
Finns det någon lyckogen som vissa har, ungefär som en X- eller Y-kromosom?

Kan man lära sig att hantera livet på detta sätt, ungefär som de 12 stegen som AA har?

Mina steg skulle vara:

Steg 1: säg ”vad glad jag blir att du kommer” istället för ”nu är du sen igen”. Det klassiska sättet att uttrycka det är väl om ens glas är halvfullt eller halvtomt, positivt eller negativt.

Det för mina tankar in på hur man uttrycker sig när det gäller exempelvis ”jag har fått medicin för min hosta” eller ska det vara ”medicin mot min hosta”. Det tål att tänka på.

Dagens citat:
När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar./Max Planck