Som en pöl på golvet…

Igår var det fullt upp. Lilla L och lille J sov över och efter att ha skjutsat dem till skolan så blev det till att plocka undan och städa bort, långpromenad med trevlig kompis (det bästa på förmiddagen) och sedan var det dags att åka till äldre anhörig före jag åkte till innebandyträningen med J. Jätteduktig var han. Tidigare har jag upplevt honom som lite blyg och avvaktande i idrottsliga sammanhang, men nu har han vuxit. Bra bollkontroll och en riktig kämpe.

Sedan var det dags för middag. Store L åt middag med oss så vi slog på stort och avslutade med glass till efterrätt mitt på onsdagen. Detta att få ha fyra barnbarn hos sig en vanlig vardagsmiddag, underbart är ordet. Småttingarnas pappa ringde att flyget var försenat så jag tog småttingarna hem till dem för kvällsfika och högläsning. Sedan gick lille J och jag till sängs. Vi låg där vända mot varandra i sängen, godnatt-musiken spelade lågt i bakgrunden och vi småpratade. Han berättade om hur fint han tyckte att hans rum är och jag kan bara hålla med. Fina väggmålningar, hyllor för alla dessa fantastiska legobyggen, fin slinga på väggen, så gott man mår. Han somnade nästan i samma ögonblick som vi slutade prata.

Då var det dags för lilla fröken. Hon ville gärna vara uppe tills pappa skulle komma för hon längtade så mycket efter honom. Jag förklarade att jag inte visste när han skulle komma hem, att det bästa hon kunde göra för honom var att lägga sig och sova för att han säkert var trött och bara ville duscha och förbereda för morgondagen. Hon ville då skriva en lapp till pappa så det gjorde hon. Sedan gick hon i säng och vi kramades godnatt. När jag kom ut från hennes rum så hade pappa redan kommit tillbaka. Han läste lappen och gick direkt in till henne och kramade godnatt. Då läste jag lappen och hon hade skrivit att om han kom hem före hon somnat så ville hon att han skulle komma in och säga godnatt. Om han ville så kunde han duscha i lugn och ro före.

Mitt hjärta smälte och jag rann ut över golvet i en enda pöl. Vilka underbara små människor det finns och tänk att jag har lyckan att få vara tillsammans med dem.