Dagarna bara rinner förbi…

På lördag åker vi på en lite lyxigare resa till Mallorca. Jag ser fram emot att bara få äta och dricka gott, få vandra omkring som vi vill, få städat och bäddat varenda dag utan att behöva röra ett finger för att det ska hända. Får vi sedan ett antal plusgrader också så är jag mer än nöjd.

I väntan på detta så fortsätter vi småpyssla här hemma, sätta lister i nya badrummet, fundera över hur rören ska dras, ni vet sådana där vardagsfunderingar.

Samtidigt så sticker jag emellan med lite släktforskning åt våra goda vänner. Det har visat sig att mannen sätter stort värde på släktskapen med en skarprättare (bödel) i Sverige så nu försöker jag hitta länken mellan familjerna. Än har jag inte lyckats även om jag kommit så långt att jag hittat det gemensamma namnet, men ännu har jag inte hittat den saknade länken.

En sak jag noterat är att de norrländska prästerna skötte sin bokföring (kyrkoböckerna) med heder. Är ett barn fött i november så kan man bläddra fram till november och hitta barnet. I vissa delar av södra Sverige så var man inte lika noga utan ett barn fött i april kunde noteras i juni månad etc. etc. Det är klart att det var enklare i de små byarna där födseln av ett barn absolut noterades, medan den personliga kännedomen av naturliga skäl inte fanns i de större städerna i söder. Att de inte tänkte på oss framtida släktforskarna…….. (skämt).