Saknad

Det finns olika sorters saknad. Den saknad som uppstår när två älskade barnbarn åker tillbaka hem. När jag plockar ihop ritpapper och pennor, mängder av garn, ställer bort lådan med små hästar och diverse hästutrustning, lägger ned det färgsorterade legot i olika påsar, samlar ihop diverse godispapper och slutligen dammsuger, då vrider det till i hjärtat och man känner sig så ensam, så tom. Men så tänker man på allt som hänt under de senaste dagarna och känner glädjen, värmen komma tillbaka i hjärtat.

Hon som ville lära sig virka och efter att ha lärt sig lägga upp maskor, helt plötsligt virkar miniatyrhästtäcken och bollar. Som sitter i sängen och virkar tills jag måste säga ifrån att ”nu måste du lägga dig”. Han som spelar mastermind med mig och som vinner över mig flera gånger. De som nu åkte tåg tillbaka till Umeå alldeles själva. Jag åkte med till Härnösand, steg av och tog tåget tillbaka till Sundsvall. De åkte vidare själva och möttes på stationen av pappan.

Små stråk av saknad viner till genom mig ibland, men glädjen över att ha umgåtts några dagar tar över.

Sedan finns det en saknad som går djupt. Saknaden efter mamma och pappa. En saknad som blivit en fast grund i mitt hjärta, den finns där alltid. Så tittar jag på fotografier från sommardagar då hela familjen var tillsammans på baksidan av vårt hus. Barnbarnen plaskar i poolen, mamma och pappa sitter i skuggan av parasollet, blommorna är fantastiska och över det hela vilar en underbar familjekänsla. De känslorna finns kvar och ligger som en armering i sorgen.

Så finns då saknaden av min syster. Jag saknar det som vi inte fått göra tillsammans. Minnet av allt vi gjorde finns kvar, jag gläds åt dem, men hon försvann för snabbt. Vi borde fått mer tid tillsammans. Hon var ett år äldre än jag är nu när hon gick bort och det skriker inom mig när jag tänker på allt hon missat av sina barns och barnbarns liv. Orättvist känns det, varför hon? Den saknaden skakar om mig ibland.

I kväll tänder vi ett ljus och tänker på dem, varma tankar, glädje över att vi fick vara tillsammans, glädje över alla våra minnen.