Regional avvecklingsstrategi?

Yttrande över Remiss ”Västerbotten – där tillit skapar utvecklingskraft. Regional utvecklingsstrategi för Västerbotten 2020–2030”

Denna skrivelse tar utgångspunkt i Regionen såsom en möjliggörare för en likvärdig skola och lika tillgång till utbildning (Skollagen 1 kap 8 §) för alla barn och unga, i hela regionen. En utvecklingsstrategi måste givetvis ha siktet inställt mot dem som är framtiden: barnen.

Under de senaste åren har nedläggningar och förtätningar av glesbygdsskolor skett i Västerbottens län. I skrivande stund har en utredning lagts fram för beslutsfattare i Vilhelmina kommun där förslaget innebär att lägga ner en av de fem fjällskolorna som Regionen har inom sitt område. Förslaget pekar även mot att överväga ännu en fjällskolas nedläggning. Utredningen är framtagen av Regionens utbildningsstrateg som nyligen tog fram en liknande utredning för Lycksele kommun. Regionen är alltså en aktiv part i utredningar som föreslår att avveckla skolor i extrem glesbygd. Den senaste utredningen är så pass undermålig att den inte ens nämner distans- eller fjärrundervisning som alternativ, en möjlighet som ger helt nya förutsättningar för små enheter att skapa större grupper och att säkra lärarbehörighet inom vissa ämnen. Istället föreslås att barn från 6 år ska behöva åka upp till 3 timmar per dag och högstadieelever får så lång resväg att de tvingas bo på annan ort under skolveckan.

Nedläggningsförslaget går på tvärs mot vad som skrivs fram i den föreliggande Regionala utvecklingsstrategin – om att ”digitalisering skapar effektivitet, tillgänglighet och attraktivitet”. Snarare slopas dessa möjligheter för att kunna med kortsiktiga ekonomiska kalkyler avveckla grundläggande kommunal service vilket får till följden att året-runt boende omöjliggörs för barnfamiljer i områden som annars benämns som utvecklingsområden för bland annat turism. Är det så en Region ska arbeta – och för vem arbetar då Regionen? Ska inte en utbildningsstrateg hellre föreslå olika sätt att arbeta mot högre nivåer (Riket, EU) för att trygga en likvärdig skola även geografiskt? Vad är det våra skattemedel ska gå till i Regionen? undrar vi som bebor dessa fjälldalar. Är för att utreda vår avveckling, när utvecklingen sprudlar omkring oss?

Hur tomt ska rubriken ”Västerbotten utbildar och inkluderar för tillväxt” eka i våra fjälldalar när kommunpolitikerna har tömt dem, genom att lägga ner fjällskolor som omöjliggör för barnfamiljer kan bo kvar – och flytta in? Vilka är det Regionen ”inkluderar” när de inte ens skriver ut etnicitet jämte de övriga diskrimineringsgrunderna (sid 8)? Och var sker tillväxten? Kommunerna behöver regionalt stöd för att utveckla och decentralisera – inte avveckla och centralisera. Detta är synnerligen viktigt i den tid vi lever, när miljöproblemens konsekvenser och corona-pandemin artikulerar behovet av lokal livsmedelsförsörjning vilket givetvis förutsätter en levande lands- och glesbygd. Glesbygdsskolans roll är avgörande för allt detta och på så vis borde den vara av särskilt regionalt intresse och inte behandlas i regionalt framtagna utredningar och strategier såsom en belastning och kostnad.

Är ”tillväxt” för alla regioner och kommuner egentligen möjlig, eller implicerar det egentligen att en växer på andras bekostnad? Från ett glesbygdsperspektiv och från ett urfolksperspektiv kan de senaste hundra åren (i Västerbottens län) vittna om just en sådan process: urbanisering, assimilering och avveckling av landsbygden samtidigt som ett ökat exploateringstryck läggs på glest befolkade områden. Snarare behövs balans och fördelning. Ska strategin verka för hela ”territoriet” och för alla, måste avsevärda insatser göras och resurser måste utlokaliseras eftersom inlands- och fjällkommunerna fortsatt tappar sin befolkning. Regionen som organisation ska ha personal på plats i varje kommun i regionen samt ett delkontor på annan ort i regionen, något som påtalades av flera kommuner under remissperioden för regionbildandet.

Avslutningsvis, framför att regelmässigt föreslå avveckling av mindre skolenheter på blott kortsiktiga ekonomiska grunder, borde det vara av högsta prioritet för Regionen att trygga förutsättningarna för en likvärdig skola inom hela ”territoriet” där också barnens/elevens rätt till rimlig arbetsdag säkras. Då arbetar Regionen för hållbar utveckling för framtiden i hela det område som är Västerbottens län.