Trygga fjällskolorna

Nu rapporteras i media om att de stora partierna i Vilhelmina kommun, S och C, inte vill verka för att få till en nedläggning av Dikanäs skola. På en VK-blogg beskrivs hur tråkigt det är att det verkar ha blivit så fel i frågan om utredningen kring Dikanäs skola, eller åtminstone fel eftersom föräldrar och boende och stugägare har reagerat så kraftigt.

”Det är så olyckligt att det ska ha behövt bli såhär. Men vems är felet? De som eldar på rädslan, de som gav uppdraget eller de som inte kommunicerat?

Jag känner bara att det varit så onödigt att utsätta människor för den här osäkerheten helt i onödan. Skolan i Dikanäs kommer att vara kvar! Vi Centerpartister har varit helt eniga i det och jag tror att S vänder även de i frågan.”

Min frågor är:

1. Vem/vilka är det som ”eldar på rädslan”?

2. Vilka ”gav uppdraget”?

3. Vilka är ”de som inte kommunicerat”?

OCH – Ja, det är ”onödigt” att utsätta oss för detta, vi lägger ner en jäkla massa tid på att försvara vår existens. Från att ha varit ganska otydliga formligen tävlar nu majoritetspartierna i att visa att de inte har för avsikt att lägga ner skolan. Som ännu en politiker skriver på sin VK-blogg att ”sedan bröt helvetet lös anfört av dagens opposition i Kristdemokraterna, Feministiskt initiativ, Politiskt initiativ (samma partier som stod bakom beredningsbeslutet) och Sverigedemokraterna” – återigen: litet fel perspektiv, känsla av ett ”helvete” ligger nog inte hos politikerna i S utan hos dem som faktiskt berörs av beredningen. Varför måste (dessa) politiker vara så självupptagna? Kan de inte bara säga att nu har vi fattat ett beslut i ärendet. Det är ju det viktiga, inte att skuldbelägga någon.

För, som förälder och boende i området är mina svar på frågorna tyvärr:

1. Den som ”eldar på rädslan” är politiker som inte kommunicerar. Politikens interna information behöver bli bättre, hörde för någon vecka sedan av en centerpartist att frågan inte hade diskuterats i partiet. SAY WHAT?? Om ett förslag om vidare kostnadsberedning av utredningen (som presenterades vid mötet den 20 maj) beslutats vid det mötet i UN där uppenbarligen C sitter som vice ordförande, borde väl denna vice ordförande ha konsulterat sitt parti i en sådan viktig fråga? Eller det är kanske inte en fråga alls, att lägga ner tjänstepersontid på beredningar? Jag anser att de stora partierna i dessa frågor måste vara mycket mer kommunikativa åtminstone inom sig. Oppositionspolitikerna har också ett arbete att göra med att vara mer kommunikativa inom sig, ingen ställde sig mot en vidare kostnadsberedning av ”utredarens” förslag. Men det är inte dem som har majoriteten. Men däremot kan de fortfarande påverka. Men på vilka villkor? På mötet (nästintill vid sittande bord om jag förstått det rätt) kom förslaget och samtidigt beslutas att kostnadsberäkna. Här skulle givetvis något ha markerats. Men vi har ingen inspelning från det mötet så vi får bara fråga de ledamöter vi litar på vad som sades. Jag har frågat den jag har närmast. Så jag vet vad och hur den personen uppfattade det hela, som ett icke-beslut och hade kommenterat under mötet att UN redan hade tagit ett beslut, och att de hade varit eniga om att inte göra något åt Dikanäs skola. ”De” (som jag antar är S ledamöter) svarade med att ”den saken gällde högstadiet”. Så det tycks trots allt ha funnits en agenda, åtminstone att lämna över till KS eller KFM att besluta.

2. ALLA representerade partier i UN gav uppdraget. Uppdraget och direktiven uttalade från början inte att lägga ner skolan vilket blev utredarens förslag. Men vidare ställde sig ingen heller mot en vidare kostnadsberedning av ”utredarens” förslag.

3. De som kommunicerat tydligast sin åsikt i frågan är politiker inom oppositionen. Inte majoriteten. Vi hoppas nu att C och S inte utmålar situationen som att de har räddat Dikanäs skola medan oppositionen snarare har ”eldat på rädslan”. Det viktiga är att det finns en majoritet för att trygga fjällskolorna.

Vice KSO säger i en intervju i VK gällande att hålla nere kostnaderna: ”att det är något vi kan sätta oss ner och klura över tillsammans med de som bor i området”. Är det likabehandling? Som om föräldrarna på tätorten ska hitta en lösning för modulerna som ju uppenbarligen kostar pengar där? Ska vi bybor arbeta ännu mer för att våra barn ska kunna gå i skolan? Varför inte nu göra som oppositionen har föreslagit – SKRIVA till STATEN att Staten behöver ta ansvar för antingen lokalkostnaderna eller lärarlönerna för alla fjällskolor i landet! Det är, trots allt, på grund av statlig avvecklingspolitik över decennier, som kommunen har försatts i denna situation – och inte någon, som vissa politiker försöker göra gällande, lyxkonsumtion.

”Vi har för få barn” skrivs på bloggen intill. NEJ, vi har de barn vi har och de har rätt till skola och rätt till fritid och vila (dvs att inte behöva åka alltför långt vilket redan en del barn gör i Vilhelmina kommun).

Ta nu och samla kommunstyrelsen eller fullmäktige och skriv till övriga fjällkommuner i Jämtland, Västerbotten och Norrbottens län. Samla deras röster och synpunkter till regeringen i en skrivelse om att trygga fjällskolorna och de små förskoleenheterna i landets glesbygd, i samverkan med respektive kommun. Eller skriv som egen kommun och skicka budkaveln vidare!