Låt arbetsstugornas tid vara förbi!

Av , , 4 kommentarer 15

Här publiceras texten till min debattartikel i VK med länkarna samt extra inbjudan till ett webbinarium om byskolor!

 

Runt om i Sverige pågår just nu en omfattande nedläggning av mindre skolenheter. Det är närmast en trend som är tämligen unik för Sverige. Anledningen är att de inte anses ekonomiskt hållbara – fast argumenten brukar vara att de inte uppfyller kvalitetskraven. Under 2020 avvecklades de sista två byskolorna i Vilhelmina kommun och även andra byskolor i Västerbottens län stod inför hot om nedläggning eller verksamhetsförändring men än så länge satsar politiker i de flesta länskommuner på sina byskolor.

Västerbottens museum och Folkrörelsearkivet har gjort en film om arbetsstugorna i Västerbotten. Jag uppmanar alla politiker och tjänstepersoner som har eller får skolfrågor på sitt bord att se den. Se även extramaterialet med den gripande berättelsen om barnen som rymde hem för att slippa åka till arbetsstugan. Filmerna visar tydligt hur viktigt det är att ha kvar en skola så länge det finns barn. Barn ska inte – i skolpliktens och utbildningsindustrins namn – skeppas från öar i skärgården till fastlandet, inte heller från fjällbyar och byar till tätorter eller i storstaden i besvärliga och tidsutdragna resrutter. Idag finns visserligen bättre transportmedel men tiden som går åt att resa går onekligen ut över tiden med familjen och fritidsaktiviteter samt även oftast över tiden för lek och vila.

Arbetsstugor kom till under nödåren 1902–1903 för att möjliggöra fullvärdig skolgång för ett stort antal barn som bodde i väglöst land, avlägsen glesbygd och barn från mindre ekonomiskt starka omständigheter. På arbetsstugan erbjöds internat med fri kost, logi och även kläder och de inrättades på frivillig väg med insamlade medel. Sammanlagt inrättades 27 arbetsstugor i Norrbotten och Västerbotten och de kom att verka i 52 år fram till 1954. Först ut var Norrbotten, Daniel Nilsson Ranta skrev 2008 sin avhandling Nödhjälp på villovägar om arbetsstugorna i Norrbotten. I Västerbottens läns socknar Vilhelmina, Sorsele och Stensele socknar fanns år 1907 över 600 skolpliktiga barn som saknade skolundervisning. Verksamheten inleddes, med insamlade medel, i Vilhelmina under 1909 och efterföljdes åren därpå med arbetsstugor på ytterligare orter i länet.

I storstäderna fanns redan dessa inrättningar för icke-bemedlades barn. Arbetsstugorna i norr var uttryckligen inte till för nomadiserande samers barn. De blev efter 1913 hänvisade till den så kallade nomadskolan. Nomadskolan som var en särskild skolform för de nomadiserande samernas barn med internat under skolterminerna. Oftast på långt avstånd från föräldrarna. Samers erfarenheter av denna skolform har nyligen tagit formen av en bok När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka. Även den boken ett måste för skolpolitiker idag.

Vad som ofta glöms i sammanhanget är att många skogssamer – som inte ansågs vara nomadiserande – samt bofasta jordbrukande eller jakt- och fiskesamer som kanske inte ens ansågs vara samer, de gick i vanlig folkskola och många bodde också på arbetsstuga. Båda dessa inslag, nomadskolan och arbetsstugorna, var en del av den både assimilerande och segregerande politik som närmast måste betraktas som norm under tidigt 1900-tal. Arbetsstugorna omformades från välgörenhetsbaserad verksamhet till kommunala skolhem efter 1954 och nomadskolan utvecklades under 1960-talet till Sameskolan.

Filmerna om arbetsstugorna är ett gripande vittnesbörd om hur det var för små barn att bli lämnade av sina föräldrar för en hel termin ibland upp till nästa sommarlov. Om hur de var utlämnade till ”vintermammans” kynne. De flesta föreståndarinnor var rättvisa men stränga och även snälla men i min egen by kunde den nu bortgångne byahistorikern Arne Ringlöf berätta (i sitt häfte om arbetsstugan i Dikanäs) om en närmast sjuklig elakhet hos en av föreståndarinnorna på arbetsstugan i byn. Gerda Helena Lindskog har intervjuat 26 personer med erfarenhet av arbetsstugorna i Lappland och Torndalen och sammanställt i en bok.

Åter till nutiden: Söndagen den 21 mars håller Byskoleupproret ett webbinarium om byskolor. Torsdagen den 25 mars håller Rädda Värmdös ö-skolor ett liknande webbinarium om skärgårdsskolor. Missa inte dessa tillfällen att ta del av mindre skolenheters betydelse både ur individens, omgivningens och utbildningskvalitetens synvinkel!

Och slutligen en uppmaning till politiker på alla nivåer:

Sätt er djupare in i de mindre skolenheternas betydelse för individen, omgivningen och utbildningskvaliteten genom att till exempel läsa Gerd Petterssons eller Karl Jan Solstads forskning!

Låt arbetsstugornas och de påtvingade skolhemmens/-internatens tid vara förbi!

 

Åsa Össbo

förälder och boende

i Gäjka/Dikanäs

Vualtjeren tjïelte/Vilhelmina kommun

 

4 kommentarer

  1. Magnus Johansson

    Hej Åsa!

    ”Under 2020 avvecklades de sista två byskolorna i Vilhelmina kommun…..”
    Detta är ju en ren lögn. Både Dikanäs och Saxnäs skolor är mig veterligen kvar. Jag jobbar på den senare så jag borde veta. Så även du som bor i Dikanäs. Märkligt om du skulle ha glömt dessa skolor?
    Jag har sett museets film om arbetsstugorna. En av dem stod ju här i Saxnäs. En mycket bra film som även jag hoppas fler ser. Där hamnade barnen, som du skriver, de som hade det fattigt, långt och eländigt att ta sig till skolan och var ”statsmaktens” sätt att säkra en skolgång för dessa barn och jag håller med dig i att hoppas att den tiden är förbi. Men att jämföra dagens 20-tal och skolnedläggningar med dåtidens levnadsförhållanden för 75-100 år sedan känns väldigt långsökt och därtill med en ren lögn känns mer som en skrämselpropaganda.
    Men för att vara väldigt tydlig så tror jag inte det finns någon i politiken som vill ha tillbaka tiden med arbetsstugor oavsett om man varit med att lägga ned skolenheter eller ej. De måste isf vara få.
    Ha en god helg.

    Svara
    • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

      Hej Magnus, vadan denna beskyllning? Semantik. Som du nog är medveten om brukar fjällskolorna omtalas som just fjällskolor och nu är mitt medborgarförslag åtminstone godkänt i UN om att även implementera det officiellt i text såväl som tal. Därför skrev jag så. Och för att Vilhelmina utgör exemplet på kommun som inte satsar på sina byskolor i Västerbotten. Skulle ni lagt ner fjällskolorna – ja då hade vi nog hamnat på en helt annan nivå. Men likväl lade ni ner två välfungerande byskolor, som mot bakgrund av att de andra ligger i fjällen måste ses som de sista regelrätta byskolorna i kommunen.

      Att du ens tror att jag glömt den skola och den by jag själv bor i vet jag inte vad jag ska säga om: Det kan ju bara vara för att få möjligheten att beskylla mig för lögner.

      Om du vore insatt i vad som händer i Sverige gällande byskole-nedläggningar (se karta – som absolut inte är fullständig – på https://solnatverket.wordpress.com/byskoleupproret/karta/ ) exempelvis gällande Värmdös ö-skolor tror jag inte du skulle tycka att jämförelsen är långsökt eller beskylla mig för skrämselpropaganda. I utbildningsindustrins namn läggs små enheter ner för storskalighet och det spelar mindre roll vad konsekvenserna blir för individen, familjen, utbildningskvaliteten och omgivningen. Jag tror inte att du anser att det är acceptabelt att elever från 6:an ska få åka 2-4 timmar om dagen för att fullgöra sin skolplikt? Se https://varmdosforaldrar.se/2021/02/01/oppet-brev-fran-gruppen-radda-varmdos-o-skolor/

      Det jag vill peka på med debattartikeln och jämförelsen med arbetsstugan, nomadskolan och de efterföljande skolhemmen är barnens upplevelser – vi ska väl lära oss något av historien? Här har jag min mors upplevelser från Norrbotten på 40-talet (pappa fick lyckligtvis gå i byskola med gångavstånd i Norra Tresund på 30-talet, den skolan lades ner på 60-talet), och mina egna upplevelser på 80-talet och ett gäng andra Dikanäsföräldrars/-bors upplevelser på 80- och 90-talen samt minnet av deras föräldrars upplevelser som LEVER KVAR och aktualiseras var gång sådana här förslag kommer på tapeten kring våra egna barn. Dikanäs (fjäll)skola är kvar än så länge. Men många andra små skolenheter hotas i Sverige idag på grund av att geografisk belägenhet inte räknas in utan att människor anses flyttbara och att de små skolenheternas värde (bortom det ekonomiska) inte tas tillvara. Min uppmaning var och är att politiker som fattar beslut om skolan ska sätta sig in i forskningen kring små skolenheters möjligheter – inte att ta jämförelsen alltför ordagrann. Tror nog att de flesta kan förstå vad jag menar.

      Svara
      • Magnus Johansson

        NÄ. Jag är inte medveten om denna ”praxis” att ”fjällskolorna” brukar kallas ”fjällskolor”. Kanske i dina kretsar, men jag hör nog alla de olika benämningar på iaf skolan i Saxnäs.
        DU har lagt in en motion om att kalla Saxnäs och Dikanäs skolor med tillägget fjällskolor (och inte mig emot). Nu har UN tagit beslut om den, men INTE KS och slutligen fullmäktige. Varför skrev du inte det i din debattartikel? Du ger ju sken av att ALLA byskolor är nedlagda i Vilhelmina kommun och nästa steg är att återupprätta arbetsstugorna.
        Hur många av dem som läser din artikel tror du vet om detta med din motion och DIN definition på vad som är skillnaden i en byskola/fjällskola? Ens i Vilhelmina? Än mindre i Västerbotten och sist i vårt avlånga land?
        Skulle vilja påstå att jag tror att det är väldigt många som inte är insatta i detta ämne och läser din artikel precis som du skriver:
        ”Under 2020 avvecklades de sista två byskolorna i Vilhelmina kommun…”
        ”Låt arbetsstugornas tid vara förbi!”
        Huga! Kan inte vara roligt att bo i den kommunen….
        Hade velat tro att det var en miss från dig i hastigheten, men så var det tydligen inte.

        Svara
        • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

          Jag har skickat in ett medborgarförslag om benämningen fjällskolor. Inte motion. Jag väljer att inte misstolka eller tolka vidare din ”miss” om det ordet eftersom jag uttryckligen skrev medborgarförslag i svaret till din kommentar.

          Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se