Byskolan och den mindre skolenhetens potential och utmaningar

I dag (21/3) hade Byskoleupproret ett webbinarium om byskolors potential och utmaningar. Landsbygdsministern och ett antal andra politiker var inbjudna. Tyvärr valde ministern att inte ens svara. Och Utbildningsministern som vi i arrangörsgruppen redan uppvaktat har inte heller visat sitt intresse. Jag skulle säga att det är minst sagt skamligt dåligt intresse från en regering som ska representera hela det avlånga och mångfaldiga landet Sverige att inte ens svara.

Nåväl, jag hade bjudit in politiker från vår kommun och fått svar från KSO som visserligen var upptagen med distriktsstämma men som skulle försöka delta, men inte ens ett svar från UNs ordförande i Vilhelmina. Lyckligtvis fick vi KSO i Sollefteå Johan Andersson (C) att berätta om sin kommuns strategi och inriktningsbeslut att värna de sista byskolorna i kommunen. Hans ord fick nog mången skolkämpe att närmast bli tårögd. Någonting i stil med att det inte är kommunens ansvar att driva på centraliseringen som beror på snedvriden resursfördelning från staten, utan snarare är det kommunen som ska kämpa till slutet när det gäller byskolorna.

Forskaren Gerd Pettersson berättade bl.a. om myter om glesbygdsskolor – och visade dem felaktiga mot bakgrund av hennes eller Cederings eller Åberg-Bengtsson forskning. Detta hade varit viktiga kunskaper för kommun- och riksdagspolitiker att få till sig. Till exempel finns en myt att åldersblandad undervisning (B-skoleform) inte uppfyller målen i läroplanerna och inte utgör likvärdig utbildning. Tjänstepersoner och politiker ifrågasätter om glesbygdsskolan erbjuder bra kvalitet i undervisningen och att pedagogen i byskolan kan ha svårt att skilja på privat och profession och blir för involverad i byns angelägenheter. Glesbygdsskolor och små enheter är istället duktiga på inkludering – eftersom de just är vana vid åldersblandade grupper – olikheter blir då en tillgång som de kan använda till fördel för undervisningen och eleverna som kommer som nya till Sverige.

Mellan åren 1991 och 2010 har 490 skolor lagts ner i Sverige, det utgjorde 10 % av det totala antalet grundskolor i landet. Av dessa nedlagda skolor hade 80 % elevantal under 100 elever och 25 % hade under 25 elever. Vad nedläggningen och byte av skola har inneburit för alla dessa elever har vi fortfarande ingen aning om. Det borde verkligen undersökas i ett forskningsprojekt som också tittar lite längre tillbaka än 1991, då skolan var statlig.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik genomförde en undersökning, en av de få som finns som studerat långsiktiga effekter av mindre enheter i formen ”färre elever per klass”. Detta konstaterades ha positiva effekter på elevers studieresultat men även på löneutveckling i vuxen ålder och Gerd hänför det till att lärarens kompensatoriska uppdrag har lyckats fånga upp elever som behöver stöd i tid. Önskar verkligen att de flesta kommuners utbildnings eller skolnämnder/utskott skulle ta sig möjligheten att få lyssna till ett föredrag av Gerd Pettersson!

Åsa Moberg berättade om hur andra länder agerar snarare i motsatt riktning än den svenska skolnedläggningstrenden. i Danmark finns till exempel undervisningsplikt vilket innebär att vårdnadshavare istället har rätt att välja olika undervisningsformer åt sina barn och kan undervisa sina barn i hemmet. En annan viktig sak är progressionen som är obruten i en F/1 – 9 skola, men som kan skapa problem med stadieindelade (ofta större) enheter. Där borde små F-9 skolor fördelar då det finns en kontinuitet (elev-lärare), som jag uppfattar det.

Jag var med i en panel där Johan Andersson och Tobias Thomson, Region Västerbotten också deltog och vi hade även rapporter från olika skolkamper runt om i landet: bland annat från Luleå, Sandviken, Övik, Nybro, Sala, Vilhelmina, Värmdö kommuner. Vi diskuterade sedan i smågrupper utifrån våra erfarenheter och jag hamnade i en grupp med bl.a. erfarna lärare och rektorer från Värmdö ö-skolor, spännande att höra om deras historia och om ett samarbete med sameskolan i Giron. Det var väldigt betydelsefullt att få utbyta erfarenheter och strategier och framförallt att höra hur andra formulerar vikten av den mindre skolenheten, för alla var inte från byskolor per se utan flera kämpade för att behålla sina skolor som till exempel var mindre enheter inom en tätort.