En kommuns bästa ”reklam”…

En kommuns bästa reklam är de beslut som fattas. I Vilhelmina verkar det här med att hålla ordning på vilka beslut som måste fattas innan det görs en nyhet om det inte vara prio 1 (Rivning av Torpet – där formellt rivningsbeslut inte är taget) medan den kommunalt signerade ”nyheten” kring andra beslut – som turerna kring försäljningen av Malgoviks skola, sporthallen samt kommunikationen med den förening som vill starta en friskola för byarna vars skolor lades ner i mars 2020 – fortfarande rent av strålar med sin frånvaro.

Det gäller ju att titta på fullmäktige i Vilhelmina ganska snart efter att det har webbsänts eftersom det fattades ett beslut om att inte texttillgängliggöra och spara webbsändningarna längre än två veckor efteråt. Ett mycket dåligt beslut för både tillgängligheten och demokratin.

Och det är fakta och kritik – inte negativitet.

Vänsterpartiet förordade att de 10 tkr om året det kostade kunde gott läggas på det ändamålet.

Under den allmänpolitiska debatten (16/5) lyftes frågor om betydelsen av att politiker är positiva kring Vilhelmina kommun. Och ja, det är viktigt. Alltid lite enklare kanske när du har ett fast arvode och är i ”regerande ställning” – då känns det ju lite viktigare. Och lite svårare för dem som har fråntagits sina arvoden (och ersättararvoden) och lika villkor till deltagande samt dem som har fått lida av de ekonomiska åtstramningarna. Men ska allmänpolitisk debatt handla om människors missnöjdhet kring det på sociala medier tror jag att vi hamnat för långt bort från politiken. Inga platsvarumärken som helst kan uppväga dåliga politiska beslut som att lägga ner byskolor i områden med inflyttning.

En majoritet måste tåla kritik. Det är inte negativitet utan tyder på mångfald. Som att rikta kritik mot den styrande majoriteten och dess – måste jag säga – märkliga beredningar av ärenden. Ofta gällande markförsäljning. Skolområdet i Malgovik är ett exempel.

Genom att inte säga ett skvatt om detta förbehåller majoriteten/de ansvariga sig rätten att vara positiv och kan då trycka ner andra såsom ”negativa” då de lyfter frågetecken. När en av de talande i debatten lyfte att det närmast är ett hot mot demokratin att ’tala ner’ Vilhelmina och dess kommunledning fick jag kalla kårar. Den majoritetsgrupp som styr denna kommun och får i runda tal 166 tkr sammanlagt i månaden, de har alltså inte ansvar för att styra och utveckla demokratin på ett sådant sätt att unga söker sig till politiken, utan enligt dem är det snarare de (oppositionen) som lyfter kritiska frågor och faktiskt ger röst åt skandaler som Malgoviks skola är till dess att kommunen gör om och gör rätt. Eller, om debattanten menar att det är troll på nätet som bär ansvaret för det, då bör hen nog säga det tydligare.

Att jämföra ett inflyttningsområde med Klimpfjälls situation efter gruvans nedläggning är också väldigt plumpt för att på något vis frånta skulden från Centerpartiet som i fallet med Malgoviks och Nästansjös skolor avvek kraftigt från sin devis om att vara ett ”landsbygdsparti”.

För några år sedan var jag fritidspolitiker i Vilhelmina kommun och vi skulle under ett informationsmöte diskutera ett platsvarumärke för kommunen. Jag ansåg att det var att ytterligare försätta den offentliga verksamheten i ett genomkommersialiserat sammanhang vilket måste ifrågasättas: jag är medborgare eller kommunmedlem, inte konsument eller kund (även om kommunen visserligen har kunder också – så är det knappast så att vi medborgare kan välja bort stora delar av den verksamhet som kommunen ansvarar för) och medborgerliga rättigheter ska inte marknadsutsättas. Nåväl. Då var diskussionen igång kring ambassadörskap och att vi måste förmedla en positiv bild kring Vilhelmina. Jag minns att jag sa att Vilhelmina kommun ”marknadsför sig” genom den politik kommunen bedriver och genomför. Så enkelt är det.