Landskommun i åminne

Ibland, när argumenten duggar tätt kring att vi som vill behålla byskolor ställer tätorten mot byarna, tänker jag så här: Låt oss gå tillbaka till 1874 då Vilhelmina landskommun bildades som en följd av kommunförordningen 1862.

Med kommunalförordningarna år 1862 lades grunden för dagens kommunsverige. Innan dess var socknen det lokala förvaltningsorganet. Landstingen kom också till genom denna förordning och i förlängningen var det början till det demokratiska genombrottet eftersom ständerna upplöstes några år senare med tvåkammarriksdagen 1865/66 och det kommunala självstyret etablerades.

Kommunen var uppdelad i dels en borgerlig kommun och en kyrklig, den kyrkliga hade hand om skolfrågor ända in på 1900-talet.

De borgerliga kommunerna var av tre slag: landskommuner, städer och köpingar (även kallade municipalsamhällen som blir en egen term på 1900-talet).

Reformen kom sent till Norrlands inland först 1874 och allra sist var Västerbottens inlandskommuner 1875.

Den första uppsättningen av kommunsveriges 2 453 kommuner bestod av 88 städer, 7 köpingar och hela 2 358 landskommuner. Det vittnar givetvis om att den stora majoriteten av befolkningen fortfarande bodde landsbygden.

1943 års Kommunindelningskommitté kom fram till att antalet landskommuner radikalt måste minskas eftersom 500 av landets kommuner hade färre än 500 invånare.

Med kommunreformen 1952 försvann de då 2 281 landsbygdskommunerna varav merparten var baserade på de gamla socknarna och ersattes av 816 storkommuner. De då 133 städernas antal behölls intakt medan några köpingar tillkom, bland annat Åsele köping 1959. I övrigt ska varken Norrbottens eller Västerbottens kommuner ha påverkats av reformen 1952. Däremot får nästa reformvända en genomgripande förändring som kommer smygande: Tärna landskommun som bröts ur Stensele landskommun 1903 men återgick med Stensele landskommun till att bilda Storuman kommun 1971, Åsele, Fredrika och Dorotea blir Åsele kommun 1974 men 1980 blir Dorotea åter en egen enhet. Norsjö-Malå delades också 1980.

För Vilhelminas del bildades landskommunen 1874 och municipalsamhället inrättades 1917 som 1947 bröts ur landskommunen och blev Vilhelmina köpingskommun. Vilhelmina landskommun gick sedan upp i Vilhelmina köping 1965 och nuvarande Vilhelmina kommun bildades 1971. Befolkningsmängden var mycket högre i landskommunen än köpingen 1960, varför det egentligen borde varit köpingen som (dessutom av yngre datum) skulle uppgått i landskommunen. Men det är givetvis ett resultat av urbanisering och en del av centraliseringen som följde. Det vore onekligen intressant att ta del av diskussionerna i de respektive kommundelarna inför sammanslagningen eftersom landskommunen hade de stora naturresurserna inom sin jurisdiktion. Här av följer att 80 % av bygdemedlen från vattenkraften ska gå till landsbygden och 20 % till tätorten. En princip som kommunen, vilket jag tidigare visat, inte alltid efterlever.

     källa: SCB

Vad vi kan se är en kraftig förändring i befolkningstalen från landskommunen till köpingen. Vilhelmina landskommun innan sammanslagningen hade en befolkningstäthet som var högre än vad kommunen har idag. År 2019 hade tätorten 3 445 invånare, det är ca 51,6 % av befolkningen i kommunen, resterande ca 3 220 invånare bor utanför.

Dikanäs skola är nu hotad av nedläggning igen och politiken anser att det måste beredas vidare huruvida besparingar kan göras på andra sätt eller om skolan ska slås ihop med Slussfors som ligger i Storumans kommun. Redan i januari gjorde de flesta vårdnadshavare det klart för politikerna att det blir svårt att bo kvar om högstadiet lägger ner och någon inflyttning blir det ju knappast tal om. Jag hoppas verkligen att politiker och tjänstemän räknar på ”besparingen” de gör om, låt säga, 10–20 vuxna med sina, låt säga, 20 barn skulle flytta från kommunen. Men om vi liks måste byta skola så varför inte byta kommun – vi ansöker om att Dikanäs upptagningsområde ingår i Storumans kommun istället, det är ju faktiskt närmare dit. Ett tredje alternativ är att bryta ur den gamla landskommunen ur kommunen och ordna med egna skolor utanför tätorten. Kanske det enklaste emellertid är att starta en friskola. Vi får väl se vad de folkvalda fattar för slags beslut.