Etikett: Demokrati

Symptom på ökad tolerans

Av , , 7 kommentarer 22
Fotbollssupportrar mot homofobi

Inspirerade av tyska supportrars arbete för ökad tolerans: ”Fußballfans gegen Homophobie”, har det tagits ännu ett steg för att få upp machokultur och homofobi på de svenska supportarnas agenda: Fotbollssupportrar mot homofobi! Besök deras sida på Facebook.

En efter en rämnar det gamla samhällets olika homofobiska, rasistiska och patriarkala bastioner i grunden. Vi blir klokare, förstår varandra bättre, ser likheter framför olikheter. Det nya samhället krossar gamla förtryckande strukturer och negativa relationer mellan människor av olika kön, härkomst och sexualitet. Det går framåt!

Sverigedemokraterna är ett symptom på denna ökande tolerans i det svenska samhället. Ett desperationens uttryck. De håller fanan högt för allt det gamla dåliga som varit. De räds inför framtiden och de hatar jämlikhet och alla människors lika rätt och värde.

Gång efter gång: Hårt sätts mot hårt. På det sättet sker just nu en ökad polarisering i samhället, men det är en stor folkmajoritet som står upp för det öppna, demokratiska och toleranta samhället. Det är en stor folkmajoritet som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Vi sätter människovärdet i första rummet. Men det betyder att det också finns en liten del som släpar efter. Det är en liten andel av Sveriges befolkning som står upp bakom förtryckets och hatets ideologier. Dessa idéer när rörelser och driver partier som exempelvis Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti med flera, och till viss del även Kristdemokraterna.

De som tittade på fotbollsgalan kunde följa den med förskräckelse. Är det verkligen 2013 inom fotbollsrörelsen?! De patriarkala strukturerna var beklämmande att ta del av. Männen dunkar männen i ryggen och kvinnorna blundas inför. På nätet kunde andra vågen framträda — homofobiska kommentarer lämnades av så kallade fotbollsfans. Flatföraktet, så tröttsamt. HBTQ-tidningen QX har skrivit lite om detta: ”Som ett tröttsamt brev på posten uttryckte en rad ”fotbollsfans” sitt förakt för lesbiska som spelar fotboll efter att Nilla Fischer tog emot priset ”Årets back”.” Sedan återges en rad citat från kommentarer som lämnades rörande detta. Förakt. Homofobi. Hat.

Men även inom fotbollen händer det saker. Senaste tillskottet i arbetet för jämlikhet och kärlek är Fotbollssupportrar mot homofobi. Besök deras sida på Facebook.

 

 

SD tystar motståndare

Av , , 6 kommentarer 28
Björn Söder

Björn Söder

Sedan tårtningen av Jimmie Åkesson har det rapporterats om rasistpartiet Sverigedemokraterna i massmedia. I SVT Debatt satt Sverigedemokraternas partisekreterare, Björn Söder, och ljög tills det att han blev blå. Han förnekade till och med att personer i SD:s partitopp handhaft järnrör i Stockholm (vilket vi alla vet har hänt). Inte rasist, men… (IRM) närvarade i studion i debatten mot Björn Söder. Efter debatten valde IRM att på sin internetplats publicera debatten och avslöja alla lögner Björn Söder kom med. Strax därefter utsattes sidan för en omfattande så kallad DOS-/hacker-attack som slog ut den antirasistiska nätsidan.

Men vi som står upp för människovärdet, demokrati och jämlikhet kommer inte att låta oss tystas. Som en reaktion har flera välbesökta nätsidor i en solidaritetsaktion valt att publicera det inlägg som rasisterna försökt stoppa. Bland annat valde nyhetssajten Politism publicera inlägget i en solidaritetsaktion och strax därefter utsattes även Politism för attacker. Senast i raden av nätsidor som i solidaritetens anda valt att publicera IRM:s inlägg är Centrum mot rasism. Jag kommer också här på bloggen publicera inlägget.

 

Det nedan återgivna stod på IRM:s sajt och missade du debatten i SVT kan du följa denna länk och se den bit som handlar om Sverigedemokraterna: SVT DEBATT.

IRM vs Björn Söder i SVT Debatt – vi reder ut Söders lögner

Påstående nr 1:

Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.

Björn Söder: Det är rent nonsens.

Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr 2:

Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?

Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.

Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: ”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:

Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.

Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:

Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.

Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.

Sanningen: Öhh, jo det gör det (utdrag ur Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet):

Åkessons debattartikel i Aftonbladet

För att vara på den säkra sidan om SD:s syn på islam så har ni två citat till från partitoppen.

Rikard Jomshoff, Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson:

Jomshof

Björn Söder om nazism och islam:

Björn Söder

Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.

***UPPDATERING*** 

Vi fick en förfrågan om att reda ut Söders befängda påståenden/förnekanden gällande järnrörsskandalen. Vi har skrivit om alla lögner i detta inlägg: SD-topparnas lögner – vi har hela listan

Här har ni även en lista som belägger allt det vi sa om SD:s plattform på nätet, Avpixlat:

 

Vardagens hjältar

Av , , 10 kommentarer 13
rhundradets-bild_23873755

Det var 1985. Högerextremismen var på frammarsch.
En tuff tant — en vardagshjälte i Småland — gör vad som kommer ann varje medmänniska: Stå upp för demokrati, människovärde och mänskliga rättigheter.

Det händer igen. Förändringens vind, den blåser kall. Det är som en ohejdbar storm av dårskap, dumhet och förringande som drar fram över Sverige. Det ska gråtas i riksmedia. Syndabockar ska hittas. Brösttoner tas till. Och nu intar etablissemanget försvarsposition. En av de sina har fått utstå en folkets mening: en tårta. De ställer sig upp bakom Jimmie Åkesson. Terrorismen måste stoppas!

För ganska exakt tre år sedan framlade jag en uppsats i Historia på Umeå universitet. Det var en så kallad komparativ diskursanalys, vilket innebär att jag jämförde två skeenden och analyserade hur riskmedia talade om dessa skeenden. Det jag jämförde var hur de politiska partierna Ny demokrati respektive Sverigedemokraterna beskrevs/omskrevs på ledarsidorna i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska dagbladet perioden efter respektive riksdagsval; 1991 för Ny Demokrati och 2010 för Sverigedemokraterna. Klart är att etablissemanget har förskjutits.

Förutom att de politiska skiljelinjerna mellan ledarskidorna påtagligt minskat från 1991 till 2010 sågs Ny demokrati och Sverigedemokraterna på olika vis. Det första är numera historia och kan lämnas därhän. Sverigedemokraterna däremot fördömdes av samtliga ledarsidor och tillskrevs etikett på etikett. Partiet bedömdes inte bara vara högerextremt utan även ett hot mot demokratin, eller som jag skrev i arbetet ”Sverigedemokraterna ses på som ett omöjligt parti, ett paria.” Men det var tre år sedan.

***

Idag är tongångarna en helt annan. Jimmie Åkesson tårtas och ur det svenska politiska etablissemanget springer den ena efter andra till försvar för de som bara tre år tidigare ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Det är som ett politikens maraton. Lena Mellin menar att hon är beredd att dö för att Jimmie Åkesson ska få säga sin mening ostört och Mona Sahlin instämmer men är inte beredd att dö för Jimmie Åkesson. Den folkpartistiska tidningen Dagens Nyheter ansåg till och med att demonstrationsrätten borde inskränkas för att skydda demokratin. Och socialdemokratiska Aftonbladet låter oss veta att tårtningen var en terrorhandling. Den ena extrema yttringen efter den andra. Styrkta brösttoner och överdrifter. En kakafoni utan hejd. Är det detta som är den politiska korrekthetens våta filt som högerextremister så ofta klagar på, en filt som nu kommer till deras försvar?

Vi lever i en förändringens tid. Jag har följt uppdateringar på Facebook från kompisar, i synnerhet från en person. Vi är ofta men inte alltid överens. Vi har bra diskussioner och han är en mycket klok person. Vi hade reagerat på samma galenskaper i Expressen. Igår var det 75 år sedan som nazisterna på allvar påbörjade sin terror och utrotning av judarna i Tyskland, den så kallade Kristallnatten. Många är de gånger jag varit ute och tänt ljus och gått i fackeltåg för att hedra minnet av de som miste livet i den nazistiska pogromen natten mot 10 november 1938.

Den liberala tidningen Expressen ger inte den historiska händelsen tyngd eller erkännandet. Istället kommer ett ifrågasättande från Expressen sida som låter oss veta veta att kristallnatten är bara något som ”påstås enligt historieböcker”. Det är alltså inte något som är/varit, utan det är ett påstående, kanske rent av en teori? Polisens syn återges också av Expressen: Svenska motståndsrörelsen (nazisterna som stökade runt i Umeå för inte så länge sedan) som demonstrerade i Stockholm igår beskrevs som (i sammanhanget förstått oförargliga) ”högerdemonstranter” och benämnde alla de som stod upp för demokrati och människovärde som ”vänsterextremister” och hot mot demokratin. Tidningen hänvisade också till en nazistisk sida för den läsare som ville få mer information och live-uppdateringar om vad som händer under nazisternas marsch genom centrala Stockholm.

Jag ska inte gå så långt som att misstro Expressen, men nog slog tanken mig att bevakningen av händelsen gjordes under sympatier för nazism och nazisterna som marscherade genom Stockholm. Det som hände 10 november 1938 var ju trivialt, bara ”några juvelerarbutiker förstördes” fick vi veta. Jag kved mig när jag tog del av denna nazistpropaganda som obehindrat sprutade på Expressens sida. Expressen bad senare om ursäkt för sitt mycket grova övertramp, hån och antisemitism som skedde på bästa sändningsplats.

***

Vad har då detta med tårtningen att göra? Tja, jag kommer osökt att tänka på en læstadiansk släktings fördömande av HBTQ-personer och varför HBTQ-personer inte ska tillerkännas rättigheter: ”Ger man djävulen lillfingret tar han hela handen”. I detta sammanhang fungerar analogin. Sverigedemokraterna har sakta börjat accepteras av etablissemanget och blivit en del av det. Nu går ryggdunkarna och acceptansen för det vidriga och odemokratiska blivit mer allmänt — de är beredda att dö för varandra. Åtminstone det etablerade etablissemanget med Mona Sahlin, Lena Mellin, Karin Pettersson och ledarredaktionen på Dagens Nyheter i spetsen.

Tårterskan Irene Matkowitzc är en av våra vardagshjältar. Hon stod upp för mänskliga rättigheter, människans värde, demokrati och yttrandefrihet. Men istället för detta erkännande läggs allt fokus på metod och hon beskrivs hon som terrorist och som ett hot mot demokratin. När är det rätt att agera? Mona Sahlin talar om att Åkesson blev rädd och överrumplad. Är någon förvånad över en sådan sak? Det skulle jag också bli om jag fick en tårta i ansiktet. Men Jimmie Åkesson befann sig aldrig i någon fara. Den vanliga medborgarens desperation lyser igenom valet av aktion. Så begränsad är yttrandefriheten — så mycket har demokratin börjat urholkas.

Tårtningar är ett till synes harmlöst medel för att få uppmärksamhet, för att bli hörd (jämför med järnrören som ledande Sverigedemokrater hade som tillhyggen). Låt gå för att jag själv aldrig ta till en sådan metod. Jag behöver inte. Jag har andra kanaler. Värt att poängtera är också att jag inte uppmanar andra att tårta. Det är trots allt ett brott mot svensk lag. Men metoden åt sidan: Det viktiga är den idé som Irene Matkowitzc bär på: Demokrati och jämlikhet. Hon har i det avseendet min oreserverade sympati och etablissemanget har mitt totala förakt. Vi får inte glömma att Jimmie Åkesson leder ett av Sveriges mest aggressiva och våldsbenägna partier vars idéer vid makten utgör ett direkt livshotande tillstånd för hundratusentals människor. Deras politik är också mycket kvinnofientligt och homohatande.

I fascisternas värld kommer de mänskliga rättigheterna beskäras, demokratin avskaffas och yttrandefriheten vara ett minne blott. Är det först i det stadiet som motstånd är tillåtet, utan att etablissemanget gråter? Nå, i det tillståndet ropar nog etablissemanget efter samhällets hårdaste repression: Död åt de protesterande.

Med kvistar i röven och brännmärkt nacke går vi nakna mot framtiden

Av , , Bli först att kommentera 14

Pojkstreck. Lek och skoj. Enskilda händelser. Ursäkterna är ofta många. Inte sällan skuldbeläggs också offret istället för gärningsmännen. För oss som bryr oss och på distans läser om det som händer är det inträffade en tragedi, men i samtliga fallen är det en oerhörd kränkning för den enskilt utsatta. Självkänslan krossas i samma grad som människovärde förvägras individen.

Idag utsattes en elev i Umeå. Eleven brännmärktes med en tändare. Det är bara en i raden av allvarliga kränkningar på den enskilda skolan och skolor runt om i Sverige. Varje dag far våra barn illa.

Oavsett var problemen uppstår måste vi ta ansvar för det som sker. Barn och ungdomar ska inte uppfostra varandra i en värld där de vuxna frånhänt sig ansvaret. Rektorer ska inte försvara misshandlande lärare. Dagispersonal ska inte avvisa föräldrar till mörkhyade barn med hänvisning till att det är olämpligt med färgade barn på det specifika dagiset. Den första händelsen kopplar till Lundsbergs kamratuppfostran, deras strykjärn och kondombeklädda kvistar. Den andra är min egen skolgång i Kiruna och den sista är från en dagisverksamhet i Umeå.

Förakt, fördomar och hat grundat på rasföreställningar och olika fientligheter förekommer inom vår skolverksamhet. Det har jag själv upplevt när jag varit ute och undervisat. Jag skulle vilja se att Umeå kommun med större kraft satsade resurser på förebyggande arbete mot intoleransens olika uttryck (exempelvis mot rasism, homo-, bi- och transfobi, normativt tänkande). Skolan skall främja kreativitet, kritiskt tänkande och mångfald samt fostra demokratiska medborgare. Detta är oförenligt med att låta mobbning pågå. Tyvärr ser jag ofta hur vuxenvärlden drar sig undan. Man ids inte bry sig. Jag vet det eftersom jag mött detta.

Mobbning i sig behöver inte vara något märkvärdigt för omgivningen, men det gäller att lyssna på och se våra barn. Mobbningen kan ta många uttryck. Att bränna någon med en tändare, att köra upp pinnar i anus på någon eller att med en yxa hota en enskild att ta av sig alla kläder inför andra, är mobbningens extrema uttryck. Då har det gått väldigt långt och fått pågå mycket länge. Men det är oftast först när de extrema uttrycken kommer som vuxenvärlden vaknar och kanske orkar bry sig. Mobbningen börjar dock mycket tidigare, med uttryck som är mycket mindre synliga. Det kan handla om viskningar eller skratt bakom din rygg, en blick som dröjer sig kvar, elaka SMS och kommentarer på Facebook.

I samtliga fall är det frågan om maktdemonstrationer för förtryck och underordning som måste synliggöras och stoppas. Ett värdegrundsarbete får inte stanna vid tjusiga dokument; ett värdegrundsarbete utan handling är inget värt.

Kärlek och omtanke

Av , , Bli först att kommentera 11

Störst av allt är kärleken, och omtanken är det som håller oss samman. När hatet gör entré på våra gator och torg, eller hemsöker vid köksborden, måste vi säga ifrån. Den stilla tystnaden är ett samtycke. Tystnaden är farlig.

Vi umebor har visat att vi inte tänker stilla sitta tigande. Vi är nu över 3.000 personer som sagt oss vara beredda att samlas för att manifestera för människovärdet, för kärleken och för omtanken om varandra. Vi gör detta i vetskapen om att människor inte kan rangordnas i olika system, igenom vilka vi ger varandra olika värde och rättigheter beroende på hudfärg, sexuell läggning, kulturell bakgrund, religion eller annat. Rasism och nazism bygger ovetenskapliga idéer som är livsfarliga. Dessa har ingen framtid.

Vi får aldrig somna, tiga eller glömma. Historien kan återupprepas; därför måste människovärdet hela tiden återerövras. Ikväll klockan 18.00 gör vi det igen. Tillsammans.

Pampfasoner!

Av , , 2 kommentarer 13

När jag slog på TV:n i morse mötte mina trötta ögon en arrogant herre, som utan att blinka eller med någon som helst eftertanke avfärdar folkets röst.

Landstingsrådet Peter Olofssons (s) avfärdar folkomröstningens resultat. För honom var detta en teknisk fråga där somliga detaljer han ställt upp ska vara uppfyllda för att folkomröstningens resultat skall tas hänsyn till. Det relevanta i resultatet väljer dock Olofsson att helt strunta i. När våra politiker väljer att ställa sig över medborgarna har demokratin förlorat.

Om vi ska bli lite tekniska: Landstingsrådet hade krävt minst 50 procents valdeltagande, det vill säga att minst 103.848 stycken av västerbottningarna skulle rösta i valet. Ifall hälften av alla röstberättigade västerbottningar hade valt att rösta skulle JA-sidan behöva 51.925 röster för att vinna. Tyvärr landade vi bara på 29 procents valdeltagande (60.262 valde att rösta), men utfallet av JA-röster överträffade Olofssons krav: minst 53.305 stycken västerbottningar valde att rösta JA.

Fler västerbottningar, än vad Olofsson krävde, valde att rösta JA. Hur kan Olofsson förkasta ett så här tydligt valresultat? Det är ett hån mot demokratin och folket. En maktens arrogans. Det är pampfasoner!

JA! Vi vann!

Av , , 8 kommentarer 16

Av allt att döma når inte valdeltagandet de minst 50 procent som socialdemokraterna och miljöpartiet krävt för att respektera utfallet i folkomröstningen. Vi ser ut att landa på 29 procent. Men segern är fullständig, sett till dem som ändå valt att delta! Just nu ser det ut som att över 90 procent röstat JA.

Om vi skulle anta att valdeltagandet var 21 procent högre (det vill säga 50 procent) och samtliga dessa väljare hade röstat NEJ (vilket är högst osannolikt) skulle JA-sidan ändå vinna (med drygt 7.000 röster). Flera socialdemokratiska kommunalråd har också uttalat sig (SorseleVilhelminaNordmaling), och vi får sätta hoppet till att landstingsråd Peter Olofsson (s) väljer att väga in detta i värderingen av folkomröstningens utfall och konsekvens. Att NEJ-sidan varit helt frånvarande, som jag tog upp i ett tidigare blogginlägg, kan ge folkomröstningen styrka trots det låga valdeltagandet: Sett till en folkomröstning där en tydlig politisk konfliktdiskussion saknats (motståndaren hade lämnat planen), får man ändå anse detta resultat som mycket talande.

Jag vill gratulera alla inlandsbor till den seger vi alla i Västerbotten nu fått genom det arbete som eldsjälar gjort för att få tillstånd en folkomröstning; utan dessa människor hade aldrig folkomröstningen blivit av. Nu kan vi alla glädjas åt ett tydligt utfall. För detta kommer de närmsta dagarna att bli intressanta att följa. Jag misstänker att det kommer att bli mycket tjafs kring vad folkomröstningen egentligen innebar. Däremot är det nog få som kan säga något annat än att det är en tydlig markering mot landstingsledningen.

Det våras för en livlig valrörelsedebatt för 2014 om vilken sjukvård vi i Västerbotten vill ha. Uppenbart för mig är att en majoritet västerbottningar vill ha en solidarisk och jämlik vård i hela länet.

Lite siffror

I Västerbottens län finns 207.696 röstberättigade. 50 procentigt valdeltagande motsvarar 103.848. Av dessa måste 50 procent rösta JA. Det motsvarar 51.924 JA-röster.

Nu blev utfallet och resultatet: valdeltagandet stannade på 29 procent. Totalt röstade 60.262. Av dessa var JA-rösterna 53.305 stycken.

Hur ska politiken lyckas slingra sig ur detta? Segern är så överväldigande.

Dödslistor, hot och våld

Av , , 2 kommentarer 16

Otaliga är de affischer och klistermärken bödlarna vandaliserat vår stad med den senaste tiden, och det är inte många timmar sedan hatet, fördomarna och föraktet paraderade på Umeås gator. Nazisterna marscherar igen.

När jag bodde uppe i Kiruna började jag engagera mig i det antirasistiska arbetet. Jag minns hur min mamma var rädd för mitt liv. Nazisterna i Kiruna var hotfulla och de var våldsamma. Det hör liksom till deras idé om människan, samhället och världen. Våldets natur är deras natur. De som besökte Umeå under helgen har blod på sina händer och de räds inte att begå våld igen, mot vare sig dig eller mig som enskilda eller samhället i stort.

Jag var dock aldrig rädd i Kiruna, men visst var jag på min vakt. Annat vore dumt. Jag eller andra kunde inte med säkerhet veta vad som skulle hända. De hatade samhället och alla de människor som avvek från vad dessa herrar ansåg vara det ”normala”. De skrek och de var aggressiva. De klottrade hakkors och de begick brott. Det är svenskhet, enligt dessa män.

Det fanns flera tillfällen då jag mötte några av de aktiva nazisterna när jag var på väg till Konsum. De blockerade min väg, betedde sig illa, kallade mig saker och hotade mig med det ena och det andra. Men jag var aldrig rädd för dem. Däremot var jag och fortfarande är jag livrädd för deras ideologi. Den är potentiellt dödlig.

Umeå blev som en ny värld för mig. Som homosexuell var det som att växla från natt till dag att flytta till hit. Det dagliga föraktet och fördomarna mot HBTQ-personer var inte lika närvarande, och några nazister såg jag heller aldrig till. I samtalet mellan människor fanns en idé om att vi är jämlika och att vi ska finnas här för varandra. Det var något av en ny sång.

Det är viktigt att vi står upp för den sångens idé, för demokratiska värden och varje enskild människas okränkbara värde och rätt att få vara sin egen person. Några är de umebor som snabbt reagerat och skapat ett Facebookevenemang som kallar oss alla till samling och aktion. Imorgon klockan 18.00 finns ett bra tillfälle för var och en av oss att stå upp för varandra. Vi är redan över 2200 personer som tänker stå upp för tolerans och medmänsklighet. Det är värmande och jag känner mig stolt över att få vara en del denna ”Umeandan”.

Imorgon klockan 18.00 säger vi Nej till hatet! Jag hoppas vi blir många som står enade, sida vid sida mot dessa mörkerkrafter.

Var är NEJ-(s)ägarna?

Av , , 4 kommentarer 20

Det här känns som en av de mest märkliga valkampanjer jag varit en del av. Var är alla NEJ-sägare? Överallt var det finns information är det endast JA-material som väljarna kan tillgå. Jag ser detta som ett otroligt demokratiskt problem.

Jag samtalade med en socialdemokrat idag som har inflytande över dessa frågor. Svaret var till sitt innehåll ”Vi ville inte ha den här folkomröstningen och därför deltar vi inte i den politiska kampanjen”. Det är en principinställning till demokratiska institutioner som kan liknas vid den som Kommunistiska partiet (KP) brukar förfäktar inför EU-valen. KP-strategin är att uppmana väljarna att bojkotta EU-valen för att undergräva dess legitimitet (ju färre som röstar, desto lägre trovärdighet och legitimitet får EU, ju bättre är det, enligt partiets filosofi). Att konsekvensen blir högerns framgång i Europa verkar vara ett mindre problem. Jag ser förvisso helst att Sverige lämnar EU, men så länge vi är med anser jag att man ska vara konstruktiva och förbättra eländet.

När det kommer till principiella demokratifrågor har socialdemokraterna historiskt varit ett parti att räkna med. Bland annat bröt partiet marken för demokratins införande i Sverige. Det var den svenska demokratiska revolutionen. Något vi alla med stolthet kan titta tillbaka på. Men på grund av socialdemokraternas nuvarande inställning (att inte arbeta för ett högt valdeltagande) i folkomröstningen, sjunker deras förtroende till samma bottennapp som det av Kommunistiska partiet.

Socialdemokraten jag samtalade med är en person jag gillar och tycker bra om, även politiskt. Det är en klok person. Ideologisk och pragmatisk på samma gång. Jag kan också förstå att man inte vill ha en folkomröstning om detta, men när politiken inte lyssnat eller sett enskilda människors rädsla och ilska över att samhället steg för steg dragit sig tillbaka, har den representativa demokratin delvis misslyckats. När det går prestige i beslut som på marginalen kan undvikas finns det anledning att fälla en tår.

I sak handlar folkomröstningen om ”en” väldigt specifik budgetpost som motsvara en summa så försvinnande liten att den utan vidare kan liknas vid ”felräkningspengar”. Det är något som hade kunnat lösas inom parlamentet, men man misslyckades med att se människorna. Frågan som vi nu också ställs inför är inte enkel. Helhetsperspektivet saknas och egentligen borde nog budgeten som helhet stå under lupp (som allmän principinställning åt vilket håll vi västerbottningar vill att vår sjukvård ska utvecklas).

Politikens misslyckande har resulterat i krav på en folkomröstning, något många i Västerbotten önskat sig. Det ska man respektera! Jag har därför mycket svårt för att ett parti dikterar krav för folkomröstningens giltighet (att minst 50 procent ska delta), för att sedan inte själv delta i kampanjerna för att främja ett högt valdeltagande. Istället väljer man en motsatt strategi med förhoppningen att demokratin ska misslyckas: Att så få väljare som möjligt skall delta.

Är demokrati något som endast är viktigt när det gynnar den egna saken?

PS. Du som inte redan röstat, glöm inte att rösta JA på söndag! DS.