Etikett: vila

Paradox!

Av , , 2 kommentarer 9

Vi söker tid att vara, tid att tänka, tid att vila, tid att förverkliga oss själva, tid att göra ALLT vi v.e.r.k.l.i.g.e.n vill, tid att hinna med allt annat än måsten! 

Tid har blivit laddat. Ofta hörs det att "ingen har tid". Vi har inte tid att vila och fundera, vi har inte tid att vara med våra barn, vi har inte tid att läsa en bok, inte tid att göra någonting annat än att jobba och göra alla måsten. Men någon gång… i framtiden.. drömmer vi om en annan tid, där Vi har tid!

Ibland kan jag höra människor planera en kväll -Då dom har TiD ensam! Den stunden är snudd på en het potatis och lika laddad och hett efterlängtad som sex kan vara. DÅ skall ingenting göras, möjligtvis en film (ostört), läsa en bok (ostört), äta vad man vill (ostörd) eller så skall man bara ligga raklång i soffan och vara.

Tyvärr blir det sällan som man tänkt sig ty när den tiden kommer är det få som klarar av att vara stilla! Då blir det obekvämt i en tillvaro som konstant skenar. Istället kommer man på allehanda saker som man kan "passa på" att göra nu när man har TiD?! 

När jag tänker på saken är det ganska fascinerande hur törstande människor är efter tid för och med sig själv! Å ännu mera fascinerande är det hur lågprioriterat det verkar vara. I mina ögon är det en märklig paradox och ytterst en fråga om val. 

Som Dr.Phil sagt för länge sedan: "Det finns inga offer, bara frivilliga" -Jag gillar den tanken! 

//a

Hus, vila, nudlar och körsbär…

Av , , Bli först att kommentera 5

Hus, vila, nudlar & körsbär…. -Ja, så sammanfattar jag min lediga nationaldag!

Min dag började med ett sms som innehöll information av kalibern "HUS" och "Fanny&Alexander jul"… Givetvis flög jag upp något förvirrad och satte mig per omgående på Hemnet för att kolla upp vad det var frågan om. Det var så roligt att jag blev helt omtumlad men slutligen hade jag sansat mig och åt brunch.

Därefter satt jag ute och läste min gigantiska bok och kände hur trött jag var, ledig, inget annat för mig, så varför inte snubbla in och sova en stund! När jag vaknade till var det afton och nudlar fick bli kvällens middag 🙂 

Nu, lite körsbär, lite vatten och sedan avslutar jag 6 juni för det här året 🙂

 

//a

Vita orkidéer….

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag älskar orkidéer! Vanliga varianten, ty dom överlever av någon outgrundlig anledning i min vård!

Dom blommar, dom vilar och dom kommer igen om och om igen! Det är en sådan vacker och skir blomma också. Kan bara tacka  min svägerska som lärde mig hur jag skulle göra!. Jag är vit orkidé, hon är vit lija  🙂

Nu har dock det där fasansfulla inträffat… Jag TROR att det är dags för mina orkidéer att sova! Å när vilan kommer brukar dom nästan vila i nio månader! När den fasen inträffar stuvar jag runt i fönster och hittar bra viloplatser åt dom torftiga pinnarna och väntar på att dom skall vakna igen! 

MEN det ser inte jätteroligt ut när dom slumrar, tråkiga pinnar som spretar. Därför kom jag på en helt genial idé! Inför min födelsedag skall jag önska mig: Vita orkidéer! 

Fick en fantastisk tanke… Tänk att ha dessa vackra blommor i mina fönster och veta att jag fått dom av mina nära och kära, på så sätt blir jag alltid påmind om det fina nät jag har runt mig… Poetiskt och vacker tanke!

Har varit uppe sedan 6.00 och skall nu baka en kaka tills jag får besök! En synnerligen skön söndag ligger framför fötterna!

//a

Jag vill tacka…

Av , , Bli först att kommentera 8

Hemfärden från stugan skedde tämligen abrupt. Det var liksom tack-och-hej-leverpastej på en klackvändning och då ville grabbarna HEM! Att vara ute i det (då) soliga vädret var liksom nog. Att jag då, som typiskt tråkig och praktisk vuxen valde att äta lunch iNNAN avfärd var snudd på irriterande. Sonen åt men hans kompis var inte hungrig -Jag förstår det, ty dom hade hittat-vittjat-spenderat upp en godispåse i smyg…

Vägen till och från stugan är en intressant utmaning att köra. Det är massiva hål i vägbanan samtidigt som man skall hålla koll som en radar efter renar. Det brukar välla av dom över vägen och vi såg några på vägen upp. Därför har jag fått "renfrossa" och kör som en hök på högvakt.

Samtidigt krävde dom två passagerarna i baksätet att få lyssna på Basshunter "Boten Anna", Eric Saade feat Dev "Hotter than fire" samt September "Cry for you" omochomochomochomochom igen….På HÖG volym…

Väl back in town lämnade vi av polaren och jag fick mig en kopp kaffe samtidigt. Därefter hem och lasta av bagaget. Där och då.. blev jag trött. Hypnotiskt trött. Vi käkade frukt och jag kände att inte ens melon hjälpte. Så jag lade mig ner på sängen… bara en liten stund.

Sonen pep in på sitt rum och gick online. Deras surrande blev som en vaggvisa och plötsligt vaknade jag upp och hade faktiskt slumrat en stund! SÅ fruktansvärt skönt! 

En liten tupplur på eftermiddagen är ju ett underskattat nöje 🙂 Billigt är det också! Så tack Skype för uppfinningen och Tack Minecraft som höll kiddo och hans vänner roade så att en trött mamma fick en fridfull vila! I dag behövdes det. Nu är jag HAPPY igen.

//a

 

Vaniljsex?!

Av , , 2 kommentarer 6

 Alltså ursäkta mig men vanilj börjar ha ett "bad name".

Läser man böckerna om "Fifty shades of…" lär man sig om konceptet vaniljsex. Det är det vanliga sexet och därmed "tråkiga"?! I vaniljsex finner man inga spår av S&M, inga prylar och tillbehör. Man skulle också kunna tolka vaniljsex i den boken som konceptet "att älska!" Å det är inte intressant! Det är booooooring och inte alls vad Mr. Grey är ute efter. Eller kanske är han det trots allt?! Bara han får smiskas lite också…?! 

Vanilla Sky en film som är, i mina ögon, ohyggligt bra, men som dom flesta dizzar högt och ljudligt… Ännu mer Vanilj som suger!

En annan ytterst osmaklig vaniljtolkning hände i veckan. Sonen önskade fiskbullar (som han via skolmaten kommit på att han åter gillade!) så jag kokade potatis och dessa fiskbullar. Han stormade in i köket och frågade om det var vaniljbullar? Förvirrad undrade jag om han pratade om bullbak?! 

DAHHH! -Fiskbullarna är dom i vaniljsås?! Kombinationen av vaniljsås + fiskbulle i samma mening var liksom så systemerror i mitt huvud att jag stammande försökte få ordning på tankarna. -Men vaniljsås med DILL?! Förtydligade han sig. Öhh… Näe…. det är… Sökte reda på burken och kunde slutligen stilla dom röriga tankarna på vanilj+fisk att det var GRÄDDSÅS. -Ja, men det var ju det jag menade! kvittrade han glatt 🙂

Till jul fick jag en fantastiskt estetisk vaniljdoftande pryl som skulle sprida en viss atmosfär i mitt hem. Ivrig som jag var slängde jag ner alla doftpinnar i flaskan. Vilket resulterade i att när jag klev in genom ytterdörren kändes det som ett smärre bedövande överfall av det olfaktoriska nervsystemet! Slutade med att jag fick börja förhöra mig hur det var tänkt att jag skulle göra… Det visade sig att EN pinne räckte gott och väl… Sex var en definitiv overkill!

Denna dag då jag engagerar mig i slowfood tillverkningen inser jag när jag studerar kokboken att jag funnit en "vaniljpizza". Det står så smaklöst att man kan ta KETCHUP på degen… Nej där går min gräns. Där blev vanilj väldigt tråkigt! Någon vaniljpizza blir det inte. Tomatsåsen kokar med pepprad lök i basen! Den skall sedan få stå ute på balkongen och vila tills den skall användas!

Dagen till ära tror jag att en efterrätt med vaniljglass vore på sin plats. Där den hör hemma liksom!

//a

 

Who Cares?

Av , , 8 kommentarer 7

Ta dig gärna tid att läsa mitt hypotetiska exempel… Å kom gärna med åsikter! 

Rent hypotetiskt… Ponera att du har värk i dina fotleder. Tänk dig värk som du inte begriper vart det kommer ifrån. Det värker dygnet runt, bara mer eller mindre. På nätterna ligger du och sparkar och sparkar för det ger någon form av lindring.

Varje morgon vaknar du av att du är stel och du går som en pinne. Att gå ner för en trapp innebär att du får gå sidledes, och halvt hänga i räcket då fötterna värker. Å så har du haft det i flera år. Läkaren har tagit prover som visar att du inte har reumatism! Så skönt. Men vad är det då? Fotlederna är röntgade, så det är inga extra ben som spökar. Skönt men vad är det då?! Du har ont. Du är stel. Du ÄR påverkad. Läkarna vill avvakta. Du får fortsätta halta på.

Värken gör att du är konstant trött. På jobbet biter du ihop och hänger på allt du orkar, för att sedan komma hem. Lägga dig i soffan med benen i högläge och inte orka något mer. Inget socialt liv. Nada. För att dina fotleder värker. På jobbet upplever dina kollegor att du vissa dagar är kort och sur. Lite "fräsig". Dom ser inte din värk eller din trötthet då du biter ihop. Dom ser dock att du haltar… Varje dag!

Du köper dyra skor och inneskor som är bra för foten och fotlederna, som ger stöd och avlastning som någon form av "självhjälp". Det hjälper föga. Du är hemma en vecka från jobbet för att vila. Du mår bättre då du i allafall inte är lika trött. Värken blir mildare av vilan. Sedan har veckan gått och du måste tillbaks till jobbet eller få tag i en läkare som kanske kan sjukskriva dig på deltid.

Du ringer, läkaren skall ringa upp. Du testar på eget initiativ en kur med antiinflammatoriskt, för att försöka se om det hjälper. Det hjälper föga. Du ringer vården igen då läkaren aldrig ringt tillbaks. Då du påbörjat egenmedicinering ringer äntligen läkaren som konstaterar att hen måste konsultera en annan läkare kring din märkliga situation. Hen skall ringa upp dagen efter för ett upplägg av det hela. 

Du blir lättad och lycklig. Dagen efter sitter du limmad vid telefonen. Väntar och väntar. Hen ringer inte tillbaks. Men då måste ju doktorn ringa NÄSTA dag tänker du och väntar och väntar. Doktorn ringer inte. Du ringer därför sekreteraren varje dag och får lämna meddelanden. 

På jobbet dyker det upp uppgifter som varje vecka börjar bli omöjliga för dig att genomföra på grund av värken. Du ringer om och om igen allt mera desperat i jakten på din doktor. När det gått fyra veckor av denna cirkus… Vad gör du då? 

Å vad gör du om exemplet ovan gällde en 8-åring och arbetet var skolan? Rent hypotetiskt…

//a

 

Breakfast Club..

Av , , 10 kommentarer 9

Breakfast Club är en fantastisk film från 80-talet. Förrutom själva filmen hade filmen en klassisk 80-tals dänga som soundtrack -Don’t You med Simple Minds! Jag studsar fortfarande igång när jag hör den låten. 

Det här med frukost är intressant. Det är viktigaste måltiden på hela dygnet. Det är då vi skall ladda igång och göra oss redo för dagen. Jag tror jag läst någonstans att frukosten egentligen skall vara det största målet på dagen (energimässigt!) för att sedan succesivt trappas ner. Middagen skall således vara ganska lätt.

Jag tillhör den där gruppen människor som har lite svårt att kliva upp i sängen och bara sätta mig och äta. Jag har kollegor som upplever samma problem som jag när vi börjar tidiga passet -att få i sig NÅGOT! Man börjar dagen med en banan och sedan får man vänta till 9-tiden med att äta medhavd frukost. Men har man 10 minuter eller mindre är det inte så jättelätt att hinna äta frukost då heller!

Frukosten skall ta oss upp på en bra blodsockernivå och hålla oss stabila fram till lunch vi drar i gång ämnesomsättningen efter nattens vila. Frukosten är A-O för orken resten av dagen -En banan i alla ära… Det är inte nog!

För barn som skall gå i skolan är det oerhört viktigt med en bra start. Dom orkar inte koncentrera sig med ett glas o’boy i kroppen -dom behöver MER. Kiddo äter alltid en bra frukost med såväl grönsaker, protein och långa kolhydrater. Å mjölk! 

Har hört vuxna äta dom mest märkliga saker till frukost allt från två råa ägg -å that’s it (äcklad) till smärre hotellfrukostar (imponerad). Själv är jag inne på linjen att testa gröt igen. Inte fundera så mycket på om jag är hungrig eller inte utan bara göra det och bara mata in massan! Låter väl som ett ypperligt bra projekt att köra denna vecka…

Mot grötkastrullen! Förresten… Vad åt du till frukost idag?!

//a