Jag jobbade i torsdags. Min chef har hur många olika järn i elden som helst och just nu säljer hon en typ av bildtelefon. Man kan se den man pratar med och det är ingen fördröjning som det är när man använder en webbkamera. Nåväl, på torsdagskvällen skulle dom ha en visning av telefonen och vi skulle ställa i ordning konferensrummet med stolar, bord och givetvis rigga upp telefonen, som skulle kopplas ihop med en teveskärm, *suck*. Jag är ju så teknisk (ironi).

Hon hade varit och införskaffat diverse kablar som skulle in i teven, vi satte ihop det och ingenting hände, bara brus på skärmen. Provade alla olika vinklar, knappar och uttag men det var bara samma brus. Hon höll på känna sig ganska stressad då tiden rann iväg, och dessutom fick vi tillgång till konferensrummet, 3 timmar senare än det var tänkt och det skulle komma en hel del människor dit, bl.a. ett gäng representanter från Amerika.

Hon ringde upp företaget där hon köpt kablarna för att få lite support men det visade sig vara en omöjlighet, ingen fanns på plats för att kunna hjälpa till.

Vi provar att koppla in en dataskärm istället, tyckte jag. Sagt och gjort. Men tyvärr fanns inte samma uttag på den som på teven, snacka om typiskt. Jag råkar då slänga ett öga på telefonen som står där och lyser med sin bildskärm och noterar att klockan inte rört sig, kan det vara telefonen som jäklas? Jomenvisst var det så. Jag tvärbytte telefon, tryckte in en knapp därbak på skärmen och tjopp så var bilden där. En sån gång känner man sig på topp och tror sig vara en riktig tekniker, och det kan man ju få vara värd att tro?ett tag i alla fall.

Jag fixar inte att läsa en manual och installera en video eller teve, ändå så brukar det alltid bli jag som får göra såna saker här hemma. Jag brukar lägga instruktionerna åt sidan och bara sitta och blippa på med knapparna och det brukar faktiskt ge sig till slut. Bara man ger det tid.

Men jag måste ju villigt erkänna att jag gett upp med våran video. Jo den funkar och jag kan spela in på den men kanalerna har en helt annan ordning än vad som är brukligt. Femman ligger på kanal 12, trean har hittat sin plats på kanal 8 och nu har jag gett upp, när jag skulle byta platserna så tjorvade det till sig ännu mer och nu har man ändå vant sig med dom här platserna, jag vet ju vart dom ligger och det är huvudsaken.

Ha en bra lördag och kom ihåg, imorgon är alltid en ny dag

Helgen närmar sig med stormsteg, numer är det fredag, varje dag. Vi är många som säger så, att tiden går så fort. Och ibland kan givetvis det kännas jobbigt, man tycks inte hinna med alla saker man skulle ha gjort. Men om man fick välja mellan att ha roligt (för visst är det så att tiden springer iväg då man har roligt) eller att ligga hemma och vara sjuk (man kanske inte ens tar sig upp ur sängen och tiden masar sig fram) då väljer man nog det första alternativet.

När man var liten så kändes det som om årstiderna var evigheter, när hösten kom och man längtade till julen så sniglade sig tiden fram, det var knappt att klockan for framåt.

Samma sak var det med tidsberäkning då man åkte bil. Vi hade och har fortfarande sommarstugan uppe i Malå, mina föräldrar är därifrån, och vi åkte upp dit snudd på varje helg. Vi hann köra någon mil och sedan satte man igång att tjata, hur långt är det kvar, hur länge kommer det att ta och så vidare.

En bilresa på 20 mil som tog ungefär 2½ timme upplevdes som en hel kväll, det var jobbigt. Åmsele ligger halvvägs dit och där blev det ofta halvtidsvila. Hade man tur kunde man få köpa en tablettask eller så fick man köpa sitt lördagsgodis även fast det var en dag för tidigt.

Det kan låta likadant idag då våran 11 åring åker med oss på bilturer/bussresor. Vi har ju en buss, och den används flitigt under sommaren. Sista resan vi gjorde förr förra året var så sent som första helgen i oktober. Och den gick ner till Järlåsa, där äldsta dottern bor med sin kille. En sån resa, på ca 60-65 mil tar en hel dag, och oftast så brukar vi larva iväg efter man ätit middag, vilket innebär att vi stannar någonstans efter vägen för att sova. En sån resa blir dryg, sett från en 10-11 årings synvinkel.

Om man hinner passera Hörnefors innan frågorna dimper ner så har man tur. Hur långt är det till sundsvall, hur länge tar det, när ska vi stanna, vart ska vi stanna, vad ska jag göra. Fördelen med att åka en inredd buss är att hon faktiskt kan gå och lägga sig på sängen och läsa eller t.o.m. sova om hon känner för det. Nackdelen är ljudet, den låter en hel del och när vi väl stannar av åbäket så andas man ut då bussen stängs av.

När säsongen är över och bussen ställs undan så känns det ganska skönt att veta att man ska få vara hemma några helger, utan att behöva packa, planera mat osv., man får bara vara. Men nu när snön håller på att tina bort och solen lyser upp dagarna så kan man inte låta bli att börja längta efter att ta fram den igen.

Förhoppningsvis så blir första resan i år, den sista helgen i Maj då vi ska ha vår första dragracing tävling i Fällfors. Bara bilen hinner bli klar i tid.

Önskar er alla en bra dag och en trevlig fredagskväll

Min man, Åke, letade efter gitarr strängar här hemma, förra kvällen, och i all bråte hittade han mitt gamla autografblock. Den innehåller en hel del eminenta autografer?eller var det så? Lasse Berghagen pryder i alla fall första sidan. Jag tror att jag var runt 10 år och han satt på Tempo och signerade skivor, då passade jag och en kompis på att fråga efter hans autograf. Han skrev: Kram Maria, och sedan sitt namn. Fick sedan veta att han hade en dotter som hette just Maria (ja jag vet, hon heter inte Maria utan Malin, så det var förstås en missuppfattning från min sida) och jag trodde i min enfald att han kommit ihåg mig och sedan döpt deras dotter efter mig. Vilken miss då jag insåg att hon är några år äldre än jag, och sedan att hon ju inte ens hade mitt namn.

Blocket innehåller även en autograf på någon som heter eller hette Olle Westerberg Berglund, jag är lite osäker då det är svårt att riktigt se hur han skrivit. Det var i alla fall en man som var uppe vid vattentornet på mariehem och skulle in där och kolla upp ett vattenläckage, jag och samma kompis som var med och träffade Lasse, råkade vara just där och frågade honom om vi kunde få följa med upp och kolla in utsikten. Det gick alldeles utmärkt. Och sen tyckte vi att det var lika bra att fråga efter hans autograf när han liks stod där. Inte var han känd, men vi tänkte att han kanske kunde bli. Såå, är det någon som känner igen hans namn och vet ni isåfall om han blev en kändis?

Nä någon autografjägare blev jag aldrig, och egentligen, även om jag hade haft blocket fullt av kändisar så hade inte jag varit rikare för det, om man nu inte säljer autograferna och tror sig kunna tjäna ihop storkovan. Sen är det väl oftast så att har man något som är av värde så vill man ändå behålla det.

Ha en bra dag

Jag tillhör den stora skaran som blivit arbetslös, jo jag jobbar ändå 6 timmar varje vecka men ingen klarar sig ju på dom pengarna. Nu är jag inte bekymrad över min arbetslöshet, jag har fått en anställning som börjar den 1/5 och räcker till 31/12, och då vet jag då vad jag ska göra fram till dess. Det är på samma ställe som jag idag gör mina 6 timmar på.

Konstigt egentligen, att det heter arbetslös. Jag har aldrig i hela mitt liv behövt ha en kalender att skriva in mina möten i men nu var jag tvungen att skaffa fram en för att kunna hålla koll på alla saker som ska göras. Är det inte möten med trygghetsrådet så är det arbetsförmedling, jobb, träning, fritid, tandläkare osv. Det tar aldrig slut. Sen är det som förgjort, har man en enda sak ena veckan, så helt plötsligt faller det ner ett brev i mailboxen eller i brevlådan, och då har man fått en annan tid någon annanstans men samma tid och dag, känns det igen?

Att gå till tandläkaren är inte vad som står längst upp på listan över saker man vill göra, men ibland känns det tvunget. Jag hade inte varit där under ett antal år, tyckte helt enkelt inte att vi hade råd, sen är jag så dum att jag skickar in en slogan till en tävling dom hade på colgate, och jag vinner en gratis tandläkare undersökning. Då var det bara att beställa tid, tänkte att det säkert var ett tecken på något. Sluträkningen blev några tusenlappar, sen fick jag ju tillbaka 500 kronor och det var ju alltid en tröst, och nu, så här i efterhand känns det skönt att det är gjort. Nu klarar man sig ett tag till, men jag ska inte vänta i flera år, det betalar sig inte i längden.

Idag var jag med våran yngsta dotter till tandregleraren (hon bloggar förresten också här på vk) och dom bestämde sig för att det ska dras ut 4 tänder. Hon blev inte glad över det beslutet men jag sa åt henne att se det från den positiva sidan, hon får då 4 tänder mindre att kunna få hål i.

Jag har alltid funderat över varför jag aldrig fick en tandställning, jag med mina sneda tänder som dessutom ser ut att vara några för många i munnen. Frågade min tandläkare för ett antal år sedan, hur det kunde komma sig. Jo, det hade inget med tändernas snedhet att göra utan hur bettet var. Och mitt bett var tydligen perfekt. Ha, alltid något. Annars kan man inte låta bli att vara lite avundsjuk på alla som får "tågräls" och den dagen dom tar bort den så ser dom ut att ha det perfekta leendet.

Ha det gött!