Hej då… pappa!

 

Saknaden är stor… och sorgen, givetvis, men det är också en lättnad att väntan är över. Vi visste ju sedan en liten tid tillbaka att det bara fanns en utväg för vår pappa, och för hans skull, kom den här dagen som en befrielse. Och det kommer det att bli för oss också, då man fått smälta alltihop och då man inser att han inte längre finns hos oss.
Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.
Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma.
Han kommer alltid att finnas kvar i allas våra hjärtan och jag kommer att minnas honom som den glada, positiva, hjälpsamma människa han var. Och jag är säker på att han satt avtryck på många människor i hans omgivning, som inte heller kommer att glömma bort honom. Hej då pappa… vi ses sedan! //Kram Maria

30 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Marianne Jacobsson (2012-10-23 15:50)
    Tack Marianne… vi vet ju allihop, att man aldrig är ensammen, och dom flesta av oss har ju denna erfarenhet, att mista en kär, och det är nog lika svårt för allihop, men andras omtanke, värmer.

  2. Harriet

    Oj jag beklagar sorgen, och som du skrev…vad skönt att han fick fara vidare då det ändå inget hopp fanns kvar. Och ni ses säkert, fast lite senare. Kram (du har en härlig blogg)

  3. Helena Jonsson

    Eran finaste pappa är inte borta..han går bara lite i förväg. En vacker dag vänder han sig om och väntar på er,och då får ni vara tillsammans igen. Kram

  4. Anna Holgersson

    När jag stötte på sorgen läste jag K.Gibran han skriver att när vi sörjer skall vi se in i våra hjärtan. Då kommer vi se att vi sörjer något som gett oss mycket glädje.. Dom orden tog jag till mig, att glädjen å sorgen faktiskt samma källa hur udda det än må låta! Lämnar dom till dig! Va fint du skrivit om den här dagen. Kram

  5. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Anna Holgersson (2012-10-23 23:15)
    Det kan ju inte vara mer än absolut rätt, och att man ska känna glädje över allt som en annan människa gett en och att man fick chansen till det, och givtevis sorgen av att inte kunna fortsätta vara tillsammans fyskiskt, men alltid i hjärtat. //Kram

  6. Lisbet Olofsson

    Igår tänkte jag på dig och att jag skulle gå in på din sida. Det där att man får något på känn att något hänt.

    Vet att det är liksom konstigt det där med att man bär på en sorg när man går och väntar, det tar så hårt på ens hjärna med all denna väntan fast men vet utgången.

    När det händer blir man så lättad för att lidandet är slut och den där väntan som sliter en åt alla håll.

    Sedan drabbas man av den där chockartade sorgen fast man vet att det ska komma. För nu är han verkligen borta. Man går igenom olika faser.

    Men håll ut, glöm inte att andas och överlev bara i början.
    Kramar

  7. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Lisbet Olofsson (2012-10-24 07:19)
    Tack Lisbet, jag vet ju vad du gått igenom, och hur gripande det var då, när man läste om din sorg. Det är vår pappa, och det är hemskt, men det hjälps inte, för mamma är det ju värst, vi har ju alla andra, någon vi gått hem till. Men när det handlar om ens partner och någon man levt ihop med, i vardagen, så blir det ju en fruktansvärd smäll, det förstår man ju.

  8. Lena.Lindström

    Hej jag har haft besök av Theres och Sally idag hon berättade vad som hänt vilken hemsk upplevelse. Sänder många tröstkramar till er. Mvh Lena. Malin och Rger i Uppsala

  9. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Lena.Lindström (2012-10-24 20:24)
    Hej Lena, det var inte igår 🙂 Ja det har varit en tuff tid och kommer förmodligen att fortsätta vara det, ett tag framöver, men jag vet också att tiden läker och gör så att saker inte tar lika illa, det är bara att invänta den dagen, för den kommer.

  10. Anne

    Jag vet inte om sorgen blir lättare med tiden , eller om det är vi som blir starkare. Men jag vet att det känns mindre svårt efter ett tag. Allt har sin tid så gå sakta fram i livet så din skugga hinner med. Tänker på dig och din familj. Kram.

  11. Anne-Marie Mäkelä

    Jag skickar varma tankar till dig och din mamma som förlorat sin livskamrat.

    Tiden lägger en skyddande hinna över det öppna hjärtesåret, men tomrum finns kvar. Håll hårt om varandra, en kram hjälper!

  12. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2012-10-25 07:07)
    Att det alltid kommer att finnas ett tomrum, det förstår man, och för mamma är det ju halva henne som försvann, det fattar man också, har man levt ihop i 51 år, så är det ju så. Men det kommer att kännas lättare… med tiden, och bli mer hanterbart, det är väl därför man brukar skriva: I minnet ljust bevarat. Och så är det, man kommer ihåg personen med allting positivt dom gett, och det kan man leva länge på. Tack Anne-Marie!

  13. Ulrika

    Skickar varma kramar till er. Fast man visste så är det ändå jobbigt när det väl händer. Men nu får han sova gott..
    Kram

  14. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Ulrika (2012-10-26 16:11)
    Fast du kände väl din farbror… tror du verkligen han sover? Nja, haha… jag tror han har full huggning, om jag ska vara ärlig 🙂

    Efter att han legat inne en vecka på IVA så böjde sig mamma fram och viskade i hans öra: Ja jag vet… du har ju egentligen inte tid att ligga här.

    Och det var verkligen huvudet på spiken! //Kram och hälsa alla därnere

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten