Vi klarade det…

Vi tog oss iväg en timme senare är beräknat, igår, det är som vanligt, allt tar sin lilla tid fast man inte tror det. Nå, bussen gick som ett spjut och vi var framme i Malå och checkade in på Dungers, så där lämpligt vid lunchtid… för oss i alla fall.

Väl uppe på Udden så släppte jag ut Winstone som sedan speedade på i dom 3 timmar det tog för oss att få in Amazonen bak i bussen. För ni ska då inte tro att det ”bara” var att starta upp den och köra in… nähäni, tillåt mig asgarva, det var ju såklart slut ström i batteriet och att bara hitta en batteriladdare som funkade tog ett tag.

Under tiden och i väntan på att det skulle laddas så kastade sig Åke in i svartvinbärs-buskarna som vi har där, 3 stycken, oansade buskar som stått där i åratal, stora och yviga saker. Han knipsade av alla 3 ner till roten, det blev så bra och kommer att bli ännu bättre då om kommer upp igen, halva buskarna, under bladverken, var ju som utdöda.

Jag krattade och försökte hålla undan Winstone från alla grenar, han ville ju vara med och hjälpa till, men han fattade som inte det där med att lägga upp kvistarna/grenarna, utan han ville ju ta dom från högen och springa runt med dom.

Sen hämtade jag en presenning som vi öste upp allt på och drog iväg med den till dungen där allt sånt där stjälps ut/upp för att kanske sedan brännas ner eller bara låta förmultna. Gick ju bra och var betydligt lättare än att bära bort allt för hand.

Och efter det, startade han upp bilen:

Syns att den stått ett tag… jag trodde att gräsmattan skulle fatta eld 🙂 Och sedan riktade han upp bilen så den gick upp på ramperna och körde in… sen tog det stopp, huven gick inte in under loftet… *Suck*

Men han hade inte stängt huven ordentligt så han fick knöla sig dit fram sedan föreslog jag att det skulle släppas ut luft ur framdäcken så det gjordes också och se, med 5 millimeter tillgodo, gick den in så även kulan kom innanför dörren, men det är då bara att konstantera att det inte är alla bilar vi kan ta in i den bussen.

Vi kom hem 19.15, så det blev en senare middag, men nu var då det där bortgjort, och Winstone fick då njuta av den friska luften och att få vara fri att springa hur han ville. Kom även på att det ju var precis ett år sedan vi var upp till Malå då ”Kul-Janne” och Ingegerd följde med, då det blev regngrillad middag med halvfas-gräddad potatisgratäng och Jan A fick sitt nya namn för han tog hem kulen i alla givar då vi spelade Chicago… jodå.

Önskar er nu alla en trivsam och lugn söndag!