Etikett: lunch

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Snurrigt så det förslår

Åke frågade om han skulle bjuda mig på lunch på Ullas igår. Ja vem tackar nej till det, tänkte jag, så vi larvade iväg där strax efter 12 snåret. Hade tänkt fråga ifall vi skulle höra med Brälla och Lena om dom skulle joina oss men…asch, så tänker man att det ändå är sällan det kanske passar då man kommer med spontanfråga så snart inpå.

Vi hann inte mer än jussepass sätta oss, så kommer, tadaa…Lena och Hanna in genom dörren. Brälla kommer några steg senare. Dom skulle också luncha. Jag berättade för Lena vad jag tänkt, och hon hade tänkt exakt samma sak. Där ser man, vi sparade in ett samtal men det blev ändå som det vi hade filurat på.

Åke följde med Brälla bort på verkstan då dom var klar, men vi, Lena, Hanna och jag satt kvar till strax innan stängning. Pratade om det ena och det andra, livet här och nu och nåt roligt som ska hända i sommar. Det ser vi fram emot, på riktigt

Vet inte riktigt hur vi hamnade i samtal om barn med diagnoser. Jag visade i alla fall en kort filmsnutt som Anna delat till mig, en pojke som snurrar helt galet hemma på köksgolvet. Jag följer honom på TikTok så därför hade jag sett det förut. Och skrev till Anna att han är autistisk, och jag hade fått för mig att det på nåt sätt har gjort att dom kan göra sånt här utan att bli så påverkad som till exempel jag skulle bli. Jag hade knappt klarat ett varv utan att tippa. Klicka på bild så får ni se killen

Hittade även en tjej, även hon, autistisk och snurrar som värsta proffset. Klicka även här på bilden

Att snurra på saker eller vicka på fingrar eller göra andra repetitiva rörelser är något man kan förknippa med autism. Sen vet jag inte vad det är som gör att dom inte blir yr i huvudet. Om det har med att dom kan stänga av den delen som gör att det händer, för att det är deras sätt att hantera omgivningen eller om dom gör precis som konståknings proffsen, ska jag ha osagt. Men jag fascineras av hur dom gör detta, helt makalöst!

Kan även tillägga, apropå autism, att det finns ett stort spann med hur man fungerar med autism. Många vuxna lär sig att dölja sina begränsade och repetitiva beteenden. Men intensiva specialintressen kan också vara en källa till glädje. De kan också ge positiva möjligheter i utbildning och senare yrkesliv för en del individer. Det är vanligt att de som visat tydliga svårigheter inom dessa områden som barn inte längre gör det som vuxna.

Åkte upp till mamma efter middagen. Hade några middagslådor till henne som tog plats i vårt kylskåp. Drack kaffe och surrade bort en stund. Dimman låg tät över Mariehem

Borde egentligen servera blåbärssoppa idag, fast…nä, det är ingen favorit, jag klarar mig utan både soppan och skidorna. Får se vad jag hittar på. Nu har startskottet gått och även jag ska gå…i alla fall ut med Winstone och sen får det bli frukost efter det. Apropå Winstone ja.

Första söndagen i mars är det inte bara Vasaloppet utan även Världsdagen för japansk spets. Det är en dag som tillägnas dom fluffiga, vita hundarna! 🐾

Om du är ägare eller uppfödare av japansk spets kan du delta i firandet så här:

Dela ett foto av din japanska spets på din profil/grupp/sida på Facebook eller Instagram. Bifoga fotot med följande text (du kan också lägga till ett eget tilläggsmeddelande):

”Världsdagen för japanska spetsar 2022! 🐶🎉 ” Glöm inte att inkludera dessa hashtags: #WorldJapaneseSpitzDay, #JapaneseSpitz och #Всемирныйденьяпонскогошпица.

Låt oss sprida kärleken till dessa vita, fluffiga följeslagare och göra World Japanese Spitz Day till en årlig tradition! 🐕❤️

Önskar er alla en fin söndag och avslutar med denna text jag hittat i nån grupp på fejjan (förstås) 😁😜

Hört talas om Streken? _______________________________

Av , , Bli först att kommentera 10

Mja, jag vet inte om jag ångrar det jag skrev igår: ” Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det. Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱”

Jag släckte lampan typ 00.00 och vaknade 02.00. En timme låg jag och försökte somna sen klev jag upp. Fast jag tog med täcket och en kudde ut till soffan. Tog väl 2 timmar innan jag slocknade igen. Tänkte mest att det kan ha varit för att jag nämnde tiden i inlägget jag skrev, som min klocka ställde in sig och jag kör ju aldrig på snooze så…

Klockan 7 kom Winstone in tassande och tyckte att vi skulle säga God morgon! Klädde på mig och vi tog en promenad i omgivningen. Inte kallt alls, men kändes som om det låg lite flister i luften. Dom har lovat en hel del snö men jag hoppas att det kan hålla sig utanför kustlinjen, tack så mycket!!

Fick by the way nån bättre bild på Rallybilar igår. Dagsljus och position gör saken lite lättare

Att stå bakom ett fönster i skymningen och bara har ett litet hål mellan snövallarna att få en körande bil att fastna med skärpa, är svårt. Fick tips av både Ulla och Jan A med olika inställningar på mobilen. Jo jag vet att dom finns, jag testade lite av varje. Men vissa inställningar funkar inte alls om man tar bildserie eller vill ha ”anti skak” mode. Nå, det var ju inte så viktigt, i så fall hade jag nog gått ut och fotat istället

Hade en jättetrevlig lunchdejt med Helena Springare. Vi käkade på Victoria, gick upp på Marknadsplatsen och kollade runt i båsen. Vidare över till Röda Korset. Och ja, givetvis stod där en kolteckning gjord av Åkes farbror, Jean Ragnar. Den var ramlös, och jag kunde inte låta den stå kvar där. Vänta, jag går och fotar… hinner bara sätta ner den på golvet, fota

och BAAM, där kom modellen in, haha, han är ju för rolig 😁

Sa till Åke då jag kom hem att jag vet faktiskt inte varför jag köpte den. Och hade det varit du, som kommit hem med den, så vet du ju vad jag hade sagt… Jodå, han visste precis det. Vi har väl nånstans insett, att vi inte kan köpa alla hans tavlor som dyker upp. Vi har ingen plats för dom. Den här bilden föreställer stor hässjan bortanför Brännland…tror vi 🤔

Sen avrundade vi faktiskt vår lunchdejt med en kaffe inne på Mios lilla fik. Ett bra avslut på dagen. Helena la ut den här bilden på hennes story

Dom har ju goda vänner i Norge och fick veta att där kallas Linus antingen för La Linea som han heter på Italienska, eller Streken, haha. Det var ju klockrent. En kvalificerad gissning från mig är att Streken är ett ord för streck ______________________

Hann hem och koka kaffe, bre en macka och drog iväg på bokklubbs träffen. Tyckte himlen såg magisk ut därnere på Skeppsbron där jag parkerade bilen

Vi gick igenom boken vi hört eller läst och var rätt eniga om att det var svårt att komma in i handlingen, men då man fattade det så hade den absolut sina poäng. Är klart läsvärd men ett tips är att läsa nån recension innan, så man förstår upplägget.

Vi hade lite olika frågeställningar om hur man kan tolka historien. Så intressant att höra vad andra tyckte och att vi nånstans tyckte likadant. Ny bok blir denna

Fredag och helgen står för dörren. Önskar er alla en trevlig och förnöjsam helg oavsett vad ni pysslar på med. Ut och fota, vetja, men kolla vad ni fångat på bild innan ni lägger ut…kanske 😶😁

Åkes dag idag, det är nämligen, Pop pop popcorn dagen! 🍿

Av , , 2 kommentarer 15

Idag är det Åkes dag, han skulle ju lätt kunna vara ambassadör för alla Popcorn i hela världen. Fast med lite Husmans varning där med, dom ska nog inte vara smaksatta med nåt annat än möjligtvis smör och salt. Och vart kommer Åke dagen in, undrar ni, jo, det är nämligen internationella Popcorn dagen idag, WOHOO!!

Känn er fria att äta hur mycket popcorn ni vill… Själv klarar jag mig utan, kanske…

Och kom ihåg:

Då man poppar popcorn, förbereder man dom, på samma värme, i samma kastrull, tillsammans i samma olja eller smör. Fast ändå kommer kornen inte att poppa samtidigt.

Jämför aldrig dina barn, med andras. Dom kommer att poppa när dom är redo.

Såg att årets Maj blomma är lite speciell för i år. Den saknar nämligen ett blad. Min absoluta första tanke var, och jag ber om ursäkt, var att det skulle bero på ett fel i tillverkningen och då hittade dom på en anledning till varför blomman saknar ett blad 😜😊

Sorry, men jag kollade givetvis upp det och fick historien bakom. Den var väl fin 🧡

 

Expressen återfanns bilden här under, men på Majblommans riksförbunds hemsida, så kan jag inte se att det saknas ett blad, vad hände??

 

 

Fast jag ska inte vara den som är den. Majblomman bidrar till något bra så det är ju fint att den fortsätter generera pengar till något gott. Min andra tanke var dock, och jag ber om ursäkt igen. Angående årets utseende hoppas jag att man inte fortsätter knycka ett blad varje år i fortsättningen. För om man ska ta bort något för att uppmärksamma allt dåligt i världen, så kommer vi bara att få köpa en blompinne om 9 år till.

Hade en trevlig kaffedejt med min f.d. kundansvariga på God Assistans. Jag fick faktiskt ett erbjudande som jag ska fundera lite på. Arbetsledare i ännu en till grupp, man tackar ödmjukast för förtroendet, tänker jag, det är väl jättebra kred till att jag gjort något bra Men som sagt, jag ska klura på den och se vart jag landar. Och då jag gjort det så får jag väl se om erbjudandet står kvar.

Hade en arbetsintervju i onsdags, det är lite roligt faktiskt. Jag sitter mer om tänker på hur samtalen bara rullar på, inga olustiga fjärilar i magen eller oro av nåt slag. Som jag kan minnas att man kanske hade för längesedan. Då man inte riktigt visste vad man skulle säga. Åldern, jag vet, man är vuxen på riktigt, haha. Fast det är tur att man ändå kan justera åldern i sättet att vara, beroende på vem du hänger med. Huvudsaken och i grund och botten, är det viktigaste att du är du, oavsett.

Nu har vi hunnit med morgon prommis with the dog, frukost, långt, trevligt och intressant samtal med Tina, samt lunch. Kan bli en lätt återkoppling på vårt samtal i bloggen imorgon, vi får se

Ha en underbar fredag, allihop!

Skrev en arg lapp, helt i onödan 🤣

Av , , 4 kommentarer 10

Jag lämnade ett bidrag till den där gruppen ”Total ointressant information”, för några dagar sedan. Tyckte att min lilla ointressanta story om att jag gått runt med omaka skor på fötterna i flera månader och inte upptäckt det. Samt trott att nån snott eller tagit fel och min sko skulle vara borta för evigt. Kunde vara ointressant för dom flesta.

Sen visade det sig, dessutom, att jag tagit upp fel sko från källaren, den ena var från ett äldre par skor jag hade men som jag trott, att jag slängt bort.

Nå, en tjej kommenterade med en liknande händelse, och jag satt och fnissade igenkännande då jag läste vad hon skrev, samtidigt som jag blir så glad då jag blir varse om att jag inte är ensam. Här citerar jag utan att lämna ut hennes namn:

”Bästa jag sett på länge. Glitch in the Matrix 😂

Påminner om när mina träningsleggings försvann. Trodde jag glömde de på gymmet.

Såg en tjej ha på sig dem efter några månader, de var för stora på henne , så tänkte det är mina. Tog bilder på henne i smyg och la ut på internet att nån på mitt gym tagit mina leggings.

Efter typ 2 år hittade jag de i min låda med träningskläder 😂” slutcitat

Visst kan man dra denna liknelse, från den gången vi såg vår cykel ute på gården, då vi bodde i lägenheten. Cykeln hade vi aldrig tagit upp, så den var uppenbarligen stulen, och sedan, kanske såld till nån lyckligt ovetandes person.

Jag skrev en arg lapp, som sattes fast på pakethållaren, sen stod vi där, bakom gardinerna och väntade…och väntade, och väntade. Trodde i vår enfald att vi skulle ta tjuven på bar gärning. Pratade sedan med Theresé på telefon och talade om vad vi höll på med. Och hon suckade förmodligen, både högt och lååångt.

Det var ju hon som tagit upp cykeln ur källaren för att låna den medan hon var hemma :O Ja, där hade vi kunnat stå en hel vecka och funderat om ingen skulle komma och läsa lappen.

 

Städade ihop i källaren igår. Ska använda rosa rummet då jag sitter i Teams möten och vill inte sitta i en utbäddad bäddsoffa. Sallys temporära sovrum städade jag också undan. I farten stökade jag ihop en flyttkartong med grejer jag ska ta med till PMU då jag åker dit nästa gång.

Winstone fick en liten tallrik med godsaker på hans födelsedag. Hittade en hjärtformad mandelpotatis då jag skulle fixa middagen så den passade väl bra till födelsedagshunden.

Notera att det är ett kaffefat. Så det är inte så mycket som man kanske kan tro.

Idag är det samtal med Arbetsförmedlingen. Då lär jag få förklara att mitt intyg över att jag är kontaktperson, inte alls är ett förtroendeuppdrag i politisk mening. Hahaa…det var ett missförstånd från min sida. Jag tänkte att förtroendeuppdrag borde vara såna där man har tystnadsplikt och här handlar det om stora förtroenden sinsemellan. Jag insåg min misstolkning igår men det var inget jag kunde radera.

Får besök från Renbergs också, kanske blir det över en lunch tallrik med köttsoppa om tiden stämmer.

Ha en fin måndag allihop!

Flitens lampa lyste starkt igår…

Av , , Bli först att kommentera 11

Nyttjade våra lokala verksamheter igår (läs konditorier), då jag och Theresé åkte ut på uppdrag. Blev ett stopp på Marknadsplatsen/Båsloppisen. Som vanligt kom jag på att dom öppnar först 12 då vi stod där, så det fick bli en fika på Victoria. Så lägligt att dom finns precis där.

Sållade bara terrängen på loppisen, vi kände inget större behov av mer prylar att ta hem, men det kan ändå vara kul att kika runt.

Intersport fick besök, jag köpte med mig reflexband med kardborrband, som jag gillar. Dom kan man fästa på benet eller armen utan att den där metallskenan ska klämma eller rulla runt fel. Nä, dom var bättre förr. Och nu är dom här bäst.

Hemma igen så hade vi inga lunchplaner så det fick bli, tadaaa…Ullas, Vilken lyxdag, både fika och lunch ute. Flitens lampa lyste rätt häftigt igår, då det var en önskan om att pusslet skulle bli klart innan julafton.

Och ja, på slutet rapplar det ju bara till så är det klart. Vi la den sista biten lite strategiskt utplacerad där den skulle ner. Ropade på Åke som skulle få äran att lägga sista biten, då han ändå gjort säkert 75% av hela alltet. Han kommer i sakta mak, jag gör en sista justering och ska stryka bort biten en liten liten bit från hålet och BAAM så for den ner 🫣🤭

Jag följde med Sally till Nolias isbana, hon ville köra lite hockeyträning. Jag är faktiskt imponerad, hon vet vart hon har både puck, klubba och skridskor.

Jag tyckte ju själv att skridskor var jättekul, då jag var 9-11 år. Idag….ehh nopp, det kommer inte att hända. Det gör alldeles för ont att ramla på hårda underlag.

Idag ska jag ordna maten som ska ätas imorgon. Ikväll är det uppesittarkväll, den brukar vi vara med på. Ingen behöver ju sitta klistrad vid teven ändå. Det är ju bara spelet i sig som är intressant. Städning, mja… såg den här bilden på insta igår, och…ja, ska vi säga så

Ha en toppen fin dan före dopparedan, och hett tips, har ni inte pyntat granen än, så kan det vara tid nu. Fotnot: Min pappa Christer Lundström var fotograf och modellen var, tadaa…jag.

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Önskade blå 💙 men älskade lila 💜

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag hade 2 saker att göra igår, frissan och hämta handblommorna. Fast jag började med att skotta balkongen däruppe. Och det blev på exakt samma sätt som jag visade att jag gjort för några år sedan. Började med att öppna det stora fönstret för att komma åt att få bort all snö utanför dörren. Åke undrade hur tusan jag fått upp dörren och då jag berättade om fönstret trodde han att jag hoppat över, den vägen.

-Åh nämen aldrig i livet, sa jag. Hade jag gjort det hade jag legat nere på backen. Tur man är smidig och kan jobba med spade och snö trots att man har ett balkongräcke som hinder. Hade vi fått dom balkongdörrar vi velat ha, så hade dom ju gått inåt, men det enda vi fick var 2 som gick utåt samt den där däruppe som var felhängd från början, så man bara tog sig ut för att vända och gå in igen. Men vi är van, sällan vi får det vi önskar 😜😁

Fortsatte ner till Ica Maxi efter klippningen. Handlade, ringde upp Sally på väg hem. Berättar vad jag ska lägga på kistan idag, när jag säger det, kommer jag ihåg att jag förträngt handblommorna.

Får ta en högersväng nere på stan och vända åt andra hållet. Så får jag ett sms om ett paket som ska hämtas ut. Efter middagen, förberedde jag kvällens middag. Kokade potatistärningar, gjorde 1 kebabssås som ska vara till morgondagens lunch, och 1 senapskräm till kvällens middag.

Bakade 2 sorters kakor. En som jag aldrig hört talas om, vet inte vad jag tycker om dom heller, men det kan bero på att jag aldrig kan hålla mig efter recepten Chipskakor, heter dom. Här skulle man smula ner lättsaltade chips i degen.

Jag bytte ut chipsen till salta chips med brynt smör, det lät väl gott. Fast, mjae, jag vet inte… tror att jag smakat en liknande kaka, men godare, och då var det med cornflakes i, inga salta chips. Fast hade jag gått på dom där lövtunna saltade sakerna hade dom kanske blivit godare.

Gjorde även saffrans biscotti. Här bytte jag ut hälften av mjölet till mandelmjöl och körde en blandning av nötter istället för enbart pistage. Dom blev perfekt 👌

En tidig begravning idag så jag ska nu ta min frukost. Och komma ihåg alla små detaljer jag skulle göra innan jag åker, schpännande!! Och avslutningsvis skulle jag då ett kort på handblomman. Det fanns ett önskemål om en viss färg, nämligen blå. Så blå fick det bli. Jag tog en bild i köket

 

Men tog sedan in dom i matrummet för en finare bakgrund och se vad som hände.

Dom blev lila, även fast jag tände lampan i taket. Det som förundrar mig mest, är att personen som blomman tillägnas, valde blå, men älskade faktiskt lila

 

💜

 

Önskar er alla en fin fredag!

Jag undrar…hm 🤔

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag använder oftast ett snapsglas då jag sköljer ned mina piller på morgonen. Och varje gång jag står där i köket och ”snapsar” vatten, tänker jag

Efteråt tänker jag alltid…ja fast, vem bryr sig. Då får dom väl tänka det då. Vad mycket vi kan antaga och spekulera i, och vad lite vi vet, egentligen. Apropå det och apropå den där bilden jag la ut igår på samlingen av skelett. Med min tanke om att vi invändigt och ordentligt avskalad, inte skiljer oss så mycket åt.

Så dök den här bilden upp i FB flödet igår kväll.

Med texten: ”Vissa människor är menade att vara breda och andra smala, och DET ÄR OK! Älska dig själv, Drottningar och kungar!” Och ett ps, ”Jag tror att det är en gorilla till höger, MEN ÄNDÅ, ÄLSKA ER SJÄLV!” ds 😅

Fick kaffegäst igår. Helena Springare var i närheten och dök in en stund. Vi hann surra bort en stund. Livet och allt vad det kan innebära. Vart vi står och vart vi månde vara på väg.

Sen bjöd mamma, jag, Åke och Nicco på en sen lunch, eller tidig middag. Beror på åt vilket håll man ser det. För vår del fick de räknas som sen lunch. Vi käkade på Restaurang Maria. Nicco läste Menyn och deklarerade att dom minsann, har fullständiga rättigheter där.

Hm…jag undrade då…(förstås), om det står ofullständiga rättigheter på andras menyer där dom inte har lov att servera alkoholhaltiga drycker. Och vart går gränserna. Finns det inget mellan ofullständig och fullständig…jösses!!

 

 

Då vi lämnat av mamma satt Åke kvar i baksätet och tronade med Nicco.

Jag sa att det var enbart för att dom ville se speciell ut. Egen chaufför och allt. Nån kanske rent utav, hade tagit dom för kändisar.  OM vi bortser från bilen dom fick åka i, haha.

I övrigt gjorde vi inte så mycket mer. Åke körde runt och plogade här ute. Jag lyssnade på ljudbok medan jag fixade en lättare middag. He fick bli plättar med glass och sylt. Åkerbär och hjortron är ju faktiskt kronan på verket. Inte alla förunnat att hitta det i kylskåpet 🧡 Kollade igenom bilderna jag knäppte i proppskåpet. Gissa att jag hittade nåt jag inte noterade först

Visst är detta misstänkt likt, en fultomte 😶

Ha en fin måndag och kom ihåg. Nu är det inte långt kvar innan det vänder och blir ljusare igen. Närmare bestämt mellan 21-23 december, och då skall vi återigen börja skåda ljuset, mina vänner. Idag skådade jag månen på morgonen.

 

”Då måste man hata livet” eller på riktigt 🤔😜

Av , , 6 kommentarer 12

Såg ett inlägg i en matgrupp där inläggs skaparen åt en tidig lunch. Den översta kommentaren börjar med: ”Då måste man hata livet!”

Han syftade på att äter man lunch så tidigt som klockan 10 så måste man ha stigit upp mitt i natten. Och gör man det, så hatar man livet. Han hade minsann knappt öppnat ögonen då han läste inlägget.

Fast är det bara antingen eller som gäller, så borde det väl vara tvärtom, tänkte jag. Om man kliver upp tidigt tar man tillvara på dagen istället för att sova bort den. Sen är det lite löjligt att ens lägga en sån kommentar, då det finns tusen olika anledningar till varför man kliver upp tidigt, kontra sover länge på dagen.

Jag förstår fortfarande inte, varför man ids, skriva nåt sånt där till en människa man inte känner. Varför kommentera vad andra skriver, överhuvudtaget om man inte kan skriva det på ett mer diplomatiskt sätt? Tiden för lunchen har ju ingenting med gruppbilden att göra, den handlar ju om mat. Så det var för det första en högst ovidkommande kommentar, och sen…vem bryr sig om när någon äter sin lunch, så pass att man måste kommentera just det

Well, jag vet ju egentligen svaret. Vissa människor väljer att uttrycka sitt egna mående genom att implementera det på andra. Sitter och gömmer sig hemma, bakom skärmen och lägger kommentarer lite varstans. Andra kan uttrycka sig ironiskt eller sarkastiskt i hopp om att det ska tas för ett skämt, men kan lätt missuppfattas.

Det värsta är väl att ingen vet hur personen mår inombords. En stor anledning till varför man kanske ska tänka efter både en och två gånger innan man slänger iväg nåt. Här skulle jag egentligen lagt ut en bild jag såg sväva förbi på FB, men nu hittar jag den inte. Den är tecknad och på övre bilden står några personer på en buss. På den andra bilden, samma personer fast här markerade med vad dom bär på, på insidan.

Övergrepp, cancer, förluster… Som sagt var, man behöver inte slänga ur sig det första man tänker, det finns grupper på fejjan för sånt, där man faktiskt har lov, att både spåra och skämta vilt.

 

Apropå kommentarer, här ber dom om kommentarer. Dagens fråga…

 

Jag råkade se inlägget minuten det lades ut och jag slängde iväg mitt bidrag

 

Måste väl ändå vara det bästa ordet som kan betyda så mycket, beroende på vad man pratar om. Och ja, bäst att tillägga, det är min åsikt, du kan för all del få tycka annorlunda 😁👌

Hittade en Adalia bipunctata, däruppe igår. En tvåprickad typ. Tycker den var lite off, vad är den uppe och vandrar den här årstiden för, och inomhus *suck*

Historien upprepar sig från 14 november 2021. Då jag hittade en Adalia bipunctata, nere i vårt kök. Nyckelpigorna verkar gilla att hänga här.

Avslutar med att önska er alla en fin måndag, dom gråa tonerna och det lätta snöfallet till trots.

 

Maria Lundmark Hällsten